Det är en välkänd sanning inom arkeologin att nya undersökningar ofta leder till att man återvänder till gamla grävningar. Färska resultat kan få tidigare tolkningar att ändras eller nyanseras. Detta gäller i högsta grad de insatser som nu utförs på den plats där tidigare Dominikanernas konvent i Åhus reste sig. För även om kyrkan och dess anslutande byggnader knappt har berörts av arkeologiska schakt tidigare, har mycket skett i grannskapet. Och här döljs ledtrådar till hur svartbrödernas liv och verksamhet har gestaltat sig i det medeltida Åhus.

Kyrkogården utgjorde ett högst påtagligt spår efter svartbrödernas verksamhet i Åhus. Men i grannskapet förekom även mer subtila, svårfångade lämningar. År 1986 undersöktes ett antal stora nedgrävningar i västra delen av dåvarande Vin & Sprits fabriksområde strax öster om konventet. På Hoffmeisters karta från år 1776 syns ytterligare två dammar här. I samband med denna utgrävning togs inga jordprover, men om så varit fallet hade man sannolikt funnit fiskben och fiskfjäll. För allt talar för att vad som påträffats var rester av konventets fiskodling. Liknade medeltida anläggningar har nyligen undersökts invid franciskanernas konvent i Linköping.  https://arkeologerna.com/bloggar/arkeologi-i-linkoping/fiskdammarna-i-eddan. De strikta regler för fasta och avhållsamhet från kött som gällde under den katolska tidens kyrkoår medförde ett behov av tillåtna livsmedel som exempelvis fisk. Ett smidigt sätt för kloster och konvent att lösa frågan om tillgång på lämplig mat blev då att anlägga egna fiskdammar. Vi brukar idag lite slarvigt tala om ”karpdammar”, men det är troligare att man under medeltiden här i Skandinavien har odlat ruda. 

​Behovet av tillåten föda avspeglas även i det djurbensmaterial som analyserades efter de omfattande arkeologiska undersökningarna 2017 och 2018 i kvarteret Carl XI nordost om konventets tomt. I det slakt- och matavfall som osteologerna tittade närmare på förekom ett antal oväntade arter; djur som man inte i första hand hade väntat sig att påträffa i vad som föreföll vara en ganska ordinär bebyggelse bebodd av hantverkare och handlare. Frånsett nötkreatur, får, get, svin, höns och fisk som torsk förekom oväntade arter i materialet, inklusive ett inslag av vilt. Marina däggdjur som tumlare och säl, fågel som anka, gås, duva och svan samt ett anmärkningsvärt stort inslag av fiskben där bland annat gädda, stör och karpfisk (braxen) ingick, skiljer sig markant från hur medeltida urbana material brukar vara sammansatta. Det handlar snarast om spåren efter en rätt exklusiv mathållning med en tydlig vinkling åt vad som varit tillåtet att förtära under fastan. För även om sälar och småvalar i högsta grad tillhör däggdjuren var synsättet annorlunda på medeltiden. De levde i vatten och räknades således in under kategorin ”fisk” dvs. tillåten fastemat. Utan tvekan ett praktiskt sätt att lösa problemet med den dagliga födan!  Att det osteologiska materialet ger en bild av en så avancerad mathållning antyder att man snarare hanterade matvaror än förtärde dem i de undersökta hushållen. Den kyrkliga närvaron präglade livet i Åhus, ärkebiskopens egen stad, där dessutom dominikanernas konvent låg granne med gårdarna i kvarteret. Var man direkt underställda konventet eller handlade man med livsmedel till en köpstark och kvalitetsmedveten kundkrets? Det lär vi nog aldrig få veta, men resultaten av den genomförda analysen visar tydligt hur stor påverkan de kyrkliga institutionerna hade på det dagliga livet i staden.

