Sydsvensk Arkeologi AB
  • Undersökningar
  • Forskningsprojekt
  • Blogg
  • Tjänster
  • Publicerat
    • Rapporter
    • Artiklar
    • Böcker
    • Analysrapporter
  • Personal

BLOGG

Bronsgjutning på en boplats i Fjälkinge

1/12/2021

0 Comments

 

​Sommaren 2020 undersöktes en del av en boplats från bronsålder och förromersk järnålder i östra utkanten av Fjälkinge. Anledningen till undersökningen var byggande av ny gång- och cykelväg, längs Gamla vägen, för att förbättra säkerheten för oskyddade trafikanter. Fjälkinge ligger centralt på Kristianstadslätten ca 6-7 kilometer öster om Kristianstad och byn var så tidigt som under 1500-talet extremt stor, med över 30 gårdar. Byn var av allt att döma mycket stor redan under yngre järnålder, vilket tolkas som att den varit ett betydelsefullt regionalt centrum i Villands härad, men det är ännu ganska lite känt om bebyggelsen i området under bronsålder och äldre järnålder.
​
Vid undersökningen schaktade vi av en långsmal yta som var 160 m lång och 8 m bred (ca 1100 kvm). Under matjorden framkom över en stor del av ytan ganska sotiga kulturlager som innehöll keramikskärvor, fragment av bränd lera och djurben, samt flintavslag. Med metalldetektor kunde vi också konstatera att det fanns ganska gott om järnföremål och små bronssmältor i lagren, framför allt i den östra delen av området.
Picture
Metalldetektering gjordes efterhand som matjorden schaktades bort.
Picture
Detekteringen resulterade bland annat i fynd av tolv små bronssmältor, som tillsammans med tre degelfragment och 25 fragment av gjutformar är rester av bronsgjutning på platsen.
Picture
Planritning över den undersökta ytan med alla observerade lämningar. Bruna partier är kulturlager, röda markeringar = härdar, gröna = kokgropar, gula = gropar, svarta = stolphål, beige = grophus och grå = övriga anläggningar/lager.

I och under kulturlagren fanns en mängd anläggningar – det vill säga nedgrävningar som fyllts igen med jord och gammalt skräp som funnits på markytan en gång i tiden. De anläggningar vi undersökte bestod av ett varierat bestånd av stolphål, gropar, härdar, kokgropar, grophus och en ugn. Vi kunde snabbt konstatera att djurben (slakt- och matavfall) var väl bevarade och en osteologisk analys visar att invånarna haft nötkreatur, får, svin och hästar. Fynd av ben från knubbsäl och torsk visar att man även bedrivit viss marin jakt och fiske, eller kanske haft utbyte med människor som levde vid kusten? Arkeobotanisk analys visar på sädeskorn, ogräsfrön och skal från hasselnötter i ett antal av jordproverna från anläggningarna i området. Detta material tolkades som hushållsavfall. Skalkorn var det helt dominerade sädesslaget, men i en anläggning fanns även vete. Ogräsfröna är av sådana arter som visar att de omgivande åkrarna varit gödslade och väl bearbetade.
​
Några av de anläggningar som undersöktes i den östra delen av ytan innehöll delar av deglar och gjutformar. Anläggningarna har kunnat dateras till slutskedet av äldre bronsålder och inledningen av yngre bronsålder (omkring 1300-900 f. Kr.). Deglar och gjutformar är föremål som använts vid bronsgjutning och det är ganska ovanligt att hitta på boplatser från denna tid. Det tyder på att de lämningar vi undersökt tillhör en bebyggelse av viss betydelse.

Picture
Picture
De stora kokgroparna A 642 och 789 innehöll bland annat fragment av en degel och gjutformar, som tillsammans med bronssmältor visar på den bronsgjutning som pågått under den mellersta delen av bronsåldern.

Picture
Bronssmälta där den påträffades i ett kulturlager.
Picture
Degelfragment som påträffades i ett kulturlager.
Picture
Gjutformsfragemnt som påträffades i en av de stora kokgroparna.

