Mot Danmark...

De senaste veckorna har vi från Sydsvensk Arkeologi vänt blicken västerut och varit i Danmark för att delta på konferenser och göra studiebesök. Som bekant var Skåne en del av det danska riket fram till 1658 och vi har därför självklara beröringspunkter med den danska forskningen som berör medeltiden och renässansen. Men även de senare århundradena bjuder på många likheter länderna emellan – inte minst i frågorna om hur – och varför – vi sysslar med arkeologi från våra senaste århundraden? 

​Nyaste tidens arkeologi (NyTA) – konferens i Silkeborg 

​En fråga som ofta ställs till arkeologer som sysslar med nyare tids arkeologi är varför vi håller på med perioder där det finns skriftliga källor. Eller som historikern Peter Sawyer uttryckte det på 1980-talet:  Archaeology is just an expensive way of finding out what historians already know. Men det synsättet innebär en otrolig förenkling. Alla skriftliga källor har avsändare och mottagare, vars avsikter och position i samhället satt gränser för vad som förmedlats. Vissa förhållanden togs inte upp eftersom de ansågs självklara, andra därför att de var skamfyllda. Och det finns alltid grupper i ett samhälle vars röster inte hörs. Så den bild av det förflutna som återfinns i texter och arkivhandlingar är alltid ofullständig, minst sagt. Här kommer arkeologin in och kan berätta utifrån de materiella lämningarna om olika sidor av mänskligt liv som annars skulle vara oss fördolda.

​Under två intensiva dagar, den 24 och 25 mars, hölls en viktig konferens på temat Den Nyeste Tids Arkeologi på Silkeborgs Museum i Danmark. Ramen var satt till arkeologi från år 1700 fram till idag och ett brett spektrum av ämnen behandlades i de tjugo inlägg som presenterades. Omflyttade gårdar i 1700-talets landsbyar, hanteringen av kyrkogårdars skelettmaterial, lokal tegelproduktion vid tiden för skiftet, dokumentation av historiska broar, storskaliga utfyllnader och enorma fyndmängder från ett växande Köpenhamn …fram till ockupationstidens tyska pansarställningar. Från Sydsvensk Arkeologis sida bidrog vi med några exempel på senare tids lämningar med koppling till Kristianstads befästningsverk. 

Från vänster: fig.1 – Silkeborg Hovedgård – idag traktens museum. Fig.2 – Många deltagare i museets hörsalen och stor bredd – det lovar gott för framtiden! Fig.3 – Olika syn på arkeologins senare perioder…

​Gissningsvis kommer konferensen i Silkeborg att leda till fortsatta kontakter, till att nätverk etableras och att ämnet diskuteras i allt vidare kretsar. För det nära förflutna är viktigt på många plan. Det handlar förmedling av berättelser där stora grupper kan känna igen sig och bidra med egna pusselbitar. Men också om möjligheter att pröva nya metoder och att närma sig ovana forskningsfält som industriarkeologi och teknikhistoria, studier av fattigas villkor, konflikter och deras konsekvenser, trädgårdsarkeologi och mycket annat. Samtidigt handlar det om fält där man ibland måste agera varsamt när man befinner sig inom mans minne.  De händelser som berörs kan väcka starka känslor hos de som genomlevt svåra tider och de efterlevande som har att bära minnen av ett mörkt förflutet. 
​
Förhoppningen är att föredragen från mötet i Silkeborg skall samlas i en bok och nå den spridning som dessa spännande inlägg förtjänar. Men också att konferensen skall innebära startskottet för en bred diskussion kring vad den nyaste tidens arkeologi har att erbjuda – såväl i Danmark som hos oss i Skåne! 

Från vänster: fig.4 – I rummet intill fanns Silkeborgs mest kände invånare – Tollundmannen! Fig.5 – Claes Pettersson, Sydsvensk Arkeologi, visade vad som dolts intill fästningsvallarna.

