Sydsvensk Arkeologi AB
  • Undersökningar
  • Forskningsprojekt
  • Blogg
  • Tjänster
  • Publicerat
    • Rapporter
    • Artiklar
    • Böcker
    • Analyser
  • Personal

BLOGG

I brist på kanoner…Christianstad 1673

2/4/2020

0 Comments

 
När man ger sig in i arkivens värld finner man ibland saker man egentligen inte letat efter, men som ändå visar sig bära spännande berättelser. Precis så var det när jag sökte efter militära ritningar över Kristianstads befästningar, upprättade innan de stora ombyggnaderna tog vid 1748. Det vill säga den fästningsstad omgiven av vallgravar och jordvallar, förstärkta med tio bastioner, som skapades på initiativ av Christian IV år 1614. Det var viktigt att få fram ett bra underlagsmaterial inför den kartering med georadar som snart skulle genomföras i norra delen av staden (läs mer om projektet här»). Att det skulle finnas omfattande lämningar efter de svenska försvarsverken bevarade under jord visste vi sedan länge; det har tidigare undersökningar visat (läs mer om bastion Arvprinsen här»). Men nu gällde det vad som eventuellt kunde ligga djupare ner. Var skulle vi söka efter murar och vallar från den danska tiden?

En av de tydligaste kartorna var daterad till 1673; precis i början av den svenska tiden vilken inleddes när Skåne bytte ägare efter Roskildefreden år 1658. Originalet förvaras idag på Krigsarkivet i Stockholm tillsammans med nästan 1500 andra akter som berör Kristianstad (Krigsarkivets Kristianstadsamling). Tidigare har detta viktiga källmaterial varit en smula ohanterligt. Katalogerna fanns visserligen tillgängliga på arkivets hemsida, men med bildmaterialet lågupplöst. Man kunde se vad ritningarna föreställde och läsa överskrifterna. Men att läsa de förklarande texterna till respektive akt var oftast inte möjligt. Då fick man antingen bege sig till huvudstaden eller beställa kopior via ansvarig arkivarie. Nu hade emellertid allt ändrats – Krigsarkivet har satsat på att tillgängliggöra sin bildskatt i högupplöst form!
Picture
Bild 1 - ”Förteckningh opå huru många Stycken som Christianstad Befästningh hafwer til Sijdestryckningh och Defension”. Karta över Kristianstad, upprättade 1673. Idag i Krigsarkivets samlingar, nr K0032395 (klicka på bilden för större bild).
Kartan från 1673 visade sig då innehålla mycket mer än de danska befästningarnas planform i en noggrann uppmätning. De tillägg som närmast liknat klotter i svart bläck fick en viktig innebörd när den vidhängande rutan med text blev läslig. Vi har fått en ögonblicksbild av fästningens tillstånd strax innan det Skånska Krigets utbrott och den danska krigsförklaringen i september 1675! Överskriften lyder ”Förteckningh opå huru många Stycken som Christianstad Befästningh hafwer til Sijdestryckningh och Defension”. Det handlar om en nykter redogörelse för vilka resurser fästningen besitter i form av artilleri till sitt försvar i händelse av ett danskt angrepp. Kanonernas placering på vallarna är noga angiven, liksom vilken kaliber pjäserna har haft. Bokstav i tabellen anger läge på kartan, den första siffran på varje rad anger storlek, medan den andra noterar antal kanoner på respektive plats. Och vi kan se att det inte är mycket som man haft till sitt förfogande. Fästningens långsidor gapar tomma; vad som fanns av artilleri har koncentrerats på de utsatta kortsidorna i norr och söder där också de båda stadsportarna befann sig. 

Varför har man hamnat i denna ofördelaktiga situation, de osäkra tiderna till trots? Rimligtvis har den danska garnison som avtågade från Kristianstad efter Roskildefreden försökt ta med sig vad man kunnat av i fästningen befintligt krigsmaterial. Vem ville lämna över goda kanoner i svenskarnas händer? Samtidigt har man på den svenska sidan överfört artilleri från vad som nu var fästningar i inlandet – likt slottet i Jönköping – till strategiskt viktiga positioner längs de kuster som just hade erövrats. Här stod nu mängder av kanonvärn och murade kasematter tomma när pjäserna hade förflyttats till hastigt uppförda skansar vid hamnar, inlopp och utsatta kustpartier. Paradoxalt nog uppstod en brist på artilleripjäser inom landet, trots att Sverige under 1600-talets senare del var världens ledande producent av järnkanoner!

På kartan över Kristianstads kanoner till ”sijdestryckningh och defension” gör man skillnad mellan järnkanoner och pjäser vars eldrör gjutits i brons vilka fått beteckningen ”metal”. Bara två stycken kan betecknas som grovkalibriga, en 26 pundig bronskanon placerad ute på spetsen av bastion Svea Rike (tidigare Kronprinsen) i sydöst och en 24 pundig på bastion Drottningen (tidigare Dronningen) i nordväst. Den sistnämnda, som kompletterats med en 16 pundig bronskanon, skulle avge flankerande eld och därigenom beskjuta fientliga soldater som närmade sig vallarna från Helge å-sidan. Här fanns en svag punkt i befästningsgördeln, bastionen Uppland (tidigare Själland) alldeles väster om Heliga Trefaldighets kyrka. Innanför de breda vallarna låg den del av kyrkogården där garnisonens soldater förefaller att ha blivit begravda (läs mer om utgrävningen vid Heliga Trefaldighet här»). I övrigt är det mest 12 pundiga kanoner med eldrör av järn man haft till sitt förfogande, samt en del lättare kanoner. Bland de sistnämnda noteras den lilla 2,5 pundiga bronskanon som placerats till försvar av Norreport. 

