Undersökningar » Heliga Trefaldighet 2012
Arkeologisk utgrävning vid Heliga Trefaldighet, 2012
Många förknippar arkeologi med gravar och skelett. Arkeologi är mycket mer än så, men gravar och skelett är en ögonblicksbild tillbaka i tiden, som fascinerar särskilt mycket.
Vid en brådskande undersökning i Västra Boulevarden i Kristianstad undersöktes under maj månad 2012 en del av den gamla kyrkogården till Heliga Trefaldighetskyrkan, som fram till början av 1800-talet sträckte sig ut i dagens gata. Här kunde förbipasserande se en grupp arkeologer från Sydsvensk Arkeologi rensa fram det ena skelettet efter det andra. Faktum är att utgrävningen är granne med Almhov, (där Sysav har sin anläggning) som var en mycket viktig plats för människorna som levde här under neolitikum. Till exempel fanns här en begravningsplats som också kan ha fungerat som en samlings- och festplats under tidigneolitikum (ca 4000-3400 f.Kr.). Kristianstad – Nordens första renässansstad Innan vi tittar närmre på gravarna ska vi först bekanta oss ett ögonblick med staden Kristianstad. Kristianstad grundades år 1614 på initiativ av den danske kungen Christan IV. Staden ingick som en förstärkning av försvarslinjen mot Sverige. Under Christian IV:s regeringstid anlades också befästningsverk i Halmstad, Laholm och Kristianopel. Kristianstad fick en strategiskt väl vald placering på Allön, en halvö i Helgeåns och Hammarsjöns sankmarker. Genom staden ville Christian åstadkomma ett starkt fäste mot svenska angrepp och ett skydd för de viktiga transportlederna i östra Danmark. I samband med att Kristianstad byggdes överfördes stadsrättigheterna från de av krig hårt drabbade städerna Vä och Åhus. Kristianstad blev Nordens första exempel på en konsekvent genomförd renässansstad. Kristianstads stadsplan utgjordes av ett rektangulärt, regelmässigt gatunät och staden omgärdades av en bastionförsedd fästningsvall. Fästningen utgjordes av ett så kallat nederländskt vallsystem med tio bastioner, en i varje hörn och tre på vardera långsidan. Stor variation i de undersökta gravarna Vid undersökningen mellan järnvägsstationen och Heliga trefaldighetskyrkan i Kristianstad dokumentererades totalt 104 gravar, varav 81 stycken undersöktes. De 81 gravarna berördes direkt av det ledningsschakt som föranledde undersökningen. Några av gravarna innehöll mer än en individ och därför tillvaratogs kvarlevor av sammanlagt 87 individer. Generellt sett så fanns det en stor variationsrikedom bland de undersökta gravarna. De äldsta gravarna var i huvudsak orienterade i väst–östlig riktning (med den dödes huvud i väster), vilket är den klassiska kristna gravriktningen. Kyrkogården fick från 1749 en annan begränsning än tidigare, vilket ledde till att man i ett sent skede av begravningsplatsens nyttjande valde att orientera gravarna efter helt andra principer än tidigare. De allra yngsta gravarna, från 1749–1840, var orienterade i ungefär nord–sydlig riktning. Efter 1840 flyttades begravningsplatsen söderut, till en plats utanför det gamla stadsområdet. Annorlunda gravar Några gravar skilde sig markant från merparten, på helt andra sätt än genom orienteringen. En av dessa var en grav placerad i utkanten av den gamla begravningsplatsen, som innehöll kvarlevor av tre individer som begravts tillsammans i en ovanligt bred kista. Den ena individen var en äldre man och de två andra var individer i 20-årsåldern. Att de tre begravts i samma grav visar att de dött samtidigt och det antyder att de fallit offer för en epidemi eller dött vid en konflikt. Några andra individer hade också placerats på avvikande sätt i gravarna. Ett barn hade lagts i hockerställning (hopkrupen sovställning) i en alldeles för liten kista. En annan grav som tilldrar sig särskilt intresse är kvarlevor av en kvinna som lagts på magen. Bruket att lägga vissa individer på mage är känt från stora delar av världen och det är vanligen något man gjort med människor som varit kriminella eller på något annat vis avvikande från sin tids normer. Man kan undra varför den här Kristianstadskvinnan fick den ofördelaktiga placeringen. Det mest spektakulära fyndet var en vapengrav, från 1600- eller 1700-tal. Den innehöll kvarlevorna av en man som dog i 30-årsåldern, men utan några synbara tecken på skador eller sjukdomar i skelettet. Han hade fått med sig en dolk, en muskötflinta och ett tiotal muskötkulor i graven. Föremålen var placerade mellan låren på ett sätt som indikerar att de legat samlade i en behållare, t.ex. en väska eller påse. Osteologisk analys och rapportarbete Nu efter undersökningens avslutning vidtar osteologisk analys av skeletten och rapportering av undersökningen. När rapporten är klar kommer den att finnas tillgänglig som en nedladdningsbar pdf här på vår hemsida, under länken rapporter. |
|