Category: Skepparslöv

Brända stolpar och krossad keramik i Skepparslöv

15/1/2018

Under senhösten har vi undersökt fornlämning nr 93 i Skepparslövs socken, invid Swerocks bergstäkt i Önnestad. Markägaren vill utvidga verksamheten söderut, och fornlämningen behövde därför undersökas och tas bort. Fornlämningen ligger på en liten sandig och bitvis stenig kulle, rundad av en bäck vid foten av Nävlingeåsen. Åt öster har man en vidsträckt utsikt över ett låglänt odlingslandskap. Dessa bitvis vattensjuka odlingsjordar utgjorde under delar av mesolitikum och neolitikum en grund havsvik. I närområdet finns gravar i form av stensättningar och odlingsrösen av förhistoriskt slag.

Under hösten år 2016 förundersökte vi en liten del av fornlämningen; vi påträffade anmärkningsvärt få fynd, men däremot rikligt med andra spår - framförallt nedgrävningar i form av sotiga stolphål och rännor. Några av dessa daterades med 14C-analys, vilket visade att man använt platsen under både senmesolitikum (ca 4 500 – 4 700 f.Kr.) och yngre bronsålder (ca 8 – 900 f.Kr.). En särskilt spännande datering kom från ett förkolnat vetekorn – det var från senmesolitikum och flera hundra år äldre än de flesta av de tidigaste odlingsspåren i Skåne! Vi tolkade fornlämningen som en boplats med åtminstone två tidsskikt.

När vi nu undersökt resten av boplatsen har vi egentligen fått fler frågor än svar. Vi har schaktat bort cirka 3 500 kvm matjord, och i den sandiga alven funnit långt över 500 anläggningar. De allra flesta utgörs av stolphål, d.v.s. nedgrävningar efter resta stolpar som här haft en ungefärlig diameter av 15 - 20 cm. En stor del av dessa var brända.

Vi hittade också eldstäder, kokgropar, gropar och rännor, i de två sistnämnda kategorierna fanns ofta ytterligare stolphål. Vi kan alltså se spår efter ett stort antal stolpkonstruktioner, många med linjära och svängda former. De utgör sannolikt rester av byggnader och hägnader, och flera av dem har brunnit. Det återstår att försöka reda ut vilka stolphål som hör samman, och vilka konstruktioner som är samtida.

Precis som vid förundersökningen var fynden väldigt få – det fanns egentligen inga spår av vanligt hushållsavfall vilket är anmärkningsvärt. Inte ens flintavfall som ändå brukar finnas i viss mängd på förhistoriska boplatser. Bland de få flintavslagen fanns dock både lokal Kristianstadsflinta och importerad flinta från sydvästra Skåne eller Danmark, och en del av dem var brända.

Två fynd utmärker sig i materialet – det rör sig om två krossade kärl, varav det ena är närmast komplett om än mycket dåligt bevarat. Dessa kärl hör sannolikt till tidigneolitikum, eller möjligen mellanneolitikum, det vill säga omkring 4 000 - 2 500 år f.Kr. Vi har alltså funnit minst tre tidsskikt på platsen: senmesolitikum, neolitikum och yngre bronsålder. Avsaknaden av hushållsavfall och tydliga daterbara huskonstruktioner gör att vi ännu inte vet vilka strukturer och aktiviteter som hör till vilka tidsskikt, och om det ens rör sig om boplatser och/eller någon form av rituell plats? Vi kommer nu att fortsätta bearbeta materialet, bland annat analysera och 14C-datera förkolnat växtmaterial, makrofossil, för att kunna svara på så många frågor som möjligt.

Foto till höger: Ett krossat kärl som ligger i en ränna. Det har ornamentik vid mynning och hals; en rad av intryck som gjorts med ett litet rörben som lämnat hästskoliknande avtryck, samt kraftiga streck vid övergången hals/skuldra. Grov magring och tyvärr dåligt bränt.

Utsikt över undersökningsområdet mot öster. I Horisonten 1,5 mil bort skymtar Fjälkingebacke med sina 100 m ö h. Jordarna däremellan har en gång utgjort en grund havsvik. Stubbar dominerar fotot.