Man kan anta att de flesta av de mindre pjäserna har laddats med skrot eller kartescher för att vålla så stor skada som möjligt på anfallande soldater i färd med att storma fästningen. Det var ju också exakt vad som hände. Sommaren 1676 var het och torr. Så torr att vallgravarna kring Kristianstad tömdes och de omgivande våtmarkerna till stor del torkade ut. Natten till den 15 augusti klättrade danska soldater över vallarna och intog staden efter att den varit i svenska händer under arton år. Tre timmars fri plundring vidtog… Men, som bekant vände krigslyckan i och med det oerhört blodiga slaget vid Lund den 4:e december 1676 och vid Landskrona den 14 juli året därpå. Nu blev istället den danska garnisonen innesluten och fick genomlida en mer än årslång belägring innan man till slut kapitulerade mot fritt avtåg från Kristianstad den 4 augusti 1678.
Picture
Bild 2 – Den danska stormningen av Kristianstad den 15 augusti 1676. Samtida avbildning med något påbättrad topografi…
Picture
Bild 3 – Den rekonstruerade bastion Konungen hösten med full beväpning hösten 2014.
​Kartan med accessionsnummer K0032395 ger oss en ögonblicksbild in i detta skede av förvirring, osäkerhet och till sist krig. Den visar med all önskvärd tydlighet vilka skatter som döljs i svenska arkiv – autentiskt källmaterial som lätt kan föra oss flera sekler tillbaka i tiden!
0 Comments

Var det verkligen bättre förr…?

28/11/2019

1 Comment

 
Picture
Det finns en tendens att romantisera det förflutna, att drömma om en tid när allt var enklare och livet levdes sundare. Men som arkeolog stöter man av och till på belägg för motsatsen. Om vi till exempel betraktar den senare delen av 1700-talet är det lätt att associera till den gustavianska epoken med dess tilltalande strama stilideal och vurm för klassisk bildning. Till förnämt hovliv hos Gustav III och till Bellmans mustiga Stockholmsskildringar. Här ryms en tid av framsteg och globala kontakter med omvälvande lantbruksreformer och SOIC, Svenska Ostindiska Companiets långresor. Allt detta är förstås sant, men det döljs även andra sanningar inom ramen för begreppet ”sent 1700-tal”. Låt oss ta en titt på livet i den betydelsefulla fästningsstaden Christianstad, där den låg mitt ute i de vidsträckta våtmarker som Helge ås vattensystem bildade.

Figur 1. Fästningsstaden Kristianstad belägras av svenska trupper under det Skånska kriget år 1677-1678. Utsnitt från ett större panorama, utfört av Erik Dahlbergh. Att sankmarkerna utgjort en bred första försvarslinje framgår tydligt. 

Staden grundades av Christian IV och den danska Kronan som ett svar på ett akut militärt behov. Att kunna skydda nordöstra Skåne i samband med nya svenska anfall över gränsen. Åhus hade drabbats svårt redan år 1569 under Nordiska Sjuårskriget. I nästa konflikt, Kalmarkriget, ödelades Vä vintern 1612 tillsammans med 24 kyrksocknar vid en räd ledd av Gustav II Adolf. Lösningen man valde från myndigheternas sida var att lägga ner båda dessa svårförsvarade medeltida orter och istället skapa en modern fästningsstad ute i de otillgängliga våtmarkerna invid Helge å. Man följde de senaste fortifikatoriska principerna, vilkas giltighet hade bevisats under det långa frihetskriget mellan Spanien och de nederländska provinserna (1568 - 1648). Vatten och våtmarker, gärna kärr och träsk, bildade en bred första försvarslinje och omöjliggjorde att en fiende kunde utnyttja artilleri mot fästningsvallarna. I det avseendet var platsen för det nya Kristianstad ett perfekt val. Allön, den lilla halvö där staden uppfördes, var lättförsvarad med sina enda uppfartsvägar över fast mark via Näsbyfälten i norr eller på Långebro i sydväst. Det 720 x 240 meter stora stadsområdet var gott skyddat bakom sina vattenfyllda gravar och stenklädda jordvallar. Samtidigt var detta en plats som nog ingen av de nyinflyttade borgarna skulle ha valt att bo på självmant. Här, som på många andra ställen under dessa tider av ständiga krig, var det enbart militärstrategiska överväganden som styrde. De olägenheter som valet av plats medförde för dem som skulle framleva sina dagar i en vattenomkransad fästningsstad var alltid av mindre betydelse för makthavarna.​
Picture
Figur 2. Norra delen av Kristianstads historiska innerstad med 1700-talets befästningsverk markerade. De större arkeologiska undersökningar som genomförts i området sedan 2012 namnges.
Idag domineras stadens norra torg av Stora Kronohusets mäktiga fasad där devisen ”Legibus et Armis” (Åt lagar och vapen) understryker byggnadens förflutna som hovrätt och stab i kombination. Kronohuset uppfördes i början av 1840-talet, men platsen har ett mycket längre militärt förflutet än så. Från allra första början fanns tre separata, lika stora tomter vid torgets norra långsida. Läget var det mest förnäma man kunde tänka sig i Christian IV:s nya befästa stad; med Heliga Trefaldighets kyrka och rådhuset som närmsta grannar. Dessutom planerades ett kungligt residens för den östra sidan. Men det projektet stannade vid ett stort murat tyghus; ett vapenförråd för fästningen som nu sedan länge utgör kärnan i Regionmuseets byggnad. 

