Nu har vi schaktat färdigt i Tygelsjö och grävandet startar på allvar.

Än så länge har det framkommit tre nya långhus på området. Det ena kan typologiskt dateras från övergången mellan yngre bronsålder/förromersk järnålder (omkring 600–400 f.Kr), det andra till förromersk järnålder (ca 500–0 f.Kr) och det sista till romersk järnålder (ca 0–500 e.Kr).

I övrigt har det framkommit stora gropsystem, av vilka en del sannolikt har fungerat som lertäkter, för att få tag på lera för att kunna (ler)klina husväggarna. Vidare har det framkommit större gropar i form av avfallsgropar och förvaringsgropar m.fl., samt en del härdar (eldstäder). Dateringarna av lämningarna är ännu så länge lite osäkra, men av de som vi har grävt ut än så länge, ser de flesta ut att vara från äldre järnålder (ca 500-0 f.Kr.). Med hjälp av fynd vi hittar när vi gräver ut lämningarna, och med 14C-dateringar kommer vi senare att få mer precisa dateringar.

Vi har även grävt ut en fin stenpackning, i vilken det påträffades en avbruten, slipad, (trolig) flintmejsel, fyndet tyder på att stenpackningen kan dateras till neolitikum (yngre stenålder). Stenpackningen har tolkas som en trolig grav, även om det inte fanns något skelett bevarat i den (se bild nedan).

Av fynd kan vi nämna att vi hittat en trolig spjutspets tillverkad av djurben i en av groparna (se bild till höger).
​

Fotografi på en spjutspets av djurben som påträffades i en av de undersökta groparna.

I november 2017 genomförde Sydsvensk Arkeologi en undersökning utanför Forestad, 7 km norr om Röstånga i Skåne (lokal 5 inom Råvattenprojektet Etapp 2). Då påträffades två brunnar som grävdes ut och provtogs för datering och miljöanalys. Analyserna är nu klara och resultaten motsvarar förväntningarna.

​Brunnarna låg ungefär 30 meter från varandra längs med områdets södra del. I den östra och något större brunnen påträffades ett antal träföremål, bland annat en fragmenterad träkåsa. Denna har nu daterats med 14C-metoden till 640-770 e. Kr. (1327+/- 31BP). Den mindre brunnen kunde med 95,4 % sannolikhet dateras till 640-770 e.Kr. (1334+/-28BP), det vill säga samma som träkåsan. Men eftersom dateringen av kåsan i själva fallet avser tiden då trädet (som kåsan är gjord av) fälldes, bör den mindre brunnen tolkas som äldre. Kanske grävdes den stora brunnen efter att den mindre hade sinat?

Från brunnarna togs också små jordprover för pollenanalys. Leif Björkman på Viscum pollenanalys & miljöhistoria har utfört analysen. Här följer en kortfattad sammanfattning av resultaten:
Det omgivande landskapet var mosaikartat och bestod av såväl skogsdungar som betesmark och åker. Skogsdungarna bestod av lövblandskog med lind, ek och hassel. Den höga alfrekvensen påvisar att det i närheten fanns omfattande bestånd med alkärr eller aldominerad sumpskog. Troligen förekom det också en del björk i den fuktpräglade skogen. Den höga gräsfrekvensen visar att det i omgivningen fanns betydande partier med öppen betesmark. Detta styrks av hög förekomst av svartkämpar och älgört. Det påträffades även pollenkorn från sädesslag i båda proven. Förekomsten av pollen från sädesslag belägger att det har odlats på platsen. Även fynd av pollen från olika ogräsarter och andra åkerindikatorer som bl.a. smörblommor, lomme/penningört, gråbo/malört, mållväxter och syror påvisar odlad mark.

​Miljöanalysen tillsammans med de arkeologiska resultaten antyder att vi befinner oss i utkanten av en boplats från yngre järnålder. Det är inte ovanligt att det förekommer ansamlingar med brunnar, gropar och härdar strax intill bebyggelsen. Förmodligen har husen legat alldeles strax norr om undersökningsområdet.

