År 2014 fick vi möjlighet att utföra en undersökning i området med neolitiska flintgruvor i Södra Sallerup i utkanten av Malmö. Det var första gången på många år som en utgrävning ägde rum där. Tidigare hade gruvområdet undersökts under en lång rad av år mellan 1970- och 1990-talen bl.a. pga. av den industriella kritbrytningen i området. Detta är Sveriges enda kända neolitiska flintgruvområde och en del av ytan, med ca 400 gruvschakt, är skyddad från exploatering. Men en mindre yta grävdes alltså ut för 2014 och nu har rapporten äntligen blivit klar! Trots att ytan vi undersökte var liten blev resultatet omfattande och rapporten är på närmare 400 sidor, inklusive bilagor. För den som inte hinner läsa hela rapporten kommer här en liten snabbintroduktion till undersökningsresultaten. De neolitiska gruvorna i Södra Sallerup upptäcktes redan under tidigt 1900-tal när man grävde i området för att utvinna krita. Kritan har lämnats på platsen av inlandsisen och ligger inbäddad i moränen. Och i kritan ligger flintknutor, vilka alltså kan nås genom att man gräver djupa schakt ner genom lera och krita. Under neolitisk tid grävdes där tusentals gruvor, kanske upp mot 10 000. Vissa gruvor var upp till 7 meter djupa, men inom Pilbladet var de flesta enskilda gruvschakt 3–4 meter. Inom partier där kritan legat ytligt grävde man inte fullt lika djupt, men ofta många nedgrävningar direkt i anslutning till varandra, vilket resulterade i större helt genomgrävda områden, eller s.k. dagbrottsområden.

Den lilla yta som undersöktes 2014 var ca 3000 kvm och kallas Pilbladet. Ungefär hälften av området var helt genomgrävt under neolitikum och bestod av ett område där kritan legat ytligt, omgärdat av ett område med enskilda gruvschakt där kritan legat djupare under moränleran. Andra halvan av området bestod av en sluttning med spår av andra aktiviteter och eroderade jordlager.

Undersökningen på Pilbladet var troligen den sista utgrävningen av de neolitiska gruvorna i området inom överskådlig tid. Därför var det viktigt att få så mycket information som möjligt från undersökningen, trots den begränsade ytan. Vi kunde därför genomföra ett omfattande paket med analyser, bl.a. många 14C-dateringar. Detta samt att metodutvecklingen inom arkeologin gått framåt sedan gruvområdet undersöktes sist så kunde vi utnyttja ett helt batteri av dokumentationsmetoder som inte var tillgängliga eller för dyra att använda tidigare.

Några av de slutsatser vi kan dra av de många dateringarna rör gruvdriftens tidsmässiga mönster inom Pilbladet, men också i gruvområdet i Södra Sallerup i stort. De rumsliga och tidsmässiga mönstren berättar också något om arbetsorganisationen i gruvområdet och i förlängningen om sociala mönster i samhället.  

Från tidigare undersökningar fanns 16 st. 14C-dateringar från gruvområdet i Södra Sallerup som anses datera själva gruvdriften. De sträcker sig från tidigaste tidigneolitikum till mellanneolitikum. Dateringarna från Pilbladet ökar detta antal till 57. Hela 34 dateringar från Pilbladet faller inom de första århundradena efter 4000 f.Kr. Den mest intensiva fasen av gruvaktiviteten varade mellan 4000–3650 f.Kr. Dateringarna från denna period kommer från fyllningarna i gruvor och dagbrott som grävts och hastigt fyllts igen med uppgrävt material från närliggande gruvschakt. I andra mindre gropar, stolphål i området samt sättningslager som bildats ovanpå gruvfyllningarna när fyllningen sjunkit ihop finns dateringar från mellanneolitikum till bronsålder. Dessa visar på fortsatt aktivitet i området, men själva gruvverksamheten verkar ha upphört.