Bland de första ägarna till de tre exklusiva fastigheterna fanns både rådmän och borgmästare; ledande personer i stadens borgerskap. Men redan 1640 övertog den danska Kronan den östra tomten vilken förvandlades till material- och proviantgård. Byggnaderna fick nya funktioner, bland annat rymdes här ett bageri som försåg garnisonens soldater med bröd. Att Skåne och därmed även Kristianstad övergick i svenska händer som en följd av Roskildefreden 1658 ändrade ingenting. Det fanns fortfarande soldater att mätta.  
​
Under loppet av 1700-talet övergick även de två andra tomterna till Kronan. Den västra kom att inrättas till lasarett och marketenteri, en kombination som kan förefalla märklig i en tid som karaktäriserades av olika epidemier. Blanda soldaternas mathållning med potentiella bärare av smittsamma sjukdomar? Det låter inte som bästa tänkbara disponering av militärens lokaler. Men som vi snart skall se har arkeologin kunnat visa fram än värre förhållanden…
Picture
Figur 3. Tomtkarta som visar Kronans fastigheter vid norra sidan av Stora Torg i Kristianstad år 1807. Notera speciellt brunnen och de två avträden som ritats in. Kartan förvaras på Krigsarkivet i Stockholm.
​Byggnaderna på den mittre tomten genomgick skiftande öden. Här inrättades först ett postkontor av svenskarna, därefter följde en längre period med värdshus och utskänkning innan man började tillverka ylletyger inne i gården. På 1770-talet övertog så Kronan även denna fastighet vars sannolikt slitna byggnader nu revs. En planritning från år 1779 som idag förvaras på Krigsarkivet i Stockholm visar en helt öppen yta, omgiven av plank. Här, på vad som då kallas ”Öde tomt”, förvarades ved; bränsle som behövdes både till det Kronobränneri som låg på torgets södra sida och till bageriets ugnar i granntomten. Brännvin och bröd – nödvändiga ingredienser i ett svenskt soldatliv på 1700-talet!
Picture
Figur 4. Lämningarna efter Kronobageriets bakugnar friläggs i kvarteret Hovrätten våren 2018.
​På hörntomten i öster ersattes omkring år 1780 vad som stod kvar av 1600-talets borgmästargård med en ny, funktionellt utformad byggnad – Kronobageriet med tillhörande magasin för mjöl och andra livsmedel. Två stora tegelmurade bakugnar skulle förse soldaterna i garnisonen med bröd. I samband med bygget fylldes en gårdsbrunn igen, antagligen var den i vägen för transporterna in till bageriet. Brunnen hade då ganska nyligen ersatt en grundare grävd föregångare som sinat när Yngsjöbönderna grävde sin beryktade kanal ut till Hanöbukten. Man ville vinna land genom att sänka vattennivån i Yngsjön, men kunde inte ana vilka konsekvenser projektet skulle få. För vid vårfloden 1775 bröt Helge å ett nytt utlopp via böndernas dike, något som påverkade sjösystemet ända upp till fallen vid Torsebro. Det berättas att nivån i Kristianstads vallgravar sänktes med så mycket som 70 cm på några timmar. Och inne på Kronans material- och proviantgård sinade alltså den viktiga brunnen. 
Picture
Figur 5. Stenskodd brunn under utgrävning inne på tomten till Kronans proviantgård, senare Kronobageriet i Kristianstad. 
När vi på våren 2018 undersökte de båda brunnarna var de stensatta karen fyllda med allsköns skräp och orenlighet. Matrester med djurben, till och med äggskal, fanns bevarade. Liksom latrinlager, mänsklig avföring som troligen hade hämtats från det dass med fyra separata hål som noga återgivits på de militära tomtkartorna. Prover från lagren sändes till Stockholm för analys; det fanns all anledning att förvänta sig bra resultat då förhållandena för bevaring verkade vara särdeles goda. Så var också fallet – fröer och andra växtdelar gav en lång artlista. Men helt oväntat kom ytterligare ett resultat – preliminärt än så länge, men trots det väl värt att redovisa i detta sammanhang!
​
Det visade sig nämligen att just lagren med avföring innehöll rikliga förekommande ägg från inälvsparasiter, framför allt då piskmask (Trichuris trichiura), och spolmask (Ascaris lumbricoides)[i]. Kopplingen mellan dasset med fyra hål, fyllningen i de igenlagda brunnarna och Kronans proviantgård med dess bageri blir lika uppenbar som osmaklig för oss i det hygieniska tjugoförsta århundradet. Samma personer, de soldater och civila som hanterade garnisonens livsmedelsförsörjning, utnyttjade också avträdet. Samma personer som bar på ”rikligt förekommande” inälvsparasiter. Det är ingen trevlig bild man ser framför sig!
Picture
Figur 6. Bevarade ägg från inälvsparasiter påträffade i ett prov insamlat från en brunn på Kronans proviantgård, senare Kronobageriet. Mikroskopfoto: Jonas Bergman, paleoekolog vid Arkeologerna (SHM) i Stockholm.
​Ute i stadsområdet fanns även några kollektivt utnyttjade vattentäkter; brunnar varav den vid Kyrkogatan (nuvarande Västra Storgatan) var känd för sitt välsmakande vatten. Men det förtjänar att påpekas exakt var denna brunn var belägen. Den låg på gatans västra sida, inbyggd i en mur som skilde av Heliga Trefaldighets kyrkogård från stadsrummet. Kanske inte den placering vi idag skulle ha valt för en vattentäkt? Man får bara hoppas att det vatten som hämtades här för att utnyttjas i de närbelägna hushållen kokades ordentligt…
Picture
Figur 7. Heliga Trefaldighets kyrka med brunnen markerad i kyrkogårdsmuren invid Västra Storgatan (Kyrkogatan).
