På arkeologiska slutundersökningar, som den vi i nuläget är igång med i Dalköpinge i Trelleborg, har vi ofta bra koll på vad vi kan förvänta oss att hitta. Vi har gjort minst två mindre undersökningar innan vi banar av de stora ytorna, så kallade utredningar och förundersökning. Men ibland händer det att vi påträffar något vi inte väntat oss, det vill säga spännande överraskningar! Så är även fallet här i Dalköpinge.
Slagplatsen med några av flintavslagen och flintspånen synliga i förgrunden. Där bakom markerar gula pinnar var det kan ha stått stolphål som ingått i en eventuell konstruktion, kanske i form av ett enkelt vindskydd eller en mindre hydda.
När vi schaktade fram en av ytorna påträffade vi ett par flintspån som rent teknologiskt förde tankarna långt tillbaka i tiden, närmare bestämt till äldre jägarstenåldern för omkring 10 000 år sedan, det vill säga ungefär 6000 år äldre än de senneolitiska huset vi tidigare berättat om här på bloggen. På ”arkeologiska” kallas denna period för tidigmesolitikum. När ytan rensades hittade vi ytterligare flintspån, flintavslag och flintsplitter som tyder på att man slagit flinta på platsen.
Flintsplitter, avslag, några spån och en lancettmikrolit från slagplatsen (spetsen på lancettmikroliten är avbruten).
| Nu har vi satt igång med att undersöka ytan där flintan hittades mer noggrant och flera nya intressanta fynd har gjorts som stärker tolkningen att lämningarna är just så gamla som vi från början antog, eller kanske till och med något äldre. Bland annat har vi påträffat så kallade mikroliter (micros=liten och lithos=sten), med en form som kallas lancetter. Denna typ av mikroliter tillverkades genom tillhuggning av små smäckra spån och är karakteristiska för perioden. De användes bland annat som pilspetsar och mothak (hullingar) på pilar. Vi har också hittat en av de flintkärnor som man slagit flintspån från. Flintan visar att det rör sig om en slagplats, det vill säga ett ställe där man suttit och tillverkat verktyg i flinta. Det vi hittar är spåren av denna tillverkning. En del av spånen uppvisar tydliga bruksspår på eggarna som antyder att de kan ha använts som skrap- eller skärredskap. På vilket sätt och på vilka material de har använts kommer vi förhoppningsvis kunna säga mer om när vi gjort funktionsanalys av bruksspåren på eggarna genom mikroskopering, det vill säga att vi studerar eggarna i mikroskop där vi ofta kan avgöra vad de använts till eftersom olika material lämnar olika spår på flintan. |  Spånkärna av flinta i profil. Från denna kärna har man slagit av smäckra spån som användes för att tillverka pilspetsar mm. |
Exempel på hur mikroliter kunde sättas fast med harts på ett pilskaft. Teckning av Loshultpilen av Björn Wallebom, finns publicerad i Stone Age Scania (Andersson et al. 2004).
| Fynden förmedlar en ögonblicksbild av en vardag under äldre jägarstenålder i Dalköpinge. Kanske har man haft ett uppehåll i jakten för att vila, mätta hungriga magar, reparera och tillverka nya pilar och pilspetsar. Kanske reste man också ett enkelt vindskydd eller byggde en mindre hydda som skydd mot väder och vind. En del stolphål runt slagplatsen kan utgöra spår efter en enklare konstruktion. Även fynd av bränd flinta berättar att man eldat eller haft en lägereld i anslutning till slagplatsen. Lägerelden gav värme och även skydd mot vilda djur. |  Ett av de undersökta stolphålen intill slagplatsen. I fyllningen (den gråa färgningen) påträffades träkolsrester och bränd flinta. |
Tidigmesolitikum var en tid då människan livnärde sig på jakt, fiske och insamling. Bland annat jagade man älg och hjortdjur av olika slag, uroxe och vildsvin. I skogen blandade sig björk och tall och i ökande grad även med hassel. I övrigt präglades miljön i södra Skandinavien av större fastlandsytor, till exempel fanns en landbrygga mellan Skåne och Själland. Lämningarna från tidig jägarstenålder i Dalköpinge låg således i inlandsmiljö, sannolikt vid ett dåtida vattendrag, mindre sjö eller en våtmark som idag är utdikad.
Nu hoppas vi på fler fynd som kan ge oss en mer detaljerad bild av dateringen och aktiviteterna på platsen. Det kommer säkert finnas anledning att återkomma till detta i bloggen!
Tidigmesolitikum var en tid då människan livnärde sig på jakt, fiske och insamling. Bland annat jagade man älg och hjortdjur av olika slag, uroxe och vildsvin. I skogen blandade sig björk och tall och i ökande grad även med hassel. I övrigt präglades miljön i södra Skandinavien av större fastlandsytor, till exempel fanns en landbrygga mellan Skåne och Själland. Lämningarna från tidig jägarstenålder i Dalköpinge låg således i inlandsmiljö, sannolikt vid ett dåtida vattendrag, mindre sjö eller en våtmark som idag är utdikad.
Nu hoppas vi på fler fynd som kan ge oss en mer detaljerad bild av dateringen och aktiviteterna på platsen. Det kommer säkert finnas anledning att återkomma till detta i bloggen!