Deglar och gjutformar är tillverkade av lera, precis som keramik, men de särskiljer sig formmässigt från de stora lerkärlen och även genom en annan magring av godset samt annan typ av användning. Vid bronsgjutning har först råmaterial av koppar och tenn smälts i en degel. Alternativt användes gamla och trasiga föremål som råmaterial, för brons går utmärkt att återanvända, smälta ned och gjuta med igen. Från degeln har bronset sedan hällts ned i en gjutform, som förberetts sedan tidigare. Gjutformen kan ha gjorts för en yxa, en kniv, en syl, en nål eller något annat föremål. Till och med så stora föremål som svärd gjöts vid denna tid, men det kan vi inte se i materialet från Fjälkinge. Fragmenten här är små och det lilla som går att se är att inriktningen snarare varit mindre bruksföremål som t.ex. knivar och sylar. Samtidigt vet vi inte vad mer som döljer sig i omgivningarna. Det var en liten del av ett mycket större boplatsområde som berördes år 2020, så det finns goda möjlighet att det finns ytterligare material i områdena intill vår undersökning som kan ge oss ännu mer information om den här boplatsen, om bronsgjutarnas verksamhet och om Fjälkingeområdets bebyggelsehistorik i framtiden.
​
Vill du läsa mer om undersökningsresultaten kan du gå in på vår hemsida HÄR och bläddra fram rapport nummer 2021:62.
Picture
Picture
Rabbad keramik och en lövkniv av flinta från slutskedet av bronsåldern var några av de fynd som gjordes i ett grophus på platsen.

0 Comments

De små tingens betydelse – fynd från Yngsjö bytomt

11/6/2020

0 Comments

 
När man genomför en så kallad arkeologisk förundersökning gäller det att på kort tid bilda sig en uppfattning om en fornlämning. Hur pass välbevarade är de lager och anläggningar som döljs under dagens markyta? Kan man påträffa fynd som daterar och kanske berättar något om aktiviteter och kontaktmönster i forna tider? Finns det förutsättningar att hämta in prover till olika naturvetenskapliga analyser och den vägen få kunskap om t.ex. födoval, odling, jakt och kreaturshållning – kort sagt livsmiljön för dåtidens människor?

Det är mycket att tänka på, för det är nu man skapar kunskapsunderlaget inför en eventuell kommande fullskalig utgrävning. Bland de många metoder som utnyttjas finns metalldetektering. För i åkrarnas ploggång, på de forna markytorna och ”inne” i sedan länge försvunna hus ligger ännu de små tingen. Föremål som tappats, glömts eller kasserats. Saker som kan ge oss viktiga ledtrådar och föra oss in på just de berättelser och de frågor som ger arkeologin det viktiga köttet på benen. De direkta kopplingarna till människor som befolkat boplatser, byar och gårdar.

I övergången mellan april och maj 2020 genomförde Sydsvensk Arkeologi en förundersökning på platsen för fem gårdar i den vid 1800-talets början utskiftade landsbyn Yngsjö. Idag ligger bara en modern villa samt två stora ekonomibyggnader på platsen; de senare vad som återstår av Tofta gård. Men för drygt tvåhundra år sedan får vi tänka oss ett gytter av hus; tre- och fyrlängade skånegårdar kompletterade med några enklare gatehus.

Vi grävde sammanlagt sjutton schakt med grävmaskin i denna vidsträckta fornlämning där man nu börjat planera för bostadsbebyggelse. De huslämningar i form av lergolv, grunder och raseringslager som påträffades frilades och mättes in, men lämnades intakta inför framtida arkeologiska insatser. Fast dessförinnan samlades eventuella fynd in och lämpliga prov togs. Dessutom genomfördes metalldetektering omsorgsfullt över dessa titthål ner i den forna byn. Resultatet blev över förväntan – men så har också människor bott på platsen under århundraden!

I det följande presenteras några föremål tillsammans med de frågor de väcker. Du som läsare får tänka på att vi befinner oss i början av vårt arbete – analyser, konservering och vetenskaplig bearbetning av materialet från Yngsjö har bara inletts. Men likväl finns det skäl att visa fram några av de ting som dök upp; inte minst för att visa hur komplext det förflutna kan vara. Även en till synes ”vanlig” landsby kan innehålla överraskningar och oväntade berättelser!

