Ett nyupptäckt fundament i Kristianstad

Nu sker förändringarna snabbt i norra delen av Kristianstad innerstad. Det stora byggnadskomplex som kommer att bli till Rättscentrum skjuter i höjden och det grävs djupa hål i området mellan Skjutsstallavägen och järnvägen. Vi har tidigare berättat om de arkeologiska undersökningarna i 1600- och 1700-talets stadsbefästningar – Bastionerna Drottningen och Arvprins Gustaf samt Contregarden. Men den 25 oktober inkom bilder på ett oväntat nyfynd från RGS Nordic som ombesörjer sanering åt fastighetsägaren Jernhusen. Vid schaktningsarbeten hade ett stort oktagonalt fundament av noga tillhugget, fyrkantbilat timmer påträffats omkring 2 meter under dagens markyta. 

Ett oväntat fynd vid schaktning på Norr i Kristianstad – ett oktagonalt ramverk av trä. Foto: RGS Nordic 2022-10-25.

Fyrkantbilat timmer som sammanfogats noga. Ett välgjort timmermansarbete!

Grovt tillhuggna block av granit. Avsedda för stadsbefästningarnas nya murar?

En snabb kontroll av äldre kartor och flygfotografier visade att konstruktionen inte kunde kopplas till något som stått i området under 1900-talet. Förklaringen borde snarare sökas under fästningstiden vilket gjorde timmerramen till en fornlämning som måste undersökas och dokumenteras. Den uppfattningen delades av länsstyrelsen, vars handläggare gjorde ett blixtbesök på platsen två dagar efter upptäckten. Under den tid som gått sedan dess har en undersökningsplan tagits fram, kostnader har beräknats och vi har försökt tolka lämningen. Vad är det som schaktats fram ur lera och utfyllnadmassor på den plats där ett anonymt bussgarage tidigare stod?

Formen på fundamentet utgör en bra ledtråd i sig. Den åttakantiga utformningen tyder på att det varit avsett att bära upp en konstruktion som kunnat röra sig runt sin egen vertikala axel. Som ett första, högst rimligt alternativ föreslogs att en lyftkran hade stått på platsen. När stadsbefästningarna moderniserades och byggdes ut efter försvarsbeslutet år 1748 gick det oräkneliga transporter av material in till den vidsträckta byggarbetsplatsen. Det behövdes jord, lera, sten, torv, timmer och mycket annat. Visserligen fanns redan en hamn vid Beckhovet, söder om staden, men upp till de norra befästningarna var det ytterligare 1,4 km. En sträcka man kunde färdas längs Helge å utan allt för stora problem; i alla fall jämfört med hur transporter landvägen skulle ha gestaltat sig. Så rimligtvis har det funnits en angöringsplats även längre upp efter ån, en tillfällig hamn där pråmar kunnat lossas och byggnadsmaterial tagits om hand. En ”Caj” omtalas i det skriftliga källmaterialet, men dess exakta läge är i nuläget inte känd från bevarat kartmaterial. Var det denna provisoriska hamnanläggning som nu hade påträffats? Mycket tydde på det. För vid fortsatta schaktningar påträffades en pålrad nedslagen i leran strax intill fundamentet; som en skoning eller kajkant.
​

Exempel på lyftkranar, hämtade ur en samtida handledning.

En pumpkvarn i Karlskrona 1774. Använd för att tömma örlogsbasens stora torrdocka på vatten.

Men det fanns ytterligare en möjlighet värd att utreda. Det åttakantiga fundamentet skulle kunna ha burit en väderkvarn. En konstruktion som inte varit avsedd för att mala säd utan som skulle driva de pumpar som behövts för att reglera vattenståndet i vallgravarna. I Krigsarkivets ritningsmappar finns många fördämningar illustrerade. Man har arbetat sig fram sektionsvis; dämt, grävt, anlagt rustbäddar och fundament där vallar och bastioner skulle byggas upp. Men då måste man kunna pumpa undan allt vatten från arbetsplatsen. Det finns fina exempel på pumpverk, inte minst från våra örlogsvarv där torrdockorna länsades med hjälp av avancerade konstruktioner. De drevs ofta av hästar som anspänts till spel, men även vindkraft kunde utnyttjas vilket bland annat bilder från Karlskrona visar.


