Råvattenprojektet
Nu är det ungefär två månader sedan vi avslutade fältarbetet på Ringsjöbaden inom Råvattenprojektet, Stehag. Förutom att en massa prover ska förberedas och skickas till olika specialister skall också fynden registreras in i en databas. Vid stenåldersgrävningar utgör fynden en central del i den arkeologiska analysen varför det är av vikt att materialet så fort som möjligt registreras, packas i lådor och märks upp med etiketter.
Registreringen innebär att en rad olika kriterier måste bestämmas för varje enskilt fynd. För t.ex. flinta finns utarbetade sorteringsscheman som vi förhåller oss till. Ta flintspånet som exempel (figur 1). För att ett flintavslag ska kallas spån måste det uppfylla vissa kriterier, bl.a.:

1. Det måste vara minst sju mm brett. Är det smalare kallas det mikrospån.
2. Det måste finnas minst en rygg som löper någorlunda parallellt med kanterna.
3. Längden måste vara minst den dubbla bredden.

Sedan finns ytterligare attribut som det ska tas hänsyn till:

​1. Är spånet helt eller fragmenterat, och i så fall, vilken del av spånet är det?
2. Har spånet bearbetats på något sätt, t.ex. med retusch?
2. Är det bränt?
3. Har det en patinering?
O.s.v. o.s.v.

Efter att attribut registrerats till fynden (i detta fall flinta) och hela materialet sammanställts, går det exempelvis att analysera attributen tillsammans med deras rumsliga egenskaper, det vill säga var flintan ligger på lokalen (deras X, Y och Z värden). Detta görs i ett så kallat GIS-program.  Genom att söka ut bestämda attribut för flintan går det att sammanställa spridningskartor över flintans rumsliga uppdelning.
Ett exempel på en spridningskarta är kartan till höger (figur 2). Denna visar Ringsjöbaden och all flinta som är insamlad där. Flintan visas i två grupper, de blå prickarna visar flinta vars vikt motsvarar 4 gram eller mindre och de röda visar flinta med en vikt på 5 gram eller mer. Flintan som väger 4 gram eller mindre ligger utspridda över hela lokalen, medan flinta med en vikt på 5 gram eller mer till större del ligger i kluster. Ett stort sådant kluster går att se i lokalens norra del. Anledningen till att flintans vikt är så uppdelad över lokalen kan bero på många faktorer. En möjlig faktor kan vara att lokalen ”städats” under tiden den användes. Det vill säga att människor plockat upp de större bitarna flinta och slängt dem på en och samma plats. Förhoppningsvis kommer de vidare studierna av materialet ge svar på detta och mycket mer.

Ringsjöbaden, Råvattenprojektet, Stehag.
I förra veckan avslutade vi lokal 44. Totalt blev det ca 2600 fynd där majoriteten var slagen flinta. Men vi hittade även en stor mängd hasselnötskal och sju stycken djurben, trots att bevaringsförhållanden för ben var dåliga. Detta ger en extra dimension till fyndmaterialet och kommer vara till stor hjälp för att förstå denna stenåldersplats.

Ringsjöbaden består i huvudsak av ett ganska tunt fyndförande sandlager, som på 1,2 meters djup ligger överlagrat av mörkbrun gyttja/torv och flygsand. Genom att dela in ytan i mindre enheter kunde vi handgräva en stor del av ytan och på så sätt få med alla viktiga fyndkoncentrationer och olika typer av miljöer. Genom att sedan mäta in alla fynd med millimeterprecision skapade vi en slags tredimensionell bild av platsen. Ett höjdparti i N-S riktning trädde fram och tolkas som spåren av en sandrevel. Det är på denna sandrevel som nästan alla fynd deponerats. Frågan är om sandreveln fungerat som boplats under en längre tid eller om man uppehållit sig här under kortare perioder när fisket var som bäst. 

Nu väntar många timmars rapportarbete och det ska bli spännande att se om våra teorier från fält håller efter att alla analyser gjorts.

Ringsjöbaden, eller lokal 44 inom Råvattenprojektet, ligger ett stenkast från Ringsjön i centrala Skåne. Under förundersökningen påträffades ett tunt sandlager med fynd som har daterats till 6000-7000 f.Kr. d.v.s. mesolitikum (eller jägarstenåldern). Fyndlagret, som ligger på 1,2 meters djup, inklämt mellan gyttja och torv, varierar i tjocklek mellan 0,5-7 cm.

​Eftersom den tunna gyttjan under fyndlagret måste ha bildats under vatten är en av våra viktigare frågeställningar huruvida fyndlagret är resterna av aktivitet på land eller ett så kallat utkastlager, alltså att fynden vi hittar är sådana som kastats i vattnet från en intilliggande strand. För att komplicera bilden ytterligare skulle en förklaring också kunna vara att boplatsen eroderat ut över gyttjan under påverkan av vågor, strömmar och olika vattenstånd. För att svara på frågan krävs en analys av platsens miljö och geologiska formation. En viktig del av utgrävningen av lokal 44 blir alltså att dokumentera och beskriva fyndmiljön – Ser lagerföljden likadan ut över hela ytan? Hur ser fyndspridningen ut?

Vi har redan börjat ana mönster i fyndspridningen. På vissa ytor är koncentrationen mycket hög medan andra är nästan tomma. Den talrikaste fyndkategorin är så kallade mikrospån, små tunna bladliknande flintavslag. Av mikrospånen tillverkades mikroliter (pilspetsar) men än så länge har inga sådana påträffats. Hur kommer det sig? Vi har i skrivandets stund samlat in 600-700 flintfynd och det kommer bli många tusen till. Förhoppningsvis är några av dessa mikroliter.