Mat och hushåll på prästgården

På 1600-talet var Kristianstad en fästningsstad i ett omstritt gränsområde, och under Skånska kriget fick staden verkligen känna på vad detta innebar. Efter det att staden intagits av danska trupper 1676, belägrades den av svenskarna fram till 1678. I alla krig får civilbefolkningen betala ett högt pris, och detta pris blir extra kännbart i en belägringssituation. I stället för bataljer och drabbningar på slagfältet är detta krigföring med tiden som vapen. Om matförråden sinar innan undsättningen kommer eller belägringsstyrkan har gjort slut på sina resurser, är man förlorad. Redan från början var Kristianstads förråd små, och ju längre tiden gick, desto mer övergick hungern i direkt svält. I en sådan situation är det förstås oundvikligen de svaga i samhället som drabbades hårdast: barnen och de gamla och sjuka. 

Kristianstad återerövras av danskarna den 15 augusti 1676. Efter detta följde en belägring med svåra umbäranden för stadsborna.

Vid tiden för belägringen var det ingen som officiellt bodde på prästgården, men vid utgrävningen har vi hittat mycket som tyder på att man dessförinnan måste ha levt ett rätt gott liv här. Vi har nämligen hittat stora mängder djurben, som visar att man i hushållet konsumerat tamdjur som exempelvis gris, får och ko. Efter grävningen kommer djurbenen att gås igenom mera noggrant av en osteolog (benexpert). På så sätt kan vi få närmare besked om exakt vilka djur man haft och hur gamla de var när de hamnade på tallriken. Kristianstad omges av vattendrag och våtmarker; ypperliga marker för såväl fiske som sjöfågeljakt. Vid utgrävningen har vi funnit stora mängder fiskben, och en intressant fråga är i vilken utsträckning man utnyttjat dessa lokala resurser. Vid utgrävningen samlar vi även in jordprover som senare skall undersökas av en miljöarkeologisk expert för att ta reda på vilka fröer och mikroskopiska växtdelar som finns representerade. Detta kan i sin tur berätta om vilka växter man använt i hushållet.

Maten har tillretts vid uppmurade spisar, och en hel del av den har säkert tillagats i trebensgrytor i keramik. På prästgården har vi hittat delar av en hel uppsättning sådana, från rejält tilltagna soppgrytor till små nätta såsgrytor. Trebensgrytorna i keramik eller metall var verkliga långkörare i det historiska köket. De fanns redan under senmedeltiden och användes fortfarande långt fram på 1700-talet. I vardagslag har maten sedan lagts upp på fat och skålar i röd keramik, ofta med färgglad dekor.

Delar av trebensgrytor.

Bottnen till en dekorerad skål i keramik.

I festliga sammanhang har prästgården dock haft resurser att duka upp en betydligt mera överdådig taffel. Vi har nämligen hittat ganska mycket importerad keramik och stengods, fajanser och till och med kinesiskt porslin, något som vid denna tid var en verklig lyxvara. Vi har även funnit rester av dricksglas, bland annat så kallade passglas. Detta var vackert dekorerade, höga och i det närmaste cylindriska glas som var indelade med vågräta linjer (pass), ungefär som dagens mätglas. Vid högtidliga sammankomster kunde då var och en av gästerna dricka ”ett pass” innan glaset gick vidare till nästa gäst. Att man investerat så mycket i exklusiva husgerådsattiraljer visar hur viktig måltiden och dess inramning var för att visa fram hushållets sociala status.

En skärva av en kopp med dekor i form av en drake. Kinesiskt porslin som detta var verkligt exklusivt i 1600-talets Kristianstad.

Enligt det skriftliga materialet skall det på prästgården också ha funnits ett brygghus. Tillverkning av öl var något som hörde till det enskilda hushållet. Det färdiga ölet förvarades därefter i trätunnor och när det skulle avnjutas tappades det upp med en ölhane. Just en sådan har vi faktiskt hittat på grävningen! Vi har även funnit delar av de tyska stengodskrus med metallock som den skummande, och förhoppningsvis välsmakande drycken hällts upp i. Kanske har rent av samma krus en gång höjts i en skål till Kong Christian!

Tappkran till en öltunna, en så kallad ölhane.

Hank med en bevarad del av infästningen till metallocket på ett tyskt ölkrus i stengods.