Under perioden 9:e oktober 2019 – 21:e april 2020 genomförde vi en arkeologisk undersökning i de södra delarna av området för den medeltida Skånemarknaden i Skanör (figur 1). Platsen är mycket speciell och hade enorm betydelse både lokalt, regionalt och internationellt under lång tid. Basen i verksamheten var fångsten, bearbetningen och försäljningen av sill. Verksamheten var av största vikt för alla inblandade, från den lokale fiskaren till den danske kungen, de mäktiga tyska Hansestäderna och inte minst den fram till mitten av 1500-talet dominerande katolska kyrkan.
Nu är analys- och rapportarbetet i full gång och det är dags att börja presentera en del av resultaten, vilket vi kommer att göra löpande här på bloggen. I detta första blogginlägg berättar vi lite om den vanligaste anläggningskategorin; lerbottnarna.
Vid undersökningen dokumenterades omkring 400 arkeologiska objekt, varav cirka 200 tillhörde kategorin lerbottnar.
Lerbottnar är en speciell typ av anläggning som förekommer i stort antal på platser som haft med fiskhantering och -handel under medeltiden att göra. Den typiska lerbottnen utgörs av en grop som klätts med ett tunt lager av lera (figur 2). Formerna kan variera från runda till ovala och nästan rektangulära och de förekommer i olika storlekar. De brukar traditionellt dateras ungefärligt till perioden 1150–1300 e. Kr.
De första lerbottnarna upptäcktes i samband med undersökningen av Skanörs borg 1907–1909. Då antog man att de var rester efter lergolv i enkla fiskarhyddor. I början på 1980-talet hade man undersökt ett stort antal lerbottnar i Skanör och Falsterbo men även i Ystad, Simrishamn, Malmö och andra platser utmed kusten ända upp till Blekinge och Öland.
En debatt uppstod om hur man skulle förstå dessa anläggningar. En teori hävdade att man processat fiskrens i lerbottnarna för att utvinna tran och lyse till oljelampor. Mot detta talade att leran skulle ha blivit för smetig och inte alls passade till detta. Ett annat problem med denna tolkning var att man borde kunna påträffa spår av sillrenset i form av benrester eller mätbart förhöjda halter av fosfater eller fettsyror. En annan teori var att man lagt sill i saltlake i lerbottnarna för att bättra på smaken innan man saltade in den i tunnor.
Ingen av dessa tolkningar kunde genom tillfredställande undersöknings- eller analysresultat bevisas vilket ledde till en ny hypotes som tog sin utgångspunkt i de många ”tomma” lerbottnarna.
Enligt denna teori kanske inte lerbottnarna alls hade en direkt koppling till den praktiska hanteringen av sillen. De skulle i stället representera symboliska handlingar i samband med överenskommelser på marknadsplatserna, bevis på att man hade rätt att utföra fiskhantering på marknadsplatsen. Så småningom skulle denna sed ha ersatts med mer behändiga kvitton i form av små kontrollmärken gjorda av bly.
Vid undersökningar i kvarteret Liljan i Malmö sommaren och hösten 2004 undersöktes ett 80-tal lerbottnar. Man kunde genom analyser klart visa att leran i lerbottnarna var grov och vattengenomsläpplig, vilket starkt talar emot hypoteserna om lerbottnarna som kar för framställning av tran eller lyse eller som behållare för saltlake. Senare undersökningar av lera från lerbottnar i Köpenhamn och Skanör har bekräftat detta.
Man kunde dock klart säga att man i lerbottnarna förvarat stora mängder urgälade, stora feta hela höstsillar av enhetlig storlek (25–30 cm långa), som avsatt stora mängder fiskfjäll närmast leran men inte så många ben. En ny tolkning av lerbottnarnas funktion lanserades. Det skulle röra sig om sorteringskar för sillen, där man fördelat fångsten efter storlek och kvalitet innan de bästa exemplaren togs omhand och saltades in i tunnor.
Under arbetet med att analysera och redovisa resultaten från den arkeologiska undersökningen i Skanör 2019/2020 har lerbottnarna återigen hamnat i fokus och vi tror oss kunna presentera ett mycket intressant material, inklusive en ny tolkning av lerbottnarnas funktion!
Ni kommer att få ta del av de nya rönen här på webbsidan löpande. Den fullständiga rapporten kommer så småningom att publiceras här på webbsidan.

Vellinge kommun byter ut dag- och färskvattenledningar i delar av Skanör som ligger inom området för det medeltida stadsområdet (inklusive området för Skånemarknaden). Området ligger också inom riksintresseområde för kulturmiljövården. Sydsvensk Arkeologi utför i samband med ledningsarbetena en arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning. Syftet är att dokumentera eventuella anläggningar och kulturlager som framkommer vid grävningsarbetena. Schaktningsövervakningen startade den 9:e oktober 2019 och beräknas pågå till midsommar 2020. I skrivande stund (2020-01-15) har cirka 500 meter av totalt 1300 löpmeter schaktats, d.v.s. 38 %.
Grävningsarbetena inleddes med schaktning i Östergatan, från Södergatan i söder och mot Norregatan i norr. Därefter började man om i söder, denna gång i Mellangatan. Därefter kommer man gräva i Västergatan med början i söder för att till slut lägga ner ledningar i Norregatan.
De första 180 metrarna av Östergatan (från söder räknat) var tomma på kulturlager och anläggningar. Här fanns dock ett uttorkat våtmarkslager längs med stora delar av sträckan.
När schaktningen passerat Hamngatan försvann våtmarkslagret och istället började det komma kulturlager och anläggningar, framförallt lerbottnar (totalt 35 stycken) men även stolphål och gropar samt två träkonstruktioner i form av fyrsidiga ramar av plankor med ett torvliknade lager med ben i fyllningen. Keramik i form av yngre svartgods och äldre rödgods tillvaratogs också.
Den skarpa gränsen mellan området med lerbottnar och den söder därom anläggningstomma ytan kan förklaras med att det varit för vått för att kunna användas för marknadsaktiviteter. På Skånska rekognosceringskartan från tidigt 1800-tal kan man se ett större våtmarksområde med öppen vattenyta och en bäck som rinner åt nordost mot Höllviken just i detta område.
Hittills har man grävt cirka 500 meter i Mellangatan och än så länge har det inte framkommit några anläggningar. Stratigrafin består av bärlager till gatan och därunder sand som ser ut att vara orörd. Tidigare undersökningar i de omgivande kvarteren (Mullvaden och Spelabäcken) har inte heller uppvisat några omfattande kulturlager, anläggningar eller fynd.
Med utgångspunkt i hittills utfört arbete och resultat från tidigare undersökningar i de omgivande kvarteren kan man förvänta sig kulturlager och lerbottnar framförallt i de norra och västra delarna av området. I östra delarna av kvarteret Geten har det till exempel påträffats ett flertal lerbottnar tidigare, just i samma område där de nu påträffade lerbottnarna ligger.
Särskilt längs med Västergatan kan man förvänta sig ett stort antal anläggningar. Här har man tidigare undersökt en stor mängd lerbottnar och härifrån finns några av de tidigaste dateringarna, exempelvis ett mynt från tidigt 1100-tal som påträffades i leran till en lerbotten samt kulturlager med keramik från 1000-talet (Kvarteret Möllehejdan).