Efter tre veckors arbete börjar vi förstå allt mer av stenålderslämningarna på Södra Hasslegården. Helt uppenbart finns det väldigt många flintor från den senare delen av tidigmesolitikum på platsen. På den avbanade ytan finns också spridda skörbrända stenar. Tillsammans ger det ett intryck av intensiva aktiviteter på platsen för cirka 9 000 år sedan. Idag ligger utgrävningsplatsen i åkermark som sluttar ned mot en utdikad mosse, men under mesolitisk tid var den utdikade mossen en del av Ringsjön.
Vanligen är stenåldersboplatser som den på Södra Hasslegården förstörda av plöjning. Det enda som brukar återstå av boplatserna är flintor utan meningsfullt sammanhang. På Södra Hasslegården återfinns dock de fyndförande lagren flera decimeter under ploggången. För att klarlägga varför det förhåller sig så har en långprofil upptagits. Av profilen framgår att den fyndförande ytan först täckts av ett lager fin sand varefter matjord och småsten påförts. Vi tror att lagret med fin sand eroderat från kullen väster om undersökningsytan och blåst ned och täckt en äldre markyta. Matjorden ovanpå har sannolikt flyttats nedför sluttning av plöjning under lång tid. I detta fall visade det sig vara ovanligt lätt att bestämma när erosionen tog sin början. I profilen, ovan det fyndförande lagret men under sandlagret, hittade vi nämligen en skära från senneolitikum/tidig bronsålder. Erosionen tog alltså fart senast under äldre bronsålder, sannolikt beroende på ett ökande betestryck. Miljöproblem skapade av människor är alltså inget nytt.
Än så länge har vi inte öppnat några större ytor inom den mesolitiska boplatsen. Sex stora rutor (6 X 3 meter) är under utgrävning och vi har kunnat konstatera att det mesolitiska lagret har en mäktighet av åtminstone 10 cm. På en plats gick vi dock lite djupare med grävmaskinen och upptäckte en oval mörkfärgning (4,5 X 2,5 meter). Givetvis hoppades vi att det skulle vara en mesolitisk hydda. Efter att undersökningen av den mörka ovalen nästan är färdig är det troligt att det verkligen är en mesolitisk hydda.
Vi kan alltså glädja oss åt välbevarade lager från mesolitikum, mycket fynd och en hydda. Men hyddorna ser man tyvärr bara när kulturlagret är borta, och eftersom kulturlagret är fullt av fynd går det inte att tanklöst ta bort det med en grävskopa. Kanske har vi haft tur och hittat den enda hyddan på ytan, eller så finns det 15 hyddor till inom vår undersökningsyta. För närvarande vet vi inte. De närmaste fyra veckorna kommer helt säkert bli spännande, roliga och resultatrika. Men de kommer också att präglas av många och svåra prioriteringar.
Vanligen är stenåldersboplatser som den på Södra Hasslegården förstörda av plöjning. Det enda som brukar återstå av boplatserna är flintor utan meningsfullt sammanhang. På Södra Hasslegården återfinns dock de fyndförande lagren flera decimeter under ploggången. För att klarlägga varför det förhåller sig så har en långprofil upptagits. Av profilen framgår att den fyndförande ytan först täckts av ett lager fin sand varefter matjord och småsten påförts. Vi tror att lagret med fin sand eroderat från kullen väster om undersökningsytan och blåst ned och täckt en äldre markyta. Matjorden ovanpå har sannolikt flyttats nedför sluttning av plöjning under lång tid. I detta fall visade det sig vara ovanligt lätt att bestämma när erosionen tog sin början. I profilen, ovan det fyndförande lagret men under sandlagret, hittade vi nämligen en skära från senneolitikum/tidig bronsålder. Erosionen tog alltså fart senast under äldre bronsålder, sannolikt beroende på ett ökande betestryck. Miljöproblem skapade av människor är alltså inget nytt.
Än så länge har vi inte öppnat några större ytor inom den mesolitiska boplatsen. Sex stora rutor (6 X 3 meter) är under utgrävning och vi har kunnat konstatera att det mesolitiska lagret har en mäktighet av åtminstone 10 cm. På en plats gick vi dock lite djupare med grävmaskinen och upptäckte en oval mörkfärgning (4,5 X 2,5 meter). Givetvis hoppades vi att det skulle vara en mesolitisk hydda. Efter att undersökningen av den mörka ovalen nästan är färdig är det troligt att det verkligen är en mesolitisk hydda.
Vi kan alltså glädja oss åt välbevarade lager från mesolitikum, mycket fynd och en hydda. Men hyddorna ser man tyvärr bara när kulturlagret är borta, och eftersom kulturlagret är fullt av fynd går det inte att tanklöst ta bort det med en grävskopa. Kanske har vi haft tur och hittat den enda hyddan på ytan, eller så finns det 15 hyddor till inom vår undersökningsyta. För närvarande vet vi inte. De närmaste fyra veckorna kommer helt säkert bli spännande, roliga och resultatrika. Men de kommer också att präglas av många och svåra prioriteringar.
För att förstå platsens stratigrafi och fyndspridning gräver vi stora rutor (6 X 3 m)
En sannolik mesolitisk hydda under utgrävning. Förutom en att en bit är grävd vid förundersökningen och förekomsten av ett gryt i kanten är den mycket välbevarad. Frågan är hur många fler hyddor det finns under kulturlagret?
På kulturlagret, men under den fina sanden påträffades denna vackra skära av flinta som visar att erosion och jordflykt hade tagit sin början senast under äldre bronsålder.