Bastion Drottningens ruiner – förundersökning 2022
För tredje gången har vi kunnat återvända till den idag så anonyma långtidsparkeringen mellan Vattenverket och Norra Kaserngatan i Kristianstad. Här, där kommunen planerar att uppföra ett nytt parkeringshus i fyra plan, finns rester efter stadsbefästningar dolda strax under asfalten. Vi har kunnat jämföra resultaten från vår undersökning med markradar 2020 med de detaljerade militära planer och ritningar som idag förvaras på Krigsarkivet i Stockholm. Där framgår tydligt att området rymmer lämningar från såväl den danska perioden, uppförda 1614–1618, som från den svenska utbyggnadsfas vilken inleddes efter försvarsbeslutet 1748. Inom tomtens drygt 3 300 m2 finns delar av norra stadsvallen och den nordvästra hörnbastionen. På Christian 4:s tid kallades den senare för ”Dronningen”, efter 1658 försvenskat till ”Drottningen”. Platsen kan också betecknas som del av ett slagfält, eftersom det var här som danska soldater bröt in då fästningen Christianstad stormades en augustinatt år 1676. Det är i sanning en viktig plats i stadens historia som vi nu fått möjlighet att undersöka!
Redan en första jämförelse av markradarbilderna med de rektifierade 1700-talsritningarna visade en god överensstämmelse mellan läget för olika delar i försvarsverken och de anomalier som karterats våren 2020. Förväntningarna inför en kommande arkeologisk förundersökning höjdes ytterligare i samband med den miljöprovtagning som WSP utförde senhösten 2021. Då hade vi möjlighet att följa arbetet i fält och ta en närmare titt på det tiotal borrkärnor som togs upp för analys. De gav en bild av stratigrafin på platsen, hur omfattande raseringslagren var och vad som kunde förväntas ligga kvar av befästningsvallarna. Att borren dessutom slirade, rent av fastnade mot vad som föreföll vara kalkbruk och massiva tegelkonstruktioner gjorde inte saken sämre. Det borde finnas möjlighet att frilägga verkliga ruiner inne på parkeringsplatsen! Fältarbetet startade den 10 maj 2022 och varade i drygt en vecka. Två arkeologer tog sig an uppgiften att med hjälp av en grävmaskin öppna strategiskt utplacerade schakt inom ytan. Resultaten kom att bli över förväntan – det visade sig snabbt att betydande lämningar efter stadsbefästningarna verkligen fanns bevarade. Kombinationen av militära ritningar från mitten av 1700-talet, markradar (GPR) och avlästa borrkärnor hade fungerat utmärkt som vägledning. Placeringen av schakten styrdes i hög grad av de indikationer som erhållits tidigare; nu kunde fyllning från jordvallarna, grunder och stående murar avtäckas (länk till intervjun i Sveriges radio). Närmast Norra Kasern, uppförd på 1760-talet, påträffades en stor grop som varit tänkt att hysa grunden till en större byggnad, antagligen ytterligare en kasern som av någon anledning aldrig kom att uppföras. Men båda dessa grunder hade omsorgsfullt placerats på den utschaktade norra stadsvallen från Christian 4:s tid. På en plats som denna var det klokt att utnyttja de stabila fundament som lagts ut mer än ett sekel tidigare. En bit längre mot nordväst kunde en stengrund till den danska vallens fasad avtäckas. Mellan de stora blocken syntes kalkbruk och spritt över dem låg ett lager med små tegelflis, rester från den mur som noga demonterats på 1750-talet. Tegelstenarna kunde självfallet återanvändas i nybygget. I ytterligare ett schakt syntes ett tvärsnitt genom den danska periodens vall där lagerbilden visade hur lass efter lass, kärra efter kärra, tippats. De tillfälliga markytorna på arbetsplatsen hade trampats om av många fötter, hovar och klövar… De mest omfattande lämningarna kunde som väntat knytas till 1700-talets svenska utbyggnadsetapp. Både markradar och borrkärnor har visat att det med största sannolikhet skulle finnas omfattande lämningar efter en murad byggnad med åtta välvda rum, den kanonkasematt som legat inbyggd i jordvallarna till bastion Drottningen. Att så var fallet visade sig när välbevarade murar påträffades direkt under asfalt och bärlager. Ett schakt kom att beröra två av dessa rum, dels ett kanonvärn med murad inredning avsedd för hanteringen av den artilleripjäs som stått där, dels ett förrådsrum som kan ha hyst krut, ammunition och annan utrustning. Tegelgolven låg intakta och väggarna stod kvar upp till valvanfangen, med en bevarad höjd av minst 1,2 m. Rummen var nu fyllda med tegelsten från de tunnvalv som slagits sönder och störtat ner. När kasematten demolerades fanns ingen tanke på att ta tillvara och återanvända material, man rev för att skapa ytor för nybyggnation. I det sista schakt som togs upp kunde den breda porten in till förrådsutrymmet friläggas. Här satt ännu gångjärnen på plats och avtrycket efter en trätröskel syntes som tjära på de underliggande skifferhällarna. Utanför porten låg delar av den kullerstenssatta nerfarten ännu intakt. I det undersökta området anlades dammar till vattenverket efter att bastionen med dess murade kasematt hade rivits kring sekelskiftet 1900. Även dessa dammar påträffades, liksom rivningsmassor som kan härröra från stadens äldsta vattentorn, uppfört på 1870-talet. Sammanfattningsvis var de befästningslämningar som frilades i maj 2022 av det mer spektakulära slaget. Utifrån dagens kunskapsläge är det osannolikt att något liknande finns bevarat under jord på någon annan plats inom fästningsstaden Christianstad. Därför bör resterna efter bastion Dronningen/ Drottningen tillmätas ett betydande antikvariskt och pedagogiskt värde – om de kan friläggas och kanske också bevaras synliggjorda blir detta ett viktigt komplement till den på 1990-talet rekonstruerade bastion Konungen. Här kan stadens växlingsrika och konfliktfyllda förflutna visas fram – förutsatt att vilja, ekonomi och arkitektoniska lösningar kan förenas! |
|