Konventparken i Åhus i slutet av mars 2024.
Så roligt det är när en begränsad insats, en test man gjort på vinst och förlust, ger bra resultat! Vi samlade bara in fyra jordprover från undersökningen av dominikanerkonventet i Åhus i höstas. Orsakerna var flera. Vårt syfte var främst att lokalisera de murar och golvnivåer vi sett på markradarbilderna. Därför blev schakten som grävdes små och vi var noga med att inte i onödan röra intakta lager och byggnadslämningar. Dessutom stod det klart att hela Konventparken var en rivningstomt. De arbetare som år 1617 fått i uppgift att riva konventets byggnader och ta tillvara allt brukbart byggnadsmaterial hade fullgjort sin uppgift på bästa sätt. Vi hittade nästan inga hela tegelstenar, bara tegelflis och murbruk som täckte golv och grunder. Man kunde förutsätta att det mesta vi stötte på var omrört och kontaminerat på dessa nivåer.
Men vi letade och på tre ställen hittade vi lager vars innehåll kanske kunde lämpa sig för en analys. Att vår bedömning stämde visar den paleobotaniska analys som anlände från laboratoriet i Stockholm i slutet av mars. Trots materialets begränsade omfattning kunde resultaten stödja flera av de preliminära tolkningar vi gjort redan i fält.
Västra längan. Grundmur, bortom den det delvis frilagda lergolvet.
De framgrävda lämningarna efter den västra längan bestod av grundmurar och ett lergolv i byggnadens södra del. Utifrån paralleller i andra, bättre kända konvent kunde man anta att längan haft någon form av ekonomifunktion. Det prov som togs ur lergolvet visade sig innehålla en stor andel köksavfall i form av brända benfragment från däggdjur, fiskben samt fiskfjäll, bland annat från abborre. Dessutom påträffades brända sädeskorn av korn, råg och vete samt klumpar av ett bränt organiskt material som bedömdes vara matrester. Mycket talar för att rummet har fungerat som kök. Fynd av medeltida keramik av en typ som gick ur bruk under 1400-talet (yngre svartgods) antyder att köket varit i bruk under konventets tid, inte under det sista skedet då Kronans gård i Åhus utgjorde ett administrativt centrum för regionen.
Ytterligare ett prov togs från en grop inne i den öppna gårdsytan mitt i anläggningen, fratergården. I den sandiga, vattengenomsläppliga jorden var bevaringsförhållandena för växtmaterial sämre, men enbär förekom. Vad som dominerade i det undersökta provet var emellertid fiskben och fiskfjäll från både sill och abborre. Gropen kan ha tillhört konventets tid; fisk var av största betydelse som tillåten mat under fastan. Det är också möjligt att den representerar aktiviteter från perioden innan Dominikanerna fick disponera den stora tomt man behövde för konventets byggnader. Fiske har alltid varit betydelsefullt i kuststaden Åhus och från bebyggelsens tidigaste skede finner man så kallade lerbottnar spridda inom stora delar av stadsområdet (se https://www.sydsvenskarkeologi.se/blogg/category/lerbottnar).
Lagerprofil på platsen för korsgången. 1. Korsgångens golvnivå. 2. Tunt raseringslager 1617–1620. 3. Markyta efter rivningen av konventet. 4. Tjockt raseringslager, rivningen av den östra längan.
Korsgången, den täckta passage som löpt runt innergårdens fyra sidor, kan ha varit byggd i trä och påmint om en pergola. På platsen för dess östra del, intill den stående muren, grävdes ett mindre schakt ner till golvnivån. Här kunde vi konstatera att själva golvet, antingen av kullersten eller lagt med tegelplattor, hade avlägsnats men att dess bärlager fanns kvar. I det jordprov som togs påträffades en mindre mängd fiskben, råg och fläderkärnor. Matrester. Mer oväntat var fyndet av ett halvfabrikat till en tärning gjord av ben. Sidan med tre ögon var klar, den med sex ögon påbörjad. Men ämnet var dåligt, man ska inte använda spongiöst ben till den här typen av små föremål. Dessutom kom en flisa av bärnsten i samma prov. Men fältet är öppet för spekulationer – vem försökte tillverka tärningar i konventets korsgång?
Över golvnivån låg ett tunt skikt av raseringsmassor, främst tegelflis och bitar av kalkbruk. Det tolkades som spår efter att tre av konventets fyra längor revs i grunden under åren 1617 till 1620. Man bör notera att vi ingenstans i området hittade mer omfattande raseringslager från detta skede. Sannolikt har man röjt av området noga, speciellt om meningen var att tomten skulle förvandlas till odlings- eller trädgårdsmark när väl Kronans gård i Åhus rivits.
 Halvfärdig tärning av ben och en liten bit bärnsten (Foto: Jens Heimdahl, Arkeologerna).  Äkta fläder (Sambucus Nigra) | På detta första rivningsmaterial hade en markyta bildats; ett ganska oansenligt mörkt lager av jord och rotfilt. Här påträffades oförkolnade frön från vildpersilja, malva och fläder – växter som kan ha ingått i konventets odling, men vilka dröjt sig kvar inom ruinområdet som ogräs och buskar. Man anar en period av förfall och igenväxning. Dessutom hittades kulslagg från smide i det undersökta provet. Den observationen är intressant, då den kan säga oss något om den kvarstående östra längan och hur denna har använts efter att de intilliggande tegelbyggnaderna försvunnit. Just murade hus som förlorat sin ursprungliga funktion kunde ibland utnyttjas till brandfarliga verksamheter som till exempel smide. St Jörgen i Malmö, det forna hospitalets kapell, förvandlades till en smedja efter reformationen liksom St Laurentii kapell på Visingsö. Det är fullt möjligt att konventets östra länga för en tid fyllt samma ändamål. Hur det nu än var, den östra längan fick ny funktion och en nådatid. Men den har varat mindre än ett halvt sekel, eftersom byggnadens murar avbildas på den äldsta trovärdiga kartan över Åhus, daterad till 1670 (se https://www.sydsvenskarkeologi.se/blogg/svartbrodernas-konvent-i-ahus-markradar-och-sma-schakt). Här har rivningen gått annorlunda till, vilket visades av det mäktiga raseringslager som täckte markytan med dess ogräs och fläder. Gissningsvis har ruinen under en längre tid av tilltagande förfall fungerat som stenbrott för de Åhusbor som levde kvar i den nedlagda staden. Sammanfattningsvis – vi har samlat in fyra jordprover. Genom analyser kom det indikationer på ett kök i den västra längan, det fanns belägg för fiskets betydelse, för mer eller mindre tillåten produktion av tärningar och för rivningens olika faser. Sen finns det en fråga till som man gärna ställer sig. Det gäller förekomsten av äkta fläder som vi kan påvisa arkeologiskt i en lång rad olika miljöer runt om i Skåne – landsbyar, städer, värdshus och nu alltså i ett Dominikanerkonvent. Vi är många som brukar plocka de väldoftande parasollformade blomklasarna på försommaren . Få drycker kan vara mer läskande än väl kyld fläderblomssaft. Men var det verkligen saft man ville framställa i det danska, medeltida Skåne? Kanske bör man snarare tänka sig att det var vad engelsmännen kallar elderberry wine? Ett rikt fruktvin baserat på fläder? “Elderberry wine, made correctly, is every bit as good as wine made from its cousin the grape. Aged, oaked and mellowed, wine from elderberries bears a close resemblance to some of the huskier, more brooding red grape wines” Citat från Hunt, Gather, Cook, Hank Shaw 2020 |