​En annan aspekt på undersökningarna i kvarteret Carl XI var att en yta i kvarterets sydöstra hörn föreföll sakna bebyggelse under stadstiden (ca 1200 till 1617). Visserligen stod det tidigt klart att det vidsträckta kvarterets inre delar hade brukats till vad vi idag hade kallat stadsodling – till hushållens kål- och trädgårdar. Även om inte fröer, kärnor och andra växtdelar hade bevarats i den sandiga och vattengenomsläppliga odlingsjorden visade förekomsten av aska, djurben, små bitar av keramik och andra mindre föremål att man gödslat med hushållsavfall. Det kunde behövas för att den magra sandjorden skulle ge önskad avkastning. Dessutom är detta typiskt för urban odling under medeltiden. Avskräde var inte främst ett problem, utan en tillgång; ett lämpligt och lättillgängligt jordförbättringsmedel. 

​Vad som saknades i det sydöstra hörnet av kvarteret Carl XI var den bebyggelse som i andra delar av stadsområdet låg orienterad utefter gatorna. Här fanns bara tjocka odlingslager som gödslats med allsköns avfall, inte minst då matavfall. Här och där låg skärvor av keramik; ofta då ganska stora bitar. Något som brukar tas till intäkt på att man inte rört sig speciellt mycket över en sådan yta. Forskarna brukar tala om ”trampling effect” – ju fler som gått över marken har då trampat sönder keramiken i allt mindre skärvor. I odlingslagret påträffades bland annat tyskt stengods och mynt från den period av politisk instabilitet som i dansk historia kallas för ”borgarkrigstid” (1241–1377). Så odlingen av ytan bör kunna placeras i hög- och senmedeltid. I samma kontext påträffades även några föremål som får räknas till de mest udda fynden från undersökningarna 2017 och 2018.

År 1223, bara åtta år efter ordens instiftande, etablerades det första av Dominikanernas (eller Predikarbrödernas) konvent i Lund. Man firar således sitt 800-årsjubileum i år, 2023. Två decennier senare grundades även ett konvent i Åhus, på en stor central tomt belägen mellan dagens Varvsgatan och Helge ås strand. Från skriftliga källor vet man att verksamheten vid denna anläggning var i full gång redan på 1250-talet. Liksom sina samtida, franciskanerna, verkade svartbröderna ute i samhället. Man predikade, tog emot bikt och undervisade. Konventets byggnader kom, tillsammans med borgen och stadskyrkan St Maria, att dominera stadsbilden – speciellt för de resenärer som anlände sjövägen. 

​I sitt fullt utbyggda skick omfattade CONVENTUS AOOSIENSIS av FRATRES PREDICATORUM en fyrlängad anläggning uppförd i tegel. Den omkring 45–50 m långa salskyrkan utgjorde dess norra länga vilken reste sig högt över halm- och tegeltaken till omgivande kvarters korsvirkeshus. Konventets östra länga var näst kyrkan anläggningens mest påkostade del; här fanns brödernas sovsal och deras mötesrum, kapitelsalen. Byggnaderna omslöt en skyddad innergård som man fick tillträde till från en övertäckt korsgång. Innergården och korsgången fungerade även som brödernas gravplats. 

​Nordost om kyrkan fanns en gravplats för vanliga Åhusbor och längre österut, åt stadsvallen till, låg konventets odlingsmark med dess örtagård. Här fanns också fiskdammar, nog så betydelsefullt med tanke på de strikta fasteregler som begränsade det antal dagar då man fick förtära kött.

​I samband med reformationen avvecklades konventet och bröderna drevs bort från Åhus vid mitten av 1530-talet. Efterhand verkar kyrkan ha blivit en ruin, medan övriga byggnader vidmakthölls. De kom att förvandlas till danska kronans Åhus Gård efter att borgen skadats svårt i samband med en svensk attack år 1569 i slutet av det Nordiska Sjuårskriget. Men knappt ett halvt sekel senare, år 1617, miste Åhus sina stadsrättigheter i efterspelet till en annan konflikt mellan Danmark och Sverige – Kalmarkriget. Nu revs stadsbefästningarna och en rad större byggnader, inklusive Åhus Gård. Byggnadsmaterialet skulle föras via Helge å upp till den nygrundade fästningsstaden Christianstad. Men en länga, den östra, fick stå kvar ännu en tid eftersom kronan behövde lokaler vid den hamnplats som Åhus förvandlats till.

