Sen några månader har skolbarnen i Österslöv fått tillbaka sin skolgård, även om den är väldigt förändrad efter vår undersökning. Barnen (och lärarna) kunde följa vårt fältarbete från första dag: Från avbaning av 5 500 kvadratmeter med grävmaskin och dumper, till finlir med spade och skärslev när vi undersökte spåren efter de som bott där för 1000 – 2500 år sedan.
Nästan hela grävstyrkan samlad!
Vi kunde konstatera att fornlämningen består av flera tidsskikt, från yngre bronsålder/äldre järnålder fram till sen vikingatid-tidig medeltid. Förutom några kol-14 dateringar som gjordes vid förundersökningen är lämningarna ännu bara preliminärt daterade utifrån typologi, vilket innebär att exempelvis olika typer av föremål, ornering eller husmodeller kan ange vilken tid de skapats i. I det nu pågående efterarbetet kommer ytterligare analyser nyansera tidsdjup och funktioner.
Det fanns rester efter både bostäder och verkstäder, bland annat två stolpburna långhus och två grophus. Grophus är mindre byggnader vars golv är nedgrävda och väggarna helt eller delvis består av omgivande jordlager samt några stolpar som burit taket. De visar sig ofta vara verkstadshus vilket de vi nu undersökt också förmodas vara. Det ena ser ut att vara från den äldsta fasen, yngre bronsålder-äldre järnålder omkring 1100 f.Kr. – 400 e.Kr. I det fanns bland annat glättstenar, bensylar och skärvor av förrådskärl. Vårt andra grophus innehöll rikligt av skärvor av östersjökeramik, alltså från den yngsta fasen, sen vikingatid-tidig medeltid, omkring 1000–1100 e.Kr., men också fragment av silkärl och bennålar. En vendeltida näbbfibula, en typ av brosch från 600-talet, låg längst ner och kan betyda att huset haft en äldre fas - eller att fibulan varit en antikvitet som fortfarande var i omlopp.
Det fanns rester efter både bostäder och verkstäder, bland annat två stolpburna långhus och två grophus. Grophus är mindre byggnader vars golv är nedgrävda och väggarna helt eller delvis består av omgivande jordlager samt några stolpar som burit taket. De visar sig ofta vara verkstadshus vilket de vi nu undersökt också förmodas vara. Det ena ser ut att vara från den äldsta fasen, yngre bronsålder-äldre järnålder omkring 1100 f.Kr. – 400 e.Kr. I det fanns bland annat glättstenar, bensylar och skärvor av förrådskärl. Vårt andra grophus innehöll rikligt av skärvor av östersjökeramik, alltså från den yngsta fasen, sen vikingatid-tidig medeltid, omkring 1000–1100 e.Kr., men också fragment av silkärl och bennålar. En vendeltida näbbfibula, en typ av brosch från 600-talet, låg längst ner och kan betyda att huset haft en äldre fas - eller att fibulan varit en antikvitet som fortfarande var i omlopp.
 Skärva av östersjökeramik från det yngre grophuset. Östersjökeramik är inhemskt tillverkad men har influenser från slaviska områden, och den är ofta dekorerad med inristade vågmönster och linjer. Typen dateras till slutet av vikingatid och tidig medeltid, omkring 1000–1100 talet. |  Näbbfibula från vendeltid, 600-talet, som låg i botten av det vikingatida grophuset. Den är av en västlig typ som brukar ha tillverkats på Jylland. |
Fragment av ett silkärl, ett föremål med cylindrisk form och perforerade sidor. De har tidigare tolkats ha med mejerihantering att göra, men numera kopplar man dem ofta till metallhantverk, de har varit ett slags bunsenbrännare eller blästeranordning. Det ena långhuset tolkas vara ett bostadshus från folkvandringstid-vendeltid, omkring 400–750 e.Kr. Bara den östra delen låg inom undersökningsområdet så vi får aldrig veta dess fulla längd, men det var ovanligt brett med cirka sju meter mellan ytterväggarna. Inne i huset fanns resterna av en ugn med lerkupol och en eldstad. Det andra långhuset är från vikingatid-tidig medeltid, och kan mycket väl vara samtida med grophuset. Det har tidigare delvis undersökts och då tillvaratogs flera exklusiva spännen, det tillsammans med husets storlek tyder på att byggnaden hört till en mer välbesutten och inflytelserik familj. Det innehöll mycket krukskärvor och matrester i form av djurben, men också föremål som sländtrissor, sylar och nålar och ett fint arbetat silverbeslag.
Nu pågår ett digert efterarbete med bearbetning av dokumentation, bestämning av fynd, konservering samt naturvetenskapliga analyser. Bland dessa finns analys av makrofossil (växtdelar, frön, kärnor mm), vedart och pollen, som kan svara på vilka växter man nyttjat och hur det omgivande landskapet sett ut. Ett antal kol 14-analyser görs på materialet för att klargöra ålder och tidsmässig relation. Lerkemiska analyser av föremål kan visa var de är tillverkade och vad de använts till, medan markkemiska analyser visar vad jordlagren egentligen innehåller, som hushållsavfall, gödsel eller om den är värmepåverkad. Metallurgiska analyser kommer svara på frågor om metallhantverket vi spårat på platsen, och kemiska analyser av djurben kan bland annat berätta om djurens härkomst, eventuell handel och andra frågor om djurhållning.
Nu pågår ett digert efterarbete med bearbetning av dokumentation, bestämning av fynd, konservering samt naturvetenskapliga analyser. Bland dessa finns analys av makrofossil (växtdelar, frön, kärnor mm), vedart och pollen, som kan svara på vilka växter man nyttjat och hur det omgivande landskapet sett ut. Ett antal kol 14-analyser görs på materialet för att klargöra ålder och tidsmässig relation. Lerkemiska analyser av föremål kan visa var de är tillverkade och vad de använts till, medan markkemiska analyser visar vad jordlagren egentligen innehåller, som hushållsavfall, gödsel eller om den är värmepåverkad. Metallurgiska analyser kommer svara på frågor om metallhantverket vi spårat på platsen, och kemiska analyser av djurben kan bland annat berätta om djurens härkomst, eventuell handel och andra frågor om djurhållning.
Ömtåligt silverbeslag som låg i en grop i det vikingatida-tidigmedeltida långhuset. Något blänker i mitten, kanske kvarts? Dess datering är ännu inte klar, det är nu tillsammans med andra metallföremål på konservering.
Vi återkommer här på bloggen när vi fått de flesta analyserna gjorda!