Trattbägaren framrensad för fotografering. Botten av kärlet syns till höger i bilden och bukstrecken syns i mitten av skärvan till vänster.
Under denna vecka har vi i Dalköpinge utanför Trelleborg grävt flera olika typer av anläggningar från stenåldern. Vi fortsätter med de senneolitiska husen som vi berättade om på vår facebook förra veckan med imponerande resultat. Under schaktningen av ett område där flera neolitiska lämningar har påträffats hittade vi keramik som visade sig bli ett helt kärl från tidigneolitikum (ca 4000-3300 f.Kr.), en så kallad trattbägare!
 Keramiken gick inte att ta in hel då den redan var krackelerad i marken. Men skärva för skärva plockades in för tvätt och analys. |  Keramiken penslas fram för att vi ska få bra bilder av skärvorna in situ. |
Vid schaktningen syntes bara ett litet streck av röd keramik i jorden. Ingen tydlig nedgrävning syntes. När vi sedan rensade kring den ensamma keramikskärvan dök mer och mer keramik upp. Snart förstod vi att detta nog handlade om ett helt kärl som stått upp och sedan kollapsat så bitarna nu låg lagrade på varandra. När vi rensade och penslade fram keramikbitarna framkom så småningom bukstreck och det tillsammans formen på kärlet visade att det tydligt var ett stor trattbägare. Keramiken var mycket krackelerad redan i jorden så vi förstod att kärvorna skulle gå sönder när vi plockade upp dem. Därför var vi noga med att fotografera alla skärvorna, och även 3D-fotografera kärlet vartefter vi tog upp skärva för skärva.
I området kring trattbägaren har även påträffats en hydda och en stor grop fylld med sten som på förundersökningen daterats till tidigneolitikum. Det är därför tydligt att man befunnit sig i detta område under tidigneolitikum. Just där keramiken låg var underlaget sandigt medan resten av området bestod av lera. Det är ganska vanligt att lämningarna från stenåldern påträffas just i dessa sporadiska områdena med sandigare material.
En tidig och dimmig höstmorgon började Elin rensa fram trattbägaren.
Som sagt fortgår även arbetet med de stora, senneolitiska husen (senneolitikum ca 2400-1800 f.Kr.). I ett av husen, det största som är ungefär 37 m långt, påträffas stora takbärande stolpar. Stolphålen är mellan 50 och 70 cm djupa, där mittstolparna är störst. Det största av dem är ungefär 80 cm djupt och helt fyllt med sten. Hittills verkar det som att den västra halvan av huset har kraftigare stolpar både i bredd och djup och skiljer sig från den östra delen. Kanske kan detta tyda på att den västra delen av huset haft en övre del som har burits upp av de kraftiga stolparna.
 Det största, stenfyllda stolphålet i den senneolitiska huset. |  Exempel på ett annat av de stora takbärande stolphålen i det senneolitiska huset. |
I nästan alla av stolparna har fynd påträffats, framförallt keramik men även flinta och en del flintverktyg. Detta är ganska ovanligt i senneolitiska hus. Detta huset sticker därför ut från andra hus daterade till samma period, både på grund av alla fynd och även storleken.
 Exempel på senneolitisk keramik som påträffats i stolphålen. |  En skrapa i flinta som påträffades i ett av stolphålen. |