De medeltida lundaborna som begravts vid kyrkogården vid S:t Olof och som grävdes ut 2017 blir nu studerade i detalj osteologiskt, dvs. med fokus på själva skeletten. Här är ett exempel på ett käkben från en av gravarna som berättar om ett plågsamt levnadsöde.
Det du ser mitt i bild är ett hål genom benet i underkäkens utsida, vid första kindtanden. Hålet har orsakats av en enorm varbildning som byggts upp inne i benet. Inflammationen har gått via ett kariesangrepp på tanden ovanför. Först frättes kronan bort av karies och genom de blottlagda rötterna har bakterier enkelt fått tillträde till käkbenet. Den omfattande inflammationen växte till och karvade ut en rejäl håla inne i benet innan den till slut tryckte sig igenom käkbenet och varet kunde komma ut genom sin så kallade abscess. En upplevelse som nog både var lättande och fruktansvärd för personen i fråga.
Personen har förmodligen levt med denna abscess öppen en tid och var har då och då runnit ut i munnen. På sikt är det väldigt farligt att gå runt med en stor varbildning med nära tillträde till blodomloppet. För att inte säga smärtsamt! Och svårt att tugga! Och lukten! Sista tiden i livet var uppenbarligen plågsam för personen ifråga som led av sin tand men även för alla som träffade på hen och kände lukten av förruttnelse ur munnen.
En kronisk infektion i tandbenet kan leda till blodförgiftning (sepsis) och i värsta fall döden. I detta fall har det har börjat som karies i första kindtanden, vilket ledde till att hålet växte och växte så att hela kronan försvann och eftersom tandrötterna fick sitta kvar kunde de leda in infektionen i benet. Inte utan att man blir lite extra glad en dag som denna att vi har tillgång till tandborstar, tandtråd och inte minst tandvård. Även om det är jobbigt att dra ut en tand så verkar alternativet betydligt värre eller hur?
Undersökningen genomfördes i samarbete med Kulturen i Lund. Läs gärna mer om deras arkeologiska verksamhet på deras hemsida.
RSS Feed