Lagningen av murverket skulle genomföras under fortlöpande kontroll av Regionmuseets byggnadsantikvarier medan nödvändiga markarbeten övervakades av arkeologer. Här blev Sydsvensk Arkeologi tillfrågade om att utföra arbetet. I fält påbörjades insatserna med en markradarkartering av tillgängliga ytor inom Konventparken veckan efter midsommar 2023. Resultaten visade sig överträffa även de högt ställda förväntningarna. Klart var att omfattande lämningar efter konventets byggnader fanns att söka strax under dagens markyta. Det handlade om grundmurar och golv från den västra och den södra längan samt korsgångens fasad mot den kringbyggda innergården. Dessutom syntes tätt liggande nedgrävningar inom ett par utvalda provytor – fler av de redan på 1970-talet påvisade begravningarna. Resultaten från karteringen blev vägledande för de schakt som skulle grävas i nästa etapp. Dess huvudsyfte blev att kontrollera riktigheten i de tolkningar som gjorts utifrån markradarbilden. Sökschaktens omfattning kunde härigenom begränsas till att lokalisera mursträckningar, bestämma på vilket djup lämningar uppträdde och i vilket skick de befann sig.

Nya observationer utgjordes av en stenkällare i den södra längan samt att korsgångens vägg mot innergården snarast varit byggd av trä, inte murad. Dessutom var det möjligt att följa rivningsarbetet på 1610-talet och se med vilken noggrannhet man tagit tillvara allt brukbart byggnadsmaterial från konventet. Observationen stämmer väl med tidigare iakttagelser gjorda i såväl Åhus som i Kristianstad dit teglet fraktades under begynnelsen av stadsbyggnadstiden.

Det var även möjligt att göra en rad iakttagelser i anslutning till de arbeten som höll på att avslutas på och vid den stående muren. Här kunde bland annat den östra längans bredd avgöras och läget för kyrkans södra långvägg beläggas. Detta genom att tidigare övervuxna murpartier nu röjdes fram. Dessutom var det möjligt att i murverket dokumentera detaljer såsom spår från bortbrutna valv. Det möjliggjorde en tolkad rumsindelning för den östra längans bottenplan, inklusive det ca 90 kvadratmeter stora rum som bör ha utgjort konventets fina kapitelsal.

I skrivande stund fortsätter arbetet med Konventparkens omgestaltning och man önskar från kommunens sida en kompletterande undersökning nästa år. Arbete pågår även med redigering och sammanställning av den 3D-modell vilken ingår som ett av momenten i projektet. Trots att vi befinner oss långt från en färdig rapport med en full utvärdering av resultaten, kan man med fog framhålla att kunskapen om Åhus Dominikanerkonvent har förbättrats avsevärt genom undersökningen 2023. Och fortsättning följer!

Lyssna även på Radio P4 Kristianstads reportage om undersökningen, direktsänt den 18 oktober:

https://sverigesradio.se/avsnitt/2256319

Inslaget är uppdelat på två delar med musik mellan. Första delen startar kring 1.13.30 in i programmet, del 2 på 1.20.10. Total intervjutid ca 8 minuter.

​På arkeologiska slutundersökningar, som den vi i nuläget är igång med i Dalköpinge i Trelleborg, har vi ofta bra koll på vad vi kan förvänta oss att hitta. Vi har gjort minst två mindre undersökningar innan vi banar av de stora ytorna, så kallade utredningar och förundersökning. Men ibland händer det att vi påträffar något vi inte väntat oss, det vill säga spännande överraskningar! Så är även fallet här i Dalköpinge. 

​När vi schaktade fram en av ytorna påträffade vi ett par flintspån som rent teknologiskt förde tankarna långt tillbaka i tiden, närmare bestämt till äldre jägarstenåldern för omkring 10 000 år sedan, det vill säga ungefär 6000 år äldre än de senneolitiska huset vi tidigare berättat om här på bloggen. På ”arkeologiska” kallas denna period för tidigmesolitikum. När ytan rensades hittade vi ytterligare flintspån, flintavslag och flintsplitter som tyder på att man slagit flinta på platsen. 

