Metalldetekteringen i Eskilstorp har gett gott resultat, ungefär 1500 metallföremål hittades i matjorden under första skedet av utgrävningen. Bland fynden, som nu är inne för konservering, har det återfunnits flera olika typer av dräktspännen med en ganska stor andel urnesspännen, ca 10 stycken. För att hitta liknande mängd av denna typ får man söka sig till Lund eller Uppåkra, vilket också ger perspektiv till Eskilstorp som plats. Urnesspännen dateras till sen vikingatid/tidig medeltid (1000-1100-tal) och är ganska ovanliga att återfinna på den här typen av platser, även fast enstaka ibland hittas i byar runt Lund och Malmö. Urnesspännen, som visar ett djur vars kropp slingrar sig runt sig själv i sirliga mönster, är gjutna i lerformar och kallas så eftersom dekoren ofta liknar motivet på en kyrka i Urnes i Norge. Däremot finns det stor variation bland urnesspännena där många har ett abstrakt och enkelt motiv medan andra visar på kvalitet och hantverksmässig skicklighet. Urnesspännen anses vara massproducerade och har antagligen använts av alla samhällsklasser.

Urnesspännena i Eskilstorp visar också på stor variation. De flesta är gjorda av kopparlegering men tre av dem är av silver där en också är förgylld. Detta tyder på att människor från olika samhällsklasser rörde sig i Eskilstorp, till och med människor som hade råd med silver och guld. Två av spännena i Eskilstorp har väldigt stora likheter med spännen från Lund. Vi har inte hittat något tecken på att spännena skulle varit tillverkade i Eskilstorp, de enda verkstäderna där man säkert vet att urnesspännen tillverkats är i Lund och i Sebbersund i Danmark. Vi har även funnit två fågelformade spännen i Eskilstorp vilka också dateras till sen vikingatid/tidig medeltid. Dessa är ovanligare i Skåne men det har återfunnits många i Danmark. Nästan alla av dessa är gjorda i kopparlegering, så även de i Eskilstorp.

Spännena varierar i storlek men många av dem är ganska små, 2-3 cm. Vissa av dem har troligtvis använts för att hålla upp och ihop kläder, men för tyngre tyger som ull behövdes kraftigare föremål. Därför har troligen många av dessa använts som dekoration eller möjligtvis för att hålla upp tunnare tyger som siden eller liknande. Siden var inte vanligt på denna tid och kanske enbart de högre skikten av samhället kunde använda dessa tyger. Dräktspännenas karaktär hänger ihop med den tidigmedeltida storgård som har återfunnits i Eskilstorp och visar på den mångfald som har funnits på platsen.

Under den kommande veckan avslutar vi så smått fältarbetet i Eskilstorp. Till hösten drar analys- och rapportarbete igång. Då får vi säkert tillfälle att återkomma i bloggen.

Urnesspänne i kopparlegering. Liknande typ har återfunnits i Lund och Hjärup.

Urnesspänne i silver. Huvudet på djuret fanns tyvärr inte kvar.

Urnesspänne i kopparlegering. Liknande typ har återfunnits i Lund och Hjärup.

Fågelformat spänne i kopparlegering och även vitmetall.

Nu när rapsen så sakteliga börjar blomma ut runt omkring oss och det är cirka tre och en halv vecka kvar på grävningen här i Eskilstorp har vi hunnit undersöka en hel del spännande anläggningar. Flera av dessa har dolt intressanta fynd och strukturer. Vi har bland annat ett litet område längst i öster som har tydliga spår efter både järn- och kopparlegeringshantverk. Här har vi vad som förmodligen är resterna av en ässja omgiven med mycket kol och sotrika lager blandat med småbitar av järn och slagg. I dessa lager fanns också en stor mängd glödskal. Glödskal är en restprodukt från smidesprocessen, tunna skikt av järnoxid som lossnar från järnet när det i glödgat tillstånd bearbetas med hammaren. I ett grophus låg två bottenskållor i en härd, även detta är restprodukter från en smedja. Förutom dessa tydliga tecken på smide har vi på samma plats som ässjan tecken på annan metallbearbetning. Tunna bitar kopparlegering överlagrade med glödskal visar att även denna metall hanterats. Att storgårdsmiljöer som Eskilstorp med flertalet tillhörande funktionshus har haft smedjor inom sitt område är inte ovanligt. Behovet av att tillverka och laga flertalet järnföremål till hushåll, jordbruk och andra aktiviteter har varit stort. Vi har bland annat hittat flertalet knivar i de anläggningar vi grävt, ett föremål som använts flitigt i det dagliga livet under i stort sett hela historien. Det är mycket möjligt att dess knivar är tillverkade här på plats. Vi hoppas på fler intressanta hantverksfynd framöver.

Sotiga och kolrika lager med mycket glödskal, längst till höger skymtas resterna av en förmodad ässja.

Tre knivar i lite olika utföranden, samtliga funna i grophus. Kniven längst till vänster har slipats så många gånger att bladet blivit mycket smalt.

En lite större kniv även den funnen i ett grophus.

Bottenskålla från härd i grophus.

Anläggningsgrävandet har kommit i gång på allvar den senaste veckan. Vi har främst fokuserat på grophusen och så här långt har vi inte blivit besvikna! Samtliga grophus har varit fyndrika. Djurbenen dominerar. Preliminära genomgångar visar på en hel del häst, något vi inte minst ser genom ett flertal hela käkar. Självfallet finns ben från nötboskap, får och svin, men även säl- och rovfågelsben ligger i fyndpåsarna. Vi vattensållar en del av jorden från grophusen och har på så sätt fått fram en hel del fiskben - torskfisket har uppenbarligen varit viktigt. I övrigt hittar vi mycket keramik, men även sländtrissor, glaspärlor m.m. Sländtrissorna visar på textilhantverk, men det finns även tecken på metallhantverk i form av slagg och glödskal. Ben har också använts i olika sammanhang – så här långt har vi två isläggar (dåtidens skridskor), den ena nedställd i ett stolphål i ett av långhusen, och delar av en fint dekorerad kam (se bild).

I mitten av juni kommer vi att hålla en digital visning – exakt datum kommer ni att hitta här i bloggen och på Facebook.

Efter några veckors intensivt schaktnings- och inmätningsarbete börjar nu den förväntade senvikingatida-tidigmedeltida storgårdsmiljön ta form. Vi har schaktat fram flera långhus, ca 20-30 meter långa och mellan 7 och 8 meter breda. I flera fall är husen relativt lätta att identifiera och reda ut, men vi har även ett område som är pepprat med anläggningar (se bild). Majoriteten är stolphål, men det finns även grophus (ca 15 stycken), rännor och mindre gropar. Bland anläggningspinnarna anar vi en L-formad gård med ett hus i nord-sydlig riktning och ett i öst-västlig. Det återstår att reda ut hur husen förhåller sig till varandra i detalj och om de har stått här samtidigt. Än så länge har vi inte börjat gräva ut lämningarna i någon större omfattning. Så snart schaktningsarbetet är avklarat (inom drygt en vecka) kan vi sätta i gång på allvar. Då återkommer vi!