Vi söker ett antal fältarkeologer till årets utgrävningar. Vi erbjuder ett varierat arbete tillsammans med engagerade och trevliga kollegor. Som fältarkeolog medverkar du i arkeologiska utgrävningar från alla perioder och förväntas utföra de moment som ingår i dessa. Vi är främst verksamma i Skåne, men även arbete i Blekinge kan förekomma. Anställda hos oss ska vara beredda att arbeta i hela vårt uppdragsområde.

Anställningsform och varaktighet: Säsongsanställning med månadslön. Tjänsterna tillsätts löpande under säsongen beroende på uppdragsvolym. Tillträde sker efter överenskommelse. Alla anställda har möjlighet till friskvårdsbidrag.

​Kvalifikationer: Examen i arkeologi/historisk arkeologi är ett krav. Helst ska du ha tidigare erfarenhet av arkeologiskt fältarbete. Erfarenhet av Intrasis och övrig GIS liksom körkort är meriterande. Personliga egenskaper som värdesätts är god samarbetsförmåga och ett kommunikativt arbetssätt.

Sista ansökningsdag: 20 februari
Ref: 1/26 (anges vid ansökan)
Vid frågor kontakta: Hanna Dahlström, VD: 0721-44 03 00. Vid fackliga frågor kontakta Stella Macheridis: 0709-12 33 51.
Ansök så här: skicka personligt brev och CV till [email protected].
​
Om oss:
Sydsvensk Arkeologi AB arbetar med uppdragsarkeologi i södra Sverige, främst Skåne. Vi är ett helägt dotterbolag till Regionmuseet Skåne och har kontor i Kristianstad och Malmö. Vi erbjuder tjänster inom alla sorters arkeologiska uppdrag – utredningar, förundersökningar och undersökningar. Dessutom utför vi specialistanalyser inom osteologi, metallurgi, keramik och flinta.
Genom vår koppling till Regionmuseet Skåne är en central del i vår profil att samla och bearbeta kulturhistorisk kunskap i ett regionalt perspektiv och tillgängliggöra denna för allmänheten, forskarsamhället och samhällets beslutsfattare. Vi samarbetar med universitet och andra aktörer inom branschen på regional, nationell och internationell nivå.
Vi har som mål att vara ett ledande kunskapsföretag som står för hög kvalitet i alla delar av vår verksamhet. Vi strävar efter att vara nyskapande inom arkeologisk metodik, forskning och förmedling. Det är viktigt för oss att vara en attraktiv arbetsplats där medarbetarnas kompetens tas tillvara och utvecklas. Våra medarbetare uppmuntras att bidra till verksamhetens utveckling med nya idéer och perspektiv.

Kyrkogatan i Malmö är en liten gata belägen i den äldsta delen av staden (figur 1). Gatan beskrivs år 1529 som ”det strede som löber fra S:t Peders kirke og til Hellig Gesthus”. Den fungerade då som förbindelseled mellan S:t Petri kyrka och Helgeandsklostret, som var beläget i nuvarande Stortorgets nordvästra hörn. Kyrkogatan är idag cirka 70 meter lång och bredden varierar mellan cirka 8 meter i väster och 12 meter i öster. Den smalare delen i väster beror på att de äldre husen här ansluter till den äldre smalare gatan. Österut har gatan breddats i samband med modernare byggnation. I samband med att Malmö stad ville anlägga farthinder i östligaste delen av Kyrkogatan fick Sydsvensk Arkeologi AB i uppdrag av Länsstyrelsen att övervaka schaktningsarbetena. Arbetena omfattade hela vägbredden (cirka 12 meter) och grundläggningen krävde ett schaktdjup om cirka två meter. Schaktet var cirka 50 kvm stort och två meter djupt, vilket gjorde det möjligt att undersöka en komplett lagerföljd från tiden före stadens grundläggande till dagens gata.

Lerbottnar
Längst ner i botten av schaktet, cirka 2 meter under dagens gatuplan, fanns den ursprungliga markytan — den strandvall med sand och grus som bildats i samband med de geologiska processerna vid senaste istidens slut. I sanden fanns två lerbottnar, en typ av anläggningar som påträffas på platser knutna till den medeltida Skånemarknaden, där hanteringen av framför allt sill var omfattande. Endast en av lerbottnarna (A2073) i schaktet på Kyrkogatan var någorlunda intakt (figur 2, 3 och 4). Den var närmast rektangulär med måtten 0,7 x 1,2 m och bestod av ett 2–3 cm tjockt gulgrått lerlager med uppdragna kanter. Lerbottnen låg med långsidan ut mot stranden och inlagrat i leran påträffades ett fåtal förkolnade bitar av hassel samt fiskben och fiskfjäll. En bit hassel 14C-daterades till 1155–1270. Intryckt i leran påträffades keramikbitar (svartgods) med datering till 1100- eller 1200-talen.