​Det allra första fynd som togs fram med hjälp av metalldetektor på platsen för den forna gård 3 i Yngsjö var ett tunt, tillbockat myntliknande föremål. Efter konservering stod det klart att det inte handlade om någon vanlig slant, utan om en så kallad räknepenning av mässing. Den var avsedd att utnyttjas på ett räknebräde för olika enklare beräkningar; ungefär som man använder en kulram. Just den här jetongen var sannolikt präglad i Paris omkring år 1500, ett ursprung som också antyddes av de franska liljor som pryder räknepenningens bildfält. Det handlar om en föremålskategori som ofta dyker upp vid arkeologiska undersökningar på platser där man ägnat sig åt handel och köpenskap. Men vad gör den då i Yngsjö by? Kanske är svaret enklare än vad vi föreställer oss? För den som drev ett större jordbruk i 1500-talets Skåne var – liksom bönder i vår egen tid – tvungen att kunna göra beräkningar och uppskattningar av allehanda slag. Man vill gärna tro att kunskaper i grundläggande matematik var en färdighet som många i samhället besatt.

Vad säger då de ”riktiga” mynten från Yngsjö; kan de datera de olika gårdarna? Svaret på den frågan blir ett lite svävande, i nuläget inte helt övertygat Ja. Klart är att de äldsta mynten påträffades i tomterna till de centralt belägna gårdarna 4 och 5. Vårt enda medeltida mynt präglades i Lund under kung Erik Menveds regeringstid (1286 – 1319). Det påträffades bland resterna efter vad som sannolikt varit en bostads- eller möjligen kökslänga i en föregångare till gård 5. I närheten hittades även en tvåskilling; ett silvermynt från Christians 4:s dagar, närmare bestämt år 1618. Ytterligare ett silvermynt, fast från den svenska tiden, påträffades i form av en 5 öring från 1702. Myntet tillverkades alldeles i början av Carl XII:s regeringstid, när finanserna var goda och krigsmakten segerrik. Silverhalten är hög och slanten är välgjord. Kontrasten mot ett annat mynt, funnet i den västra delen av undersökningsområdet (gårdarna 2 och 3) är slående. Bara tretton år senare präglades det första nödmyntet, en enkel kopparslant med det nominella värdet av 1 daler silvermynt. Nu befann man sig i efterspelet till katastrofen vid Poltava; de svenska vapnen var inte längre framgångsrika och imperiet vacklade. Ekonomin utgjorde inget undantag därvidlag. Dessa båda mynt ger på så vis en talande illustration till den svenska stormaktens nedgång och fall.

Vid den första förundersökningen 2019 hittades en hårt sliten knapp där man kunde ana, snarare än se ett monogram under en krona. Carl XII:s namnchiffer. Knappen kunde identifieras såsom härrörande från en karolinsk officersuniform där dess plats varit på västen. Självfallet väckte detta oansenliga lilla föremål en rad frågor. Vem i Yngsjö kunde ha burit den uniformen? Genom att söka i Genralmönstringsrullan för 1719 kunde tre soldater identifieras. Livkompaniet vid Södra Skånska Kavalleriregementet hade tre rusthåll i Yngsjö by. På nr 98 fanns Anders Bengtson Löfberg, en 24-årig skåning med två tjänsteår bakom sig. Nr 99 innehades av Nils Persson Gresberg, 21 år gammal och nyantagen. Både dessa unga män får betraktas som ersättningsmanskap efter de oerhörda förluster som armén lidit under Det Stora Nordiska Kriget vilket nu gick mot sitt slut. Den tredje soldaten däremot, den trettioårige Per Persson Elman, var en veteran med tio års tjänstgöring i Carl XII:s armé. I rullan står noterat att han kämpat under Magnus Stenbocks befäl i kriget 1709 – 1710. Kanske hade han deltagit i det avgörande slaget om Helsingsborg? Självfallet kan man inte bevisa att just denne Per Elman burit den väst som knappen kommer från, dessutom var han ju ”bara” en indelt knekt – inte en officer. Men förstås kan begagnade klädesplagg byta ägare, speciellt i krigstider. Vad som emellertid är verkligt intressant är att se hur mycket ett enstaka fynd kan betyda för berättelsen om en plats som Yngsjö och dess invånare. Den lilla knappen inspirerar till fortsatt forskning kring personhistoria i ett 1700-tal som inte känns riktigt lika avlägset.

