Färdiggrävt på Fairyhill

Undersökningen av lämningarna på Fairyhill är nu avslutad. För att summera grävningen kan vi konstatera att vi grävt en ganska intensivt utnyttjad yta, men att aktiviteterna som ägt rum här var ganska perifera i förhållande till den egentliga boplatsen där man haft sina bostadshus. Ett tidigare känt boplatsläge som använts både under tidigmesolitikum och tidigneolitikum var belägen i närheten men det finns även fler kullar i närområdet där man kan tänka sig att det varit lämpligt att anlägga en boplats, t.ex. kullen där gården Fairyhill ligger idag.

I nuläget är det svårt att säga mycket om dateringen av lämningarna inom undersökningsområdet, mer än att den relativt ringa fyndmängden pekar främst mot neolitikum, men i viss mån även mot mesolitikum. Detta är i linje med de C14-dateringar som genomfördes vid förundersökningen och som visade på tidig- och mellanneolitikum. Då liksom nu påträffades de flesta fynden av flintföremål i ett lager som verkar vattenpåverkat och som legat över en del av ytan i öster. Det undersöktes bland annat genom en noggrann genomsökning av ytan (se foto). Lagret ligger över de lägst liggande delarna av området, nära en tidigare våtmark. Kanske har området varit översvämmat eller i alla fall vattensjukt i perioder.
Andra fynd har gjorts i igenfyllda gropar och rännor. Exempelvis hittade vi i en grop ett avslag som slagits av från kanten av en slipad flintyxa (se foton), och i en ränna påträffade vi ett par skrapor (se foto) som kan ha använts vid skinnberedning eller vid bearbetning av något annat material. Allt fyndmaterial vi påträffat inom ytan består av flinta. Inga fynd av keramikskärvor eller djurben har gjorts, vilket annars brukar vara vanligt på boplatser från stenåldern. Detta säger oss att antingen är bevarandeförhållandena på platsen dåliga för dessa typer av material eller så har man inte hanterat keramikkärl eller djurben (dvs. måltidsrester eller slaktavfall) här. Om det senare stämmer säger det en hel del om hur platsen använts. Om man inte intagit några måltider alls här har platsen varit vikt för specifika aktiviteter.

Vad har man då gjort här i det som troligen utgjorde utkanter av en boplats? Var det här man höll sin boskap under den tidiga delen av neolitikum, nära våtmarken på de naturligt öppna våtmarksängarna? Detta är en möjlighet. Vi har också kunnat konstatera ett par troliga huslämningar, en längst i väster och en längst i öster (närmast den tidigare kända boplatsen). Båda husen var relativt små och av en tidig typ, s.k. tvåskeppiga stolphus. Det återstår att datera dem, men de kan ha utgjort någon form av enklare bostad eller uthus. Några enstaka hyddor kan också ha lämnat spår i form av rännor i området, men dessa tolkningar är än så länge lite osäkra. Om man bott på platsen, om än tillfälligt, bör någon form av hushållsavfall i form av ben och keramik ha hamnat i närliggande gropar och liknande. Men det har det alltså inte. Återigen kan avsaknaden av den typen av spår bero på att man alls inte bott på platsen eller att bevaringsförhållandena är dåliga.

Det är således osäkert om man bott inom området, men klart är att man eldat på platsen. Flertalet lämningar efter eldplatser finns över hela ytan och speciellt koncentrerade var dessa på sluttningen intill en gammal bäckfåra. Efter undersökning schaktade vi bort det vattenpåverkade lagret med grävmaskin, och under ytterkanten på lagret framkom ytterligare spår av eldplatser. Bäckfåran har dock nog inte haft rinnande vatten mer än tillfälligt under den tid människor vistats på platsen – själva bäckfåran visade sig troligen vara av väldigt hög ålder, kanske bildades den av rinnande vatten i samband med att inlandsisen smälte i området (se foto). Under mesolitikum och neolitikum kan den gamla bäckfåran fortfarande utgjort avrinningsområde för de närliggande kullarna, men det kan ha tett sig mer som en sankmark än en öppen bäck under större delen av dessa perioder. Nu återstår att analysera innehållet i eldplatserna, för att se om det finns rester av förkolnade makrofossil i form av hasselnötsskal, sädeskorn eller andra fröer som kan ge ledtrådar till vad man gjort här vid den gamla bäcken.

Nu återstår bearbetning och analys av materialet och så småningom kommer en rapport som kommer att kunna laddas ner här på hemsidan.
 
 
 

Ett tunt vattenpåverkat lager låg över stora delar av ytan i öster. Här genomsöks ytan efter flintföremål. Klas-Holger och Julius granskar marken noga.

Ett avslag från en slipad flintyxa som påträffades i en av groparna.

Avslaget sett från sidan. Yxans välvning och den slipade kanten syns tydligt.

Två skrapor som hittades i en ränna.

Arne rensar profilen för att kunna se den gamla bäckfåran ordentligt.