Ett knadderstenslager
Norr om lerbottnarna låg ett knadderstenslager (A3511), ett lager av mycket hårt packad småsten och flinta (figur 2 och 4). Det låg direkt på sterilt strandgrus. På knadderstensytan låg rikligt med starkt fragmenterade djurben från nötkreatur, får/get, häst, fågel och svin. Det hårt packade stenlagret tillsammans med det starkt fragmenterade benmaterialet tyder på en intensivt nyttjad yta. Det är intressant att lagret har lagts direkt på strandsanden. En möjlig hypotes är att det varit nödvändigt att hårdgöra ytan för att göra det möjligt att med vagnar transportera sillfångsten från stranden till området med lerbottnar där rensning och insaltning av sill skett. En liten bit träkol av hassel som påträffades på knadderstenslagret 14C-daterades till 1225–1385. Det är inte omöjligt att knadderstensytan varit samtida med lerbottnarna under marknadsfasen.

Den äldsta bebyggelsen
I södra delen av schaktet fanns fragmentariska rester efter bebyggelse med bland annat ett torvigt lager (A2290) med ett hasselnötsskal som kunde 14C-dateras till 1210–1280 (figur 2). Över detta fanns ett lager som innehöll en stor mängd oförkolnade fröer samt relativt nedbruten torv. Flera av arterna kunde knytas till trädgårdsodling, till exempel fläder, mynta och humle/hampa. Förekomsten av bolmört och spikklubba skulle kunna tyda på en apotekares trädgård i närheten. Ett korn av råg 14C-daterades till 1165–1270. Dessa lager låg stratigrafiskt över lerbottnarna och tyder på en förändring av aktiviteterna på platsen från marknads- eller fiskhanteringsplats till tidig stadsbebyggelse.

Ett dike
Tvärs över schaktet löpte ett dike (A3018) i väst–östlig riktning (figur 2 och 4). Diket låg mellan lerbottnarna med överliggande bebyggelselager i söder och knadderstensytan i norr. Det var trågformat, cirka 1 m brett, 0,6 m djupt och var klätt med blågrå lera. Lerklädseln innehöll oförkolnade frön av svinmålla, starr och säv. Starr och säv kan ha växt i dikesrenen eller i själva diket. Svinmållan kan ha vuxit i närheten på något torrare mark. I leran hittades även träkol av björk, ek och tall. En bit träkol av björk i leran 14C-daterades till 1280–1400. Diket var igenfyllt med stora mängder avfall med mycket djurben och keramik. De djurarter som fanns representerade var nötkreatur, får/get, fisk, fågel och svin samt hare. En stor andel av benen var revben och hornfragment och det fanns många juvenila underkäkar av får/get. Slaktspår, gnagspår och tecken på bränning förekom. Keramiken i dikesfyllningen dominerades helt av skärvor av kärl från 1300-talet. I bottenlagret fanns ett förkolnat skalkorn och en förkolnad gråärt, som är en föregångare till dagens gröna ärta och vanligt förekommande i trädgårdar. Skalkornet 14C-daterades till 1270–1390. Diket kan ha utgjort en gränsmarkering i ett tidigt skede av stadens etablering, efter lerbottenfasen men före gatans etablering. Det kan eventuellt också ha fungerat som avrinningsdike för vatten från en hypotetisk källa som kanske funnits i närheten av S:t Petri kyrka.

Bebyggelse från 1300-talet
Över knadderstensytan i norr fanns rester av bebyggelse i form av en syllstensrad (A1619) och ett flertal golvlager, brukningslager, raserings- och utjämningslager. Syllstensraden löpte i väst-östlig riktning och kan tänkas representera en byggnad som legat utmed en tidig, smalare, version av Kyrkogatan (figur 5). I ett av de dokumenterade lagren norr om syllstenarna påträffades en del av ett tunnlock av ek som kunde dendrodateras till 1295–1350. Analysen visar också att ekvirket kommer från träd som avverkats i norra eller mellersta Tyskland.

