Kartors vittnesbörd del 1 – Elleköpinge kyrka

Elleköpinge kyrka. Grundplan hämtad från Cnattingius 1965.

Platsen för Elleköpinge kyrka en dag i oktober 2021.

I oktober 2021 genomförde vi på länsstyrelsens uppdrag en mindre efterundersökning vid Elleköpinge, en idag försvunnen landsby belägen ca 4 km väster om Åhus. Platsen ligger nära Helge å och här fanns en gång både färja – Kiöpinge färja – och en egen sockenkyrka. Resterna efter kyrkan ligger dolda under en kulle intill ridhuset vid Älleköpinge gård. En minnessten har rests och med lite god vilja kan man skönja grundmurarnas sträckning under grästorven. Ödsligt och rätt isolerat, tänkte man den där soliga höstdagen för 2 ½ år sedan. Under vårt första besök i Elleköpinge och tillbringade vi några timmar med att metalldetektera en yta där tidigare ett senvikingtida silvermynt, präglat mellan 991 och 997 e.Kr för den engelske kungen Ethelred II, hade påträffats.



​Självfallet gjorde vi en del fynd – det har ju legat en by med flera gårdar på platsen under många hundra år – men inget direkt uppseendeväckande och framför allt inget med en lika tidig datering. De påträffade fynden – fyra mynt och ett fragment av ett pilgrimsmärke – tillhörde alla hög- och senmedeltid. Den begränsade insatsen och dess resultat finns beskriven i en rapport som är tillgänglig digitalt: 
​
​https://pub.raa.se/visa/dokumentation/924e2084-8c46-4383-ba1e-f3fbb6a4f072

​

Långt senare, i arbetet med en artikel om hur de medeltida städerna Åhus och Vä ersattes med Kristianstad, kom vi åter i kontakt med uppgifter om kyrkan i Elleköpinge. Ruinen undersöktes arkeologiskt redan 1965 och man kunde då konstatera att kyrkan haft en traditionell romansk grundplan med långhus, kor och absid. I väster påträffades grunden till ett brett västtorn försett med en spiraltrappa i det sydvästra hörnet. Ett stort vapenhus hade tillfogats framför kyrkans sydportal under senmedeltiden. En ganska ordinär kyrkobyggnad i nordöstra Skåne, med sin längd om 27 m. Men den har säkert synts på långt håll i det flacka, öppna landskapet och utgjort ett bra landmärke. Mest uppmärksammat vid utgrävningen blev det oväntade fyndet av en runsten (DR EM85; 377) som låg inmurad i kyrkans södra långhusmur. Dess text lyder, översatt till modern svenska, Billing reste efter Skröte denna sten. Sedan tio år tillbaka kan stenen beskådas vid torget i Åhus, där den rests framför stadens medeltida rådhus, idag Åhus museum.

Älleköpingestenen (DR EM85 377) utanför Åhus kyrka och museum idag.

Det intressanta i det här sammanhanget var uppgifterna om hur Elleköpinge kyrka försvann. I februari 1618 erhöll länsmannen Jens Sparre, ett brev från Christian IV med befallningen att ”Kongen har bestemt, att Ellekiöbinge Kirke, der hidtil har vaeret Anneks til Aahus Kirke, skal kasseres…”. Församling och intäkter lades under St Maria i Åhus, ett sätt att klara underhållet för den stora och påkostade kyrkobyggnaden när nu staden förlorat sina privilegier året innan och skulle avvecklas. Kyrkan i Elleköpinge lades ner och ställdes öde, även om detta skedde under bybornas protester. Byggnadsmaterial kunde nu tas från den övergivna kyrkan som förvandlades till ett stenbrott. Detta skedde vid en tidpunkt då Kristianstad höll på att uppföras och Helge å trafikerades av pråmar lastade med sten och tegel från nyss nedbrutna byggnader i Åhus, Man hade kunnat vänta sig att kyrkan i Elleköpinge skulle ha raserats snabbt och effektivt, belägen som den var alldeles intill transportleden. Men uppgifter talar om att ruinen var helt försvunnen först mot slutet av 1700-talet. Var det böndernas motstånd som bromsade rivningen, eller fanns det andra skäl?

