Fyndregistrering och spridningskartor

Råvattenprojektet
Nu är det ungefär två månader sedan vi avslutade fältarbetet på Ringsjöbaden inom Råvattenprojektet, Stehag. Förutom att en massa prover ska förberedas och skickas till olika specialister skall också fynden registreras in i en databas. Vid stenåldersgrävningar utgör fynden en central del i den arkeologiska analysen varför det är av vikt att materialet så fort som möjligt registreras, packas i lådor och märks upp med etiketter.
Registreringen innebär att en rad olika kriterier måste bestämmas för varje enskilt fynd. För t.ex. flinta finns utarbetade sorteringsscheman som vi förhåller oss till. Ta flintspånet som exempel (figur 1). För att ett flintavslag ska kallas spån måste det uppfylla vissa kriterier, bl.a.:

1. Det måste vara minst sju mm brett. Är det smalare kallas det mikrospån.
2. Det måste finnas minst en rygg som löper någorlunda parallellt med kanterna.
3. Längden måste vara minst den dubbla bredden.

Sedan finns ytterligare attribut som det ska tas hänsyn till:

​1. Är spånet helt eller fragmenterat, och i så fall, vilken del av spånet är det?
2. Har spånet bearbetats på något sätt, t.ex. med retusch?
2. Är det bränt?
3. Har det en patinering?
O.s.v. o.s.v.

Efter att attribut registrerats till fynden (i detta fall flinta) och hela materialet sammanställts, går det exempelvis att analysera attributen tillsammans med deras rumsliga egenskaper, det vill säga var flintan ligger på lokalen (deras X, Y och Z värden). Detta görs i ett så kallat GIS-program.  Genom att söka ut bestämda attribut för flintan går det att sammanställa spridningskartor över flintans rumsliga uppdelning.
Ett exempel på en spridningskarta är kartan till höger (figur 2). Denna visar Ringsjöbaden och all flinta som är insamlad där. Flintan visas i två grupper, de blå prickarna visar flinta vars vikt motsvarar 4 gram eller mindre och de röda visar flinta med en vikt på 5 gram eller mer. Flintan som väger 4 gram eller mindre ligger utspridda över hela lokalen, medan flinta med en vikt på 5 gram eller mer till större del ligger i kluster. Ett stort sådant kluster går att se i lokalens norra del. Anledningen till att flintans vikt är så uppdelad över lokalen kan bero på många faktorer. En möjlig faktor kan vara att lokalen ”städats” under tiden den användes. Det vill säga att människor plockat upp de större bitarna flinta och slängt dem på en och samma plats. Förhoppningsvis kommer de vidare studierna av materialet ge svar på detta och mycket mer.

Figur 1. Defekt, patinerat spån med retusch. Det är en medial del då både spetsen och basen med slagbulan brutits av.

Figur 2. Spridningskarta över flintan på Ringsjöbaden, fördelat på vikt.

Figur 3. Det sista momentet är att häfta arkivbeständiga fyndlappar inuti varje fyndlåda.