Ett medeltida hus med tegelkällare
I norra delen av schaktet påträffades delar av en tegelmurad källare (A1071). Det var enbart källarens insida som var murad i tegel (figur 6). Ut mot gatan bestod muren av natursten av olika dimensioner blandat med kalkbruk. Nedgrävningen för källaren skar genom de äldre bebyggelselagren från 1200- och 1300-talen. Fyllningen i nedgrävningen innehöll svartgods, äldre rödgods och stengods från 1200- och 1300-talen. Här fanns också en hel del djurben från nötkreatur, får/get, häst, fisk, fågel och svin med hög andel fragment från kranium och underkäke. Enstaka fragment av hund, höna och tamgås förekom också. Materialet ger en god inblick i vardaglig konsumtion och avfallshantering i medeltidens Malmö.
Murens insida var bevarad från ett kullerstensgolv cirka 1,7 m ö.h. upp till översta skiftet tegelstenar cirka 3,7 m. ö.h. Över golvet fanns ett antal grundstenar. Omkring 15 skiften tegel var bevarade. I södra delen fanns en murnisch med en flat stenhäll nedtill och en något smalare stenhäll övertill. Ett hål centralt placerat i nischen skulle kunna tyda på att det rör sig om en eldstad. En dryg halvmeter över nischen fanns en förmodad fönsterglugg med sluttande plan ut mot gatan. I öster syntes ett hörn i tegelmuren. Tegelstenarna hade dimensionerna 27 x 13 x 8 cm. Teglet var lagt i munkförband och kan dateras till förreformatorisk tid, från 1300- eller 1400-talen. Källaren har hört till ett hus som enligt Isbergs karta från 1875 ligger på tomt nr 349 (figur 1). Detta hus har haft gaveln mot Kyrkogatan och långsidan ut mot S:t Petri kyrka. Fragment av huggna kritstenar tyder på fasaddekorationer i detta material. Keramik (vitgods från Tyskland) i fyllningen till murnischen kan dateras till 1500-talet. Enligt 1692 års bebyggelseinventering fanns då på tomten ett korsvirkeshus i en våning. Senast detta år var alltså det medeltida tegelhuset rivet. Läget i direkt anslutning till S:t Petri samt den påkostade arkitekturen och byggnadsmaterialet tyder på att källaren tillhört en representativ byggnad i stadsmiljön.

Gatan
Söder om tegelkällaren fanns en sekvens med flera lager som hör till gatan. Omfattningen av dessa äldre gatulager var totalt cirka 0,5 m. Nedkörd genom gatulagren fanns en träpåle av bok som genom dendrokronologi kan dateras till 1588–1594. Här fanns också en grop vars fyllning innehöll kritpipsskaft. Från något yngre gatulager hör delar av en vattenledning av tall som genom dendrokronologisk analys kunnat dateras till sent 1700-tal (virket sannolikt avverkat i Småland 1767–1768). Högst upp i lagersekvensen fanns de moderna (efter 1850) lager och konstruktioner som antingen hör till gatan och den tekniska infrastruktur som kan kopplas till denna (främst olika rörledningar och kablar) samt de befintliga byggnaderna i söder (kvarteret S:t Knut) respektive norr (kvarteret Svanen).

Joakim Frejd har skrivit en populärvetenskaplig artikel som kommer att publiceras framöver — vi uppdaterar när den finns att läsa!

Den arkeologiska rapporten finns att läsa här: Kyrkogatan, Malmö (Rapport) | Arkivsök

I veckan startades en arkeologisk undersökning inom fornlämningen för Kämpinge bytomt. Undersökningsområdet utgörs av ett mindre tvärsnitt av fornlämningen och vid undersökningarna förväntas lämningar av såväl medeltida som förhistorisk datering. 

Det nu aktuella undersökningsområdet är beläget i bytomtens norra del endast drygt 30 meter norr om den kyrka som uppfördes i utkanten av Kämpinge i början av 1400-talet. Kyrkan var i bruk tills början av 1600-talet, vilket tidigare undersökningar av kyrkplatsen har visat (Roslund 1988).

Förutsättningarna för bebyggelse och odling i Kämpinge med omnejd försämrades drastiskt till följd av kraftig sandflykt senast i början av 1600-talet. Sandflyktsproblematiken var dramatisk, och dessutom långvarig över stora delar av närområdet. Enligt historiska källor förvandlades området till stora delar från bördiga åkrar och betesmarker till värdelös ödemark. Olika försök till att motverka utvecklingen såsom vallar, plantering och så kallade rajoleringar som markförbättring genomfördes i början av 1800-talet.

