I Gottorp, vid Bunkeflostrand utanför Malmö, undersöker vi under april till juni en boplats från äldre järnålder. De schakt som grävdes vid en förundersökning år 2023 visade att här finns välbevarade rester av stolpburna långhus, gropar och brunnar.

Nu när ytan är helt avschaktad från matjord så kan vi se att det finns tre tydliga gårdslägen med sammanlagt tio väl bevarade huslämningar. Flertalet hus har tydliga vägglinjer och även en del andra konstruktionsdetaljer som ingångspartier och mellanväggar inne i byggnader. Kring två av gårdarna finns rester av hägnader som har omslutit själva gårdstomten. Hägnaderna har inte varit några försvarsverk, utan snarare markeringar och inte minst ett sätt att skydda vissa grödor och aktiviteter från hungriga och klumpiga kreatur.

I husen tar vi arkeobotaniska prover som kan visa på vilka grödor som odlats och för att få fram lämpligt daterbart material för kol14-dateringar. Vi tar även markkemiska prover för att försöka få en bättre bild av hur funktionsindelningar av husen har sett ut.

I och i anslutning till gårdslägena finns ett antal gropar och brunnar, som ger oss möjligheter att få fram ett rikare fyndmaterial, inte minst av djurben. I dessa anläggningar kommer vi även att ta prover för bland annat pollen- och insektsanalyser, som vi hoppas ska ge en god bild av hur närmiljön kring boplatsen sett ut århundradena strax före och efter vår tideräknings början.

Fint stolphål.

Finkeramik från husstolphål.

Johanna hittar husvägg.

Mija rensar fram stolphål.

​Strax öster om Landskrona mellan järnvägen och motorvägen har vi under nio veckor undersökt en ca 12 000 m2 stor yta fördelat på två områden. På platsen ska det byggas vägar och förberedas för en större industripark med Pågens nya bageri i centrum. Området har tidigare förundersökts och inför DSVs byggen invid motorvägen genomfördes omfattande undersökningar 2010-2013 där i princip alla tidsperioder fanns representerade på ett eller annat sätt. 

Inför denna undersökning genomfördes förundersökningar inom området som nu undersökts. Vid förundersökningen hittades det i västra området (område 3) en stenpackning som då tolkades som botten av en dös, alltså en megalitgrav från mellanneolitikum. Under förundersökningen daterades fyllningen i stenpackningen med C14-metoden till senneolitikum. Man daterade också en större grop som till stor del låg under stenpackningen och därför borde vara äldre. Den daterades dock till yngre bronsålder. Det var alltså spridda skurar vad gäller dateringen kring stenpackningens datering när denna undersökning startades. För att försöka klargöra vilken tidsperiod den tillhör har vi i denna undersökning använt oss av en dateringsmetod som inte är så vanligt förekommande kallad luminicensdatering. Metoden går ut på att man i totalt mörker lyfter en sten som anses ha legat på sin ursprungliga plats och inte rubbats av plog, grävmaskin eller arkeolog. Under den tar man ett mindre prov på jorden. Provet analyseras sedan i ett mörkt laboratorium och man kan då läsa av när sedimentet senast utsattes för solljus och därmed datera den tid då stenen lades på plats. Nu väntar vi på resultat från denna analys. 
I stenpackningens fyllning hittades en rundskrapa och en halv flintskära som burkar dateras till senneolitikum men föremålstypen finns även i äldre bronsålder. Runt stenpackningen undersöktes flera härdar som troligen härstammar från ungefär samma tid som bruket av stenpackningen. Inom området kom i övrigt färre arkeologiska lämningar än väntat men två fina lertäcktsgropar undersöktes och de dateras till äldre järnålder utifrån den keramik som hittades i dem.