​
​Tidigmesolitikum var en tid då människan livnärde sig på jakt, fiske och insamling. Bland annat jagade man älg och hjortdjur av olika slag, uroxe och vildsvin. I skogen blandade sig björk och tall och i ökande grad även med hassel. I övrigt präglades miljön i södra Skandinavien av större fastlandsytor, till exempel fanns en landbrygga mellan Skåne och Själland. Lämningarna från tidig jägarstenålder i Dalköpinge låg således i inlandsmiljö, sannolikt vid ett dåtida vattendrag, mindre sjö eller en våtmark som idag är utdikad.
 
Nu hoppas vi på fler fynd som kan ge oss en mer detaljerad bild av dateringen och aktiviteterna på platsen. Det kommer säkert finnas anledning att återkomma till detta i bloggen!
​

​Förra veckan avslutades den spännande grävningen på den gamla fängelsetomten i centrala Kristianstad. Här hittades välbevarade mänskliga skelett som tillhört några av fängelsets tidigaste fångar.

Efter ett anonymt tips tidigare i år blev det aktuellt att undersöka tomten för en potentiell begravningsplats eftersom nya bostäder planeras att byggas på området. Från den kulturhistoriska bakgrundsanalysen påträffades även en lista från en s.k. dödsbok av livstidsfångarna som ska ha begravts på fängelsetomten mellan 1858-1861. I listan står där namn, ålder och dödsorsak. Denna typen av information är oerhört spännande och mycket ovanlig att ha inom uppdragsarkeologin.

Fångarna i Kristianstad vid mitten av 1800-talet utgjordes huvudsakligen av ekonomiska brottslingar. I dödsboken finns där dock uppgifter om en avrättad individ bland de gravlagda som ska ha mördat en utav sina medfångar. Enligt våra källor ska även denne blivit begravd på platsen.

Under utgrävningen påträffades totalt 10 skelettgravar, varav 4 utav dessa haft sågade skalltak som till följd av obduktion. Alla individer har blivit begravda i kistor, och på väldigt varierande djup. Ett par gravar låg nästan 2 meter ner i det hårda underlaget. Kistorna har varit väldigt små och trånga, och en del av individerna blev troligtvis svepta vid begravning. 

På plats fanns två av våra osteologer som på lite mer än en vecka undersökte och 3D-dokumenterade varje grav. Alla skelett lyftes sedan från respektive grav, paketerades separat i varsin låda och transporterades till Regionmuseet i Kristianstad. 

Inne på Regionmuseet kommer en osteolog att i nästa steg varsamt tvätta skeletten och sedan utföra en osteologisk analys där man bl.a. identifierar individernas biologiska kön, ålder, kroppslängd, sjukdomar och tecken på trauman. Under denna analys kommer osteologen även undersöka möjligheten att återkoppla namnen i dödsboken till respektive skelett. Detta hoppas man kunna göra utifrån informationen som finns angående de gravlagdas dödsålder, sjukdomar och dödsorsak. 

Just nu är skeletten i första steget att bli tvättade inför den kommande analysen som kommer ske under hösten. Det går redan att identifiera mycket ledförändringar och förslitningsskador hos livstidsfångarna - men även ett par brutna näsor och revbensfrakturer. 

Skelettens vistelse på museet är bara tillfälligt då samtliga individer kommer att återbegravas med hjälp av Svenska Kyrkan på den Östra begravningsplatsen i Kristianstad. När analysen är klar kommer dessa individer efter 165 år att äntligen bli begravda utanför fängelsets murar.

Läs mer om vårt arbete här i en publikation från Kristianstadsbladet.