​Rajoleringspraktiken bestod i att matjord vändes upp för hand genom den överlagrande flygsanden för att på så sätt tillföra näring till odlingsmarken. Praktiken har avsatt arkeologiska spår i form av diken och gropar fyllda med uppvänd äldre matjord och även större gropar med deponerad flygsand.  

I Kämpinges närområde har vid tidigare arkeologiska undersökningar såväl kraftig översandning som marförbättringspraktiker i form av rajolering observerats. Ett tydligt exempel utgörs av Hammarsnäs mellan Foteviken och Höllviken där över 100-talet gravar daterade till äldre och mellersta järnålder undersökts. Vid undersökningen påträffades även ett område med ”vänd jord”, det vill säga rajoleringsgropar, i vilket enstaka bitar av människoben kunde observeras. Detta visar att det funnits gravar i området vilka förstörts vid äldre markförbättringsåtgärder (Hansen 1936).

​Vid tidigare arkeologiska undersökningar har markförbättringsåtgärder såsom rajoleringar främst hanterats som just ett källkritiskt problem, vilket påverkat bevarandegraden för underliggande förhistoriska och/eller medeltida lämningar. Inom den nu aktuella undersökningen lägger vi dock även vikt vid att undersöka och analysera spåren efter de historiska markförbättringsinsatserna i syfte att bättre förstå deras tidsdjup, bildningsprocess och påverkan på äldre lämningar.

​Följ även undersökningarna via Facebook och Instagram.   
 
Vidare läsning:
Hansen, F. 1936. Hammarsnäs - Halör. Gleerupska universitetsbokhandeln. Lund
Roslund, M. 1988. Kämpinge ödekyrka – ett nybygge i krisens år. Ale, Nr 4. s. 14-25

Bytaregatan 9 var fram tills nyligen en grusparkering. Där har det tidigare stått ett äldre gathus från 1862 (Bild 1). Undersökningsområdet är en del av Kvarteret Bytarebacken och ligger innanför Lunds medeltida stadskärna (Bild 2). Kvarteret är beläget i den nordvästra delen av Lund, innanför stadsvallen. En medeltida kyrka, St. Jakob, fanns i södra delen av kvarteret. Den norra delen av kvarteret var länge en enda stor tomt, men bebyggdes med gathus längs med Bytaregatan under mitten av 1800-talet. Kvarteret har fått sitt namn av att det kallades Hästbytaretomten under 1700-talet. År 1784 brukades den som åkerlycka. På 1830-talet anlades en trädgård på platsen och endast en byggnad fanns då på tomten. Först under 1850-talet styckades tomten upp och de östra tomterna köptes av stadens mer välborna skikt. Kvarterets västra del kom att nyttjas för industriell verksamhet i och med fabrikör Carl Holmbergs etablerande av "Gjuteri och mekanisk verkstad" under 1800-talets andra hälft. Kvarteret Bytarebacken omfattade tidigare även nuvarande kvarteret Carl Holmberg. Det delades 1956 i samband med utläggandet av Knut den Stores gata. Holmbergs mekaniska verkstad låg där Hotell Lundia ligger idag fram till 1960-talet. Hotellet stod klart 1968, och det intilliggande gathuset på Bytaregatan revs på 1970-talet.

Torsdagen den 2 oktober kl 18 kommer vi ha kvällsvisning av den arkeologiska undersökningen vid Österslövs skola för allmänheten.

Vi har under några veckor undersökt boplatslämningar från yngre järnålder fram i tidig medeltid, det vill säga från omkring mitten av 500-talet fram till 1100-talet. På visningen kommer ni kunna se fynd och höra om lämningarna som är en del av Österslövs äldsta historia.

Området är inte tillgänglighetsanpassat, och oömma skor rekommenderas, särskilt vid regn!

En filmad visning är under inspelning, och kommer då den är färdigklippt finnas på vår hemsida för de som inte kan komma med ut i fält.

Välkomna!

Med start i början av september och fram till början av oktober undersöker vi boplatslämningar i utkanten av Österslöv, strax norr om Kristianstad. Anledningen är att Österslövs skola behöver byggas ut, och förundersökningen visar att det på platsen finns boplatslämningar, framför allt lämningar från yngre järnålder och fram till tidig medeltid, omkring 500-1100 e.Kr. med tyngdpunkt i vikingatid-tidig medeltid, 800-1100 e.Kr. En del av dateringarna går dock ända ner i bronsålder, 1100-500 f.Kr.

