Det är alltid välkommet att kunna presentera sina resultat i internationella sammanhang. Och inte minst att knyta kontakter, bygga nätverk med kollegor som sysslar med likartade ämnen. På Sydsvensk Arkeologi har vi under senare år arbetat med den efterreformatoriska periodens lämningar i form av bytomter och befästningar. De resultaten tog vi med oss till Lissabon i mitten av april när Society for Post-Medieval Archaeology anordnade sin årliga konferens.
Mötet varade under tre intensiva dagar, uppdelat på de imponerande – men renoveringstomma – salarna i Monasterio de Jeronimos, ett gigantiskt sengotiskt kloster, och Marinmuseets hall för de kungliga sluparna. Ganska udda miljöer för en arkeologisk konferens, båda två!
Mötet varade under tre intensiva dagar, uppdelat på de imponerande – men renoveringstomma – salarna i Monasterio de Jeronimos, ett gigantiskt sengotiskt kloster, och Marinmuseets hall för de kungliga sluparna. Ganska udda miljöer för en arkeologisk konferens, båda två!
 Fig.1 Monasterio de Jeronimos i Belem, Lissabon. En imponerande konferenslokal! |  Fig.2 Världen enligt Portugal. Karta från tidigt 1500-tal i Marinmuseet, Belem. |
Tidigare har SPMA-konferenserna haft en påtaglig slagsida åt det anglosaxiska området. Därför kändes årets möte uppfriskande, med föredragen spridda över hela Europa. Nu kunde man ta del av berättelser om försvunna folkgrupper i Polen och Grekland, kolning i Baskien, portugisiska skeppsvrak, dokumentation av traditionella indonesiska båtar, byggnadsarkeologi i Prag och Italien, garvare i Marocko och mycket annat. Ett svårt, men viktigt avsnitt behandlade Dark History med krigsfångeläger, mentalvårdens lämningar och en studie av hur det offentliga rummet utnyttjades i ett ockuperat Norge. Tvära kast, men också många nyttiga lärdomar och tankar att ta med sig hem!
Lite överraskande var det nordiska inslaget vid årets konferens rätt framträdande. Här presenterades resultat från de senaste årens omfattande undersökningar i och kring Göteborg i spåren av Västlänken. Hamnområdets snabba utveckling längs Göta Älv och stadens monumentala befästningsverk passerade förbi på skärmarna. I det sammanhanget passade även vårt material in med Claes berättelse om hur den nya fästningsstaden Christianstad uppfördes med återvunnet material från det ödelagda Åhus. Följande dag tog Fredrik åhörarna med ut på den skånska landsbygden till de landsbyar och gårdsmiljöer som försvann i spåren av 1700- och 1800-talets skiftesreformer. Ämnen som ledde till både bra frågor och efterföljande kontakter med intresserade kollegor från när och fjärran!
Lite överraskande var det nordiska inslaget vid årets konferens rätt framträdande. Här presenterades resultat från de senaste årens omfattande undersökningar i och kring Göteborg i spåren av Västlänken. Hamnområdets snabba utveckling längs Göta Älv och stadens monumentala befästningsverk passerade förbi på skärmarna. I det sammanhanget passade även vårt material in med Claes berättelse om hur den nya fästningsstaden Christianstad uppfördes med återvunnet material från det ödelagda Åhus. Följande dag tog Fredrik åhörarna med ut på den skånska landsbygden till de landsbyar och gårdsmiljöer som försvann i spåren av 1700- och 1800-talets skiftesreformer. Ämnen som ledde till både bra frågor och efterföljande kontakter med intresserade kollegor från när och fjärran!
 Fig.3 Ett mysterium från Tallinn – vad har kärlen använts till? |  Fig.4 Claes Pettersson om relationen mellan Åhus och Christianstad. |
Ska man vara riktigt ärlig är det kanske just så som de viktigaste, mest långvariga resultaten uppnås vid en arkeologisk konferens som SPMA 2025 i Portugals huvudstad. Genom spontana möten och diskussioner i föredragens och sessionernas efterspel. Så byggs nätverk, så skapas kontakter och på sikt nya spännande projekt. Ämnen vars resultat kanske kommer att presenteras vid andra möten i en framtid…
Egentligen hölls inte SPMA-konferensen 2025 i Lissabon, utan i Belem; idag en stadsdel i de västra utkanterna precis vid floden Tejos utlopp i Atlanten. Men på söndagen gavs möjlighet att lära känna huvudstaden under en rundvandring genom branta gator och gränder i de äldsta delarna av den Vita Staden. Trånga kvarter fyllda med minnen från fenicier, romare, araber och från ett en gång världsomspännande imperium. En stadskärna med oväntat många äldre spår, trots den förödande jordbävning och tsunami som drabbade Lissabon 1 november 1755. Med en arkeolog som guide bjöds vi på en svettig, men perfekt avslutning på en verkligt givande konferensvecka!
Egentligen hölls inte SPMA-konferensen 2025 i Lissabon, utan i Belem; idag en stadsdel i de västra utkanterna precis vid floden Tejos utlopp i Atlanten. Men på söndagen gavs möjlighet att lära känna huvudstaden under en rundvandring genom branta gator och gränder i de äldsta delarna av den Vita Staden. Trånga kvarter fyllda med minnen från fenicier, romare, araber och från ett en gång världsomspännande imperium. En stadskärna med oväntat många äldre spår, trots den förödande jordbävning och tsunami som drabbade Lissabon 1 november 1755. Med en arkeolog som guide bjöds vi på en svettig, men perfekt avslutning på en verkligt givande konferensvecka!
 Fig.5 Duncan Alexander visar hur Göteborgs vallar rasat om och om igen… |  Fig.6 Nordiska nätverk – Fredrik med kollegor från Danmark. |
 Fig.7 Nära till jobbet – klostret syns från vårt hotell.  Fig.9 Fredrik föreläser bland sjöflygplan och kungliga slupar på Marinmuseet. |  Fig.8 Fredrik Larsson om de skånska landsbyarnas arkeologi.  Fig.10 Dark History – undersökning av krigsfångegravar i Polen. |
Fig.11 Spår efter en försvunnen folkgrupp i Polen – Mennoniterna
Men en fråga återstår obesvarad – varför blickar Henrik Sjöfararen inte ut mot havet, mot Atlanten där han står längst ut på det monument som restes till hans ära 1960? Ett monument präglat av sin tids politiskt laddade estetik. För ärligt talat – Henrik tittar ju bara tvärs över Tejo, precis som om han väntade på färjan över floden…
Fig.12 Henrik Sjöfararens monument – drömmen om ett imperium.
Fig.13 Pasteis de Nata – den godaste kakan!
