Kommer ni ihåg undersökningen vi gjorde under sensommaren/hösten utanför Domsten, norr om Helsingborg. Där framkom oväntat ett välbevarat stenmonument, som vi tolkade att vara rester efter en megalitgrav från början av neolitikum. Under de sista dagarna i fält överraskade platsen oss än en gång, vilket gjorde att vi i nuläget är osäkra på vad det är vi egentligen har undersökt. Under sista fältveckan påträffade vi nämligen tre brandgravar nedgrävda innanför stenkonstruktionens kantkedja. I två av gravarna har man lagt den gravlagda personen i urnor medan den tredje har de brända benen placerats i en liten stenkista. Gravarna dateras till yngre bronsåldern. Vi är därför osäkra på om man har begravt de döda i en grav som redan fanns på platsen eller om stenkonstruktionen uppfördes i samband med att den första personen gravsattes.

Den lilla stenkistan med brända ben var den första av gravarna som påträffades. Graven var placerad i den västra delen av stenmonumentet. Denna del av konstruktionen var den första delen som byggdes. Här fanns en rund kantkedja med en diameter på ca 4,5 m uppbyggd med huvudstora stenar. Innanför kantkedjan har man lagt ut en stenpackning av mindre klapperstenar. Vi tolkar den västra delen som den första delen av konstruktionen. Man har i ett senare skede byggt på konstruktionen med en kantkedja bestående av större stenar åt öster, så att monumentet har
​fått en oval form istället. Sammanlagt har stenmonumentet varit ca 9 m långt och 4,5 m brett. Även i den östra delen har man placerat ut stenar innanför kantkedjan, men dessa är större än de i den västra delen. Stenkistan låg inte centralt innanför den runda kantkedjan, utan var placerad i den södra delen. Den var uppbyggd av klapperstenar och det fanns tomrum i de centrala delarna där de brända benen låg. Troligen har benen varit placerade i någon typ av behållare av organiskt material som inte är bevarade. Det fanns inga gravgåvor med i graven, vilket gör att dateringen är osäker tills vi får svar från 14C-analysen. Emellertid tror vi att den är samtida med de övriga brandgravarna på platsen.

Den första urnegraven var placerad i den östra delen av stenmonumentet inom den utvidgade ovala delen av konstruktionen, delvis under en större sten. Graven var täckt med en stenpackning och hade flata stenar på kant runt om den. Den stod också nerställd på en flat sten och den hade en annan flat sten som lock. Urnan var förhållandevis välbevarad och den lyftas upp utan att den tömdes på innehållet. Till vår hjälp med denna del hade vid Torbjörn Brorsson från Kontoret för Keramiska Studier, som också kommer att analysera keramiken från platsen.

Den andra urnegraven framkom liksom stenkistan innanför den runda kantkedjan, men närmre den centrala delen av monumentet. Under den sista dagen fanns det några stenar kvar i ytan inom denna del som vi bara skulle dokumentera och ta bort innan vi avslutade arbetet och lämnade platsen. Dock kom det fler stenar under de övre och så småningom även urnan. Även denna urna var nerställd på en flat sten, men det är oklart om den har haft ett lock. Urnan är delvis fragmenterad i övre delen och detta kan ha skett när lockstenen försvann. Vi hittade en lämplig sten vid sidan om urnan, men det går inte säga om detta är en locksten eller ej. Även denna urna togs upp hel utan att vi undersökte innehållet först.

Hur vet vi då att urnorna verkligen är gravurnor. De är ju inte tömda på sitt innehåll än? Jo vi har låtit röntga dem i en CT scanner och har på så sett fått se vad de innehåller. Detta utfördes vid MAS i Malmö (avdelningen för Strålningsfysik), bara 10 minuter med bil från vårt kontor med hjälp av forskarna Marcus Söderberg och Olle Ekberg Resultatet förvånade oss alla, eftersom vi kan se så mycket detaljer utan att ha undersökt dem än. Den tekniken har verkligen tagit ett skutt framåt de senaste 10 åren, till arkeologins stora glädje! Detta återkommer osteolog Helene Wilhelmson i ett kommande blogginlägg.

​Anders Gutehall undersöker stenkistan där en kremerad individ har begravts.