Vid förundersökningen påträffades spår av byggnader i form av stolphål och bränd lerklining, men också eldstäder, olika slags gropar, ugnsrester och spår av metallhantering som glödskal och slagg. Fyndmaterialet utgjordes framför allt av krukskärvor, djurben samt föremål i metall som mynt och beslag. En del av beslagen var mycket praktfulla med guld- och silverbeläggningar som ett orientaliskt rembeslag, karolingiskt remändebeslag och ändbeslag med djurhuvudornamentik. Resterna efter ett stort långhus tillsammans med de exklusiva beslagen gör att vi tror det kan röra sig om en vikingatida stormannagård, alltså en gård som under vikingatid och tidig medeltid ägts av en inflytelserik och mäktig storman. Lämningarna efter en sådan gård utmärker sig genom storlek, ofta med en extra stor huvudbyggnad och flera kringliggande byggnader och verksamheter, samt ett fyndmaterial som vittnar om hög social och ekonomisk status.

Strax söder om boplatsen vidtar fornlämningen Österslövs bytomt, ett område som motsvarar byns utbredning i det äldsta kartmaterialet upprättat år 1783–84 (figur 1). Byn omnämns tidigast i skrift år 1320, då det skrevs Østerløff, men har mycket djupare rötter än så vilket bland annat stenkyrkan från 1100-talet vittnat om. Denna revs dock och ersattes med en ny i slutet av 1800-talet. 1100-talets kyrkas placering inom bytomten stärker att även det medeltida Österslöv haft liknande utbredning som i 1700-talets kartbild (figur 2, jfr. figur 3). Själva namnet Österslöv bär också på spännande information, ortnamnsändelsen -löv, på danska -lev, har brukat tolkas som arvegods (jämför danskans lev- med engelskans leave), men tolkningen har sedermera nyanserats till betydelsen överlämnad egendom, officiell egendom eller ämbetsgods. Österslöv tolkas ha haft en viktig plats i den yngre järnålderns politiska landskap. Den vikingatida-tidigmedeltida gård som nu ska undersökas är en viktig pusselbit till byns allra äldsta historia, men också ett bidrag till kunskapen om järnålderns bebyggelseutveckling denna del av Skåne.

Den arkeologiska undersökningen berör en yta på omkring 7 000 kvm i norra delen av skolgården. Där kommer vi arbeta med att inledningsvis bana av matjorden med grävmaskin, därefter undersöka och dokumentera framkomna lämningar. Samtliga skolklasser i Österslövs- och Fjälkestads skolor kommer få besöka den arkeologiska undersökningen, och en visning för allmänheten planeras till kvällstid en av de sista veckorna vi är i fält. Tidpunkt för detta kommer meddelas här på bloggen och i sociala medier! En kvällsföreläsning är inplanerad till när allt analysarbete är färdigställt, plats och tid återkommer vi till.

​Keramik, det vill säga bränd lera, är en av de absolut talrikaste fyndkategorierna inom arkeologi. Grytor, kannor, fat och tallrikar tillhör de vanligaste sorterna som vi nu hittar i form av krukskärvor. Detta kan jämföras med träkärl, korgar och skinn som snabbt bryts ner i jordlagren. Även metall rostar, smälts ner eller tas om hand, och lämnar därför mycket mindre spår efter sig. Keramiken däremot bryts inte ner och blir kvar i mängder.

Keramikens stil, form och dekor förändras kontinuerligt, och hantverkets tekniska utveckling avspeglar sig i materialet, till exempel introduktionen av glasyr, eller bränning i högre temperaturer. Även stora ekonomiska händelser kan avspegla sig i keramiken. När de tyska Hansastäderna började exportera humlat öl på 1200-talet, till exempel, medförde det ett stort genomslag för det tyska stengodset.
​

​Bild 1 och 2 visar hur det ser ut när keramiken analyseras. Skärvorna sorteras, beskrivs, räknas, vägs och fotas. Här syns skärvor från två olika gropar igenfyllda med 600 års mellanrum.
​
Den arkeologiska undersökningen i kvarteret Grynmalaren är ett samarbetsprojekt mellan Kulturen, Sydsvensk arkeologi AB och Arkeologerna, och den genomförs eftersom JM ska uppföra nya bostäder på platsen.  Undersökningen kommer pågå fram till i höst. 

I Östervång, Trelleborgs kommun, undersökte vi i juni 2025 en aktivitetsyta från äldre järnålder och medeltid. Det undersökta området i Östervång är den första etappen av en undersökning, där den andra delen av området kommer undersökas senare. Delundersökningsområdet bestod framför allt av ett större kulturlager, gropar, stolphål och härdar.

