I november 2017 genomförde Sydsvensk Arkeologi en undersökning utanför Forestad, 7 km norr om Röstånga i Skåne (lokal 5 inom Råvattenprojektet Etapp 2). Då påträffades två brunnar som grävdes ut och provtogs för datering och miljöanalys. Analyserna är nu klara och resultaten motsvarar förväntningarna. Brunnarna låg ungefär 30 meter från varandra längs med områdets södra del. I den östra och något större brunnen påträffades ett antal träföremål, bland annat en fragmenterad träkåsa. Denna har nu daterats med 14C-metoden till 640-770 e. Kr. (1327+/- 31BP). Den mindre brunnen kunde med 95,4 % sannolikhet dateras till 640-770 e.Kr. (1334+/-28BP), det vill säga samma som träkåsan. Men eftersom dateringen av kåsan i själva fallet avser tiden då trädet (som kåsan är gjord av) fälldes, bör den mindre brunnen tolkas som äldre. Kanske grävdes den stora brunnen efter att den mindre hade sinat? Från brunnarna togs också små jordprover för pollenanalys. Leif Björkman på Viscum pollenanalys & miljöhistoria har utfört analysen. Här följer en kortfattad sammanfattning av resultaten: Det omgivande landskapet var mosaikartat och bestod av såväl skogsdungar som betesmark och åker. Skogsdungarna bestod av lövblandskog med lind, ek och hassel. Den höga alfrekvensen påvisar att det i närheten fanns omfattande bestånd med alkärr eller aldominerad sumpskog. Troligen förekom det också en del björk i den fuktpräglade skogen. Den höga gräsfrekvensen visar att det i omgivningen fanns betydande partier med öppen betesmark. Detta styrks av hög förekomst av svartkämpar och älgört. Det påträffades även pollenkorn från sädesslag i båda proven. Förekomsten av pollen från sädesslag belägger att det har odlats på platsen. Även fynd av pollen från olika ogräsarter och andra åkerindikatorer som bl.a. smörblommor, lomme/penningört, gråbo/malört, mållväxter och syror påvisar odlad mark. Miljöanalysen tillsammans med de arkeologiska resultaten antyder att vi befinner oss i utkanten av en boplats från yngre järnålder. Det är inte ovanligt att det förekommer ansamlingar med brunnar, gropar och härdar strax intill bebyggelsen. Förmodligen har husen legat alldeles strax norr om undersökningsområdet. |
0 Comments
Södra Hasslegården är en stenåldersboplats har antagits vara cirka 9 000 år gammal. Den höga åldern gör att härdar och gropar ofta är urlakade och svåra att upptäcka. De tydligaste spåren utgörs istället av slagen flinta som återfinns i koncentrationer av varierande storlek. Boplatser av denna typ är svåra att förundersöka och resultaten vid den slutliga arkeologiska undersökningen blir inte sällan oväntade. Det mest pinsamma resultatet är förstås om det visar sig vara betydligt mindre fynd än förväntat. Redan efter den inledande avbaningen stod det dock klart att få fynd knappast kommer att bli ett problem. Flera tusen kvadratmeter kulturlager med flinta och skörbränd sten framkom och vid den inledande rutgrävningen påträffades mycket flinta. Några mikroliter (pilspetsar) tyder på att den preliminära dateringen till 7 000 f Kr är riktig. Vi hoppas att en oval färgning på cirka 4 X 2,5 meter är en hydda, och finns det en kan det finnas flera. Sammantaget känns det om att inledningen av utgrävningen varit riktigt lyckad. Vid alla stora arkeologiska undersökningar påträffas överraskande fynd. Det som förvånar oss mest för tillfället är en vacker glaspärla från Vendeltid som regnade fram på den schaktade ytan. Kanske hör den ihop med en bastant sotig stenkonstruktion som påträffades i den östra schaktkanten? Bland stenarna hittade vi också ett mindre bronsföremål som vi tror är från sen järnålder. Förhoppningsvis kommer vi att veta mer om någon vecka, men säkerligen väntar ytterligare överraskningar under de kommande nio veckorna. |
Kategorier
All
|