Vellinge kommun byter ut dag- och färskvattenledningar i delar av Skanör som ligger inom området för det medeltida stadsområdet (inklusive området för Skånemarknaden). Området ligger också inom riksintresseområde för kulturmiljövården. Sydsvensk Arkeologi utför i samband med ledningsarbetena en arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning. Syftet är att dokumentera eventuella anläggningar och kulturlager som framkommer vid grävningsarbetena. Schaktningsövervakningen startade den 9:e oktober 2019 och beräknas pågå till midsommar 2020. I skrivande stund (2020-01-15) har cirka 500 meter av totalt 1300 löpmeter schaktats, d.v.s. 38 %.
Grävningsarbetena inleddes med schaktning i Östergatan, från Södergatan i söder och mot Norregatan i norr. Därefter började man om i söder, denna gång i Mellangatan. Därefter kommer man gräva i Västergatan med början i söder för att till slut lägga ner ledningar i Norregatan.
De första 180 metrarna av Östergatan (från söder räknat) var tomma på kulturlager och anläggningar. Här fanns dock ett uttorkat våtmarkslager längs med stora delar av sträckan.
När schaktningen passerat Hamngatan försvann våtmarkslagret och istället började det komma kulturlager och anläggningar, framförallt lerbottnar (totalt 35 stycken) men även stolphål och gropar samt två träkonstruktioner i form av fyrsidiga ramar av plankor med ett torvliknade lager med ben i fyllningen. Keramik i form av yngre svartgods och äldre rödgods tillvaratogs också.
Den skarpa gränsen mellan området med lerbottnar och den söder därom anläggningstomma ytan kan förklaras med att det varit för vått för att kunna användas för marknadsaktiviteter. På Skånska rekognosceringskartan från tidigt 1800-tal kan man se ett större våtmarksområde med öppen vattenyta och en bäck som rinner åt nordost mot Höllviken just i detta område.
Hittills har man grävt cirka 500 meter i Mellangatan och än så länge har det inte framkommit några anläggningar. Stratigrafin består av bärlager till gatan och därunder sand som ser ut att vara orörd. Tidigare undersökningar i de omgivande kvarteren (Mullvaden och Spelabäcken) har inte heller uppvisat några omfattande kulturlager, anläggningar eller fynd.
Med utgångspunkt i hittills utfört arbete och resultat från tidigare undersökningar i de omgivande kvarteren kan man förvänta sig kulturlager och lerbottnar framförallt i de norra och västra delarna av området. I östra delarna av kvarteret Geten har det till exempel påträffats ett flertal lerbottnar tidigare, just i samma område där de nu påträffade lerbottnarna ligger.
Särskilt längs med Västergatan kan man förvänta sig ett stort antal anläggningar. Här har man tidigare undersökt en stor mängd lerbottnar och härifrån finns några av de tidigaste dateringarna, exempelvis ett mynt från tidigt 1100-tal som påträffades i leran till en lerbotten samt kulturlager med keramik från 1000-talet (Kvarteret Möllehejdan).

Nu har vi schaktat färdigt i Tygelsjö och grävandet startar på allvar.

Än så länge har det framkommit tre nya långhus på området. Det ena kan typologiskt dateras från övergången mellan yngre bronsålder/förromersk järnålder (omkring 600–400 f.Kr), det andra till förromersk järnålder (ca 500–0 f.Kr) och det sista till romersk järnålder (ca 0–500 e.Kr).

I övrigt har det framkommit stora gropsystem, av vilka en del sannolikt har fungerat som lertäkter, för att få tag på lera för att kunna (ler)klina husväggarna. Vidare har det framkommit större gropar i form av avfallsgropar och förvaringsgropar m.fl., samt en del härdar (eldstäder). Dateringarna av lämningarna är ännu så länge lite osäkra, men av de som vi har grävt ut än så länge, ser de flesta ut att vara från äldre järnålder (ca 500-0 f.Kr.). Med hjälp av fynd vi hittar när vi gräver ut lämningarna, och med 14C-dateringar kommer vi senare att få mer precisa dateringar.

Vi har även grävt ut en fin stenpackning, i vilken det påträffades en avbruten, slipad, (trolig) flintmejsel, fyndet tyder på att stenpackningen kan dateras till neolitikum (yngre stenålder). Stenpackningen har tolkas som en trolig grav, även om det inte fanns något skelett bevarat i den (se bild nedan).

Av fynd kan vi nämna att vi hittat en trolig spjutspets tillverkad av djurben i en av groparna (se bild till höger).
​

Fotografi på en spjutspets av djurben som påträffades i en av de undersökta groparna.

Före sommaren påbörjades en undersökning vid ett ställverk mellan Domsten och Viken, norr om Helsingborg. En starkströmskabel ska bytas ut och där den nya kabeln ska läggas ner finns en registrerad boplats. Boplatsen ligger bara ett stenkast från havet på en strandvall som bildades när havet stod som högst. Man har inte grävt på platsen tidigare, utan man känner till boplatsen genom att man har hittat slagen flinta vid fornminnesinventeringen. Vår uppgift var därför att se hur välbevarad boplatsen är, hur gammal den är och undersöka de delar som hamnar i vägen för ledningen.

Vid de inledande schaktningarna hittade vi boplatslämningar vid strandvallen och innanför den. På strandvallen fanns några härdar och innanför den kulturlager med mycket slagen flinta i. Det framkom inga daterande fynd, men vi misstänkte att den var från slutet av mesolitikum, ca 6500 år gammal. Från denna tid, den så kallade Ertebölleperioden, känner vi till flera andra boplatser som ligger placerade just på strandvallar vid kusten. Dessutom påträffades en skivyxa vid inventeringen, vilken även kan dateras till denna tid. På strandvallen fanns det rikligt med stenar, både mindre och större, och vi antog att de tillhörde strandvallen.  Eftersom lämningarna var ganska omfattande, hade vi inte möjlighet att göra klart arbetet innan det var dags för semestrar, utan vi fick återkomma vid ett senare tillfälle.
​
Under veckan som har gått, återupptog vi arbete igen. Tanken är att vi under kommande vecka ska undersöka de anläggningar och kuturlager som har framkommit. Vi inledde emellertid med att schakta fram ytterliga delar av boplatsen. Liksom före sommaren, hittade vi rikligt med slagen flinta vid avbaningen, bland annat några skivyxor som lösfynd. Vi har börjat att undersöka kvadratmetersrutor i kulturlagret och redan har några tvärpilar framkommit.
​
Ett oväntat resultat av veckans schaktning var att de stenar som vi fick fram på strandvallen, inte ligger där naturligt som vi först tolkade det som. När vi öppnade upp en större yta i anslutning till dem, framgick det att stenarna tillhör en stenkonstruktion. Än så länge är vi inte säkra på vad det är, men den förefaller att vara rektangulär med rundade kortsidor. Det finns en kantkedja av lite större stenar och mindre stenar innanför. Fortsatta undersökningar får visa vad det är som vi har fått fram och förhoppningsvis har vi anledning till att återkomma.

Karina Hammarstrand Dehman ger en introduktion till flinta som arkeologiskt fyndmaterial.