I mitten av där gravhögen legat påträffades en rik grav med flera metallfynd. Under förundersökningen upptäcktes graven varpå en spiralarmring, en dubbelknapp, en kniv och två spiralringar i guld påträffades. Enbart en liten del av graven undersöktes då och under denna undersökning förväntade vi oss fler fynd, vilket också stämde. Graven grävdes i plan och efter ett tag framkom en kantkedja med stenar och en tydlig mörkare fyllning som representerar den nedbrutna kistan som stöttats upp av stenarna. När vi fortsatte nedåt började metallfynden dyka upp. I graven låg ytterligare en till spiralarmring, en bältesplatta samt två fibulor och en nål, allt i brons. Vissa av fynden var så dåligt bevarade att de inte upptäcktes med metalldetektor eftersom det var så lite metall kvar i dem. Det enda sättet att upptäcka dem var att gräva sakta och metodiskt nedåt i fyllningen. Konservatorer från LUHM, Lunds universitets historiska museum, hjälpte oss att ta upp fynden i preparat för att på så bra sätt som möjligt bevara dem hela. Alla fynden förvaras nu på deras magasin i väntan på konservering. 
​

​När vi sammanställde var fynden legat som både påträffats under förundersökningen och denna undersökning såg vi att de fortfarande låg ungefär där man förväntar sig att de ska ligga på kroppen. Bältesplattan ligger där magen troligen varit, spiralarmringarna ligger på varsin sida bältesplattan, vilket indikerar att armarna legat utmed kroppen. Fibulorna och dubbelknappen ligger på överkroppen och guldringarna uppe vid tänderna, vilket kan tyda på att de möjligtvis suttit fast i håret i en fläta eller liknande. Kniven låg där bäckenet borde varit och kan tyda på att den hängt vid sidan av kroppen från bältet. Eftersom allt fortfarande verkar ligga kvar där de varit fastsatta indikerar detta att kroppen antagligen varit svept.

Något annat som också bevarats i graven är en tunn lins av organiskt material i botten, troligen nedbrutet trä från kistan. I nuläget är det svårt att angöra hur kistan sett ut, om det till exempel varit en ekkista, men förhoppningsvis kommer vi få veta mer om detta när vi fått analyssvar från de jordprover vi tog av lagret. Vi hoppas även att emaljen ska vara så pass bevarad att vi ska kunna göra analyser så att vi förhoppningsvis kanske kan få reda på något om ålder och kön på individen som begravts. 

​Runt om gravhögen påträffade vi flertalet härdar som ligger som en cirkel runt högen. På den östra sidan av graven var matjorden tunn och om det funnits några härdar där har de antagligen plöjts bort genom åren. De flesta av härdarna är ovala och ligger riktade in mot högen. Alla härdarna verkar vara av samma karaktär och varit tillfälligt använda. Under förundersökningen daterades en härd till romersk järnålder, det vill säga flera hundra år efter gravhögen uppförts. Vi ska ta reda på ifall alla härdar är samtida men i nuläget verkar detta troligt. Detta är ett tecken på att bronsåldershögarna haft betydelse långt senare efter de anlades. 

Under denna vecka har vi i Dalköpinge utanför Trelleborg grävt flera olika typer av anläggningar från stenåldern. Vi fortsätter med de senneolitiska husen som vi berättade om på vår facebook förra veckan med imponerande resultat. Under schaktningen av ett område där flera neolitiska lämningar har påträffats hittade vi keramik som visade sig bli ett helt kärl från tidigneolitikum (ca 4000-3300 f.Kr.), en så kallad trattbägare!

Vid schaktningen syntes bara ett litet streck av röd keramik i jorden. Ingen tydlig nedgrävning syntes. När vi sedan rensade kring den ensamma keramikskärvan dök mer och mer keramik upp. Snart förstod vi att detta nog handlade om ett helt kärl som stått upp och sedan kollapsat så bitarna nu låg lagrade på varandra. När vi rensade och penslade fram keramikbitarna framkom så småningom bukstreck och det tillsammans formen på kärlet visade att det tydligt var ett stor trattbägare. Keramiken var mycket krackelerad redan i jorden så vi förstod att kärvorna skulle gå sönder när vi plockade upp dem. Därför var vi noga med att fotografera alla skärvorna, och även 3D-fotografera kärlet vartefter vi tog upp skärva för skärva. 
I området kring trattbägaren har även påträffats en hydda och en stor grop fylld med sten som på förundersökningen daterats till tidigneolitikum. Det är därför tydligt att man befunnit sig i detta område under tidigneolitikum. Just där keramiken låg var underlaget sandigt medan resten av området bestod av lera. Det är ganska vanligt att lämningarna från stenåldern påträffas just i dessa sporadiska områdena med sandigare material.​
​

