Från sten till verktyg: Neolitiskt redskapsproduktion i Hammars Park

​Under hösten 2024 undersökte vi ett område vid Hammars Park i Limhamn i Malmö. Undersökningsområdet ligger precis intill Järavallen, en strandvall som bildades av Litorinahavet för ungefär 6000 år sedan. Litorinahavet, vilket man kan säga är en föregångare till Östersjön, bildades när inlandsisarna började smälta och när havet hade som stört utbredning bildades flera sandvallar runt Sveriges kust, bland annat på Gotland och i Skåne som just den så kallade Järavallen. Redan innan visste vi att det fanns spår av tillverkning av flintaredskap på platsen, något vi skulle undersöka närmare. Flintan man använt kom delvis från den flinta som Järavallen var uppbyggd av. I närheten av undersökningsområdet finns flera fornlämningar, bland annat boplatser från stenåldern och gravar från brons- och järnåldern, som alla är belägna på Järavallen.

Per sållar jord och letar fynd från grävenhet och Karina mäter in ytfynd.

​Vid undersökningen grävde vi kvadratmeterstora rutor i det kulturlager som fanns på platsen. Fyllningen sållades för att även samla in de allra minsta bitarna flinta. Lagret innehöll ett stort flintmaterial som vittnade om en primärproduktion av flintaredskap, det vill säga att man tillverkat redskap av råmaterial av flinta på platsen. Vi hittade flera förarbeten till både yxor och skäror. 
​

En sållkorg med en hel del bearbetad flinta.

​Efter att kulturlagret var undersökt gjordes en omschaktning av ytan. Då framkom det även flera anläggningar, bland annat stolphål, härdar och gropar. Sammanlagt hittade vi 21 anläggningar varav några få av dem som låg uppe på strandvallen. Tyvärr kunde inga stolphus identifieras bland anläggningarna. Däremot hittades det en större grop men mycket tydlig rund form i plan som skulle kunna vara ett gropsystem. Utöver detta var det endast spridda skurar med stolphål samt två härdar. Den ena härden var lite större och innehöll både skörbränd sten och rikligt med träkol.  

Översta decimeterna från en grävenhet med många större flintavslag.

​Resultaten från våra veckor i Hammars park visar att platsen har framför allt blivit besökt under neolitikum för produktion av flintredskap. Den stora mängd flintavslag som vi hittade tyder på att man har utfört tillhuggning på plats men att man sedan tagit förarbetena med sig för att färdigställa på annan plats. Det har funnits rikligt med mängder av råämnen, större bitar av flinta, för att kunna producera redskap. Delar av flintmaterialet var svallat, bland annat de kärnyxor som hittades. När något är svallat är det ett bevis på att det blivit förflyttat av vattnets rörelser. De har inte längre skarpa tillhuggna kanter utan har blivit nedslipade av havet. En del fynd har vi alltså inte hittat på sin ursprungliga plats. Genom att utforska strandvallen kan vi fördjupa vår förståelse för de mänskliga aktiviteter som en gång präglade denna del av Malmö, och bidra till att bevara en viktig del av vår gemensamma historia. 

Två svallade flintyxor.

En skära från en av de 26 grävenheterna.

Två svallade förarbeten till yxor.