Gravrösen och kokgropar utanför Näsum i Bromölla

​I April genomförde vi en förundersökning av ett kokgropsområde och en rest av ett gravröse från äldre bronsålder utanför Näsum i Bromölla. Förundersökningen kom att avslutas med att området i åkermark där kokgropar och härdar iakttagits färdigundersöktes. Vi fick också ett beslut i maj om att färdigundersöka de dåligt bevarade delarna av gravröset, vilket vi skall göra nu i slutet av maj. 

En karta över området med gravrösets markerat till vänster och alla lämningar från de två kokgropsområdena till höger.

Kokgropsområden, alltså områden som i huvudsak består av eldpåverkade arkeologiska lämningar, det vi kallar kokgropar och härdar (eldstäder), är ofta förknippade med kult. Det är mer sällan att kokgropar utanför boplatsområden, med hus och liknande, ses som just matlagningsgropar. Dessa speciella kokgropsområden ligger ofta intill specifika naturtyper, som vattendrag, våtmarker eller iögonfallande berg, klippväggar och liknande.
​
Platser med ett mindre antal lämningar, säg ett tiotal och som ligger invid en klippvägg, kan också tolkas till kortvariga vistelseplatser som återanvänts om och om igen av exempelvis herdar under järnåldern som vaktar sin boskap. Däremot när det rör sig om trettiotalet anläggningar och uppåt, ofta vid vatten eller på åsryggar med vidsträckt utsikt eller liknande, tror vi det mer har att göra med olika former för manifesteringar, av sociala eller religiösa begivenheter. 

Arkeologerna har börjat så smått att rensa fram resterna av gravröset uppe på höjden.

​På platsen utanför Näsum, som vi nu undersöker är området egentligen uppdelat på två delområden. Det största, som också ligger lägst i terrängen, närmast det forntida våtmarksområdet, och med åttiotalet lämningar antas att ha med sådana manifesteringar att göra. Det andra som ligger längre upp i slänten och närmare höjden med gravröset, tolkar vi höra ihop med själva gravröset. Lämningarna här är annorlunda, färre till antalet och placerade inom en betydligt mindre yta. De består också nästan enbart av härdar. Kanske kan de ha att göra med de aktiviteter som gjordes i samband med att gravröset byggdes och när begravningar i det gjordes. De skulle då vara flera hundra år äldre än området nere vid våtmarksområdet. Detta får vi bättre svar på efter att analyser och dateringar av materialet är gjorda.

En bild på en av härdarna som undersöktes nere på åkerytan.

En bild på en av de större kokgroparna som undersöktes längst ner mot våtmarken.

Undersökningarna fortsätter nu om cirka en vecka med att resterna efter gravröset skall dokumenteras. Det är inte mycket igen, då röset har härjats hårt igenom tiderna av grustäkter, försvaret som haft det som en observationsplats under krigen och av stengärdesgårdsbyggande. Kvar är egentligen bara rösebotten och heller inte den är intakt, utan det finns stora hål i den. Men oavsett tror vi oss kunna få en hel del intressanta resultat ut av det. Särskilt när undersökningen senare kommer att analyseras i sammanhang med eldstäderna nere på åkern och inte minst röset ses i relation till andra gravrösen i närområdet.


Litteratur för den intresserade:
Lönn, Marianne. 2008. Vardagsmat och åkallan. Olika användningsområden för kokgropar. In Situ Archaeologica vol. 8, 2008: DOI: https://doi.org/10.58323/insi.v8.13354
Lönn, Marianne & Claesson, Pia (red.) 2007. Vistelser vid vatten, gropkeramiska platser och kokgropar från bronsålder och järnålder, Mölndal.
Petersson, H 2006. Kokgropar och Härdar – 200 f. kr, vistelseplats?, landskapsanalys & gravtypstypologi (Bohusläns museum rapport 2006:31).
Petersson, H 2009. Kokgroparna vid Kind (Bohusläns museum rapport 2009:50).