Undersökning av golvlagret i huset som innehöll mycket sten i olika storlekar. Vi etablerade en längsgående och två korsande profilbänkar för att kunna dokumentera lagerna i anläggningen.
Under större delen av grävningen i Dalköpinge har vi undersökt en mycket speciell anläggning från slutet av bondestenåldern eller senneolitikum (ca 2300–1700 f.Kr.). Anläggningen framträdde vid schaktningen som ett stort mörkfärgat lager med mycket sten i. Vi visste inte då hur vi skulle tolka anläggningen men så fort vi började gräva i den sprutade det upp fynd vilka tydligt kunde dateras till senneolitikum. Färgningar efter stolpar utmed lagrets kanter avslöjade emellertid att det kunde röra sig om ett hus med bevarat golvlager.
 Källargropen undersöktes stratigrafiskt i plan, det vill säga lager för lager togs bort och dokumenterades för att kunna följa vad som har hänt och hur huset varit uppbyggt. Snart stod det klart att det rörde sig om ett cirka 15×6 meter stort hus med en ”källargrop” som omfattade större delen av huset och som var full med fynd! Källargropen skulle visa sig vara ovanligt välbevarad, med rikt fyndmaterial och med flera intressanta konstruktionsdetaljer som gör att vi kommer kunna spåra olika aktiviteter inne i huset och förstå hur huset kan ha sett ut i mer detalj. Det verkar som att man av någon anledning övergett huset och låtit det mesta ligga kvar på plats. Plogen har heller inte nått ner till lagret eftersom det var täckt av ett tjockt matjordstäcke. |  Alla fynd punktinmättes för att vi senare ska kunna detaljstudera aktiviteterna i huset. Varje gul pinne representerar ett fynd. Vissa dagar hittade vi upp emot 150 fynd! |
I källargropen har vi bland annat hittat pilspetsar, skäror och skrapor av flinta, delar av skafthålsyxor, malstenar, slipstenar, brynen av bergart och mycket annat. Dessutom massor av keramik. Jordprover från lagret visar att det även finns ett välbevarat makrofossilmaterial, med förkolnade sädeskorn och fröer, träkol och annat växtmaterial som kan berätta vad man odlat och hur landskapet i närområdet sett ut. Som om nu detta inte var nog finns ytterligare fler intressanta fynd. Strax utanför södra vägglinjen påträffades till exempel två deponerade keramikkärl i en grop, kanske i form av ett grundläggningsoffer i samband med att huset byggdes?
Byggnadstekniskt har huset bestått av en rad med tre längsgående takbärande stolpar och en ”stötta” i husets mitt, en så kallad mesulakonstruktion. Dessa var alla kraftiga och rejält stenskodda och det gick tydligt att se var själva stolpen har stått. Vi är flera arkeologer här på grävningen som tycker att det är bland de finaste stolphålen vi sett och det är otroligt att en grop där det en gång stått en stolpe kan ha bevarats så bra efter 4000 år i marken. Även väggarna har varit stolpbyggda, sannolikt försedda med plank i skiftesverk eller uppbyggda av torv. Som takbeklädnad har man sannolikt använt vass.
 Ett av de takbärande stolphålen i plan. Den mörkare inre färgningen är rester efter själva stolpen medan den svagare runt om representerar färgningen efter gropen som grävdes när man satte ned stolpen i marken. |  Samma stolphål som på bilden till vänster, men vi har grävt ut halva. Man kan tydligt se den mörkare fyllningen i profil där stolpen har stått. |
Samma stolphål som ovan men nu har hela fyllningen i stolphålet tömts. Stolphålet är kraftigt stenskott runt om där stolpen stått. Ett av de finaste stolphålen vi någonsin sett!
Själva källargropen har täckt större delen av husets yta. Som ni ser på bilderna innehåller gropen väldigt mycket sten och har av allt att döma inte varit en yta som människorna gått på. Större stenar utmed gropens kanter och ansamlingar av stenar på lerklackar i gropens mitt tolkar vi i nuläget som potentiella syllstenar. På syllstenarna har det sannolikt legat stockar som bildat ett bjälklag, på vilket det vilat ett plankgolv. Detta har skapat ett utrymme under golvet som kunnat nyttjas till exempelvis förvaring. Dessutom tyder mycket på att konstruktionen även kan ha haft andra funktioner. Bland annat finns flera rännor/kanaler som leder från gropen ut mot husets väggar. Det finns inga spår efter någon härd inne i huset, däremot har en sådan identifierats utanför husets norra långsida. Dessa detaljer har väckt tankar kring olika typer av sinnrika uppvärmningssystem, hypoteser som kommer att diskuteras och prövas vidare under analysarbetet.
Plan över det senneolitiska huset. De röda cirklarna markerar de takbärande stolphålen. Rektangeln markerar husets utbredning och den semicirkulära markeringen i mitten markerar källargropen. De gråa cirklarna visar stenpackningen och de svarta cirklarna markerar resterande stolphål, så som väggstolparna.
 På bilden har den södra vägglinjen markerats med vita träkubbar. |  Slutfasen av undersökningen, profilbänkarna rivs. I botten av gropen framkom flera rännor/kanaler. |
Senneolitiska hus med källargropar är kända även från andra platser, men bevarandegraden och fyndmängden i Dalköpingehuset sticker ut. Även ett par av de senneolitiska husen under förra säsongens undersökning hade källargropar men de täckte inte en lika stor del av golvytan och innehöll färre fynd, även om fyndammansättningen var likartad.