En analys av hur man utnyttjat rummet över tid inom den lilla ytan på Pilbladet visar gruvdriftens rumsliga mönster. Analysen är baserad på de rumsliga förhållandena och spridningen av dateringarna som delats in i faser baserat på en statistisk analys som kallas Bayesian (denna finns inte med i rapporten, men kommer att publiceras separat).

Analysen visar att de tidigaste dateringarna återfanns centralt i dagbrottsområdet, där kritan legat ytligt. Där togs också provet som fick vad vi tolkar som den allra tidigaste dateringen av flintgruvdriften. Denna datering öppnar för att gruvorna började grävas här redan innan 4000 f.Kr. Pilbladet kan alltså ha varit en av de platser i området i Södra Sallerup där flintbrytningen började – troligen en av flera platser med ytligt krita där man började gräva.

Det rumsliga mönstret inom Pilbladet visar också att man tidigt grävde på olika ställen på den undersökta ytan, även vid djupare liggande krita.  Det rörde sig alltså om rumsligt spridda insatser, som pågick samtidigt eller närliggande i tid.  Men det finns en tendens att man grävde först där kritan låg ytligast och de djupare gruvorna i utkanten något senare. Vi såg också att man grävt i tidigare redan grävda lager. Det innebär att man troligen inte kände till exakt var man grävt tidigare. En tidigare uppgrävd kritfyllning kunde alltså misstas för orörd krita. Vi såg alltså att den tidigaste flintbrytningen skett där kritan var ytlig, och att man sedan grävt på olika platser inom ytan samtidigt eller nästan samtidigt, och att man upprepade gånger kommit tillbaka till samma plats och att detta spridda rörelsemönster upprepats under det århundraden som gruvverksamheten pågick.

Detta mönster stämmer även överens med hur det såg ut i gruvområdet i Södra Sallerup i stort. De dateringar som finns från tidigare undersökningar visar på ett liknande mönster med en i tid och rum spridd verksamhet under några intensiva århundraden.

I ett tankeexperiment kan man räkna på hur många personer som behövts för att man skulle kunna grävt alla gruvorna i Södra Sallerup inom ramen för vissa förutsättningar. Då skulle det ta 6 personer som gräver två gruvor i taget kunna gräva två månader om året i 350 år för att hinna gräva 10 000 gruvor. Eller så kan man tänka sig i tiden mer utspridda men samlade insatser, tex så skulle det ta 5 personer ett år vart femte år i 350 år att gräva alla 10 000 gruvorna. Detta är hypotetiska beräkningar, men visar att det inte kvävdes väldigt stora grupper av gruvarbetare för att gräva gruvorna. Snarare verkar det ha varit en mer småskalig verksamhet.

Arbetet i gruvorna tycks alltså ha varit spritt i tiden, dvs. man grävde gruvorna då och då eller i större insatser mer sällan. Man påbörjade arbetet där kritan låg ytligt, men vi ser också en spridning i rummet, i och med att man grävt här och var i både ytlig och djupare liggande krita, både på Pilbladet och i hela gruvområdet i Södra Sallerup. Man kan ha varit samtidigt på olika platser och även återkommit till samma områden upprepade gånger. Vi kan alltså utesluta att man påbörjat arbetet på en plats och sedan jobbat sig systematiskt vidare därifrån. Det tyck ha varit en småskalig verksamhet, möjligen med ett relativt litet antal personer involverade samtidigt. Vi kan alltså inte tala om någon industriell skala på arbetet och det tycks inte heller

systematiskt organiserat av någon med kontroll över området. Kanske var det olika grupper som var verksamma i gruvverksamheten, både från närliggande och långväga bosättningar. Vi tänker oss att det var sociala normer som styrde gruvdriften, då den var likartad över tid och rum.

Det finns mycket mer att säga om detta och förstås även om flintan och vad man gjorde med den när man väl fått upp den ur gruvorna. Mer om det och en del del annat får ni läsa i rapporten! Den finns att ladda ner här.