Några kartor som idag förvaras på Krigsarkivet i Stockholm kan ge oss vissa ledtrådar. Det handlar dels om en illa hanterad geometrisk karta över Christianstads lähn som tyvärr är odaterad, men som bör vara upprättad någon gång under sent 1600-tal eller tidigt 1700-tal (KA ID K0003129). Här har skissartade, rätt amatörmässigt utförda bilder av kyrkor lagts in i kartbilden med rött bläck. 
​

Man kan speciellt notera hur spiran på St Maria i Åhus har överdrivits – de schematiska avbildningarna av kyrkorna har sannolikt varit avsedda som orienteringshjälpmedel, som landmärken. Elleköpinge kyrka är utritad på sin rätta plats, men vid dess namn har ordet ”öde” tillfogats. ​

Geometrisk karta över Christianstads lähn (Krigsarkivet ID K0003129).

Detalj ur den geometriska kartan med Elleköpinge öde kyrka och St Maria i Åhus.

​
​På en något enklare utformad karta som bör hänföras till samma tid (Trakten omkring Christianstad på 4 mils avstånd - KA ID K0003132)  har bilderna av kyrkor och bebyggelse ägnats större omsorg och blivit mer detaljerade, men ändamålet verkar ha varit detsamma; att visa fram landmärken som lätt kunnat identifieras av den resande, vare sig man färdats till lands eller på vatten. På denna karta finns en kyrkobyggnad inlagd på rätt plats, men här saknas namnet Elleköpinge. Men det var kanske inte så viktigt, eftersom kyrkan var övergiven och öde? 

Detalj från Trakten omkring Christianstad på 4 mils avstånd (Krigsarkivet ID K0003132). Kyrkan i Elleköpinge är utritad, men saknar namn.

​​Slutligen finns en skissartad något yngre kartbild av Trakten emellan Christianstad och Åhus (KA ID K0031163) där bebyggelsen återigen är detaljerat återgivna. Här finns Kiöpinge färga markerad liksom Elleköpinge kyrka, nu angiven som ”öde” och tecknad på ett sätt som ska antyda att den är en ruin. Man kan också notera att den i samband med etableringen av Kristianstad år 1616 till 1619 grävda kanal som kallas Graften finns utritad. Kanalen kom till för att underlätta passagen förbi den grunda Yngsjön. Ytterligare en viktig detalj är att samtliga tre kartor visar Helge ås ursprungliga lopp, från Hammarsjön ner till Åhus. De är alltså helt säkert upprättade innan ån vid vårfloden 1775 bröt sig ett nytt utlopp vid Gropahålet i Yngsjö. 

Detalj från Trakten emellan Christianstad och Åhus (Krigsarkivet ID K00031163). Kyrkan i Elleköpinge utritad som ruin.

​
​Sammanfattningsvis kan vi sluta oss till att den nedlagda och på kungens order kasserade kyrkan i Elleköpinge stod kvar under lång tid, trots att man hade stort behov av byggnadsmaterial uppe i den nya fästningsstaden Christianstad. Var det böndernas motstånd mot rivningen som spelade in? Eller var det behovet av bra landmärken, navigationshjälpmedel för alla de som färdades på Helge å? Bägge möjligheterna förefaller rimliga. Men kanske var det också praktiskt med en byggnad som kunde användas som rastställe för de som väntade på rätt vind och väder för att färdas den sista biten uppströms över Hammarsjön till fästningens kajer vid Beckhovet. Krigsarkivets kartor har givit oss en uppfattning om hur en av Skånes försvunna medeltida kyrkor har tagit sig ut – i alla fall på långt håll från betraktaren.  

Mer att läsa:
Artiklar i Ale. Historisk tidskrift för Skåneland nr 3/1965:
Lars D. Cnattingius: Utgrävningen av Elleköpinge kyrkoruin.
Sven B. F. Jansson:  Ett överraskande runstensfynd. Om Elleköpingestenen.
​