Avfallets berättelser – social historia i Contregardens vallgrav

Mycket har hänt norr om Vattentornsvägen i Kristianstad det senaste året; inom den tidigare godsstationen och regionbussarnas uppställningsplats. Visserligen gav man upp planerna på att placera stadens nya badhus här, men i stället påbörjas nu bygget av Rättscentrum. Den mäktiga huskroppen kommer att synas långt ut över de låglänta våtmarkerna kring Helge å; stadens silhuett ändras radikalt. En talande symbol för den genomgripande förvandling norra delen av det historiska stadsområdet kommer att genomgå.

Men förändring och storskaliga projekt har alltid präglat denna del av Kristianstad. Först genom de befästningsverk som uppfördes i sankmarkerna under 1600- och 1700-talet. De ersattes av järnväg, vattenverk, regemente och småindustri. Nu inleds en ny epok genom bygget av Rättscentrum. Förfallna överloppsfastigheter saneras och bostäder tillkommer. En länge missgynnad stadsdel görs attraktiv.

Men låt oss fokusera på spåren efter en tidigare förfallsperiod; åren efter att fästningen lagts ner 1847. I stadens centrala och södra delar gick demoleringsarbetet raskt framåt. Boulevarderna tillkom på vallarnas plats, stadskvarter breddades och vallgravar fylldes ut där det nya residenset och södra kasernområdet sedan byggdes upp. Den befästa staden ändrade på kort tid karaktär; stadsrummet öppnades, moderniserades och tillgängliggjordes även om den militära prägeln skulle komma att bestå under mer än ett sekel.

Utvecklingen på norr gick avsevärt långsammare. Ännu kring sekelskiftet 1900 fanns betydande delar av bastioner, vallar och vallgravar kvar, om än i förfallet skick. Foton från tiden visar stadsporten vid Norrtull, frilagda kasematter och hur ett vattentorn uppförts på ruinen av bastion Drottningen. Att även Contregarden, den längst mot norr belägna försvarsvallen, låg kvar visas av de fynd vi gjorde i vallgraven sommaren 2021. Under ett par decennier har blandat avfall tippats härute. Det var en plats i skymundan; mark som för tillfället var ointressant. Först kring sekelskiftet 1900 när järnvägen tillkommit, vallarna schaktas ut och en handelsträdgård anlagts i en angränsande fastighet började detta förhållande ändras.
​
Vid den arkeologiska undersökningen syntes ett meterbrett stråk bestående av lika delar grästorv, växtrester och allsköns skräp. Det utvisade skiljet mellan vallens undre intakta ​del, där 1,8 m fyllningsmassor lämnats kvar, och själva vallgraven där fästningsvallens övre del hamnat i form av omblandade schaktmassor. Utefter contregardens nordvästra kant hade stora mängder hushållsavfall dumpats och rasat ner längs dess sluttande utsida. De fuktiga och samtidigt syrefattiga förhållanden som rådde i dessa lager har bevarat såväl trä som läder medan metallföremål utan skyddande ytskikt som till exempel emalj, påverkats desto mer.

Vallanläggningens kant mot nordost och den delvis tömda vallgraven.

Avfallslagret synligt. Mitt i bild den rena grå lera som täckte contregardens yta; till höger omblandade, utschaktade massor från vallens högre delar. Mellan dem ligger ett meterbrett gråbrunt stråk av grästorv och avfall.

Närbild på avfallslagret med dess massor av krossade föremål.

En del av de tillvaratagna föremålen efter rengöring.

Emaljerade kärl, kanske från Kockums fabrik. (a – potta; b – Två blå skålar; c – Emaljerad mugg).

---

Vad var det då som påträffades och på vilket vis är sekelgammalt avfall intressant för oss? Normalt sett är ju den här typen av sentida kontexter något som bara dokumenteras ytterst översiktligt vid en arkeologisk undersökning. Eventuella föremål plockas mest in i form av kuriosa utan att för den skull gå vidare till museisamlingar och magasin. Och nej, även i det här fallet kommer vad som samlades in främst att hamna i Regionmuseets studiesamling för att utnyttjas vid visningar samt i barn- och ungdomsverksamhet. Likväl finns det anledning att se närmare på vissa ting, eftersom de kan illustrera livet i en skånsk landsorts- och garnisonsstad under en epok av viktiga, genomgripande förändringar i samhället – tiden kring sekelskiftet 1900.
​
Högst sannolikt härrör avfallet från såväl Kristianstads civilbefolkning som från militära sammanhang med tanke på hur kort avståndet varit till Norra Kasern och det område som då disponerades av Wendes Artilleriregemente. Samtidigt var det hushållsavfall som glas, porslin och kärl av bleckplåt som dominerade. Att slakt- och matrester i form av djur- och fiskben, vilka i äldre sammanhang utgör ett stort inslag i stadens kulturlager, helt saknades vid contregarden visar tydligt hur synen på avfallshantering hade ändrats. En väl organiserad renhållning fungerade nu inom stadens hank och stör.

