När man ger sig in i arkivens värld finner man ibland saker man egentligen inte letat efter, men som ändå visar sig bära spännande berättelser. Precis så var det när jag sökte efter militära ritningar över Kristianstads befästningar, upprättade innan de stora ombyggnaderna tog vid 1748. Det vill säga den fästningsstad omgiven av vallgravar och jordvallar, förstärkta med tio bastioner, som skapades på initiativ av Christian IV år 1614. Det var viktigt att få fram ett bra underlagsmaterial inför den kartering med georadar som snart skulle genomföras i norra delen av staden (läs mer om projektet här»). Att det skulle finnas omfattande lämningar efter de svenska försvarsverken bevarade under jord visste vi sedan länge; det har tidigare undersökningar visat (läs mer om bastion Arvprinsen här»). Men nu gällde det vad som eventuellt kunde ligga djupare ner. Var skulle vi söka efter murar och vallar från den danska tiden?
En av de tydligaste kartorna var daterad till 1673; precis i början av den svenska tiden vilken inleddes när Skåne bytte ägare efter Roskildefreden år 1658. Originalet förvaras idag på Krigsarkivet i Stockholm tillsammans med nästan 1500 andra akter som berör Kristianstad (Krigsarkivets Kristianstadsamling). Tidigare har detta viktiga källmaterial varit en smula ohanterligt. Katalogerna fanns visserligen tillgängliga på arkivets hemsida, men med bildmaterialet lågupplöst. Man kunde se vad ritningarna föreställde och läsa överskrifterna. Men att läsa de förklarande texterna till respektive akt var oftast inte möjligt. Då fick man antingen bege sig till huvudstaden eller beställa kopior via ansvarig arkivarie. Nu hade emellertid allt ändrats – Krigsarkivet har satsat på att tillgängliggöra sin bildskatt i högupplöst form!
En av de tydligaste kartorna var daterad till 1673; precis i början av den svenska tiden vilken inleddes när Skåne bytte ägare efter Roskildefreden år 1658. Originalet förvaras idag på Krigsarkivet i Stockholm tillsammans med nästan 1500 andra akter som berör Kristianstad (Krigsarkivets Kristianstadsamling). Tidigare har detta viktiga källmaterial varit en smula ohanterligt. Katalogerna fanns visserligen tillgängliga på arkivets hemsida, men med bildmaterialet lågupplöst. Man kunde se vad ritningarna föreställde och läsa överskrifterna. Men att läsa de förklarande texterna till respektive akt var oftast inte möjligt. Då fick man antingen bege sig till huvudstaden eller beställa kopior via ansvarig arkivarie. Nu hade emellertid allt ändrats – Krigsarkivet har satsat på att tillgängliggöra sin bildskatt i högupplöst form!
Bild 1 - ”Förteckningh opå huru många Stycken som Christianstad Befästningh hafwer til Sijdestryckningh och Defension”. Karta över Kristianstad, upprättade 1673. Idag i Krigsarkivets samlingar, nr K0032395 (klicka på bilden för större bild).
Kartan från 1673 visade sig då innehålla mycket mer än de danska befästningarnas planform i en noggrann uppmätning. De tillägg som närmast liknat klotter i svart bläck fick en viktig innebörd när den vidhängande rutan med text blev läslig. Vi har fått en ögonblicksbild av fästningens tillstånd strax innan det Skånska Krigets utbrott och den danska krigsförklaringen i september 1675! Överskriften lyder ”Förteckningh opå huru många Stycken som Christianstad Befästningh hafwer til Sijdestryckningh och Defension”. Det handlar om en nykter redogörelse för vilka resurser fästningen besitter i form av artilleri till sitt försvar i händelse av ett danskt angrepp. Kanonernas placering på vallarna är noga angiven, liksom vilken kaliber pjäserna har haft. Bokstav i tabellen anger läge på kartan, den första siffran på varje rad anger storlek, medan den andra noterar antal kanoner på respektive plats. Och vi kan se att det inte är mycket som man haft till sitt förfogande. Fästningens långsidor gapar tomma; vad som fanns av artilleri har koncentrerats på de utsatta kortsidorna i norr och söder där också de båda stadsportarna befann sig.
