Södra Hasslegården efter matjordsavbaning.
Södra Hasslegården är en stenåldersboplats har antagits vara cirka 9 000 år gammal. Den höga åldern gör att härdar och gropar ofta är urlakade och svåra att upptäcka. De tydligaste spåren utgörs istället av slagen flinta som återfinns i koncentrationer av varierande storlek. Boplatser av denna typ är svåra att förundersöka och resultaten vid den slutliga arkeologiska undersökningen blir inte sällan oväntade. Det mest pinsamma resultatet är förstås om det visar sig vara betydligt mindre fynd än förväntat.
Redan efter den inledande avbaningen stod det dock klart att få fynd knappast kommer att bli ett problem. Flera tusen kvadratmeter kulturlager med flinta och skörbränd sten framkom och vid den inledande rutgrävningen påträffades mycket flinta. Några mikroliter (pilspetsar) tyder på att den preliminära dateringen till 7 000 f Kr är riktig. Vi hoppas att en oval färgning på cirka 4 X 2,5 meter är en hydda, och finns det en kan det finnas flera. Sammantaget känns det om att inledningen av utgrävningen varit riktigt lyckad.
Vid alla stora arkeologiska undersökningar påträffas överraskande fynd. Det som förvånar oss mest för tillfället är en vacker glaspärla från Vendeltid som regnade fram på den schaktade ytan. Kanske hör den ihop med en bastant sotig stenkonstruktion som påträffades i den östra schaktkanten? Bland stenarna hittade vi också ett mindre bronsföremål som vi tror är från sen järnålder. Förhoppningsvis kommer vi att veta mer om någon vecka, men säkerligen väntar ytterligare överraskningar under de kommande nio veckorna.