Undersökningen av lämningarna på Fairyhill är nu avslutad. För att summera grävningen kan vi konstatera att vi grävt en ganska intensivt utnyttjad yta, men att aktiviteterna som ägt rum här var ganska perifera i förhållande till den egentliga boplatsen där man haft sina bostadshus. Ett tidigare känt boplatsläge som använts både under tidigmesolitikum och tidigneolitikum var belägen i närheten men det finns även fler kullar i närområdet där man kan tänka sig att det varit lämpligt att anlägga en boplats, t.ex. kullen där gården Fairyhill ligger idag.

I nuläget är det svårt att säga mycket om dateringen av lämningarna inom undersökningsområdet, mer än att den relativt ringa fyndmängden pekar främst mot neolitikum, men i viss mån även mot mesolitikum. Detta är i linje med de C14-dateringar som genomfördes vid förundersökningen och som visade på tidig- och mellanneolitikum. Då liksom nu påträffades de flesta fynden av flintföremål i ett lager som verkar vattenpåverkat och som legat över en del av ytan i öster. Det undersöktes bland annat genom en noggrann genomsökning av ytan (se foto). Lagret ligger över de lägst liggande delarna av området, nära en tidigare våtmark. Kanske har området varit översvämmat eller i alla fall vattensjukt i perioder.
Andra fynd har gjorts i igenfyllda gropar och rännor. Exempelvis hittade vi i en grop ett avslag som slagits av från kanten av en slipad flintyxa (se foton), och i en ränna påträffade vi ett par skrapor (se foto) som kan ha använts vid skinnberedning eller vid bearbetning av något annat material. Allt fyndmaterial vi påträffat inom ytan består av flinta. Inga fynd av keramikskärvor eller djurben har gjorts, vilket annars brukar vara vanligt på boplatser från stenåldern. Detta säger oss att antingen är bevarandeförhållandena på platsen dåliga för dessa typer av material eller så har man inte hanterat keramikkärl eller djurben (dvs. måltidsrester eller slaktavfall) här. Om det senare stämmer säger det en hel del om hur platsen använts. Om man inte intagit några måltider alls här har platsen varit vikt för specifika aktiviteter.

Vad har man då gjort här i det som troligen utgjorde utkanter av en boplats? Var det här man höll sin boskap under den tidiga delen av neolitikum, nära våtmarken på de naturligt öppna våtmarksängarna? Detta är en möjlighet. Vi har också kunnat konstatera ett par troliga huslämningar, en längst i väster och en längst i öster (närmast den tidigare kända boplatsen). Båda husen var relativt små och av en tidig typ, s.k. tvåskeppiga stolphus. Det återstår att datera dem, men de kan ha utgjort någon form av enklare bostad eller uthus. Några enstaka hyddor kan också ha lämnat spår i form av rännor i området, men dessa tolkningar är än så länge lite osäkra. Om man bott på platsen, om än tillfälligt, bör någon form av hushållsavfall i form av ben och keramik ha hamnat i närliggande gropar och liknande. Men det har det alltså inte. Återigen kan avsaknaden av den typen av spår bero på att man alls inte bott på platsen eller att bevaringsförhållandena är dåliga.

Det är således osäkert om man bott inom området, men klart är att man eldat på platsen. Flertalet lämningar efter eldplatser finns över hela ytan och speciellt koncentrerade var dessa på sluttningen intill en gammal bäckfåra. Efter undersökning schaktade vi bort det vattenpåverkade lagret med grävmaskin, och under ytterkanten på lagret framkom ytterligare spår av eldplatser. Bäckfåran har dock nog inte haft rinnande vatten mer än tillfälligt under den tid människor vistats på platsen – själva bäckfåran visade sig troligen vara av väldigt hög ålder, kanske bildades den av rinnande vatten i samband med att inlandsisen smälte i området (se foto). Under mesolitikum och neolitikum kan den gamla bäckfåran fortfarande utgjort avrinningsområde för de närliggande kullarna, men det kan ha tett sig mer som en sankmark än en öppen bäck under större delen av dessa perioder. Nu återstår att analysera innehållet i eldplatserna, för att se om det finns rester av förkolnade makrofossil i form av hasselnötsskal, sädeskorn eller andra fröer som kan ge ledtrådar till vad man gjort här vid den gamla bäcken.

