På Bjärehalvön pågår just nu ett projekt som omfattar 8 olika utgrävningsplatser där man ska dra en ny vattenledning senare i sommar. Vi gräver de olika platserna i ordning från väster till öster mellan Rammsjö och Grevie kyrkby.

Vi började med att undersöka en boplats vid Rammsjö (som vi kallar lokal 4) som är den västligaste av våra undersökningsplatser. Området är mycket intensivt utnyttjat för boplatsaktiviteter under flera perioder. Vi har undersökt många stolphål efter stolpbyggda hus och många gropar men även härdar och kokgropar samt en brunn. Vi visste sedan förundersökningen att det fanns boplatslämningar här från yngre brons- och äldre järnålder, men det är möjligt att vi även har äldre lämningar på ytan. Vi har tittat närmare på den gårdssamling som markägaren har här. Släkten har bott på gården i många generationer och har samlat föremål och fornsaker på sin mark under lång tid. Familjen Elofsson har nu en samling som består av över 500 artefakter, bland annat yxor, pilspetsar, dolkar och mycket annat från alla förhistoriska perioder. Vi noterade de många neolitiska föremålen, och tänker att vi kanske har en del neolitiska lämningar på vår undersökningsyta. Fynden vi har gjort i de undersökta groparna består mest av ganska anonym keramik och slagen flinta. Vi får se vad 14-C dateringarna ger senare. SVT gjorde ett besök på grävningen. Se Sebastian prata om grävningen och projektet:

Länk SVT 

Lite längre österut ligger det vi kallar lokal 6, där vi har undersökt en boplats från yngre brons och äldre järnålder. Förundersökningen visade även spår av aktiviteter från medeltid. Boplatsen tycks rumsligt organiserad så att man anlagt härdar nära en liten våtmark längst ner mot sydost. Sedan har det stått minst ett stolpbyggt hus med kokgropar utanför husknuten centralt i området, och norr on huset fanns en del mindre gropar. Platsen är väl vald med magnifik utsikt över Kullen på andra sidan vattnet. 

Ytterligare lite längre österut har vi undersökt två platser (lokal 7 öst och 8) belägna i närheten av Flatakull som är en liten bergsknalle med skålgropar huggna ur berghällarna. Det finns över 300 skålgropar på platsen, och några av den är ovanligt djupa. Platsen har troligen haft stor betydelse för många generationer, kanske främst för dem som bosatt sig i närheten. Boplatserna vi undersökt ligger bara hundra till några hundra meter från Flatakull. Dateringarna som vi känner från förundersökningen visar att boplatslämningarna dateras till äldre och yngre bronsålder och äldre järnålder, och skålgropsplatsen kan ha varit i bruk under hela denna tid. Eventuellt har vi även ännu äldre spår på platsen, möjligen från senneolitikum, vilket tyder på ett stort tidsdjup i bosättningarna. Lämningarna består till stor del av stolphål, vilket visar att många generationer hus stått på platsen. Området är sandigt och grusigt vilket gjort platsen väldränerad och lämplig att bo på. Jorden är även lämplig för odling, något som de många potatisfälten runt grävningarna vittnar om. Sveriges Radio besökte oss på grävningen. Hör Åsa berätta om platserna:

länk SR: utgrävning_glimminge_210518.mp3

Längre österut, närmare byn Ängelsbäck, undersöker vi just nu en plats (lokal 15) med spår av en bebyggelse av stolphus från brons- och järnålder, men även äldre lämningar. Dessa äldre lämningar ligger i ett litet höjdläge och består av större gropar med svag humös färgning. I fyllningen finns ett relativt rikligt flintmaterial från mesolitikum, bestående av mikrospån, små fina avslag och kärnor. Vi håller just nu på och undersöker groparna och diskuterar vad de kan ha utgjort, hyddor, någon form av aktivitetsgropar eller något annat. På samma sandiga höjd har man ansett det lämpligt att bo även under senare perioder och stolphålen är många. Vi håller just på att pussla ihop dem till hus som en gång stått här.

På östra sidan av Ängelbäck har vi i dagarna börjat schakta av matjorden på det vi kallar lokal 18. Även där har platsen varit intensivt utnyttjad och stolphålen ligger mycket tätt över ytan. Här har det förmodligen också legat ett gravfält och några av brandgravarna har identifierats, men de tycks dåligt bevarade och endast en tunn rest av bottnen är kvar. En stensatt väg har också hittats. Vi har sett den i äldre kartmaterial, och nu har den alltså även hittats i fält. Hur gammal vägen är återstår att reda ut.

Vi har ytterligare ett par platser kvar att undersöka och återkommer senare med mer information. 

Vi kommer också att ha en digital visning av utgrävningarna längre fram i juni. Håll koll på Sydsvensk arkeologis Facebooksida! 

Direkt efter påskhelgen inledde vi årets etapp i Eskilstorp. I år förväntar vi oss framför allt lämningar efter en senvikingatida-tidigmedeltida storgård (ca 1000-1200 e.Kr.). Förundersökningen avslöjade både manifesta hus, enklare långhus och grophus. De senare innehåller ofta fynd som visar på olika typer av hantverksaktiviteter. De första veckornas schaktning har inte gjort oss besvikna! Fint väder och lämningar i form av både långhus och grophus. Det dröjer ytterligare någon vecka innan vi börjar gräva ut anläggningar och konstruktioner på allvar, men redan nu visar ytfynd i form av bland annat keramik att vi rör oss i det förväntade tidsskedet.

