Undersökningar » Tygelsjö FU 2017
Förundersökning i Tygelsjö
Inför planerat bostadsbyggande och anläggande av ett fördröjnings-magasin m.m. utförde vi tre arkeologiska förundersökningar i östra delen av Tygelsjö under hösten 2017. Här berördes ett område med både förhistoriska boplatslämningar och en del av den historiska bytomten.
I den norra delen av området fann vi boplatslämningar i form av härdar, gropar och stolphål. Trots ett magert fyndmaterial kunde lämningarna med kol 14-analyser dateras till tidigneolitikum (ca 4000-3800 f.Kr.) och yngre bronsålder-äldre förromersk järnålder (ca 800-200 f.Kr.). En del av lämningarna låg väl bevarade under ett tjockt lager av kolluvier, vilket är eroderade lager från omgivande, högre belägna partier, som lagt sig som ett skyddande lock ovanpå och förslutit de äldre lämningarna. I den mellersta delen av området fanns spår bevarade från många olika tidsperioder. Här påträffades lämningar från hela neolitikum, från vendeltid-tidig vikingatid (ca 600-880 e.Kr.) samt sen historisk tid. Förutom de på förhistoriska boplatser sedvanliga härdarna, groparna och stolphålen, fanns det även ett fyndförande lager och en större stenpackning. Den sistnämnda var ca 10 m i diameter, med ett i stort sett stenfritt parti i mitten på omkring 4 m i diameter. Detta gav konstruktionen ett utseende av ett närmast halvcirkelformat brätte av småsten och enstaka större stenar. I ett angränsande schakt noterades en ansamling gropar som kan ha ett samband med stenpackningen. Framrensning och undersökning av ett mindre parti av stenpackningen och lagret den låg i gav fynd i form av ett stort antal flintavslag, ett fåtal bitar bränd lera och en keramikbit. Anläggningen daterades till senneolitikum (ca 2000-1850 f.Kr.), medan ett underliggande lager, tolkat som en äldre omtrampad marknivå, daterades till tidigneolitikum (ca 3800-3650 f.Kr.). Lagret med stenpackningen kan möjligen vara rester av en megalitkonstruktion eller annat gravmonument, men tolkningen är inte entydig. Det som pekar i den riktningen är fyndet av ett skaft till en flintdolk och en närbelägen deposition av två flintyxor i en grop, som undersöktes år 2003. Ett preliminärt antagande är att stenkonstruktionen är senneolitisk, men det kan inte uteslutas att den är äldre än så, med tanke på att bara ett litet antal fynd är daterande och att få kol 14-prover har daterats. I områdets allra sydligaste del kom ett begränsat parti inom Tygelsjö forna bytomt att undersökas. Lämningar efter tre gårdar, nr 3, 4 och 5, berördes. De medeltida tomterna var placerade på en mindre höjdsträckning som mot norr begränsades av en dalgång där en idag kulverterad bäck flutit fram. Detta vattendrag försåg byns viktiga damm, Prästavanningen, med vatten. Längs bäcklöpet var gårdarnas brunnar lokaliserade och här fanns materialtäkter där lera till husens klineväggar kunnat hämtas. Inne på gårdsplatserna påträffades oväntat välbevarade lämningar i form av husgrunder, golvlager, ugnsbottnar, stenläggningar, stolphål och gränsdiken. Kulturlagren var som mest metertjocka. Den reglerade bebyggelsen hade tillkommit under tidig medeltid; en rad entydiga kol 14-dateringar placerade gårdarnas etablering i perioden från tidigt 1000-tal till mitten av följande sekel. I gård 3, där en större yta kunde friläggas, gick det att följa gården genom minst tre distinkta faser. De byggnader som undersöktes var välbyggda syllstenshus med ler- eller trägolv. Nordlängan i gård 3 var tvåskeppig i sitt yngsta skede och försedd med en stor ugn intill den västra gaveln. I två av de undersökta byggnaderna syntes tydliga brandspår, något som även återspeglades i de paleobotaniska prover som analyserades. Från såväl gård 3 som gård 4 framkom så pass mycket spår efter matlagning med hantering av födoämnen och avfallprodukter att det blir befogat att tolka de dokumenterade byggnadskropparna som någon form av kök (grovkök/bakstuga?). Ett annat intressant resultat är att trädgårdsodling omfattande både krydd- och medicinalväxter har kunnat beläggas i landsbyn Tygelsjö. Tidigare har den typen av aktiviteter främst kopplats till urbana miljöer. I Tygelsjö genomfördes enskiftet i begynnelsen av 1800-talet, men på de nu undersökta tomterna har stora förändringar skett redan tidigare. På gård 5 har bebyggelsen redan i ett tidigt skede flyttats närmare bygatan, in på något torrare mark. När det gäller de båda resterande enheterna verkar såväl gård nr 3 som nr 4 att ha lagts öde under 1600-talets lopp, eventuellt något tidigare. De välbyggda längorna ersattes med gatehus och odlingsmarken slogs samman och brukades med andra gårdar. En inte alltför orimlig tolkning blir att tider av krig, epidemier och ekonomisk tillbakagång i Skåne påverkat de undersökta gårdarna i negativ riktning. |
|