Västknappen från den karolinska officersuniformen utgör en första ledtråd in i en spännande historia. Men vi har ytterligare en liten knapp av militärt ursprung som sannolikt bär på en udda berättelse. Dess motiv är lätt att identifiera – Guds lamm framför en korsfana. Ett välbekant landskapsvapen. Den härrör från en uniform m/1815 från det fyra år tidigare upprättade Gotlands Nationalbeväring; landets första förband sammansatt av värnpliktiga soldater. Regementet tillkom i efterspelet till den ryska ockupationen av ön under kriget 1808 – 1809. Man utrustades med vad som fanns att tillgå, bland annat engelska flintlåsgevär; den typ som kallades Brown Bess i den engelska armén. Dessutom försågs reservisterna med pikar av m/1697 – något ganska anakronistiskt i napoleonkrigens Europa. Men åter till vårt lilla fynd från Yngsjö. Hur har en uniformsknapp från ett på Gotland baserat förband kommit att hamna i jorden vid Tofta gård i Yngsjö? Kan man spåra några personliga kopplingar, t.ex. mellan de indelta soldater som levde sina civila liv i byn och någon värnpliktig från ön ute i Östersjön? Här finns en uppgift att ta sig an för den som släktforskar!

I tillägg till några blykulor, ammunition avsedd för 1600- och 1700-talets ryttarpistoler, togs ytterligare ett vapenrelaterat föremål tillvara – en karaktäristisk beslagsplatta från ett armborst. Här spelade turen in. För i den färska jordytan, efter att grävmaskinen dragit av ytterligare 10 cm av ploggången, låg en benbit som lyste vitt. Och inte nog med det; den var försedd med ett inskuret kryssmönster! Hade benet legat bara några centimeter över det lergolv vi nu rensade fram hade det för alltid försvunnit i schaktmassorna. Man ska ha lyckan på sin sida ibland! Nå, föremålet var drygt 14 cm långt och försett med borrade hål och en grund längsgående skåra på den svagt välvda skådesidan. Kryssmönstret fanns alltså på undersidan? Märkligt, kunde det tyckas. Men de inskurna fårorna var inte avsedda att synas; de skulle få limmet att fästa bättre mot stocken till ett armborst. För den rätt oansenliga benplattan har suttit i framkant på stockens översida, just där strängen passerar vid skott. Dateringen ligger ganska sent, sannolikt i 1500-tal och det faktum att man använt ben istället för horn är rätt talande. Frågan är om inte detta bondevapen varit mer avsett för jakt än bruk i krigstid? Armborstet har fungerat väl om man jagat småvilt som t.ex. ekorrar och andra pälsbärande djur. En annan aspekt är att armborstet är tyst och diskret. Det avger varken knall eller krutrök vilket vore en avgjord fördel för den som tänkte ägna sig åt lite tjuvskytte i ett godslandskap…

Godset i detta fall är det närbelägna Vittskövle som historiskt haft ägarintressen i Yngsjö by. Och till godset bör även grävningens mest udda fynd kopplas. Det handlar om ett fint utfört och noga dekorerat bronsföremål, skålat och med ena änden avrundad medan den andra är öppen. Det är försett med fästet till någon form av gångjärn eller led. Spår av lödning längs kanten visar att fyndet utgör ena hälften av ett föremål som brutits itu. Men vad? Svaret var överraskande – på engelska Portable Antiquities Scheme (PAS) finns exakta paralleller till vårt fynd avbildade. Det rör sig om ett skydd till sadelknappen på en praktsadel av bästa kvalitet med datering i 1500-/ 1600-tal! Inte precis vad man förväntar sig i en nordöstskånsk bondby. Men som sagt, Vittskövle slott ligger inte långt borta och gissningsvis är det dit man bör blicka i det här speciella fallet. 