​Inom kort hoppas vi kunna fylla på med ännu mer upplysningar om hälsotillståndet i staden. Vid de omfattande arkeologiska undersökningarna inne på Heliga Trefaldighetskyrkans förutvarande kyrkogård har ett antal gravar frilagts. De dateras till perioden ca 1620 till 1830 och representerar ett tvärsnitt av stadens civila invånare och sannolikt även garnisonens soldater. Skeletten undersöks av vår osteolog så att ålder, kön och hälsostatus kan avgöras. Finns det spår av skador; läkta eller oläkta? Kan man se spår efter sjukdomar? De avlidnas lämningar innehåller mycket information som kan avläsas; även om individerna själva med största sannolikhet förblir namnlösa för oss idag.
Picture
Figur 8. Grav på kyrkogården intill Heliga Trefaldighets kyrka under utgrävning våren 2019. Notera hur man lagt kalk över kroppen. Möjligen som ett försök att skydda befolkningen mot en smittsam sjukdom.
När vi så talar om sjukdomar och de epidemier som likt koleran år 1857, då närmare 600 personer dog – 10% av stadens dåvarande befolkning – är det en beständig plåga vi inte får glömma bort. Frossan. Den form av malaria som härjade i våra nordliga trakter och som vissa år under senare delen av 1700-talet kan beläggas ha krävt fyrsiffriga dödstal i landet. Även om sjukdomen benämnts på flera olika sätt i det skriftliga källmaterialet där namn som kallesiuka, koldesot, skaelffvosoth, skelfva, frösesiuka eller frossa förekommer är det malaria det handlar om. Spridd genom myggor av släktet Anopheles var det i hög grad en fattigdomssjukdom där trångboddhet och dåliga sanitära förhållanden aktivt bidrog till smittspridningen. I Sverige konstaterades det sista fallet av inhemsk malaria år 1933; sjukdomen försvann sannolikt som en följd av utdikningar och en allmänt sett bättre boendestandard. Men i den period vi tittat närmare på, 1600- till 1800-tal, utgjorde Kristianstad genom sitt läge mitt i Helge ås sjösystem med dess vidsträckta våtmarksområden en plats där frossan var att betrakta som endemiskt förekommande. För att få en uppfattning om hur sjukdomen påverkat stadens invånare avser vi att se närmare på nyligen upptäckta skeletala tecken på frossan. Sannolikt blir analysen av de döda från Heliga Trefaldighets kyrkogård den första gången metoden testas på ett osteologiskt material i Sverige!
​
Förhoppningsvis kan vi komplettera med ännu fler bitar till det arkeologiska pusslet; ny information om forna dagars levnadsvillkor i fästningen Kristianstad. Kommunens planer på utbyggnader i norra delen av den historiska stadskärnan kommer att beröra befästningarna med dess vallar, bastioner och vallgravar. Och just vallgravarna kan komma att bli av stort intresse när det gäller att undersöka hälsotillståndet hos invånarna – såväl civilister som garnisonens soldater. När man 1748 tog beslut om att modernisera skyddet vid den utsatta norra sidan innebar detta att hörnbastionerna Konungen och Drottningen utökades kraftigt och att en helt ny bastion till försvar av Norreport, Arvprins Gustaf, byggdes mitt emellan dem. Man anlade de nya verken rakt ut över den danska tidens vallgrav. Det innebär att bottenlagren i denna vattenfyllda grav, slam och gyttja, förseglades omkring 1750. Med de analysmetoder som står till vårt förfogande idag kan dessa lager vara en veritabel skattkammare för den som vill undersöka hälsa och hygien i 1600- och 1700-talets Kristianstad. För även om man från ansvarigt håll strävade efter att hålla de till försvaret så viktiga vallgravarna öppna, så utgjorde de en plats där allsköns avskräde och orenlighet hamnade. I dessa blöta, syrefattiga miljöer bör ännu spåren i form av matrester, latrin och parasiter finnas bevarade. Här ligger en hittills oprövad källa till kunskap och väntar på att läsas av!
Picture
Figur 9. Arkeologiskt konstaterade lämningar efter bastion Arvprins Gustav, byggd på 1750-talet ut i den tidigare vallgraven. Det nya försvarsverket utgör ett skyddande lock över lager med slam och avfall.
Så svaret på den inledande frågan blir nej, det var sannerligen inte bättre förr. Inte på Gustav III:s tid. Inte i Kristianstad. Inte för de soldater och civila som framlevde sina dagar innanför stadens befästningsverk och vallgravar med dess illaluktande, stillastående vatten. En fästning väl skyddad mot fientliga anfall, belägen som den var mitt ute i våtmarkerna längs Helge å. Men också en stad vars invånare drabbades av en rad olika sjukdomar, inte minst den fruktade ”frossan” – vår lokala variant av malaria. En stad där de jordiska lämningarna efter män, kvinnor och barn visar tydliga spår av ett hårt, mödosamt liv. En stad där vatten hämtades från en brunn grävd alldeles i gränsen till den välfyllda kyrkogården. En garnison där de soldater som tjänstgjorde vid Kronans material- och proviantgård, kanske rent av på Kronobageriet, lämnat talande spår i form av bevarade inälvsparasiter. 
​
Det är ingen tilltalande bild av det förflutna som arkeologin skänker oss – men den manar till eftertanke! För Kristianstad är bara en av många fästningsstäder i norra Europa som anlagts helt utifrån militära överväganden – strategiskt belägen och lätt att försvara. På sin tid en hypermodern satsning, byggd helt efter senaste holländska fortifikatoriska principer. Men av den anledningen också en plats som inte valts av de som skulle bo där. Invånarna i de uppgivna städerna Vä och Åhus hade sannolikt helst stannat kvar och sluppit flytta över till Christian IV:s vattenomslutna fästning. Och än idag lever vi med konsekvenserna av beslut som togs i efterspelet till ett bortglömt krig som utkämpades för över fyrahundra år sedan. Visserligen skördar inte frossan sina årliga offer längre – men med stigande vattennivåer och översvämningar har de låglänta våtmarker som en gång utgjorde fästningsstadens främsta skydd istället förvandlats till ett alltmer påtagligt hot!
​[i] Muntlig uppgift - Jonas Bergman, kvartärgeolog vid Arkeologerna SHMM.
1 Comment

