Under sommaren och hösten 2020 genomfördes en stor undersökning i Ljungaviken utanför Sölvesborg i Blekinge. Undersökningen genomfördes som ett samarbetsprojekt där vi tillsammans med Blekinge museum och Arkeologerna från statens historiska museum arbetade tillsammans för att ta fram och dokumentera denna unika stenåldersboplats.

I Ljungaviken har det på en sandig platå legat en strandnära boplats för cirka 8400 år sedan. Boplatsen har efter att den övergavs periodvis legat under vatten, vilket har gjort att boplatsen har övertäckts med gyttja, torv och sand. Under de överlagrade lagerna har den gamla markytan bevarats och vi schaktade fram den inom en cirka 15 000 kvadratmeter stor yta.

Ett av de märkligaste inslagen i Ljungaviken var att hyddor, härdar och gropar fanns bevarade som tydliga försänkningar i den forntida markytan. På platsen påträffade vi spår av ett 50-tal hyddor, eller snarare hus. Husen har varit robusta konstruktioner, men såg lite olika ut. Vissa var runda och fyllda med bränd sten. Andra var kvadratiska eller rektangulära med eldstäder i hörnen. Med hjälp av drönare kunde vi se dem från luften och somliga verkar då vara mycket stora och rektangulära. Kanske är det att så försänkningarna i vissa fall endast utgjort en del av större konstruktioner.

På platsen hittade vi mängder med slagen flinta som människorna som har bott på platsen har lämnat kvar. Flintan är både insamlad från närområdet men även dittransporterad från sydvästra Skåne eller Danmark. Något oväntat påträffade vi även bevarade ben. Oftast var de mycket dåligt bevarade, men i några av hyddorna fanns det till och med bevarade fiskfjäll.

Under några av de sista dagarna i fält gjorde vi en mycket oväntad upptäckt. I samband med att en eldstad undersöktes, påträffades några ben och vår osteolog Ola fick ta över arbetet med att gräva ut eldstaden. Det visade sig att under eldstaden fanns en hund begravd. Hundbegravningar förekommer under jägarstenåldern, men är sällsynt. Benen från hunden var mycket dåligt bevarade och vi bestämde oss därför att ta upp hela hundgraven som ett preparat. På så sätt kunde vi gräva ut den inne på Blekinge museum och det blir även möjligt att kunna ställa ut hunden i framtiden.


En film har producerats i samarbete med UR-play som visar arbetet med hunden: https://urplay.se/program/220043-ur-samtiden-lansmuseerna-berattar-det-ligger-en-hund-begraven


​Vill man veta mer om hundgraven och om undersökningen finns det en hel del att se och läsa på Blekinge museums hemsida. Bland annat finns det flera filmer som filmades under fältarbetet:
https://www.youtube.com/watch?v=JmaAtaUPuEs
https://arkeologiiblekinge.blogspot.com/

​Just nu pågår rapportarbetet genom bearbetning av fynd och dokumentation och analys av prover. 

Fältdelen av undersökningen i Bromölla är just avslutad, och efterarbetet tar nu vid. En mängd jordprover ska floteras (dvs blandas med vatten så förkolnat material flyter till ytan och kan tas tillvara), analyseras av arkeobotaniker för artbestämning och därefter skickas vidare för 14C-datering. Allt dokumentations- och fyndmaterial ska bearbetas, och slutligen kommer en rapport över arbete och resultat att publiceras på vår hemsida, och så småningom även en vetenskaplig artikel. Vi har i samarbete med Regionmuseet kunnat genomföra 15 skolvisningar för grundskoleelever från Alvikenskolan, Dalaskolan och Humleskolan i Bromölla. De har fått inblick både i arkeologiskt fältarbete, och hur människor levat under förhistorisk tid - på samma plats där nya bostäder nu planeras.

Det bestående intrycket från undersökningen är alla välbevarade huslämningar, med spår av olika konstruktioner och aktiviteter både ute och inne, som preliminärt dateras till bronsålder och äldre järnålder. Bland dessa aktivitetsspår sticker såklart de förkolnade ekollonen ut! Ett avvikande fynd vi aldrig tidigare sett maken till.

​Förutom förkolnade ekollon, malstenar, flintredskap och flintavslag, är keramikskärvor ett av de större fyndmaterialen från undersökningen. Vi har funnit små spridda keramikfragment som dragits runt redan vid förhistorisk odling, men även större skärvor som legat mer skyddat nere i olika typer av gropar, som kokgropar, brunnar, avfallsgropar - och en grav! Och här kan vi se att platsen nyttjats under längre tid än vad huslämningarna antyder. Skärvorna kommer att analyseras och tidsbestämmas, de kan i många fall dateras utifrån typ av ornamentering, kärlform och keramisk sammansättning. Vi har ännu så länge kunnat se en hel del skärvor från yngre stenålder (neolitikum) – både från tidig- mellan- och senneolitikum. I en grav från stridsyxekultur fann vi rester av två rikt ornerade kärl och ett långt flintspån, klassiska gravgåvor från tiden!

​Bild 2. Skärvor med bukstrecks- och tvärsnoddsornamentik, trattbägarkultur, mellanneolitikum, påträffat i ett litet kulturlager.

