De avslutande två fältveckorna har bjudit på grått men relativt milt höstväder. Vi har sluppit regn, vilket underlättat grävarbetet betydligt. De sista dagarna ägnades åt maskinundersökning av stora anläggningar. Förhoppningen var att hitta brunnar med bra bevaringsförhållanden för pollen. Några brunnar hittade vi tyvärr inte, däremot lertäktsgropar. De är helt enkelt resultatet av att man grävt upp lera som sedan använts till att bl.a. lerklina husväggar. Groparna har därefter använts för att göra sig av med hushållsavfall.

Näst sista dagen bjöd för övrigt på ett fint fynd, ett nackparti av en skafthålsyxa. Yxfragmentet kan dateras till senneolitikum-äldre bronsålder (kring ca 2000 f.Kr.), men hittades i botten av en grop med preliminär datering till romersk järnålder (0-400 e.Kr). Forntida återbruk!

Vi återkommer våren 2021 med nästa etapp här i Eskilstorp. Då står lämningarna efter en senvikingatida-tidigmedeltida storgård i fokus.  
​

Schaktning och inmätning inom etapp 1B (se Aktuella undersökningar) har pågått för fullt i cirka en och en halv vecka. Regn under de första dagarna ställde till det en del. Den sydvästskånska leran, regn och dumprar är en otacksam kombination! Veckan som gått har turligt nog erbjudit bättre väder och schaktningen har löpt på bra.

Vi har så här långt schaktat fram bebyggelselämningar i form av stolphål, gropar och härdar, helt i linje med vad vi förväntade oss. Däremot verkar det i nuläget som vi får ett större tidsdjup än vad förundersökningen pekade mot. Dateringarna därifrån indikerar bronsålder. I nuläget tycks vi snarast ha järnålder på området, även om bronsålder också kan finnas i form av en möjlig huslämning. En relativt liten tvåskeppig huslämning fick oss inledningsvis att även hoppas på yngre stenålder (senneolitikum). Huset ligger dock fint intill ett par stora treskeppiga långhus, dessutom med sporadiskt bevarade hägnadsrester kring sig. Kanske är det tvåskeppiga huset snarast en ekonomibyggnad av något slag, tillhörande järnåldersgården som de stora huslämningarna representerar. Vidare undersökning får klargöra om det stämmer, och vilken datering gården har. Fortsättning följer!

Tidigare har ni kunnat läsa om fyndet av en senneolitisk kopparyxa i vår blogg. Hösten 2015 hittade vi den i en åker utanför Eskilstorp i Vellinge kommun. Nu har inledande analyser visat att den kan ha haft en beläggning av silver! Mer om analysresultaten så här långt kan ni läsa i en artikel i Fornvännen (2016/4) som precis blivit publicerad. Ytterligare analyser behövs dock, och är på gång.

Yxan hittades när vi metalldetekterade i jakt på något helt annat. Vikingatida silverföremål var det vi hoppades på. När Jonas Paulsson, som skötte metalldetekteringen, kom in för lunch hade han ett ganska nöjt leende på läpparna. Ur fickan halade han fram kopparyxan som han direkt känt igen som en senneolitisk yxa av Piletyp. Väl på kontoret registrerades den, och sen hamnade den i en fyndask där den låg tills Anders Högberg (Linnéuniversitetet) kom förbi kontoret i ett helt annat ärende. Yxan visades såklart för honom. Några dagar senare hade Anders funderat ett tag, och särskilt förbryllad var han över den lite konstiga ytbeläggning som han tyckte yxan hade. Ett telefonsamtal från Anders räckte, sen satte arbetet med planering, tillståndsansökningar för analys och transport (till Tyskland) och kontakter med specialister inför analysarbetet igång. Underhandsrapporteringen från specialister och Anders om resultaten var minst sagt lika oväntade som spännande! De inledande analysresultaten kan ni nu alltså läsa om i artikeln.

Arbetet med analyser och publicering leds och finansieras av Anders Högberg, Linnéuniversitetet. Analyser har utförts av Lena Grandin, Arkeologerna, Statens historiska museer samt Christian Horn, Christian-Albrechts-Universität, Kiel.

Förundersökningen i Eskilstorp invid Vellinge tätorts nordöstra utkant gav spännande resultat. En stor senvikingatida bosättning med lämningar efter ett manifest långhus, ett par mindre långhus och ett grophusområde låg på en höjdplatå strax väster om Eskilstorps by. Från grophusområdet har vi tidigare visat ett så kallat ”tinbl bein” på vår Facebook-sida, ett litet redskap använt vid textilhantverk. Här finns det finns även ett kamfragment och senvikingatida/tidigmedeltida keramik. Det stora, en gång manifesta långhuset har varit drygt 8 meter brett. Längden är ännu så länge okänd. I anslutning till huset gjordes en metalldetektering där bl.a. silvermynt och ett litet drakhuvud i silver hittades. Ett överraskande och dessutom ovanligt fynd vid detekteringen var en kopparyxa från senneolitisk tid. Sannolikt har den en gång lagts ned i den våtmark som funnits strax väster om det stora senvikingatida huset. Långt senare har den grävts eller plöjts upp och på så sätt hamnat i matjorden.

Rapport- och analysarbetet har nu påbörjats så smått. Mer information kommer!