Knappen från bastion Arvprins Gustaf – ett oväntat återseende!

17/12/2018

0 Comments

 
Överraskningar och oväntade sammanträffanden är inte ovanliga vid arkeologiska undersökningar. Det är nästan något man räknar med eller i alla fall hoppas på de dagar då fältarbetet blir alltför rutinartat. Men inför vissa fynd stannar man upp, tar sig för pannan och undrar om man verkligen skall tro sina ögon. Glasknappen med hjärtat och duvorna är ett sådant fynd; en berättelse som inleddes för noga räknat elva år sedan…

Sommaren 2007 arbetade jag med utgrävningarna av kvarteret Diplomaten i Jönköping. De tolv tomter vi undersökte ingick i ett område kallat Tyska Maden; platsen där ett textilfaktori hade inrättats med statligt stöd år 1620. Här skulle framför allt ylletyger av olika kvaliteter tillverkas för Kronans räkning. Man värvade kompetenta hantverkare från norra Tyskland på samma sätt som järnbrukens mer kända vallonsmeder. Idéen var att med deras hjälp på kort tid bygga upp en storskalig produktion enligt moderna metoder. Nu blev detta försök till tekniköverföring inte speciellt lyckosamt, eftersom verksamheten lades ner efter bara 35 år. Men för en tid utgjorde Tyska Madens gårdar själva navet i en innovativ miljö, där textilt hantverk utvecklades utifrån nya riktlinjer.

De 1600-talshushåll vi undersökte arkeologiskt sommaren 2007 utmärktes av ett påfallande välstånd och av kontakter med omvärlden; inte minst vad det gällde matvaror och kryddor. De tyska specialisterna var välbetalda och åtnjöt stöd från både faktorerna och staten. Att det förekom lyxkonsumtion och lite flärd var inget att förundras över. När det gällde klädedräkten var det dessutom i eget intresse man följde och höll sig ajour med gällande mode. Vävarna och skräddarna med deras familjer fungerade som sina egna reklampelare om man bar kläder av senaste snitt.

Bland de många dräktdetaljer som påträffades fanns en elegant krag- eller dräktknapp i glas och metall. Infattningen var gjord i en sorts vitmetallegering. Stenen – glaset – hade ett på baksidan graverat motiv föreställande ett hjärta med pärlstavskant på vilket två motställda turturduvor satt. Hjärtat hade haft röd färg medan duvorna varit målade vita. Ett fint utfört hantverk med tanke på att knappen bara var 16 mm i diameter!

Motivet med turturduvor (Streptopelia turtur) symboliserar den trofasta kärleken. Dess bibliska referenser gjorde bildvalet populärt under renässansen. Duvor förekom då i en mängd olika sammanhang; allt ifrån målningar till sångtexter och dikter varav en, The Phoenix and the Turtle, tillskrivs William Shakespeare. Under samma period blev hjärtformen vanlig på spännen och broscher. Däremot är kombinationen av dessa två element ovanlig. Några direkta motsvarigheter till den graverade knappen från kvarteret Diplomaten lyckades vi inte hitta i samband med rapportarbetet. Den fick ses som ett unikt fynd och utnyttjades som ett återkommande motiv på länsmuseets hemsida varje gång Alla Hjärtans dag uppmärksammades. Som en hälsning från ett avlägset 1600-tal vars människor nog inte var så annorlunda oss ändå…

Så gick tiden. Jag bytte arbetsgivare och område; nu blev Skåne mitt verksamhetsfält istället för Småland. Fästningsstaden Jönköping ersattes av fästningsstaden Kristianstad. Och i mitten av augusti 2018 förundersökte vi bastion Arvprins Gustaf, en viktig del i det ambitiösa utbyggnadsprogram som påbörjades efter ett beslut år 1748. Bastionen, som skulle skydda den viktiga stadsporten Norreport, uppfördes ute i vad som tidigare varit vallgrav. Det krävdes stora mängder lerblandade massor för att skapa en stabil grund under murar och fästningsvallar. Men på två meters djup under dagens asfaltstäckta markyta fanns vad som lätt kunde identifieras som ett tjockt avfallslager av urban karaktär. Fynden var lika typiska som daterande – skärvor av olika sorters keramik, krossat glas, djurben och metallföremål, mest spik. Avskräde från 1600- och tidigt 1700-tal. Gissningsvis har stadens borgare fått tillåtelse att dumpa sitt avfall på den plats där Kronan senare avsåg att bygga ut befästningsverken.

På grund av rasrisk blev inga stora ytor frilagda vid vår undersökning, men förstås söktes lagret av med metalldetektor. Bland de föremål som påträffades fanns en liten glasknapp med metallinfattning. Trots att den var illa medfaren fick den mig att tänka på knappen från Jönköping. En rolig parallell, för den typen av dräkttillbehör är inte speciellt vanliga. Fyndet hamnade i en fyndpåse med lite fuktad jord och togs in till museet.

Den egentliga överraskningen kom först vid rengöringen i samband med rapportarbetet. För knappen från bastion Arvprins Gustaf i Kristianstad påminner inte om knappen från textilfaktoriets tomt i Jönköping. Den är helt identisk!