Vid förundersökningen hittades ett enstaka fynd, en kopparyxa, från slutet av stenåldern, ca 2000 f.Kr. Fyndet gör att vi även håller utkik efter fler lämningar från den här tiden. Redan efter några dagars schaktning hittade vi en stenpackning eller stenram som vi först tolkade som ett par olika möjliga gravkonstruktioner. Efter en första handrensning lutar det i stället åt att det rör sig om en enda konstruktion. I form påminner den mycket om gravar, bland annat från Vellingeområdet, som daterats till tidenkring ca 2000 f.Kr. Vi får se om gravtolkningen bekräftas när vi börjar undersöka den närmare.

Under april-juni går det att följa undersökningen via bloggen och Facebook. Här publiceras även information om tider för digitala visningar. 

Under sommaren och hösten 2020 genomfördes en stor undersökning i Ljungaviken utanför Sölvesborg i Blekinge. Undersökningen genomfördes som ett samarbetsprojekt där vi tillsammans med Blekinge museum och Arkeologerna från statens historiska museum arbetade tillsammans för att ta fram och dokumentera denna unika stenåldersboplats.

I Ljungaviken har det på en sandig platå legat en strandnära boplats för cirka 8400 år sedan. Boplatsen har efter att den övergavs periodvis legat under vatten, vilket har gjort att boplatsen har övertäckts med gyttja, torv och sand. Under de överlagrade lagerna har den gamla markytan bevarats och vi schaktade fram den inom en cirka 15 000 kvadratmeter stor yta.

Ett av de märkligaste inslagen i Ljungaviken var att hyddor, härdar och gropar fanns bevarade som tydliga försänkningar i den forntida markytan. På platsen påträffade vi spår av ett 50-tal hyddor, eller snarare hus. Husen har varit robusta konstruktioner, men såg lite olika ut. Vissa var runda och fyllda med bränd sten. Andra var kvadratiska eller rektangulära med eldstäder i hörnen. Med hjälp av drönare kunde vi se dem från luften och somliga verkar då vara mycket stora och rektangulära. Kanske är det att så försänkningarna i vissa fall endast utgjort en del av större konstruktioner.

På platsen hittade vi mängder med slagen flinta som människorna som har bott på platsen har lämnat kvar. Flintan är både insamlad från närområdet men även dittransporterad från sydvästra Skåne eller Danmark. Något oväntat påträffade vi även bevarade ben. Oftast var de mycket dåligt bevarade, men i några av hyddorna fanns det till och med bevarade fiskfjäll.

Under några av de sista dagarna i fält gjorde vi en mycket oväntad upptäckt. I samband med att en eldstad undersöktes, påträffades några ben och vår osteolog Ola fick ta över arbetet med att gräva ut eldstaden. Det visade sig att under eldstaden fanns en hund begravd. Hundbegravningar förekommer under jägarstenåldern, men är sällsynt. Benen från hunden var mycket dåligt bevarade och vi bestämde oss därför att ta upp hela hundgraven som ett preparat. På så sätt kunde vi gräva ut den inne på Blekinge museum och det blir även möjligt att kunna ställa ut hunden i framtiden.


En film har producerats i samarbete med UR-play som visar arbetet med hunden: https://urplay.se/program/220043-ur-samtiden-lansmuseerna-berattar-det-ligger-en-hund-begraven


​Vill man veta mer om hundgraven och om undersökningen finns det en hel del att se och läsa på Blekinge museums hemsida. Bland annat finns det flera filmer som filmades under fältarbetet:
https://www.youtube.com/watch?v=JmaAtaUPuEs
https://arkeologiiblekinge.blogspot.com/

​Just nu pågår rapportarbetet genom bearbetning av fynd och dokumentation och analys av prover. 

Vi har en ny och ett par nygamla medarbetare att presentera! Andreas Nilsson, som arbetat hos oss under flera år blev fastanställd vid årsskiftet. Andreas arbetar som projektledare och skriver på en avhandling om bronsålderns hantverk och hantverkare. Och redan under förra året fastanställdes Sebastian Liahaugen som också varit en mångårig medarbetare innan dess. Sebastian arbetar också som projektledare och är speciellt inriktad på GIS och digital arkeologi.

Sedan årsskiftet är även Håkan Peterson anställd hos oss. Håkan disputerade i arkeologi 2005 men har i olika former sysslat med uppdragsarkeologi sedan 1991 och har yrkeserfarenhet från Danmark, Norge och Sverige. Han har i sin yrkesroll arbetat med arkeologiska undersökningar, forskning, undervisning och handledning av forskarstudenter på universitet, museer och Riksantikvarieämbetet. Han har även arbetat på Länsstyrelsen som ärendehandläggare. 

​Håkan har en bred erfarenhet av uppdragsarkeologiska undersökningar från

alla förhistoriska perioder och har sysslat en del med metodutveckling. Han har också ett särskilt intresse för arkeologisk vetenskapsteori och tolkningspraktik samt analyser av materiell kultur och samhällsutveckling i ett långtidsperspektiv. Särskilda forskningsområden där Håkan publicerat sig är metodanalyser, arkeologins idéhistoria och tolkningspraktik samt uppdragsarkeologins administrativa och politiska historia och förutsättningar för kunskapsutveckling och forskning. Han har de senaste fyra åren också sysslat geofysisk prospektering och analys, mestadels markradar (Ground Penetrating Radar) och magnetometer, som metodutveckling för att studera arkeologisk potential, användningsområden och utveckling. 

​
Vi ser fram emot ett (fortsatt) samarbete med våra kollegor! 


Läs mer om våra medarbetare på sidan med personalpresentationer! ​