Kulturlagret på delundersökningsområdet undersöktes först med att handgräva mindre rutor (1x1 m) i lagret för att få en uppfattning om djup och vad för fynd det innehöll. Det hittades en större mängd djurben, keramik och bränd lera i lagret. 

​Efter att kulturlagret delundersökts för hand, banades det delvis av med maskin för att ta fram arkeologiska anläggningar som låg under och inuti kulturlagret. Det kunde konstateras efter att det schaktats av med maskin att det fanns ett antal större gropar och brunnar i kulturlagret som grävdes ut med grävmaskin. 

Det är alltid välkommet att kunna presentera sina resultat i internationella sammanhang. Och inte minst att knyta kontakter, bygga nätverk med kollegor som sysslar med likartade ämnen. På Sydsvensk Arkeologi har vi under senare år arbetat med den efterreformatoriska periodens lämningar i form av bytomter och befästningar. De resultaten tog vi med oss till Lissabon i mitten av april när Society for Post-Medieval Archaeology anordnade sin årliga konferens. 

Mötet varade under tre intensiva dagar, uppdelat på  de imponerande – men renoveringstomma – salarna i  Monasterio de Jeronimos, ett gigantiskt sengotiskt kloster, och Marinmuseets hall för de kungliga sluparna. Ganska udda miljöer för en arkeologisk konferens, båda två!

Tidigare har SPMA-konferenserna haft en påtaglig slagsida åt det anglosaxiska området. Därför kändes årets möte uppfriskande, med föredragen spridda över hela Europa. Nu kunde man ta del av berättelser om försvunna folkgrupper i Polen och Grekland, kolning i Baskien, portugisiska skeppsvrak, dokumentation av traditionella indonesiska båtar, byggnadsarkeologi i Prag och Italien, garvare i Marocko och mycket annat. Ett svårt, men viktigt avsnitt behandlade Dark History med krigsfångeläger, mentalvårdens lämningar och en studie av hur det offentliga rummet utnyttjades i ett ockuperat Norge. Tvära kast, men också många nyttiga lärdomar och tankar att ta med sig hem! 
​
Lite överraskande var det nordiska inslaget vid årets konferens rätt framträdande. Här presenterades resultat från de senaste årens omfattande undersökningar i och kring Göteborg i spåren av Västlänken. Hamnområdets snabba utveckling längs Göta Älv och stadens monumentala befästningsverk passerade förbi på skärmarna. I det sammanhanget passade även vårt material in med Claes berättelse om hur den nya fästningsstaden Christianstad uppfördes med återvunnet material från det ödelagda Åhus. Följande dag tog Fredrik åhörarna med ut på den skånska landsbygden till de landsbyar och gårdsmiljöer som försvann i spåren av 1700- och 1800-talets skiftesreformer. Ämnen som ledde till både bra frågor och efterföljande kontakter med intresserade kollegor från när och fjärran!

Ska man vara riktigt ärlig är det kanske just så som de viktigaste, mest långvariga resultaten uppnås vid en arkeologisk konferens som SPMA 2025 i Portugals huvudstad. Genom spontana möten och diskussioner i föredragens och sessionernas efterspel. Så byggs nätverk, så skapas kontakter och på sikt nya spännande projekt. Ämnen vars resultat kanske kommer att presenteras vid andra möten i en framtid…
​
Egentligen hölls inte  SPMA-konferensen 2025 i Lissabon, utan i Belem; idag en stadsdel i de västra utkanterna precis vid floden Tejos utlopp i Atlanten. Men på söndagen gavs möjlighet att lära känna huvudstaden under en rundvandring genom branta gator och gränder i de äldsta delarna av den Vita Staden. Trånga kvarter fyllda med minnen från fenicier, romare, araber och från ett en gång världsomspännande imperium. En stadskärna med oväntat många äldre spår, trots den förödande jordbävning och tsunami som drabbade Lissabon 1 november 1755. Med en arkeolog som guide bjöds vi på en svettig, men perfekt avslutning på en verkligt givande konferensvecka!

​Men en fråga återstår obesvarad – varför blickar Henrik Sjöfararen inte ut mot havet, mot Atlanten där han står längst ut på det monument som restes till hans ära 1960? Ett monument präglat av sin tids politiskt laddade estetik. För ärligt talat – Henrik tittar ju bara tvärs över Tejo, precis som om han väntade på färjan över floden…

Gottorp Hus 2.

Stolphål med keramik in situ.