Vid en närmare genomgång av ritningsmaterialet från Kristianstad visade det sig finnas små figurer inlagda på kartor upprättade år 1751 och 1752. På den senare anges ”a” föreställa ”Wäder Pumpqvarnen” medan ”b” beskrivs som ”Reservoir för en Wäder Pumpqvarn”. Läget visar att ingendera är identisk med det nu påträffade fundamentet, men tekniken var i bruk under utbyggnaden av Kristianstads norra befästningsverk. Drygt femtio år senare, år 1804, skedde en hastig upprustning av de nu ganska omoderna vallsystemen. Napoleonkrigen pågick och Danmark hade tvingats välja Frankrikes sida medan Sverige stödde Englands sak. Krigshotet var ånyo en realitet och Kristianstads befästningar sattes i stånd så gott det lät sig göra. Detta bekräftas bland annat av de dendrokronologiska dateringar som gjordes på virke påträffat vid undersökningarna av den yttersta försvarslinjen, Contregarden, sommaren 2021. De plankor som sändes in visade sig komma från träd som fällts under 1800-talets första år. I samband med dessa arbeten upprättades en ritning som bland annat visar nytillkomna detaljer vid ”Norra Fronten”. Här finns då en liten damm, en pumpkvarn och en bod avsedd för ”Pumpmöllarna”. På ritningen märkt 63b återges så själva ”Watn Pump Qvarnen”. Inte heller denna anläggning är identisk med vad som nu påträffats, men likheterna i konstruktionen är påfallande även om 1804 års kvarn förefaller vara något enklare utformad än sina föregångare.
​

Det 2022 påträffade fundamentets läge inlagt på 1709 års karta över fästningsstaden. Karta nu i Krigsarkivet.

​I nuläget är tolkningen således att det fundament som schaktades fram i slutet av oktober har tillhört en pumpkvarn. Mycket talar för att dess datering tillhör själva byggnadsperioden under 1700-talets mitt och andra hälft. Här hoppas vi att dendrokronologiska analyser skall kunna bringa klarhet, liksom i frågan var det goda timmer som har utnyttjats kommer ifrån. Men först skall fundamentet friläggas och dokumenteras i detalj. Hur har delarna fogats samman? Finns det märkningar på de olika delarna – för troligtvis har ramverket tillverkats och provmonterats någon annanstans innan det forslade till den plats där det skulle användas. Dessutom bör vi nog titta lite närmare på de många grovt tillhuggna rektangulära stenblock som påträffats på platsen. Sten som sannolikt varit avsedd att finhuggas och sedan passas in i de nya fästningsmurarna. Har de i stället kommit att ingå i fundamentet? Eller rör det sig om surplus, om sten som blivit över eller kanske kasserats av någon anledning? Och går det att säga var denna sten kan ha hämtats?

Den påbörjade utbyggnaden av Kristianstads befästningar år 1752. Pilarna visar läget för en pumpkvarn (a) respektive en reservoar för en pumpkvarn (b). Karta nu i Krigsarkivet.

Ritning som visar den år 1804 uppförda pumpkvarnen vid Norra Fronten/Contregarden. Ritning nu i Krigsarkivet.

Fundamentet invid Skjutsstallavägen i Kristianstad. Drönarfoto: Matthew Bruhn, KO Mätteknik AB.

​
​Det finns många saker att ta i beaktande när vi om några dagar påbörjar arbetet med att gräva fram och dokumentera det spännande fundamentet. För arkeologer och byggnadshistoriker har vanligtvis att beskriva det färdiga resultatet, i det här fallet Kristianstads stadsbefästningar. Men det speciella med detta projektet är att vi kan få en inblick i byggnadsarbetet, i hur man gick till väga och vilken teknik som utnyttjades till att lösa de problem man ställdes inför. Det är en sida av dåtidens stora byggnadsverk som alltför sällan kan belysas!