Prästgården var en av de första större byggnader som uppfördes i Christianstad; den befästa stad som avsågs skydda Danmarks utsatta gräns mot det svenska Småland. Det skriftliga källmaterialet beskriver i detalj hur kyrkoherde Jörgen Kristoffersens påkostade gård uppfördes mellan 1617 och 1620. Men dess liv blev kort. Redan efter sextio år fick den skatta åt förgängelsen när husen blev till bränsle under den hårda belägringsvintern 1677–1678. Våren 2015 genomfördes en arkeologisk undersökning av prästgårdstomten i kvarteret Jörgen Kristoffersen 6 inför bygget av ett nytt församlingshem. Förhoppningarna var högt ställda eftersom ytan inte hyst någon mer omfattande bebyggelse sedan slutet av 1600-talet. Det talades om ”en unik orörd tidskapsel från Christians 4:s epok”. Men de husrester som frilades visade sig vara både fragmentariska och svårtolkade. Den första större stadsarkeologiska insatsen i Kristianstad kom att illustrera hur komplexa den urbana miljöns lämningar kan vara. Ett viktigt resultat blev de omfattande markarbeten från den första stadstiden som nu kunde följas arkeologiskt. Uppenbarligen var Allön, platsen för den nya fästningsstaden, både mindre och betydligt blötare än vad som tidigare antagits. Som en följd tvingades man frakta in stora mängder fyllningsmassor till byggarbetsplatsen. Fast mark skapades mödosamt ute i våtmarkerna invid Helge ås vattensystem. Dessutom visar återanvänt material funnet på prästgårdstomten att man noga tog vara på resurserna då Christian 4:s planer skulle realiseras. Tegel, kakel och byggnadssten hämtades från de båda närbelägna städer som nu förlorat sina privilegier – Åhus och Vä. Speciellt de svartglaserade figurkaklen med sin religiösa symbolik och politiska undertoner drar till sig vår uppmärksamhet. Var stod dessa exklusiva ugnar uppmurade innan de flyttades till Herr Jörgens gård i Christianstad? Den trelängade gården hade prästbostaden i två våningar mot Västra Storgatan, en kökslänga vänd mot kyrkogården och en stor ekonomibyggnad i väster. Innergården var täckt med kullersten; där fanns också den välbyggda och djupa gårdsbrunnen. Det var en representativ anläggning, väl ägnad att ta emot betydelsefulla besökare. Man kan bara beklaga att den så snart försvann ur stadsbilden som en följd av Skånska Krigets ödeläggelse. I rapporten tolkas de byggnadslämningar som påträffades 2015 och gårdens utseende rekonstrueras. Vi anar hur annorlunda miljön intill Trefaldighetskyrkan kunde ha tett sig om prästgården fått stå kvar. Det mångfacetterade fyndmaterialet beskrivs i detalj. Keramiken visar såväl kontakter med kontinenten som hur viktig den lokala produktionen var. Framställningen kompletteras med resultat från en rad av naturvetenskapliga analyser där djurben och växtdelar ger inblickar i mathållningen i ett välbeställt 1600-talshushåll. I den nyutkomna rapporten kan herr Jörgens gård med arkeologins hjälp placeras in i ett större sammanhang – som ett imponerande korsvirkesresidens i fästningsstaden Christianstad och som en tidstypisk del i Christians 4:s Danmark! Författare: Therese Ohlsson, Claes Pettersson och Torbjörn Brorsson Rekonstruktioner i 3D: Jimmy Juhlin, Regionmuseet Titta på en YouTube-film med rekonstruktion av prästgården här. Ladda ner rapporten i pdf-format här. Den som vill ha ett tryckt exemplar av rapporten kan köpa den i Regionmuseets butik, pris 75 kr. Regionmuseet, Stora Torg, Kristianstad. |
0 Comments
Under grävningen har vi arbetat med Anders Gutehall som är specialist på arkeologisk dokumentationsteknik. Genom hans försorg har byggnadslämningarna blivit dokumenterade genom s.k. fotogrammetri. Detta är en teknik som går ut på att skapa en tredimensionell bild av ett objekt genom att kombinera en sammanhängande serie med högupplösta digitala fotografier. Syftet med detta är både att förbättra och effektivisera vårt analysarbete, och att ”bevara” lämningarna i digital form för att senare kunna visa hur det faktiskt såg ut när vi grävde.