Trots att glaset är spräckt och illa skadat kan man urskilja såväl hjärtat som de båda turturduvorna. Och diametern överensstämmer. Rimligtvis är det frågan om produkter från samma verkstad, samma hantverkare. Ett unikt
Picture
Knappen från bastion Arvprins Gustaf. Trots krosskadan och glaspest kan man skönja pärlkransen kring hjärtat och konturen av den vänstra turturduvan.
Picture
Knappen från kvarteret Diplomaten i Jönköping. Ett rött hjärta med pärlkrans under två motställda vita turturduvor. Datering 1600-talets andra hälft. Foto: Göran Sandstedt, Jönköpings läns museum.
Picture
Turturduva (Streptopelia turtur) Källa: Wikipedia.
föremål har fått en like. Och vad är sannolikheten för att detta skulle ske på olika platser, med lång tid emellan – men med mig närvarande båda gångerna?

Utan tvekan finns det en intressant historia dold här. Och visst existerade det en rad gemensamma nämnare mellan Kristianstad och Jönköping; trots att den ena staden grundades som en dansk gränsfästning medan den andra ursprungligen ingick i skyddet av det svenska rikets gamla sydgräns. I båda fallen var det frågan om platser där statsmakterna gjorde stora investeringar. Det var miljöer där många främlingar rörde sig, såväl militärer som administratörer, handelsmän, hantverkare och deras familjer. Många var att beteckna som välbeställda och hade vitt förgrenade kontaktnät. De som kunde klädde sig väl och följde modets växlingar.

Fyndet förtjänar hur som helst lite extraarbete. Kanske borde man börja med att fråga en dräkthistoriker och studera 1600-talets detaljrika porträttmålningar? För vem vet om inte trohetsmotivet, representerat av kombinationen hjärta och turturduvor, kan återfinnas i ett sådant sammanhang?

/Claes Pettersson
0 Comments

Keramiken från Kv. Hovrätten, Kristianstad

5/12/2018

0 Comments

 
I maj i år genomförde vi en arkeologisk undersökning i Kv. Hovrätten i centrala Kristianstad. En del av efterarbetet bestod av keramikanalys, vilken precis avslutats.

Totalt hittades 303 krukskärvor med en sammanlagd vikt på cirka 7,5 kg. Den vanligaste sorten (över 80 %) kallas yngre rödgods och producerades till största delen lokalt. Men från Hovrätten hittade vi även en del importerad keramik, så som stengods från Tyskland, fajans från Holland och Porslin från Kina.

​
Picture
Majolica från Harleem, Holland, 1625-1700. Skärvan har tillhört ett väldekorerat fat. Foto Erik Johansson.
Picture
En tysk stengodsskärva av westerwaldtyp med inskriptionen: [...]AN:D:BVM:[...]. Foto Erik Johansson
Picture
En rikt dekorerad gryta av vitgodslera. Denna är sannolikt importerad från Tyskland. Foto Erik Johansson.
Picture
Två skärvor av yngre rödgods. Fat, ofta omkring 30 cm i diameter, var rikt dekorerade med vitlera och färgpigment under en klar blyglasyr. Foto Erik Johansson
Picture
En av 7 porslinsskärvor från Hovrätten. I Europa påbörjades tillverkningen av porslin först på 1700-talet, i Skandinavien sent 1700-tal. Skärvorna från Hovrätten är alla av kinesisk import, närmare bestämt från Jingdezhen. Foto Erik Johansson
0 Comments

Bastion Arvprins Gustav i Kristianstad – en fördjupad förundersökning

16/8/2018

0 Comments

 
Picture
Ritning som visar hur långt utbyggnaden av Kristianstads befästningar hade kommit år 1766. Bastion Arvprins Gustav markerad med en röd ring. Notera att norr är till vänster i bild. Originalet i Krigsarkivet, Stockholm.


Bastion Arvprins Gustav utgjorde en viktig del av Kristianstads befästningslinje. Den tillkom som ett led i den modernisering och utvidgning av fästningsstadens försvar som riksdagen beslutade om 1748. Mellan de båda hörnverken Konungen och Drottningen uppfördes Arvprinsen till förstärkning av skyddet för Norreport; stadens norra utfart.

Det omfattande byggprojektet kom att fortgå under flera decennier. Man nådde att färdigställa bastioner, vallar och utanverk längs de mest utsatta partierna av stadbefästningarna, den norra och den södra kortsidan med dess stadportar. Däremot avbröts arbetet innan ombyggnaden av fästningens långsidor påbörjats. Här kvarstod de i grunden danska vallarna från 1600-talet fram till dess att Kristianstads befästningar slopades på 1850-talet.

Idag utgör de nordligaste delarna av det forna fästningsområdet ett styvmoderligt behandlat parti av Kristianstads innerstad. Den militära prägeln lever kvar genom de lätt igenkännliga byggnader som varit kaserner, stall och förråd. Dessutom bildar ett igenväxande parti av vallgraven gräns. På sikt kommer kvarteren att integreras bättre i stadrummet; kommunen planerar att öppna området för bostadsbyggande. Men först måste man undersöka vad som finns kvar av stadens befästningsverk.

Som ett första led i denna process genomfördes en kartering med georadar av de aktuella tomterna våren 2016. Platsen för bastion Arvprins Gustav framstod som extra intressant utifrån ett arkeologiskt/ historiskt perspektiv.  Här framträdde ekon som kunde tolkas till murar, vallar och hårdgjorda gårdsytor. Det fanns all anledning att gå vidare med en traditionell förundersökning!

Så under fyra intensiva arbetsdagar i augusti 2018 har vi grävt ett antal schakt för att om möjligt kunna bekräfta de tolkningar som gjorts utifrån körningen med georadar. Resultatet blev högst tillfredsställande. På samtliga de punkter där det enligt karteringen fanns objekt av arkeologiskt intresse påträffades företeelser som förklarade de anomalier vi sett på skärmen. Spår efter fästningsvallar, murar och stenlagda gårdsplaner dök upp där de förväntades ligga. Det är inte alltför ofta man gräver med facit i hand, men så kändes det när vi schaktade i bastion Arvprins Gustav!