Nu återstår bearbetning och analys av materialet och så småningom kommer en rapport som kommer att kunna laddas ner här på hemsidan.
 
 
 

Undersökningen av anläggningarna på platsen vid Fairyhill utanför Stehag har kommit en bra bit på väg och vi börjar få lite bättre grepp om lämningarna. Fram träder bilden av en intensivt utnyttjad yta som dock verkar ha använts för relativt perifera aktiviteter. Vi befinner oss alltså i utkanten av eller i närheten av en boplats. Vi har inte hittat några tydliga spår av hus – förutom ett mindre stolphus på den västra höjden (se foto). Möjligen utgör några av de rännor och enstaka stolphålspar vi undersökt lämningar efter någon hydda, vilket bekräftar bilden av mer tillfälliga vistelser och perifera verksamheter.

Möjligen är vårt område en verksamhetsyta som hört till den redan kända tidigneolitiska boplatsen några hundra meter österut, som undersöktes på 1980-talet. En annan möjlighet är att det legat ytterligare en boplats på höjden rakt söderut, där gården Fairyhill ligger idag. Det kan vi inte undersöka, men det är ganska troligt. Det är ju den högsta höjden i närområdet och låg nära vattenresurserna.

Just vattnet kan vara anledningen till att man haft verksamheter på platsen. Norrut, nedanför sluttningen låg våtmarken kring mossen som bildats efter den igenväxta fornsjön och det var inte långt till Ringsjön. Vi har även en koncentration av lämningar nära en gammal bäckfåra som runnit genom området, som bland annat visar att man eldat mycket på sluttningarna kring denna. Överhuvudtaget verkar man ha eldat mycket på denna plats, då vi påträffar träkol i nästan varje anläggning som vi undersöker. Närheten till vatten och de öppna ytor som bildats vid våtmarken gör att platsen var lämplig för djurbete. Att man eldat tyder på att man vistades här och hade behov av ljus och värme, kanske för att värma sig och för att tillaga måltider på platsen. Så vår hypotes att platsen kan ha haft med boskapsskötsel under den tidiga delen av neolitikum att göra står sig än så länge.

De fåtal fynd vi påträffat består främst av flintavslag men även av flintföremål som någon skrapa och några spån (se foto). Fynden kan dateras både till mesolitikum och neolitikum och tyder på att platsen utnyttjats under lång tid.

Inom tredje etappen av projekt Råvattenledningen är det fyra undersökningar som genomförs samordnat denna höst. Just nu har vi schaktat färdigt på den tredje platsen, lokal 36, eller Fairyhill som den heter (efter den närliggande gården). Ytan är 11 000 kvadratmeter och vi har identifierat lämningar över hela ytan. Nu ska undersökningen av dessa anläggningar påbörjas.

Det är tidigare känt att det funnits en boplats där man bott både under mesolitikum och tidigneolitikum bara några hundra meter österut. På vår yta har utredning och förundersökning visat att det ligger en tidigneolitisk boplats här (med fåtalet spår av aktiviteter både före och efter detta), och det vi nu schaktat fram är troligen spår av denna. Som det verkar har man bott över en större yta just här. Det är ett gynnsamt läge på en böljande sluttning nära en våtmark, inte långt från Ringsjön. Nedför sluttningen har det runnit en mindre bäck. Just kring denna har vi funnit spår av ett flertal eldplatser. Eld och tillgång till vatten har behövts i den aktivitet man ägnat sig åt här. Annars kan man tänka sig att närheten till våtmarken och den lilla bäcken varit gynnsamma för djurhållning. Kanske lät man får, getter eller någon ko beta på de öppna ytor som skapades av den igenväxande våtmarken och kanske vattnade man  dem med vatten från den lilla bäcken. I alla fall tycks man inte ha haft några större brunnar eller vattenhål – vilket skulle ha varit nödvändigt för djurhållningen om man inte haft tillgång till annat vatten. Vi har i alla fall inte hittat några spår av grävda vattenhål eller brunnar inom den yta vi undersöker.

Vi har än så länge inte identifierat några stolphus inom ytan. Däremot finns både spridda stolphål och en del rännor som skulle kunna vara spår av hyddor. På grannboplatsen som undersökts tidigare visade sig rännorna vara spår av mesolitisk aktivitet, så vi får se hur vi tolkar dessa efter utgrävning. Vi återkommer när vi hunnit gräva mer!