​Tiggarkloster i danska Viborg

Som ett led i arbetet med att rekonstruera dominikanerkonventets byggnader i Åhus besökte Claes Pettersson Viborg på Jylland i slutet av mars. Det gäller att hitta bra paralleller till det försvunna klostret; arkitektoniska lösningar som vi kan utnyttja till vår 3D-modell.

I Viborg står bara svartbrödernas (dominikanernas) enskeppiga kyrka kvar efter att klosterlängorna rivits. Dess väggar bär spår efter alla de förändringar som skett genom åren. Det finns mycket att utläsa ur tegelmurarna, speciellt när guiden heter Hans Krongaard Kristensen, den främsta experten inom dansk klosterarkeologi.

Man fastnar för östgavelns grupp av tre höga slanka fönster, där en dekorativ växelverkan skapats med svartglaserat tegel. Tyvärr rasade gavelns övre del med sina blinderingar ner vid stadsbranden 1726 och skadade kyrkans östligaste valv så att alla inventarier blev lågornas rov. 

Idag är kyrkans interiör vitkalkad och enkel, undantaget den stora altartavla som en gång prytt Köpenhamns slottskyrka. Ett mästerverk, skapat i Amsterdam under början av 1500-talet, men ansett som katolskt och föråldrat två sekel senare. Därför kunde kungen, Fredrik IV, skänka altartavlan till den nyligen utbrända f.d. klosterkyrkan i Viborg år 1728.

Söder om domkyrkan har gråbrödernas (franciskanernas) kloster legat. Av den stora anläggningen som i fullt utbyggt skick bestod av en kyrka, jämförbar med dominikanernas, och två kringbyggda klostergårdar återstår idag bara tre sammanbyggda hus; en förrådsbyggnad, en länga där kungen hade rum och skrivarstuga samt ett envåningshus där äldre personer kunde köpa sig rätten att bo under sina sista år.
​
Besöket i Viborg gav många intryck – lärdomar och inspiration att ta med hem till Skåne och det fortsatta arbetet i Åhus!

Från vänster: fig.1 – Svartbrödernas kyrka i Viborg, uppförd i tegel i senromansk stil under 1200-talet, men kraftigt förändrad. 
Fig.2 – En dominikanerbroder av trä hälsar besökaren välkommen. Fig.3 – Kyrkans östgavel. Notera teglet som murats i fiskbensmönster
​(opus spicatum).

Från vänster: fig.4 – Portal på kyrkans nordsida. Så effektfullt det svartglaserade teglet har utnyttjats! Fig.5 – Ett kyrkorum, lagat och vitkalkat efter den förödande branden år 1726. 

Från vänster: Fig.6 – Altartavlan, ett detaljrikt mästerverk tillverkat i Antwerpen i början av 1500-talet. Ursprungligen placerad i kyrkan på Köpenhamns slott. Fig.7 – Franciskanerklostrets bevarade byggnader. Till höger en förrådsbyggnad, till vänster ett hus avsett för äldre som valt att tillbringa sina sista år hos.

​Symposium om det medeltida Östdanmark

Den 2 april var vi på Rådhuset i Köpenhamn och deltog som medarrangörer och föredragshållare på det tvärvetenskapliga symposiet Mellem land og by i middelalderen. Symposiet organiserades av det danska museinätverket ”Sjællands Middelalder”, som önskar att utöka sitt intresseområde till hela det medeltida Östdanmark och därför var Sydsvensk Arkeologi inbjudet som representant för Skåne. 

Arrangemanget hade lockat ett femtiotal arkeologer verksamma i Danmark och Skåne. Dagen innehöll presentationer och diskussioner om förhållandet mellan stad och landsbygd under medeltiden i hela det medeltida Danmark. Från Sydsvensk Arkeologi bidrog Hanna Dahlström med att berätta om en studie som jämfört vardagslivet i en rad medeltida byar och städer i Skåne och på Själland utifrån olika arkeologiska fyndkategorier. 

​                          1. Rådhuspladsen en solig aprilmorgon

Från vänster: fig. 2. Hanna Dahlström, Sydsvensk Arkeologi, berättar om medeltida städer och byar i Östdanmark. Fig. 3. Symposiet lockade ett femtiotal deltagare.