Våtmarken som undersöktes var inte så välbevarad som vi hoppades. Det blev trots det spännande resultat från området. Längs med vad som förefaller varit en strandkant av våtmarken under äldre järnålder framträdde ett femtiotal härdar och kokgropar. Det ska bli mycket spännande att få se dateringarna på dessa. Inga andra typer av anläggningar kunde konstateras i det övre lagret av våtmarken. Men däremot hittades överraskande nio brunnar mer eller mindre på rad i ett sandigt parti under våtmarksområdet. Dessa var mycket svåra att undersöka då dom mer eller mindre direkt vattenfylldes och föll samman när vi grävde dem. Vi lyckades dock dokumentera och ta prover i alla nio. Troligen har brunnarna samma datering som boplatsen ca hundra meter söderut men för att säkert konstatera det får vi invänta dateringarna. 

Fältdelen av undersökningen i Bromölla är just avslutad, och efterarbetet tar nu vid. En mängd jordprover ska floteras (dvs blandas med vatten så förkolnat material flyter till ytan och kan tas tillvara), analyseras av arkeobotaniker för artbestämning och därefter skickas vidare för 14C-datering. Allt dokumentations- och fyndmaterial ska bearbetas, och slutligen kommer en rapport över arbete och resultat att publiceras på vår hemsida, och så småningom även en vetenskaplig artikel. Vi har i samarbete med Regionmuseet kunnat genomföra 15 skolvisningar för grundskoleelever från Alvikenskolan, Dalaskolan och Humleskolan i Bromölla. De har fått inblick både i arkeologiskt fältarbete, och hur människor levat under förhistorisk tid - på samma plats där nya bostäder nu planeras.

Det bestående intrycket från undersökningen är alla välbevarade huslämningar, med spår av olika konstruktioner och aktiviteter både ute och inne, som preliminärt dateras till bronsålder och äldre järnålder. Bland dessa aktivitetsspår sticker såklart de förkolnade ekollonen ut! Ett avvikande fynd vi aldrig tidigare sett maken till.

​Förutom förkolnade ekollon, malstenar, flintredskap och flintavslag, är keramikskärvor ett av de större fyndmaterialen från undersökningen. Vi har funnit små spridda keramikfragment som dragits runt redan vid förhistorisk odling, men även större skärvor som legat mer skyddat nere i olika typer av gropar, som kokgropar, brunnar, avfallsgropar - och en grav! Och här kan vi se att platsen nyttjats under längre tid än vad huslämningarna antyder. Skärvorna kommer att analyseras och tidsbestämmas, de kan i många fall dateras utifrån typ av ornamentering, kärlform och keramisk sammansättning. Vi har ännu så länge kunnat se en hel del skärvor från yngre stenålder (neolitikum) – både från tidig- mellan- och senneolitikum. I en grav från stridsyxekultur fann vi rester av två rikt ornerade kärl och ett långt flintspån, klassiska gravgåvor från tiden!

​Bild 2. Skärvor med bukstrecks- och tvärsnoddsornamentik, trattbägarkultur, mellanneolitikum, påträffat i ett litet kulturlager.

​Bild 3. Undersida av kärl från stridsyxekultur, mellanneolitikum, påträffat i grav.

​Bild 4. Del av ett annat kärl i samma stridsyxegrav.

​Bild 5. Del av keramiskt föremål, framkom i en ränna med neolitisk keramik.

​Bild 6. Skärva från rabbat kärl, yngre bronsålder. Påträffat i avfallsgrop.

​Bild 8. Liten keramikkopp (degelliknande, men ej använd som sådan), framkom i grop fylld av förkolnade ekollon.

​Bild 9. Keramik från yngre bronsålder – äldre järnålder, påträffad i kokgrop.

​Bild 10. En förlupen, trasig drönare. Vilka spår lämnar vi till efterkommande?

I maj i år genomförde vi en arkeologisk undersökning i Kv. Hovrätten i centrala Kristianstad. En del av efterarbetet bestod av keramikanalys, vilken precis avslutats.

Totalt hittades 303 krukskärvor med en sammanlagd vikt på cirka 7,5 kg. Den vanligaste sorten (över 80 %) kallas yngre rödgods och producerades till största delen lokalt. Men från Hovrätten hittade vi även en del importerad keramik, så som stengods från Tyskland, fajans från Holland och Porslin från Kina.

​