Bland de många emaljerade kärl av alla storlekar som påträffades var det intressant att notera mängden pottor, eller ”nattkärl” med en då populär förskönande omskrivning, som dök upp i schaktmassorna. Frågan är om inte detta speglar hur stadens avloppssystem byggdes ut under sent 1800-tal? Med införandet av vattenklosetter i nybyggda bostäder parallellt med ett alltmer uttalat renlighetsideal hos borgerskapet blev den emaljerade pottan från Kockums verkstäder nu överflödig i många hushåll och kunde utan saknad slängas.

Militär fältflaska (a – Kronmärkt skärva; b – Fältflaska från Sunds glasbruk).

---

Några enkla bleckmuggar, trä från transportlådor med ännu skönjbar tryckt text samt vissa kraftiga skodon bör ha varit militär utrustning. Likaså den kronmärkta skärvan från en fältflaska, tillverkad vid Sunds glasbruk uppe i Jönköpings län. Men det var flaskornas antal man noterade. Karaktäristiska slanka buteljer för Rhen- och Moselviner, rödvin, portvin, och enstaka som innehållit sekt eller champagne samt vanliga ölflaskor av brunt glas. Några av de senare försedda med glasbrukets märkning, till exempel ett ”Å” omgivet av tre stjärnor och texten ”1/3 Lit”. En föregångare till våra dagars 33 centiliters flaska tillverkad på Årnäs bruk i norra Västergötland. Överraskande var alla de gröna flaskor i olika storlekar som bar texten BENEDICTINE DOM och som haft ett runt lacksigill över etiketten. Uppenbarligen var denna starka örtlikör (40 %) en storsäljare i det Oscarianska Christianstad!
​

Vinflaskor (a – Rhenvin; b – Rödvin; c – Sannolikt sekt eller champagne).

---

Ölbutelj (a – Flaska tillverkad på Årnäs glasbruk; b – Firmamärket, ett ”Å” omgivet av tre stjärnor).

---

Benediktinlikör (a – Flaska från sekelskiftet 1900; b – Flaska från Systembolagets katalog 2021).

---

Även mineralvatten finns representerat genom en intakt stengodsflaska, försedd med öra och märkt EMSER KESSEL WASSER. Centralt i stämpeln finns ett krönt N.  Tillverkarens märkning daterar flaskan till mellan åren 1879 och 1900.
​

Mineralvatten från Tyskland (a – Flaska av stengods; b – Fabrikens stämpel EMSER KESSEL WASSER, i bruk mellan 1879 och 1900).

---

Små parfymflaskor av varierande form och färg påträffades i stort antal. Av dessa kunde bara en identifieras såsom av Barnängens fabriker i Stockholm tillverkat KÖLNERWASSER, en svensk kopia av vad vi idag känner till som Eau de Cologne. Även medicinska undermedel fanns representerade bland våra fynd i form av tre flaskor RONNEBY ARSENIKVATTEN, en blandning av järnhaltigt vatten från hälsobrunnen som spetsats med arsenik. Vätskan som blev registrerad 1899 och vars kvalitet kontrollerades av ”rättskemisten Professor Valter Lindberger” ströks i FASS och avregistrerades ur Apotekets sortiment den 1 oktober 1950, sannolikt på goda grunder…

Till gruppen medicinska preparat ska även innehållet i flaskan märkt med firmanamnet ATHENSTAEDT & REDEKER, MEMLINGEN BREMEN räknas. Men här handlar det om Tinctura Ferri, dvs. järntillskott i lösningsform med tillsats av socker, en produkt som man ännu finner hos apotek och hälsokostbutiker. Dessutom existerar det tyska företaget fortfarande; gott och väl ett sekel efter att den bruna glasflaskan hamnade i kanten av en igenväxande vallgrav i Kristianstad.
​
Fabriken Helios i Sundbyberg tillverkade två bästsäljande produkter; den antiseptiska lösningen LAZAROL och sårsalvan LAZARIN som vi hittade en fortfarande halvfull burk av. Man rekommenderades att använda medlen tillsammans för att lindra smärta och läka sår. Intressant nog påstods Lazarol även vara verksamt mot ”elakartad huvudvärk och reumatisk tandvärk” trots att detta sårtvättmedel fått kräkmedel tillsatt för att inte drickas... 

Parfym eller balsam? (a – Små blå flaskor från vallgraven; b – Patentkork från Parfymeriet F. Pauli i Stockholm;
​c – Reklam från Parfymeri F. Pauli år 1890).

