Undersökningarna i Dalköpinge har redan efter de första veckorna resulterat i att flera hus från olika förhistoriska perioder har börjat undersökas och kunskapsläget om byggnadstekniker och traditioner kommer utökas. Här följer ett blogginlägg om Hus 13 – ett hus och dess föregångare.
Under förundersökningarna 2021 schaktades delar av ett hus från äldre romersk järnålder fram i plan. Huset var treskeppigt och hade tydliga rännor. Under undersökningen som nu pågår har vi tagit fram merparten av huset och redan grävt ut hälften av anläggningarna. Vi var lite förvirrade över strukturerna till en början då det bredvid varje par takbärande stolpar fanns djupa stolphål som låg lite avsides. Dessa tycktes också vara takbärande men av lite annorlunda karaktär – de var mindre. Vidare analyser i fält och Intrasis medförde att vi nu kan se två hus – på nästan samma ställe. Det som i förundersökningen tolkats som ett hus har visat sig vara två, ett äldre och ett yngre, på nästan samma ställe, i samma väderstreck.
Plan över de två husen som överlappar varandra. Det äldre husets väggrad är tydligast ungefär i mitten av huset med flera stolpar på rad.
Västra delen av husen är nästan färdigundersökt i fält – vi har lämnat ett par takbärande stolpar åt våra paleoekologer för provtagning. Vi fick tillåtelse att även ta fram den östra delen av huset för att kunna fastställa husets fullständiga dimensioner och svara på frågor om rumsindelning, vad de olika delarna av huset använts till och dess förändringar under brukningstiden. Svaren på dessa frågor kommer efterhand.
Väggrännorna var bitvis väldigt grunda och vi var därför tvungna att vara försiktiga med maskinschaktningen för att ta fram dessa utan att de förstördes. Den nödvändigt försiktiga schaktningen, särskilt i den östra delen av huset, gjorde att det äldre husets gavlar var svåra att fastställa. Stolphålen är flacka och fläckvis med matjord låg kvar efter schaktningen eftersom ytan var för känslig för att dra djupare med maskin. Vid rensning med handverktyg har vi kunnat ta fram tillräckligt många anläggningar för att få en förståelse för husens utsträckningar och indelningar.
Båda husen har blivit ombyggda minst en gång var – vilket är en slutsats vi har dragit utifrån att vi har hittat flertalet takbärande stolpar som har stolpats om. I stolphålen från dessa takbärande stolpar finns mer än en botten. Det tyder på att man någon gång ersatt en stolpe med en annan vilket lämnar spår efter den äldre stolpen under den nya.
Det äldre huset är uppskattningsvis 28 meter långt, men eftersom den norra väggen inte har bevarats kan bredden i nuläget inte fastställas. Det är cirka 4,5 meter mellan varje par takbärande stolpar, ett ganska typiskt mått för hus från perioden. Det är ett treskeppigt hus som ligger i öst-västlig riktning.
Magnus Enström rensar ytan vid den östra delen av huset. De röda kubbarna markerar var de takbärande stolparna har stått och de vita markerar väggarna.
Huset från den yngre fasen är betydligt större, med en uppskattad längd på minst 40 meter. De takbärande stolparna är grövre men håller ungefär samma mått mellan paren (cirka 4,5 meter). Det yngre huset har också tydliga väggrännor och vid undersökningen har vi kunnat fastställa flera tydliga stolphål i dessa. Bredden på huset är 6 meter.
Längden på husen är uppskattningar utifrån den information vi har att tillgå i nuläget. Det kan hända att mått och dimensioner uppdateras allt eftersom vi får in mer information från fältarbetet och analyserna.
Bränd lera och grovt slagen flinta utgör de mest frekventa fynden vi observerat i anläggningarna. Bränd lera har använts som tätning och reparationsmaterial i husets väggar och tak. Flintan, som kanske mest förknippas med äldre perioder i människans förhistoria, används även flitigt under järnåldern för tillverkning av enklare verktyg och för att slå eld.
Bilden är tagen från den västra gaveln på huset mot öst. De röda kubbarna markerar var de takbärande stolparna har stått och de vita markerar väggarna.
Vi har tagit flertalet makrofossil- och fosfatprover för att utöka kunskapsläget om husens faser och rummens funktioner, och förhoppningsvis kommer det att kunna berätta något om människorna som levt där – de människor som har tagit hand om sitt hus generation efter generation under äldre romersk järnålder (grovt räknat cirka år 0-200 e.Kr.).