Som sagt fortgår även arbetet med de stora, senneolitiska husen (senneolitikum ca 2400-1800 f.Kr.). I ett av husen, det största som är ungefär 37 m långt, påträffas stora takbärande stolpar. Stolphålen är mellan 50 och 70 cm djupa, där mittstolparna är störst. Det största av dem är ungefär 80 cm djupt och helt fyllt med sten. Hittills verkar det som att den västra halvan av huset har kraftigare stolpar både i bredd och djup och skiljer sig från den östra delen. Kanske kan detta tyda på att den västra delen av huset haft en övre del som har burits upp av de kraftiga stolparna. 
​

I nästan alla av stolparna har fynd påträffats, framförallt keramik men även flinta och en del flintverktyg. Detta är ganska ovanligt i senneolitiska hus. Detta huset sticker därför ut från andra hus daterade till samma period, både på grund av alla fynd och även storleken. 
​

Sydsvensk Arkeologi AB söker VD

Sydsvensk Arkeologi AB erbjuder tjänster inom alla sorters arkeologiska uppdrag – utredningar, förundersökningar och undersökningar. Verksamheten är kunskapsintensiv, finansieras på uppdragsbasis och drivs enligt affärsmässiga grunder.

Sydsvensk Arkeologis vision är: Kunskap om det förflutna – för en hållbar framtid 
En bärande del av profilen är kopplingen till de regionala museernas samhällsuppdrag: att samla och bygga kunskap om kulturhistoria och tillgängliggöra samt förmedla resultaten till allmänheten. 

Då vår nuvarande VD har bestämt sig för att gå i pension söker vi nu en

VD

​som kan leda verksamheten in i framtiden och som brinner för ledarskap, utveckling och samverkan med placering i Kristianstad.

Sydsvensk Arkeologi AB är sedan 2010 ett helägt dotterbolag till Stiftelsen Regionmuseet Skåne med huvudkontor i Kristianstad och ett kontor i Malmö. Företaget har sina rötter i den arkeologiska verksamheten vid Malmö museer och Regionmuseet Kristianstad. 

Sydsvensk Arkeologi AB har ca 20 tillsvidareanställda medarbetare, flertalet med högre akademisk examen. Under säsong utökas personalstyrkan med ett antal projektanställda arkeologer.

I din roll som VD har du ansvar för bolagets hela verksamhetsresultat, ekonomi och medarbetarnas arbetsmiljö utifrån av styrelsen uppsatta mål. Du ansvarar för planering, marknadsföring och utveckling både vad gäller det operativa dagliga arbetet som det mer långsiktiga strategiska uppdraget. Till din hjälp har du en projektchef.

Som VD är du direkt underställd bolagets styrelse med ett juridiskt ansvar i enlighet med aktiebolagslagen.

Du är trygg i ditt ledarskap med erfarenhet av att arbeta i ledande ställning inom uppdragsarkeologi. Du är en god kommunikatör med förmåga att arbeta mot tydliga mål med ett starkt engagemang och genuint intresse för såväl ledarskap som verksamhetsfrågor.

Du har en för verksamheten relevant akademisk examen, erfarenhet av uppdragsarkeologins villkor samt ett väl utvecklat kontaktnät inom uppdragsarkeologin.

I denna rekrytering samarbetar vi med AS&B Executive. Vid eventuella frågor är du välkommen att kontakta rekryteringskonsult Anders Stegersjö på 0704-280265 alternativt anders.stegersjo@asb-executive.se

Söker tjänsten gör du via www.asb-executive.se - Lediga tjänster.

Vi vill ha din ansökan senast 2023-09-30.