Prästgården var en av de första större byggnader som uppfördes i Christianstad; den befästa stad som avsågs skydda Danmarks utsatta gräns mot det svenska Småland. Det skriftliga källmaterialet beskriver i detalj hur kyrkoherde Jörgen Kristoffersens påkostade gård uppfördes mellan 1617 och 1620. Men dess liv blev kort. Redan efter sextio år fick den skatta åt förgängelsen när husen blev till bränsle under den hårda belägringsvintern 1677–1678.

Våren 2015 genomfördes en arkeologisk undersökning av prästgårdstomten i kvarteret Jörgen Kristoffersen 6 inför bygget av ett nytt församlingshem. Förhoppningarna var högt ställda eftersom ytan inte hyst någon mer omfattande bebyggelse sedan slutet av 1600-talet. Det talades om ”en unik orörd tidskapsel från Christians 4:s epok”. Men de husrester som frilades visade sig vara både fragmentariska och svårtolkade. Den första större stadsarkeologiska insatsen i Kristianstad kom att illustrera hur komplexa den urbana miljöns lämningar kan vara.

Ett viktigt resultat blev de omfattande markarbeten från den första stadstiden som nu kunde följas arkeologiskt. Uppenbarligen var Allön, platsen för den nya fästningsstaden, både mindre och betydligt blötare än vad som tidigare antagits. Som en följd tvingades man frakta in stora mängder fyllningsmassor till byggarbetsplatsen. Fast mark skapades mödosamt ute i våtmarkerna invid Helge ås vattensystem. Dessutom visar återanvänt material funnet på prästgårdstomten att man noga tog vara på resurserna då Christian 4:s planer skulle realiseras. Tegel, kakel och byggnadssten hämtades från de båda närbelägna städer som nu förlorat sina privilegier – Åhus och Vä. Speciellt de svartglaserade figurkaklen med sin religiösa symbolik och politiska undertoner drar till sig vår uppmärksamhet. Var stod dessa exklusiva ugnar uppmurade innan de flyttades till Herr Jörgens gård i Christianstad?

Den trelängade gården hade prästbostaden i två våningar mot Västra Storgatan, en kökslänga vänd mot kyrkogården och en stor ekonomibyggnad i väster. Innergården var täckt med kullersten; där fanns också den välbyggda och djupa gårdsbrunnen. Det var en representativ anläggning, väl ägnad att ta emot betydelsefulla besökare. Man kan bara beklaga att den så snart försvann ur stadsbilden som en följd av Skånska Krigets ödeläggelse.

I rapporten tolkas de byggnadslämningar som påträffades 2015 och gårdens utseende rekonstrueras. Vi anar hur annorlunda miljön intill Trefaldighetskyrkan kunde ha tett sig om prästgården fått stå kvar. Det mångfacetterade fyndmaterialet beskrivs i detalj. Keramiken visar såväl kontakter med kontinenten som hur viktig den lokala produktionen var. Framställningen kompletteras med resultat från en rad av naturvetenskapliga analyser där djurben och växtdelar ger inblickar i mathållningen i ett välbeställt 1600-talshushåll.

I den nyutkomna rapporten kan herr Jörgens gård med arkeologins hjälp placeras in i ett större sammanhang – som ett imponerande korsvirkesresidens i fästningsstaden Christianstad och som en tidstypisk del i Christians 4:s Danmark!

Författare: Therese Ohlsson, Claes Pettersson och Torbjörn Brorsson
Rekonstruktioner i 3D: Jimmy Juhlin, Regionmuseet

Titta på en YouTube-film med rekonstruktion av prästgården här. 

Ladda ner rapporten i pdf-format här.

Den som vill ha ett tryckt exemplar av rapporten kan köpa den i Regionmuseets butik, pris 75 kr.
Regionmuseet, Stora Torg, Kristianstad.