Parallellt med vallgraven i nordväst påträffades vad som återstod av fästningsvallen; ett mer än metertjockt lager av homogena lerblandade massor som lagts över en gammal markyta.  I vallen fanns flera murklackar vilka förankrat vallgravssidans fasadmur in i den bakomliggande jordvallen. Så motverkade man ras och sättningar, något som kunnat bli förödande vid en belägring.  

På den nordöstra sidan har man fyllt ut i vallgraven efter att befästningarna revs. Den vattenspegel vi ser idag är avsevärt smalare där bron till Norretullsvägen passerar. Men inne på parkeringsplatsen hittade vi vad som återstår av fästningsvallens fasad i form av en murklack direkt under asfalt och bärlager. Muren har blivit rejält demolerad; bland annat har all fint huggen sten på sidan ut mot vallgraven avlägsnats. Vad som återstår är en kärna av större block som sammanfogats med ett fast kalkbruk. På sidan in mot fästningsvallen påträffades även här de ankare som fäst muren in i bakomliggande jordmassor.

Ute i den öppna gård som bildats innanför fästningsvallarna fanns hårdgjorda gårdsplaner i två nivåer. De dateras dels till fästningsepoken, dels till tiden efter att vallarna demolerats då området hyste stall och militära förråd. Lite oväntat var fyndet av en stor, välgjord ränndal; en öst-västlig dränering som fört undan regnvatten genom en kulvert ut i vallgraven. Man kan tycka att den djupa stensatta rännan borde ha utgjort ett avsevärt hinder inne på en yta där män, hästar och kanoner skulle samsas om utrymmet. Trots detta är det tydligt att man prioriterat att hålla gårdsplanen torr. Här finns det anledning att studera det samtida ritningsmaterialet i detalj – kanske finns svaret dolt i någon av de 1200 handlingar i svenska Krigsarkivet som beskriver fästningen Kristianstad?

Till sist – den största överraskningen som vår undersökning bjöd på handlar om de volymer jord, sten och lera som hanterats i samband med fästningsbygget. För under drygt två meter av fasta lerblandade massor påträffade vi kulturlager av sedvanlig urban karaktär. Lager med hushållsavfall och rivningsmassor för att tala klarspråk. På den här nivån låg mängder av djurben, spik, tegel, keramikskärvor och brandrester. Den i nuläget bästa tolkningen är att militären stakat ut var de nya befästningarna skulle placeras och därefter gett stadens invånare tillstånd att tippa sitt avfall i området. När byggnadsarbetet kom igång på allvar fördes de enhetliga lerblandade massorna på under ganska kort tid så att en stabil plattform att bygga på skapades.

Även den här processen blir intressant att forska vidare kring; den omfattande logistikapparat som måste ha fungerat under de decennier då fästningsstaden Kristianstad omvandlades. Man vågar nog anta att de två dagar som hittills lagts på kartering med georadar plus de fyra som nu åtgått till en mer traditionellt upplagd utgrävning bara utgör början på ett mer långsiktigt arbete. En arkeologisk insats med syftet att bättre förstå tillkomsten och förändringen av den stad som under mer än två sekel utgjorde låset till nordöstra Skåne!



Hör Radio Kristianstad P4s reportage från utgrävningen här.
Radioinslaget sändes 10 augusti 2018.



Picture
Resultat från karteringen med georadar våren 2016 inlagda på 1766 års plan över befästningsverken. Bearbetning: Lars Winroth, Modern Arkeologi.
Picture
Den vällagda gårdsplanen hör sannolikt till det sena 1800-talets epok då vinterstallarna uppfördes.
Picture
Fästningsbygget har inneburit stora markarbeten. Under gårdsplanen ligger stabila lerblandade massor; under dem följer skikt av rivningsmaterial och hushållsavfall.
Picture
Inne i den norra fästningsvallen. I profilen syns de lerlager som utgjort kärnan i vallen. Muren är sannolikt ett jordankare som fäst upp fasadmuren i de bakomliggande jordmassorna.
Picture
Skiljet mellan fästningsvallens homogena massor (till vänster i bild) respektive fyllningens olika nivåer inne på gården (till höger). En gräns som syntes på georadar.
Picture
Den djupa och vällagda ränndalen inne på fästningsgården.
Picture
Erik fotorensar den östra vallens fasadmur.
Picture
En stor dränering med fall ut mot vallgraven i nordost.
0 Comments

Ny rapport: KRISTIANSTADS FÖRSTA PRÄSTGÅRD 1617–1677

15/5/2018

0 Comments

 
Prästgården var en av de första större byggnader som uppfördes i Christianstad; den befästa stad som avsågs skydda Danmarks utsatta gräns mot det svenska Småland. Det skriftliga källmaterialet beskriver i detalj hur kyrkoherde Jörgen Kristoffersens påkostade gård uppfördes mellan 1617 och 1620. Men dess liv blev kort. Redan efter sextio år fick den skatta åt förgängelsen när husen blev till bränsle under den hårda belägringsvintern 1677–1678.

Våren 2015 genomfördes en arkeologisk undersökning av prästgårdstomten i kvarteret Jörgen Kristoffersen 6 inför bygget av ett nytt församlingshem. Förhoppningarna var högt ställda eftersom ytan inte hyst någon mer omfattande bebyggelse sedan slutet av 1600-talet. Det talades om ”en unik orörd tidskapsel från Christians 4:s epok”. Men de husrester som frilades visade sig vara både fragmentariska och svårtolkade. Den första större stadsarkeologiska insatsen i Kristianstad kom att illustrera hur komplexa den urbana miljöns lämningar kan vara.