Undersökningarna i Dalköpinge har redan efter de första veckorna resulterat i att flera hus från olika förhistoriska perioder har börjat undersökas och kunskapsläget om byggnadstekniker och traditioner kommer utökas. Här följer ett blogginlägg om Hus 13 – ett hus och dess föregångare.
​
Under förundersökningarna 2021 schaktades delar av ett hus från äldre romersk järnålder fram i plan. Huset var treskeppigt och hade tydliga rännor. Under undersökningen som nu pågår har vi tagit fram merparten av huset och redan grävt ut hälften av anläggningarna. Vi var lite förvirrade över strukturerna till en början då det bredvid varje par takbärande stolpar fanns djupa stolphål som låg lite avsides. Dessa tycktes också vara takbärande men av lite annorlunda karaktär – de var mindre. Vidare analyser i fält och Intrasis medförde att vi nu kan se två hus – på nästan samma ställe. Det som i förundersökningen tolkats som ett hus har visat sig vara två, ett äldre och ett yngre, på nästan samma ställe, i samma väderstreck. 

Västra delen av husen är nästan färdigundersökt i fält – vi har lämnat ett par takbärande stolpar åt våra paleoekologer för provtagning. Vi fick tillåtelse att även ta fram den östra delen av huset för att kunna fastställa husets fullständiga dimensioner och svara på frågor om rumsindelning, vad de olika delarna av huset använts till och dess förändringar under brukningstiden. Svaren på dessa frågor kommer efterhand.

Väggrännorna var bitvis väldigt grunda och vi var därför tvungna att vara försiktiga med maskinschaktningen för att ta fram dessa utan att de förstördes. Den nödvändigt försiktiga schaktningen, särskilt i den östra delen av huset, gjorde att det äldre husets gavlar var svåra att fastställa. Stolphålen är flacka och fläckvis med matjord låg kvar efter schaktningen eftersom ytan var för känslig för att dra djupare med maskin. Vid rensning med handverktyg har vi kunnat ta fram tillräckligt många anläggningar för att få en förståelse för husens utsträckningar och indelningar.

Båda husen har blivit ombyggda minst en gång var – vilket är en slutsats vi har dragit utifrån att vi har hittat flertalet takbärande stolpar som har stolpats om. I stolphålen från dessa takbärande stolpar finns mer än en botten. Det tyder på att man någon gång ersatt en stolpe med en annan vilket lämnar spår efter den äldre stolpen under den nya.
​
Det äldre huset är uppskattningsvis 28 meter långt, men eftersom den norra väggen inte har bevarats kan bredden i nuläget inte fastställas. Det är cirka 4,5 meter mellan varje par takbärande stolpar, ett ganska typiskt mått för hus från perioden. Det är ett treskeppigt hus som ligger i öst-västlig riktning.
​

​Huset från den yngre fasen är betydligt större, med en uppskattad längd på minst 40 meter. De takbärande stolparna är grövre men håller ungefär samma mått mellan paren (cirka 4,5 meter). Det yngre huset har också tydliga väggrännor och vid undersökningen har vi kunnat fastställa flera tydliga stolphål i dessa. Bredden på huset är 6 meter.

Längden på husen är uppskattningar utifrån den information vi har att tillgå i nuläget. Det kan hända att mått och dimensioner uppdateras allt eftersom vi får in mer information från fältarbetet och analyserna.

Bränd lera och grovt slagen flinta utgör de mest frekventa fynden vi observerat i anläggningarna. Bränd lera har använts som tätning och reparationsmaterial i husets väggar och tak. Flintan, som kanske mest förknippas med äldre perioder i människans förhistoria, används även flitigt under järnåldern för tillverkning av enklare verktyg och för att slå eld. 
​

​Vi har tagit flertalet makrofossil- och fosfatprover för att utöka kunskapsläget om husens faser och rummens funktioner, och förhoppningsvis kommer det att kunna berätta något om människorna som levt där – de människor som har tagit hand om sitt hus generation efter generation under äldre romersk järnålder (grovt räknat cirka år 0-200 e.Kr.). 

