Dräneringsarbeten vid 4 kyrkor norr om Ystad

Under våren har vi varit med vid dräneringsarbeten vid fyra kyrkor norr om Ystad. Arbetet vid kyrkorna i Högestad, Hedeskoga och Baldringe är avklarat och nu ska den sista snart sätta i gång, Sövestad kyrka. Vid dessa arbeten har schakt dragits runt om kyrkorna precis intill väggen och ut till antingen befintliga eller nya dagvattenkasetter. Vad som kan konstateras är att det redan grävts mycket för tidigare dagvattensystem och dränering, så mycket av ytorna precis runt kyrkorna har varit söndergrävda. Alla kyrkor har även blivit mer eller mindre ombyggda där raseringsspåren syns i massorna i form av omrörda grundmurar och väggar tillsammans med taktegel. Detta är dock också viktig information för att förstå vad som har hänt med kyrkorna genom tiderna.

​Vid nedläggning av dränering är schakten ofta inte djupa, men eftersom rören måste luta så att vattnet kan rinna ut kommer man vid vissa ställen ner på ett lite större djup. Det är här gravarna har dykt upp. Nu för tiden läggs gravarna ner på ungefär 1,6 meters djup, men denna standard fanns inte förr. På en meters djup vid Baldringe kyrka återfanns två relativt välbevarade gravar som med tanke på hur armarna är placerade verkar ha en väldigt tidig datering. Armställningar har länge uppfattats som ett sätt att kunna datera gravar där fyra typer har kunnat identifieras, se figur nedan. Denna typindelning ska mer ses som generella mönster än exakta sanningar. Armställning A dateras till tiden fram till 1200-tal, B förekommer 1000–1100-tal men är sedan dominant fram till 1350, armställning C och D kommer sedan att dominera från 1350 medan D dominerar från slutet av 1400-talet (för mer information, se bland andra Redin 1976 s. 179 och Kieffer-Olsen 1993 s. 73). På gravarna vid Baldringe kyrka ligger armarna utmed kroppen och har därför preliminärt daterats till 1000–1200-tal. Detta är väldigt intressant då kyrkan i Baldringe antas vara byggd på 1100-talet. Ett dendrokronologiskt prov som är taget från en av bjälkarna i långhuset har daterats till 1132. Prov för kol-14 datering har tagits från skeletten och vi väntar med spänning på den exakta dateringen av gravarna. Kan gravarna varit nedgrävda innan stenkyrkan byggdes? Kan det då ha stått en tidigare kyrka i trä på platsen? Detta är spännande frågor som kan bidra till förståelsen av platsen och hur den använts. 

​

En av gravarna vid Baldringe kyrka med armarna längs med kroppen.

Armställningar A till D (Cinthio 2002 s. 215). Bearbetad efter.

​En grav återfanns även vid Hedeskoga kyrka på ungefär 1,2 meters djup. Personen har blivit begravd i en träkista där spår av träet var synligt i den blöta, leriga jorden. Spikar låg runt om hela skelettet och markerade tydligt hur stor kistan varit. I denna grav låg armarna över magen i en 90-gradig vinkel, det vill säga i armställning C. Graven har därför preliminärt daterats till 1350–1400-tal. Även här kommer kol-14 prover skickas för datering för att få en mer exakt datering. På detta skelett syns skador och frakturer som läkt ihop och vidare analyser får visa vad som har hänt personen i fråga. 

Närmast kommer gravarna att analyseras av vår osteolog, bland annat för att kanske kunna bestämma kön, ålder och skador eller sjukdomar som har förändrat skelettet. Detta kan visa på vad som har hänt personen i livet och i en liten skala berätta hur människorna som bodde i närområdet hade det. Vi ser också med spänning på vilka resultat som ska komma från undersökningen vid Sövestad kyrka. 

Graven vid Hedeskoga kyrka. Delar av skallen är tyvärr borta.

​Referenser:
​
Cinthio, Maria. 2002. De första stadsborna. Medeltida gravar och människor i Lund. Stockholm/Stehag.

Kieffer-Olsen, Jakob. 1993. Grav og gravskikke i det middelalderlige Danmark. 8 kirkegårdsudgravninger. Højbjerg.

Redin, Lars. 1976. Lagmanshejdan. Ett gravfält som spegling av sociala strukturer i Skanör. Acta Archaeologica Lundensia Series in 4. Nr 10. Lund.