---

Barnängens KÖLNERWASSER …eller Eau de Cologne.

---

Ronneby Arsenikvatten (a – Flaska från vallgraven; b – Flaska om 200 g med etikett;
​c – Innehållsdeklaration från 1904).

---

Järntinktur (a – Flaska från vallgraven; b – ATHENSTAEDT’S TINCTURE of IRON; c – Tysk innehållsdeklaration).

---

Lazarin sårsalva (a – Burkens metallock; b – Porslinsburk för LAZARIN sårsalva; c – Reklam för LAZAROL och LAZARIN från 1943).

---

En välbevarad flaska av klart glas var märkt MELLIN’S INFANT FOOD. Produkten var okänd för oss, men efter lite faktasökande stod det klart att vi hittat en storsäljande produkt från den industriella revolutionens tidevarv. För även om vi idag kanske mest förknippar industriellt framställd modersmjölksersättning med schweizaren Henri Nestlés patent från 1867 var det engelsmannen Gustav Mellins produkt som fick den största spridningen. Ursprungligen tillverkad i Boston av firman Theodore Metcalf blev Mellin’s Infant Food en enorm framgång på den amerikanska marknaden under parollen ”The Only Perfect Subsitute for Mother’s Milk!”. Verkligheten var emellertid en annan. Vad man producerade var en tillsats utblandad i komjölk, huvudsakligen bestående av vetemjöl, maltextrakt och bikarnbonat.  Flaskorna såldes till ett pris av 65 cent och utlovades ge babyn ”strenght and vitality, while preventing colic and constipation”. Firmans annonser visar idel rosiga, leende småbarn och lyckliga mödrar – gärna omgivna av blommor. Verklighetens kundkrets såg mestadels något annorlunda ut. Genom tillgång till bröstmjölksersättning kunde nyblivna mödrar snabbt pressas att återvända ut i fabrikerna, medan småttingarna matades av mor- eller farföräldrar med Mellin’s Infant Food. Eller något annat av det halvdussin likartade märken som dominerade marknaden kring sekelskiftet 1900. Flaskan vi hittade kommer från Mellin’s fabrik i Peckham, UK, vilken försåg europeiska barn med denna sorgesamma vätska… Man får förmoda att den barnmat som idag säljs under firmanamnet Mellin är betydligt nyttigare. 

Mellin’s Infant Food (a – Flaska från vallgraven; b – Mellin’s reklam från 1883; c – Omslag till broschyr om Mellin’s Infant Food från 1893; d – Mellin’s reklam från 1910; e – Mellin’s barnmat idag; från reklam på Amazon).

---

En annan brittisk produkt av ett trevligare slag som utifrån antalet fynd bör ha gjort succé i Christianstad var senap av märket Batty & Co. Makers of High Class Pickles, Sauces etc. Deras Patent Mustard – Ready for Use var förpackad i karaktäristiska blåvita stengodskärl. Även äkta fransk senap i glasburk från firman LOUIT FRERES & CO, märkt MOUTARDE DIAPHANE förekom. Just den här typen av tunnformade burkar dateras till mellan 1880 och 1900.  Av mer lokalt ursprung var den lilla stavbyggda tunna som påträffades utplattad nere i vallgraven. Med stor sannolikhet var det en smördrittel, ett kärl uppbyggt av stavar i bokträ vilket fodrades med smörpapper på insidan för att rymma kvalitetsgranskat smör. Tunnans volym var anpassad för export av svenskt runmärkt smör till England; en typ av förpackning som lite anakronistiskt användes till detta ändamål ända in på 1960-talet.
​
När det gäller till förpackningar som utnyttjats till annat än livsmedel visar mängden av små bläckflaskor oss en tid före kulspets- och tuschpennor. Kanske skall man också se dem som avfall från regementets kontorspersonal, en miljö där stora mängder bläck förbrukats årligen.
​
När det gäller fynd av bordets och kökets kärl har vi redan berört de emaljerade skålar, muggar, silar, durkslag och kannor – inklusive flera kaffekannor – som skymtade förbi vid schaktningen. Vanligtvis då i ett sådant skick att de inte var lönt att försöka plocka upp dem. Rosten hade redan gjort sitt. Porslin och dricksglas förekom i stort antal, men det ligger i sakens natur att det till skillnad från förpackningar som flaskor och senapsburkar rörde sig om ituslagna, kasserade föremål. Föga förvånande var pressglas vanligt förekommande, liksom krossade vin-, snaps- och grogglas. Det kan nog ha gått hett till ibland inne på Wendisternas mäss… Bland porslin och flintgods kunde både enkel vardagsvara och mer exklusiva serviser identifieras; t.ex. Rörstrands fina ”Japan”, i produktion mellan 1866 och 1926. 