Den arkeologiska undersökningen kommer ske under vad som idag består av Konventparken och kommer uppföljas av en fin omgestaltning av grönområdet. Efter en bra diskussion med kommunen och utifrån gynnsamma resultat från markradar (GPR - Ground Penetrating Radar) har man förhoppningar om goda arkeologiska resultat som kan sprida ljus på en glömd del av Åhus historia.  

För mer information om det kommande arbetet kan man lyssna på Claes Pettersson och Ola Rosenqvist i en intervju med P4 Kristianstad ifrån eftermiddagssändningen under måndagen den 14:e augusti vid länken nedan:

https://sverigesradio.se/avsnitt/2225900

45 min 58 sek till 49 min 32 sek Ola intervjuas
 
1 h 12 min 38 sek till 1 h 16 h 43 sek Claes intervjuas
 
2 h 31 min 15 sek till 2 h 32 min 19 sek Ola intervjuas (sammanfattning av tidigare intervjun)

Läs mer om arbetet och klostermurens restaurering vid länken nedan:

https://sverigesradio.se/artikel/nu-drar-renoveringen-av-den-800-ariga-muren-igang 

Under den första veckan i maj genomfördes en mindre forskningsundersökning i Västra Vång, Ronneby kommun, Blekinge län. Undersökningen är en del av ett långtgående forskningsprojekt som drivs av Lunds universitet och Blekinge museum, och från i år ingår även Sydsvensk Arkeologi i projektet. 

​Målet för årets riktade undersökning var att bringa större klarhet kring den byggnad daterad till yngre järnålder, vilken identifierats vid tidigare undersökningar. Byggnaden i fråga har stått på en stenig kulle strax öster om Västra Vångs by, en kulle omgärdad av järnåldersbebyggelse med lång kontinuitet.

​Undersökningarna i Västra Vång ingår även i forskningsprojektet DIAD (Digital Intergration across disciplines), inom vilket kommunikations- och tolkningsprocesser inom bland annat fältarkeologi studeras. Genom att i ljud och bild dokumentera själva undersökningen och dess deltagare under arbetet och sedan koppla samman dessa data med den arkeologiska fältdokumentationen skapas nya och intressanta möjligheter för reflexiv analys av den fältarkeologiska processen. Vi kan på detta sätt följa hur tolkningar förändras allteftersom undersökningarna fortgår. 

​​Fornlämningsmiljö på kullen i Västra Vång bjuder på såväl stora möjligheter som utmaningar. Undersökningarna har företagits under ett antal mindre kampanjer utspridda över flera år. Därför är det extra viktigt att på ett överblickbart sätt kunna utvärdera resultaten kontinuerligt under undersökningens gång. Detta möjliggörs genom det system för arkeologisk fältdokumentation som utvecklats vid Lunds universitet de senaste åren. Systemet, kallat AIR (Archaeological Interactive Reports) utgörs av ett komplett undersökningsarkiv där all undersökningsdata är tillgänglig för utvärdering och analys i real-tid. Stommen i systemet bygger på geo-refererade 3D-modeller till vilka övriga data kopplas. Systemet är även tillgängligt via en online-plattform, vilket underlättar snabb och säker delning av data och säkrar tillgänglighet för alla projektdeltagare innan, under och efter fältarbetet. 

​​Nu vidtar det spännande arbetet med att analysera resultaten från samtliga undersökningar på kullen i Västra Vång och utvärdera våra hypoteser kring såväl byggnaden på kullen som dess omgärdande fornlämningsmiljö.

​Läs mer om systemet AIR:

Derudas, P., Nurra, F. & Svensson, A. 2023. New AIR for the Archaeological Process? The use of 3D web Semantic for Publishing Archaeological Reports. ACM Journal on Computing and Cultural Heritage. 

Läs mer om Västra Vång och de olika forskningsprojekten vi länkarna nedan:

https://www.blekingemuseum.se/arkeologi/vastra-vang/

https://projekt.ht.lu.se/diad

https://www.darklab.lu.se/