Ett viktigt resultat blev de omfattande markarbeten från den första stadstiden som nu kunde följas arkeologiskt. Uppenbarligen var Allön, platsen för den nya fästningsstaden, både mindre och betydligt blötare än vad som tidigare antagits. Som en följd tvingades man frakta in stora mängder fyllningsmassor till byggarbetsplatsen. Fast mark skapades mödosamt ute i våtmarkerna invid Helge ås vattensystem. Dessutom visar återanvänt material funnet på prästgårdstomten att man noga tog vara på resurserna då Christian 4:s planer skulle realiseras. Tegel, kakel och byggnadssten hämtades från de båda närbelägna städer som nu förlorat sina privilegier – Åhus och Vä. Speciellt de svartglaserade figurkaklen med sin religiösa symbolik och politiska undertoner drar till sig vår uppmärksamhet. Var stod dessa exklusiva ugnar uppmurade innan de flyttades till Herr Jörgens gård i Christianstad?

Den trelängade gården hade prästbostaden i två våningar mot Västra Storgatan, en kökslänga vänd mot kyrkogården och en stor ekonomibyggnad i väster. Innergården var täckt med kullersten; där fanns också den välbyggda och djupa gårdsbrunnen. Det var en representativ anläggning, väl ägnad att ta emot betydelsefulla besökare. Man kan bara beklaga att den så snart försvann ur stadsbilden som en följd av Skånska Krigets ödeläggelse.

I rapporten tolkas de byggnadslämningar som påträffades 2015 och gårdens utseende rekonstrueras. Vi anar hur annorlunda miljön intill Trefaldighetskyrkan kunde ha tett sig om prästgården fått stå kvar. Det mångfacetterade fyndmaterialet beskrivs i detalj. Keramiken visar såväl kontakter med kontinenten som hur viktig den lokala produktionen var. Framställningen kompletteras med resultat från en rad av naturvetenskapliga analyser där djurben och växtdelar ger inblickar i mathållningen i ett välbeställt 1600-talshushåll.

I den nyutkomna rapporten kan herr Jörgens gård med arkeologins hjälp placeras in i ett större sammanhang – som ett imponerande korsvirkesresidens i fästningsstaden Christianstad och som en tidstypisk del i Christians 4:s Danmark!

Författare: Therese Ohlsson, Claes Pettersson och Torbjörn Brorsson
Rekonstruktioner i 3D: Jimmy Juhlin, Regionmuseet

Titta på en YouTube-film med rekonstruktion av prästgården här. 

Ladda ner rapporten i pdf-format här.

Den som vill ha ett tryckt exemplar av rapporten kan köpa den i Regionmuseets butik, pris 75 kr.
Regionmuseet, Stora Torg, Kristianstad.

Picture
Ny rapport som handlar om Kristianstads första prästgård.
Picture
Framgrävd mur från Prästgårdslängans stenkällare. Bild från 3D-modell.
Picture
Ugnskakel med Golgatascen.
Picture
Den fullt uppbyggda prästgården i Kristianstad omkring 1650. (Rekonstruktion av Jimmy Juhlin, Regionmuseet 2015)
Picture
Vad som kunde ha varit. Prästgårdens huvudbyggnad återskapad i dagens stadsbild (Rekonstruktion av Jimmy Juhlin, Regionmuseet 2015)
0 Comments

    Kategorier

    All
    1600 Tal
    1600-tal
    1700tal
    Aktuell Arkeologi
    Analyser
    Arkeologiafton
    Arkeologidagen
    Arkeologisöndag
    Bastion Arvprins Gustav
    Befästningar
    Blekinge
    Bolagsresa
    Botildenborg
    Bromölla
    Bronsålder
    Bunkeflostrand
    CT-skanning
    Datering
    Dokumentation
    Domsten
    E22 Sätaröd-Vä
    Erlandsrodagen
    Eskilstorp
    Fairyhill
    Flinta
    Flintgruvor
    Forestad
    Föredrag
    Georadar
    Gravar
    Halland
    Hovrätten
    Husensjö
    Hököpinge
    Jelling
    Järnålder
    Keramik
    Kistinge
    Konferens
    Kopparyxa
    Kristianstad
    Lediga Tjänster
    Linderöd
    Ljungaviken
    Lockarp 8
    Lund
    Mark
    Medeltid
    Mesolitikum
    Metalldetektering
    Metod
    Moesgård
    Mynt
    Neolitikum
    Norra Hasslegården
    Nosaby
    Nyare Tid
    Näsby
    Osteologi
    Personal
    Pilbladet
    Prästgården
    Rapport
    Ringsjöbaden
    Ringsjöbaden
    Ruuthsbo
    Råvattenledningen
    Samlingar
    Senneolitikum
    Simrishamn
    Skepparslöv
    Stenålder
    S:t Olof
    Södra Hasslegården
    Södra Sallerup
    Tygelsjö
    Utbildning
    Utbildningsradion
    Vendeltid
    Viby
    Vikariat
    Välkommen
    YngreBronsålder
    Yngsjö
    Åhus
    Århus
    Öja
    Östra Grevie

    RSS Feed

Om oss

Sydsvensk Arkeologi AB är inriktat på uppdragsarkeologi i södra Sverige. Vi erbjuder tjänster inom alla sorters arkeologiska uppdrag – utredningar, förundersökningar och undersökningar. 

Läs mer om  oss »
Hur hanterar Sydsvensk Arkeologi dina personuppgifter? »

Kontakta oss

Kontor i Kristianstad

Sydsvensk Arkeologi AB
Box 134 
291 22 Kristianstad 
Besöksadress: 
Regionmuseets entré vid Stora Torg
Kontor i Malmö

Sydsvensk Arkeologi AB
Erlandsrovägen 5
218 45 Vintrie
Personal

Kontaktuppgifter till all personal »

Styrelse

Sydsvensk Arkeologis styrelse »

Webbdesign & layout: Catherine Svensson & Fredrik Grehn 2015

Search the site...