Det sista föremålet vi berättar om den här gången är ett märkligt, men skamfaret litet lock. Det är tillverkat av en kopparlegering, försett med punsade hål och en liten kedja. Längs kanten finns flikar som varit böjda om något, exempelvis en rund träbit. Detta var en gång på 1700-talet locket till en pipa, en anordning som medgav rökning men som minskade brandfaran då glöden effektivt stängdes inne i piphuvudet. Om man tittar noga på avbildningar av rökande män från tiden finns ofta dessa små piplock avbildade. Men det är inte helt enkelt att identifiera de illa medfarna resterna av ett dylikt lock!

Ovanstående exempel visar hur fynden hjälper till att fylla ut berättelsen om landsbyn och dess gårdar. Vissa antaganden kan bekräftas medan det tillkommer oväntade kopplingar och nya frågeställningar. De små tingen spelar en viktig roll när vi vill försöka förstå det förflutnas komplexa landskap!

  • Stort tack till Tobias Bondesson, Sven Engkvist, Olof Heimer och Rolf Warming för ovärderlig hjälp vid identifieringen av föremålen!
Picture
​Figur 1. Storskifteskarta över Yngsjö by år 1800. De undersökta gårdstomterna har nummer 2,3,4,5 och 6. Klicka på bilden för att zooma.
Picture
Picture
Figur 2 (vänster). Räknepenning tillverkad i Paris omkring år 1500.
Figur 3 (höger). Mynt, slaget i Lund för kung Erik Menved som regerade från år 1286 till 1319. Klicka på bilderna för att zooma.
Picture
Picture
Figur 4 (vänster). Två skilling dansk, Christian 4:e 1618.
Figur 5 (höger). Fem öre, silvermynt från 1702 präglat för Carl XII. Klicka på bilderna för att zooma.
Picture
Picture
Figur 6 (vänster). En daler från 1715; det första av de nödmynt som gavs ut i slutet av Carl XII:s regeringstid.
Figur 7 (höger). Västknapp till karolinsk officersuniform. Carl XII:s monogram kan anas i den slitna ytan. Klicka på bilderna för att zooma.
Picture
Figur 8 Uniformsknapp; manskap vid Gotlands Nationalbeväring (efter 1811). Klicka på bilden för att zooma.
Picture
Picture
Figur 9a (vänster). Benplatta till armborst, ovansida.
Figur 9b (höger). Benplatta till armborst, undersida med krysskraffering för att ge limmet en bättre fästyta. Klicka på bilderna för att zooma.
Picture
Picture
Figur 9c (vänster). Armborst med horn- eller benplattans läge markerat (tack till Rolf Warming för bilden)
Figur 9d (höger). Armborst, detalj med horn- eller benplattans läge markerat (tack till Olof Heimer för bilden). Klicka på bilderna för att zooma.

Picture
Figur 10. Skydd för sadelknapp till praktsadel, 1500-/ 1600-tal. Klicka på bilden för att zooma.
Picture
Figur 11. Praktsadel med skyddet för sadelknappen på plats. Klicka på bilden för att zooma.
Picture
Figur 12. Lock till pipa, försett med kedja och draghål. Klicka på bilden för att zooma.
0 Comments

Vapenskölden från Tygelsjö – ett förbryllande detektorfynd

3/5/2018

0 Comments

 
När man genomför en metalldetektering i anslutning till en medeltida bytomt kan man vara säker på att många märkliga föremål dyker upp under loopen. Det handlar vanligtvis om ting som gått sönder, kasserats eller bara tappats bort. Småsaker av ringa värde eller fragment man inte brytt sig om att ta vara på. Vissa kategorier av föremål kan man lätt identifiera och i bästa fall utnyttja till dateringar. Dit hör förstås mynten, men även knappar och spännen som följt modets strömningar visar vilka tidsramar man har att röra sig inom. Egentligen är detta de oproblematiska fynden; de som snällt avslöjar sin inneboende information vid arkeologens uttolkning. Men så finns förstås de enigmatiska, svårbegripliga och unika föremålen. Ting som uppenbart bär på en spännande historia, men där det gäller att hitta rätt ingång för att kunna förstå vad man har framför sig. Till den gruppen hör tveklöst vapenskölden från Tygelsjö.

