Per sållar jord och letar fynd från grävenhet och Karina mäter in ytfynd.
I Limhamn i den sydvästra delen av Malmö, strax söder om Hammars Park, ligger ett intressant arkeologiskt undersökningsområde. Här finns rester av den historiska Järavallen, en strandvall som skapades av Litorinahavet för cirka 6 000 år sedan.
Under slutet av september och början av oktober var Karina, Felicia och Per ute på en slutundersökning av ett mindre område liggande intill Järavallen. Syftet med undersökning var att studera hur man på platsen har utvunnit flinta och använt för att tillverka flintredskap. Vid förundersökningen påträffades fynd som visade att man har producerat flintyxor på platsen av den flinta som strandvallen delvis är uppbyggd av. I närheten av undersökningsområdet finns flera fornlämningar, bland annat boplatser från stenåldern och gravar från brons- och järnåldern, som alla är belägna på Järavallen.
Karina och Per schaktar fram rivningsmassor från tidigare hus.
Undersökningsområdet bestod av 1060 kvm men det var endast 650 kvm som kunde avbanas. Detta på grund av rivningsmassor från ett tidigare hus som legat på platsen. Eftersom rivningsmassorna inte var känt sedan tidigare visste vi inte hur stor påverkan som rivningen av huset hade haft på platsen. Fördelaktigt låg rivningsmassorna inte i den mest intensiva ytan där mycket av fynden hittades, utan huset hade legat i utkanten av fornlämningen. Trots denna störning fick vi med oss ett stort fyndmaterial från platsen.
 En sållkorg med en hel del bearbetad flinta. |  Översta decimeterna från en grävenhet med många större flintavslag. |
Vid undersökningen grävde vi framför allt i kvadratsmeterstora grävenheter, sammanlagt 26 stycken. All fyllning i grävenheterna torrsållades för att även de minsta flintavslagen inte skulle missas. På ytan av området samt i grävenheterna framkom bitvis rikligt med flinta från primärproduktion av flintredskap. Flera förarbeten, både till yxor och skäror hittades i sållen.
Efter att grävenheterna var undersökta gjordes en omschaktning av ytan. Då framkom det även flera anläggningar, bland annat stolphål, härdar och gropar. Sammanlagt hittade vi 21 anläggningar varav några få av dem som låg uppe på strandvallen. Det fanns hopp om långhus på platsen, men tyvärr kunde vi inte identifiera några sådana konstruktioner. Däremot hittades det en större grop men mycket tydlig rund form i plan som skulle kunna vara ett gropsystem. Utöver detta var det endast spridda skurar med stolphål samt två härdar. Den ena härden var lite större och innehöll både skörbränd sten och rikligt med träkol.
 Två svallade flintyxor. De primära resultaten från våra veckor i Hammars park visar att platsen har framför allt blivit besökt under neolitikum för produktion av flintredskap. Den stora mängd flintavslag som vi hittade tyder på att man har utfört tillhuggning på plats men att man sedan tagit förarbetena med sig för att färdigställa på annan plats. Det har funnits rikligt med mängder av råämnen, större bitar av flinta, för att kunna producera redskap. Delar av flintmaterialet var svallat, bland annat de kärnyxor som hittades. När något är svallat är det ett bevis på att det blivit förflyttat av vattnets rörelser. De har inte längre skarpa tillhuggna kanter utan har blivit nedslipade av havet. En del fynd har vi alltså inte hittat på sin ursprungliga plats. Genom att utforska strandvallen kan vi fördjupa vår förståelse för de mänskliga aktiviteter som en gång präglade denna del av Malmö, och bidra till att bevara en viktig del av vår gemensamma historia. |  En skära från en av de 26 grävenheterna.  Två svallade förarbeten till yxor. |