Batty & Co – färdigblandad senap från England.

Fransk senap från firman Louit Freres & Co. Förpackningens form daterad till mellan 1880 och 1900.

---

Smördrittel; sammanpressad i botten av vallgraven.

Små flaskor av klart glas; närmast i bild två bläckflaskor.

---

Glas från sent 1800-tal (a – Liten form. Avsedd för pudding eller gelé; b – Fot till fat eller skål;
​c – Fot till fat eller skål).

---

Porslin och flintgods. Den stora skärvan av kinesisk eller japansk tillverkning. Skärvan i mitten till vänster Rörstrands servis ”Japan”. Nedre skärvan till vänster är Gustafsbergs "Venus" som tillverkades 1908-1940.

Skärva från lock till kärl av majolika, 1880-tal.

---

Kuriosa. Äggkopp, litet fyrkantigt kärl med stiliserad flätning. Kopp (?) med dekor i form av en naturtroget målad tax.

Kuriosa. Vas med flickfigur. Litet kärl av pressglas. Fragment av glasföremål av obekant utseende och funktion.

---

Avslutningsvis skall vi inte heller glömma bort ett av undersökningens mer praktfulla fynd; en stor plåtskylt täckt med blå och vit emalj. Den gör reklam för den ”äkta egyptiska cigaretten” YALTA no 12, registrerad som varumärke år 1892 och tillverkad av Cigarettfabriken Orient i Stockholm. Yalta kom att bli ett av landets mest sålda märken under början av 1900-talet. Den blev så populär att konkurrenter vid tre olika tillfällen försökte förfalska cigaretten; tidiga exempel på varumärkesintrång som slutade i domstol. Yalta såldes både med och utan munstycke. År 1906 kostade 1000 st. YALTA no 12 hela 24 kr 75 öre.

Cigaretten YALTA no 12 (a – Reklamskylt i emalj; b – Cigarettautomat avsedd för märket YALTA).

---

Om man skall sammanfatta de resultat som uppnåtts genom en slumpmässig insamling ur avfallslagret vid contregardens nordöstra sida kan man närmast definiera metoden som en sorts sampling. Högst sannolikt har stora, hela och iögonfallande föremål prioriterats, även om detta aldrig var avsikten. Men arbetet skedde under högt tempo, där en ensam arkeolog följde och dirigerade grävmaskinen. Dessutom var maskinen i fråga en stor Caterpillar 320F försedd med en 190 cm bred skopa och lång räckvidd. Den var utmärkt för den snabbt genomförda framschaktning av fästningsvallen som ingick i uppdraget, men inte så lämpad för arbete i fyndrika kontexter. Skoptagen blev stora och innehållet hamnade på schakthögar bortom räckhåll för arkeologen. Därför blev en stor del av föremålen insamlade i efterhand ur dessa nyss uppgrävda massor. Emellertid ingick ju inte omhändertagande av fynd yngre än den i KML uppsatta gränsen 1850 i uppdraget. Vad som beskrivits i det föregående blir något av en överkurs, en kontroll av vad ett fyndmaterial av detta slag kan ha för informationsvärde. Svaren på detta spörsmål är av intresse, inte minst därför att vi kan jämföra med avsevärt äldre lager i urbana kontexter inne i fästningsstaden Kristianstad. Lager tillkomna i likartade urbana miljöer, under snarlika omständigheter och där många tyvärr har undersökts lika översiktligt.

Så trots tidspress och en högst översiktlig hantering av föremålsmaterialet i fält har det varit möjligt att se indikationer på samhälleliga förändringsprocesser, på hur innovationer och nya tänkesätt har vunnit insteg i lokalsamhället, på kontaktmönster och ibland långväga utbyte. Vidare har det gått att koppla deponins tillkomst till ett bestämt skeende i stadens historia genom att använda äldre kartmaterial, skriftliga källor och daterande föremål. Utifrån vissa av de föremål som påträffades har mer detaljerade berättelser kunnat byggas upp, där tinget i sig kan illustrera större, avsevärt mer komplexa förlopp. Flaskan med Mellin’s Infant Food är ett gott exempel på detta.  
​
Det är inget dåligt resultat av en högst improviserad samtidsarkeologisk insats! Som en fascinerande bieffekt vid sökandet efter information till artikeln fick vi dessutom inblick i den samlarmarknad som vuxit fram kring sekelgamla förpackningar och priserna de betingar idag. Det är en i sig tänkvärd lärdom – hur vardagens självklara föremål, dem vi ägnar föga uppmärksamhet, försvinner och förvandlas till åtråvärda antikviteter.
 
​
Rekommenderad läsning:
Society for Historical Archaeology:
Food Bottles and Canning Jars https://sha.org/bottle/food.htm

---