Under hösten 2017 genomförde arkeologer från Sydsvensk Arkeologi en förundersökning vid Tygelsjö, en av de stora medeltida kyrkbyar som finns i Malmös närområde. Merparten av den yta som man nu planerar att bebygga ligger inom vad som utgjort byns odlingsmarker, men även en bäckfåra med tillhörande våtmark samt en mindre del av den egentliga bytomten kom att beröras av våra schakt. Utifrån tidigare erfarenheter och resultat beslöts att en yttäckande metalldetektering borde ske på de forna gårdslägena och i dalsänkan alldeles norr om byn, precis där den lilla bäcken runnit innan den kulverterades kring sekelskiftet.

Där, i sluttningen strax intill bäcklöpet, fick jag kraftigast tänkbara signal i hörlurarna en dag i slutet av september. Orsaken till utslaget var raskt funnen; en 9 cm hög vapensköld med en krönt grip som centralt motiv. Ett hekto gedigen mässing gjorde att metalldetektorn gav ett ordentligt utslag. Vad var då detta? Det välbevarade föremålets ålder föreföll inte vara så speciellt hög. Griphuvudet gjorde att man direkt började fundera på en koppling mot Malmö vars stads- och kommunvapen, som går tillbaks till 1437, föreställer just denna mytologiska varelse. 

Tre fästpunkter på vapensköldens baksida visade att den varit fastsydd på ett klädesplagg eller snarare en väska eller kanske en hästutrustning. Därför framstod det som naturligt att vända sig till experter på äldre militär utrustning för att försöka identifiera vårt fynd. Svaret från Sven Engkvist, museichef på Miliseum i Skillingaryd, lät inte vänta på sig. Vapenskölden har prytt en kartuschväska m/1841 vilken ingått i utrustningen till en soldat från Skånska Dragonregementet, ett traditionsrikt kavalleriförband vars sjätte skvadron om hundra man benämndes ”Malmö skvadron”. Väskan som skölden suttit på, kartuschen(av franskans cartouchière, patronväska), var tillverkad av styvt läder och bars över vänster axel med remmen under uniformens axelklaff eller epålett.

Skånska Dragonregementet som ursprungligen sattes upp i Kronobergs län år 1676 kom att användas intensivt under det Skånska kriget, bland annat i slagen vid Lund och Landskrona. Efter krigsslutet blev regementet förlagt till Skåne på permanent basis och blev då indelat i de södra och östra delarna av landskapet. På så sätt fick Södra Skåningarna en lokal anknytning, vilket bidrog till att minska spänningarna mellan bönder och svenska soldater. Detta trots att skåningar inte fick rekryteras till förbandet före 1698 då man från myndigheternas sida var osäker på lokalbefolkningens lojaliteter. Under det Stora nordiska kriget deltog man i en rad drabbningar i Baltikum, Polen och Ryssland inklusive katastrofen vid Poltava 1709. Namnet Skånska Dragonregementet tillkom 1825 och bibehölls till dess att förbandet avvecklades 1927 som en direkt följd av 1925 års försvarsbeslut.

I Tygelsjö by bodde nio av dragonerna från Malmö skvadron. Och eftersom vapenskölden påträffades på mark som tillhört gård nummer 3 är det frestande att se en koppling till rusthåll 608 där gården ingått. Rusthållet var i indelningsverket en gård som tilldelats kavalleriet och där skattskyldigheten omvandlats till beriden militärtjänst. Kronans stod för soldatens vapen medan rusthållaren (gårdens ägare) fick ställa upp med häst, ryttare och all annan utrustning. Mellan 1835 och 1865 hette den dragon som tjänstgjorde för rusthåll 608 i Tygelsjö Knut (Olsson) Wakt, född år 1816. Att just han kan ha förlorat vapenskölden hemmavid är ingen alltför långsökt tolkning. Hur det verkligen förhöll sig lär vi emellertid aldrig få veta. Men den personliga kopplingen mellan en indelt soldat och ett arkeologiskt fynd från 2018 är tilltalande. Kanske vore det rent av möjligt att hitta ett fotografi på dragonen Wakt?
Picture
Kartuschplåten m/1841 i fyndskick, före konservering. Foto: SA
Picture
Uniform för Skånska dragonregementet för åren 1816-1899. Ingår i planschsamlingen Svenska arméns och flottans officersmunderingar utgiven av P.B Eklund. Armémuseum AMA.0006636. Foto: Kjell Hedberg, Armémuseum 2007.
Picture
Förundersökning i Tygelsjö bytomt hösten 2017. Vapenskölden påträffades vid bortre änden av det långa schaktet. Foto: SA


 
Tack till museichef Sven Engkvist, Miliseum och till Kvarndala Kulturhistoriska Förening där Bjarne Harved & Ingegärd Regnell hjälpte oss att knyta ihop trådarna!
 