På temat ”Arkeologi och Belägring” har Helén Lilja, arkeolog och kulturmiljöpedagog på Regionmuseet i Kristianstad, genomfört ett ambitiöst skolprogram med dryga dussinet visningar för elever på olika nivåer, från mellanstadiet till gymnasiet. Vi är glada för att detta skolprogram har varit så populärt, och vi är stolta över att grävningen har kunnat bidra till att beskriva för barn och ungdomar i Kristianstadtrakten vad arkeologi är för något. Arkeologi är nämligen inte bara det exotiska äventyr som man ibland ser på film och teve, utan ett helt vanligt, och ibland ganska slitsamt, arbete som utförs av välutbildade fackmän. Målet är inte att finna guld och skatter, utan att ta reda på så mycket som möjligt om hur människor tidigare levt på just denna plats. Helén har visat att detta är en minst lika spännande berättelse.
Grävningen är nu avslutad men vi har på känn att prästgården egentligen bara har börjat avslöja sina hemligheter. Nu väntar nästa fas av undersökningen, nämligen analys- och rapportarbetet. Det är nu all den information vi fått fram under grävningen ska gås igenom, tolkas och sammanställas. Med detta inlägg avslutar vi rapporteringen från prästgårdsgrävningen, men vi lovar att återkomma med mer information när vi har något nytt och intressant att berätta. Tills dess hoppas jag att ni fortsätter att följa vår blogg för att läsa om alla andra spännande arkeologiprojekt vi har på gång!
Vid tiden för belägringen var det ingen som officiellt bodde på prästgården, men vid utgrävningen har vi hittat mycket som tyder på att man dessförinnan måste ha levt ett rätt gott liv här. Vi har nämligen hittat stora mängder djurben, som visar att man i hushållet konsumerat tamdjur som exempelvis gris, får och ko. Efter grävningen kommer djurbenen att gås igenom mera noggrant av en osteolog (benexpert). På så sätt kan vi få närmare besked om exakt vilka djur man haft och hur gamla de var när de hamnade på tallriken. Kristianstad omges av vattendrag och våtmarker; ypperliga marker för såväl fiske som sjöfågeljakt. Vid utgrävningen har vi funnit stora mängder fiskben, och en intressant fråga är i vilken utsträckning man utnyttjat dessa lokala resurser. Vid utgrävningen samlar vi även in jordprover som senare skall undersökas av en miljöarkeologisk expert för att ta reda på vilka fröer och mikroskopiska växtdelar som finns representerade. Detta kan i sin tur berätta om vilka växter man använt i hushållet. Maten har tillretts vid uppmurade spisar, och en hel del av den har säkert tillagats i trebensgrytor i keramik. På prästgården har vi hittat delar av en hel uppsättning sådana, från rejält tilltagna soppgrytor till små nätta såsgrytor. Trebensgrytorna i keramik eller metall var verkliga långkörare i det historiska köket. De fanns redan under senmedeltiden och användes fortfarande långt fram på 1700-talet. I vardagslag har maten sedan lagts upp på fat och skålar i röd keramik, ofta med färgglad dekor.
I den nordvästra delen av tomten har tydliga rester av en byggnad kunnat konstateras, men här är funktionen mer svårbedömd. Denna byggnad ligger i direkt anslutning till en stensatt, fyrkantig brunn - faktiskt är det så att vägglinjen i det närmaste tycks vila på brunnskarets yttersida. I den norra delen av undersökningsområdet har vi hittat en genomgående stenrad. Eftersom den verkar löpa rakt tvärs över tomten från Västra Storgatan till Teatergatan har vi tolkat det som en tomtgräns. Norr om denna gräns har det funnits en stor grop som fyllts upp med stora mängder av mat- och hushållsavfall. Förmodligen var det här som prästgårdens sopor till sist hamnade.
Varje tillverkare satte sin egen prägel på piporna, med specifika dekorelement och stämplar. Detta gör att man ofta kan datera piporna väldigt väl. Piporna var dock ömtåliga och gick lätt sönder, och när man undersöker kulturlager från 1600- och 1700-talet är därför kritpipor vanliga fynd. Ofta är det avbrutna, korta bitar av skaftet man hittar bortkastade, ungefär som dagens cigarettfimpar.
Kritpipor var därför ett av de fynd som vi förväntade oss att finna på prästgårdstomten, och det har vi också gjort. Avbrutna delar av kritpipsskaft har hittats spridda över i stort sett hela ytan, och vi har även funnit flera mer informativa pipfragment. Ett piphuvud har en svan som märkning på klacken. Av detta kan man sluta sig till att den förmodligen har tillverkats i holländska Gouda på 1660-talet. På en annan pipa har skaftet dekorerats med franska liljor, och hör därför troligen hemma i perioden 1625-1660. Sammantaget har pipfynden hittills visat att man rökt tobak på prästgårdstomten ända från grundläggningstiden och åtminstone fram tills dess att gården revs på 1670-talet.
|
Kategorier
All
|