I måndags startade den sista slutundersökningen inom Råvattenprojektet. Den här gången befinner vi oss strax utanför Forestad,  7 km norr om Röstånga i Skåne.

​Lokal 5, eller Dammsgården, består av en långsmal bit åker mellan en uträtad bäck och Kolemavägen. Lokalen sträcker sig i Ö-V riktning och sluttar svagt ned mot bäcken, som idag ser ut som ett igenväxt dike. 

Vid utredning och förundersökning påträffades stora gropar med mycket sot, kol och eldpåverkad sten. Dom enda fynden som vi kunde koppla till groparna då var bitar av järnmalm. Kanske hade någon form av järnframställning skett på platsen. 

Nu när schaktningen är avklarad kan vi konstatera att de arkeologiska anläggningarna ligger samlade i ett stråk längs med den norra delen av lokalen, som ligger lite högre upp. Nere på strandkanten påträffades två brunnar. Båda har bevarat trä i botten, varav ett kärlfragment och vi misstänker att de är från järnåldern eftersom varken tegel eller yngre rödgods har påträffats i fyllningen, vilket isåfall skulle indikera 1600-1700-tal.

I den västra delen, precis intill den uträtade bäcken schaktade vi fram en rejäl stengrund. Då såg vi också att dikeskanten hade stensatts med stora stenblock. Vi misstänker nu att det handlar om grunden till en kvarnbyggnad, möjligen från 1600-talet (därav osäkerheten med brunnarnas datering). I källorna finns nämligen belägg för att Dammsgården också härstammar från det århundradet. I kartmaterialet syns dock ingen byggnad på platsen men de äldsta kartorna över området härstammar från början av 1800-talet och då kan kvarnbyggnaden redan ha tagits ur bruk och raserats. Kanske kan äldre skriftliga källor ge mer information, men det får vänta tills efter att fältarbetet är avslutat.

Vi har under cirka två veckor undersökt en boplats i Husensjö vid Helsingborg.

En drygt 7 000 kvadratmeter stor yta har schaktas av under besvärliga väderomständigheter och delar av ytan har stundtals varit täkt med vatten. Detta har medfört svårigheter att gräva ut anläggningar, vilka snabbt har fyllts med vatten (se bild).

Hittills har vi hittat spåren av ett långhus, beläget i den nordöstra delen. Det uppskattas ha varit minst 32 m långt, men stolphålen kan eventuellt vara resterna från två kortare långhus som legat gavel mot gavel. I ett av stolphålen påträffades rester av ett förrådskärl. Huset/husen har en trolig datering till romersk järnålder.

I den västra delen av ytan finns fyra stora gropsystem eller lertäktsgropar. Dessa har en oval form och en längd mellan nio och femton meter. Vi har gjort en undersökningsruta i en av dessa gropar och den innehöll små mängder av keramik, bränd lera, djurben och flinta. De övriga har hittills bara snittats med grävmaskin (se bild). Vid den södra gropen finns vid gropkanten ett flertal härdar och gropar, vilka tolkas som anläggningar som har ett samband med groparna. Det är möjligt att det rör sig om keramiktillverkning, vilket har förekommit i det tidigare undersökta området alldeles öster om den nu aktuella ytan.

Vi har också påträffat vad som tolkas vara två ugnar (se bild). Dessa är placerade i södra halvan av området, mellan lertäktsgroparna. I närheten av de stora groparna finns också koncentrationer av härdar. I den centrala delen av ytan har vi även påträffat vad som hittills tolkas vara stolphål från två fyrstolpshus.

Området tolkas för närvarande som en yta med långhus i nordöst, vilket har ett tillhörande verkstadsområde med bland annat keramiktillverkning i södra halvan.

Undersökningen beräknas pågå under ytterligare en dryg vecka.