Claes Pettersson, Sydsvensk Arkeologi
claes.pettersson@sydsvenskarkeologi.se

Källor: 
Armémuseum – sökord kartuschväska
Wikipedia – sökord Skånska Dragonregementet; Malmö stads vapen
Håkansson, Erland (red.) 2015 Tygelsjö. Gårdarna och husens historia. Del 1. Gårdarna. Kvarndala Kulturhistoriska Förening. Malmö.
Wrambo, T. 1993. Pistol m/1816 för Skånska Kabinierregementet. Armemusei meddelande 53. Stockholm. 

Picture
Kartuschväska m/1841 i Armémuseums samlingar. AM.035778. Foto: Armémuseum.
0 Comments

    Kategorier

    All
    1600 Tal
    1600-tal
    1700tal
    Aktuell Arkeologi
    Analyser
    Arkeologiafton
    Arkeologidagen
    Arkeologisöndag
    Bastion Arvprins Gustav
    Befästningar
    Bjärehalvön
    Blekinge
    Bolagsresa
    Botildenborg
    Bromölla
    Bronsålder
    Bunkeflostrand
    Bäckaskog
    Contregard
    CT-skanning
    Datering
    Dokumentation
    Domsten
    E22 Sätaröd-Vä
    Erlandsrodagen
    Eskilstorp
    Fairyhill
    Fjälkinge
    Flinta
    Flintgruvor
    Forestad
    Föredrag
    Georadar
    Gravar
    Halland
    Hovrätten
    Husensjö
    Hököpinge
    Innovationsprocesser
    Jelling
    Järnålder
    Keramik
    Kistinge
    Konferens
    Kopparyxa
    Kristianstad
    Lediga Tjänster
    Lerbottnar
    Linderöd
    Ljungaviken
    Lockarp 8
    Lund
    Mark
    Medeltid
    Mesolitikum
    Metalldetektering
    Metod
    Moesgård
    Mynt
    Neolitikum
    Norra Hasslegården
    Nosaby
    Nyare Tid
    Näsby
    Osteologi
    Personal
    Pilbladet
    Prästgården
    Rapport
    Ringsjöbaden
    Ringsjöbaden
    Ruuthsbo
    Råvattenledningen
    Samlingar
    Senneolitikum
    Simrishamn
    Skanör
    Skepparslöv
    Stenålder
    S:t Olof
    Södra Hasslegården
    Södra Sallerup
    Tygelsjö
    Utbildning
    Utbildningsradion
    Vendeltid
    Viby
    Vikariat
    Vikingatid
    Välkommen
    YngreBronsålder
    Yngre Järnålder
    Yngsjö
    Åhus
    Århus
    Öja
    Östra Broby
    Östra Grevie

    RSS Feed

Om oss

Sydsvensk Arkeologi AB är inriktat på uppdragsarkeologi i södra Sverige. Vi erbjuder tjänster inom alla sorters arkeologiska uppdrag – utredningar, förundersökningar och undersökningar. 

Läs mer om  oss »
Hur hanterar Sydsvensk Arkeologi dina personuppgifter? »

Kontakta oss

Kontor i Kristianstad

Sydsvensk Arkeologi AB
Box 134 
291 22 Kristianstad 
Besöksadress: 
Regionmuseets entré vid Stora Torg
Organisationsnummer:  556798-0429
Kontor i Malmö

Sydsvensk Arkeologi AB
Erlandsrovägen 5
218 45 Vintrie
Personal

Kontaktuppgifter till all personal »

Styrelse

Sydsvensk Arkeologis styrelse »

Webbdesign & layout: Catherine Svensson & Fredrik Grehn 2015

Search the site...