​Bild 3. Undersida av kärl från stridsyxekultur, mellanneolitikum, påträffat i grav.

​Bild 4. Del av ett annat kärl i samma stridsyxegrav.

​Bild 5. Del av keramiskt föremål, framkom i en ränna med neolitisk keramik.

​Bild 6. Skärva från rabbat kärl, yngre bronsålder. Påträffat i avfallsgrop.

​Bild 8. Liten keramikkopp (degelliknande, men ej använd som sådan), framkom i grop fylld av förkolnade ekollon.

​Bild 9. Keramik från yngre bronsålder – äldre järnålder, påträffad i kokgrop.

​Bild 10. En förlupen, trasig drönare. Vilka spår lämnar vi till efterkommande?

I Bromölla fortsätter vi den arkeologiska undersökningen av en förhistorisk boplats. Fast det är egentligen flera boplatser – minst en från yngre stenålder (runt 3500 f.Kr), och flera som avlöser varandra med början av yngre bronsålder fram till tidig romersk järnålder (800 – f.Kr. till 200 e.Kr.). Efter att vi nu schaktat bort all matjord, och i skrivande stund även slutfört GPS-inmätningarna av alla de 4 200 förhistoriska spår vi funnit (!), börjar bilden av de olika gårdarna klarna. Vi har sparat ut kulturlager som fortfarande döljer en del av strukturerna, men vi kan se att vi har lämningar av både tvåskeppiga och treskeppiga långhus, vars konstruktioner och mått gör att vi preliminärt kan datera dem till sen stenålder – äldre bronsålder (runt 2000 f. Kr.) respektive yngre bronsålder-äldre järnålder (cirka 800 – till århundradet f.Kr.). 

Spåren efter husen utgörs av symmetriskt placerade stolphål, det vill säga de gropar som innehållit stående stolpar som burit takstolar och väggar. Stolphålen avtecknar sig nu som mörka runda fläckar i den ljusa sanden. Gårdarna har även hyst mindre uthus och några vad vi tror är verkstadshus, samt en mängd hägnader och fägator som delat in och organiserat gårdstunen. Sammanlagt har vi ännu så länge omkring 15 byggnadsrester varav ett tiotal är långhus. Mellan husen har vi hittat eldstäder, kokgropar, ugnar och en och annan brunn. Det är en mycket komplex och spännande bild vi börjar få fram, och fornlämningen är fantastiskt välbevarad! Det är sällan vi arkeologer får uppleva så fina förhistoriska gårdsmiljöer.

Långhusen har varit 5 - 6 m breda och mellan 10 - 35 m långa – och de allra flesta har byggts i öst-västlig riktning. Detta gör att husen ligger med långsidan mot söder, vilket maximerar solvärme och dagsljus, men även brukar anses fördelaktigt ur vädersynpunkt då hårda vindar oftast blåser från väst eller sydväst. I långhusen från yngre bronsålder-äldre järnålder har man sannolikt både bott och haft en del tamdjur stallade, medan långhusen från sen stenålder – äldre bronsålder enbart varit bostads- och förrådshus. De takbärande stolparna i de hus vi börjat undersöka, Hus 1 och Hus 2, har varit cirka 30 cm i diameter och 40 cm djupa, och väggstolparna omkring 20 cm i diameter och 15 cm djupa. Vi har också rester av bland annat eldstäder inne i husen. 

Människorna som levt här har lämnat efter sig skärvor av krukor och skålar, flintverktyg, benrester av djur, malstenar och olika metallföremål – främst i järn. Fynden kan dateras till både yngre stenålder och yngre bronsålder – äldre järnålder, d v s de hör samman med huslämningarna. Vi finner dem i kulturlagren, utplöjda i matjorden, i eldstäder, stolphål, brunnar och andra lämningar. Ett extra roligt fynd som vi kommer att få anledning att återkomma till är en slipad bergartsyxa som sannolikt kan dateras till mellanneolitum, omkring 3 300 f.Kr. Vi har också funnit spår av tidig medeltid i form av dräktdetaljer och mynt, vilka vi tror hamnat i matjorden via gödsel från gårdarna i den medeltida byn Ivetofta, som låg några stenkast åt nordväst.  

Arbetet fortgår nu med undersökning av kulturlager och byggnadsrester. Många av dem överlagrar och skär varandra eftersom de är från olika faser och tidsskikt, vilket försvårar tolkningen. Det kräver en stor arbetsinsats både vad gäller svett, skyffel och studier av planritningar för att avgöra vad som hör samman. Kunskapen fördjupas allt mer om livet på näset mellan Ivösjön och Levrasjön för 2 000 -5 500 år sen!

​Bild 3. Planritning över Hus 1, stolphål efter takbärare och väggstolpar är svartmarkerade.

​Bild 4. Brunn undersöks strax utanför sydväggen till Hus 1. I tvärsnittet syns delar av malstenar.

​Bild 5. Skärva av kärl från trattbägarkultur, cirka 5 500 år gammal.

​Bild 6. Slipad bergartsyxa cirka 5 500 år gammal.