Vikingatida offergrop i Viby

Under våren 2015 gjordes ett mycket ovanligt fynd i utkanten av Viby, sydost om Kristianstad. Viby är egentligen två sammanslagna tvillingbyar – Håslöv och Viby. En fastighetsägare skulle uppföra ett mindre bostadshus, och eftersom det var i utkanten av Håslövs historiska bytomt beslöt Länsstyrelsen att schaktningsarbetet skulle övervakas av arkeologisk personal.

När vi grävt bort 80 cm matjord hittade vi en 3,5 m stor och 45 cm djup grop. I gropen fanns ett cirka 10 cm tjockt lager med hårt brända krossade ben, en helt enorm mängd jämfört med att vi vanligen hittar en handfull. Välbevarade gravar med brända ben kan innehålla kanske en liter. En fjärdedel av gropen kunde undersökas, och vi plockade upp omkring 10 kg brända ben, vilket gör att den uppskattade totala mängden varit omkring 40 kg. Benen var till största del mycket hårt brända och krossade, med en tendens att de minsta fragmenten fanns i centrum och de större i utkanten. En liten mängd var endast lätt brända eller svedda, och endast 35 g var till synes helt obrända. I lagret över och under fanns enstaka keramikskärvor, skörbränd sten, slagen flinta, och en del av ett bronsbeslag. Inga andra fynd eller lämningar påträffades i närheten av gropen. Länsstyrelsen beviljade en osteologisk analys av en liten del av materialet, en konservering av bronsbeslaget, två vedart/makrofossilanalyser samt två 14C-dateringar.

Den osteologiska analysen visade att det tycks röra sig om djurben. Inga människoben kunde konstateras, men eftersom största delen av materialet ännu inte har analyserats går det heller inte att utesluta.  I materialet fanns ben från både vilda djur och tamdjur. De som kunde bestämmas kom från nöt, svin, får/get, rådjur, kronhjort och säl. Benen är både från köttrika delar och mer beniga delar som kranier och fötter. Lagret innehöll däremot inget kol, utan var endast svagt sotfärgat.

En makrofossilanalys gjordes av ett jordprov från lagret, och det visade på vicker, obestämt korn, björk, hassel och fur. En 14C-analys gjordes på det förkolnade kornet, vilket gav en datering till vikingatid, 897-1020 e.Kr. med 2 sigma (1070 BP +/- 25), och till 943-1020 e.Kr. med ett sigma.

Det har alltså varit många djur som bränts, och en sannolik tolkning är att det är både matrester och slaktrester från en mycket stor offerfest. För att uppnå tillräckligt hög förbränningstemperatur måste man ha haft ett eller flera ordentliga bål, och efter förbränningen har man rensat benen från kol och flyttat dem till gropen. Lagret visar att benen deponerats vid ett och samma tillfälle. Då detta skrivs har vi inte hittat någon parallell till Vibyfyndet, det finns andra gropar som tolkas som offergropar men de är inte i närheten vad gäller mängden ben.

Byarna Håslöv och Viby skildes av en bäck, och i Viby uppfördes en stenkyrka på 1100-talet men aldrig i Håslöv. Håslöv är ett äkta så kallat ”lövnamn”. Namnleden –löv eller –lev har med arv att göra (jfr engelskans ”leave”), och Hås tros vara en naturbeskrivning. Löv- och levnamn tolkas ha mycket hög ålder, sannolikt går de ned i folkvandringstid (400-550 e.Kr.), kanske ännu längre. Viby skrevs i äldsta bevarat material som ”Vigby”, vilket tolkas som naturnamn och syfta till en nu uppgrundad vik av Hammarsjön.

Nåväl, Håslöv låg enligt äldre kartmaterial alltså i närheten av en vik till Hammarsjön, som i sin tur är en del av Helgesås vattensystem. Ett mycket centralt läge under vikingatid. Gropen grävdes i ett strandnära område, och troligen har den vikingatida boplatsen Håslöv legat i närheten. Den fick stå öppen någon tid, vi kan se att 10-20 cm fossil matjord fallit ned i dess botten. Vid offertillfället lades så de brända benen i den, därefter fylldes den med matjord. De senaste århundradenas effektiva jordbruk har sedan jämnat ut topografin, och offergropen hamnade under 80 cm odlad jord. Tills vi satte en omild grävskopa i dess ena del.

Ladda ner rapporten om Viby här.
 

Fyndplatsens läge sydost om Kristianstad

Fyndet görs. Det grå benlagret syns under 80 cm lerig matjord.

Gropen undersöks, den utfällda tumstocken är 2 m lång. Benlagret syns tydligt.

Bronsbeslaget med enkel streckornering och kvadratiskt nithål.

En sjättedel av det tilvaratagna benmatrialet.

14C-analys av ett förkolnat sädeskorn visar på en vikingatida datering.

Fyndplatsen markerat med rött på Skånska Rekognosceringskartan från 1812-20. Uppmätningarna till kartan gjordes dock på 1770-talet, före sänkningen av Hammarsjön. Under yngre järnålder har strandlinjen stått något högre, den påverkas även årligen då liksom nu av Helgeås olika flöden. Man ser tydligt den forna viken.