Varför har man hamnat i denna ofördelaktiga situation, de osäkra tiderna till trots? Rimligtvis har den danska garnison som avtågade från Kristianstad efter Roskildefreden försökt ta med sig vad man kunnat av i fästningen befintligt krigsmaterial. Vem ville lämna över goda kanoner i svenskarnas händer? Samtidigt har man på den svenska sidan överfört artilleri från vad som nu var fästningar i inlandet – likt slottet i Jönköping – till strategiskt viktiga positioner längs de kuster som just hade erövrats. Här stod nu mängder av kanonvärn och murade kasematter tomma när pjäserna hade förflyttats till hastigt uppförda skansar vid hamnar, inlopp och utsatta kustpartier. Paradoxalt nog uppstod en brist på artilleripjäser inom landet, trots att Sverige under 1600-talets senare del var världens ledande producent av järnkanoner!
På kartan över Kristianstads kanoner till ”sijdestryckningh och defension” gör man skillnad mellan järnkanoner och pjäser vars eldrör gjutits i brons vilka fått beteckningen ”metal”. Bara två stycken kan betecknas som grovkalibriga, en 26 pundig bronskanon placerad ute på spetsen av bastion Svea Rike (tidigare Kronprinsen) i sydöst och en 24 pundig på bastion Drottningen (tidigare Dronningen) i nordväst. Den sistnämnda, som kompletterats med en 16 pundig bronskanon, skulle avge flankerande eld och därigenom beskjuta fientliga soldater som närmade sig vallarna från Helge å-sidan. Här fanns en svag punkt i befästningsgördeln, bastionen Uppland (tidigare Själland) alldeles väster om Heliga Trefaldighets kyrka. Innanför de breda vallarna låg den del av kyrkogården där garnisonens soldater förefaller att ha blivit begravda (läs mer om utgrävningen vid Heliga Trefaldighet här»). I övrigt är det mest 12 pundiga kanoner med eldrör av järn man haft till sitt förfogande, samt en del lättare kanoner. Bland de sistnämnda noteras den lilla 2,5 pundiga bronskanon som placerats till försvar av Norreport.
Man kan anta att de flesta av de mindre pjäserna har laddats med skrot eller kartescher för att vålla så stor skada som möjligt på anfallande soldater i färd med att storma fästningen. Det var ju också exakt vad som hände. Sommaren 1676 var het och torr. Så torr att vallgravarna kring Kristianstad tömdes och de omgivande våtmarkerna till stor del torkade ut. Natten till den 15 augusti klättrade danska soldater över vallarna och intog staden efter att den varit i svenska händer under arton år. Tre timmars fri plundring vidtog… Men, som bekant vände krigslyckan i och med det oerhört blodiga slaget vid Lund den 4:e december 1676 och vid Landskrona den 14 juli året därpå. Nu blev istället den danska garnisonen innesluten och fick genomlida en mer än årslång belägring innan man till slut kapitulerade mot fritt avtåg från Kristianstad den 4 augusti 1678.
Varför har man hamnat i denna ofördelaktiga situation, de osäkra tiderna till trots? Rimligtvis har den danska garnison som avtågade från Kristianstad efter Roskildefreden försökt ta med sig vad man kunnat av i fästningen befintligt krigsmaterial. Vem ville lämna över goda kanoner i svenskarnas händer? Samtidigt har man på den svenska sidan överfört artilleri från vad som nu var fästningar i inlandet – likt slottet i Jönköping – till strategiskt viktiga positioner längs de kuster som just hade erövrats. Här stod nu mängder av kanonvärn och murade kasematter tomma när pjäserna hade förflyttats till hastigt uppförda skansar vid hamnar, inlopp och utsatta kustpartier. Paradoxalt nog uppstod en brist på artilleripjäser inom landet, trots att Sverige under 1600-talets senare del var världens ledande producent av järnkanoner!
På kartan över Kristianstads kanoner till ”sijdestryckningh och defension” gör man skillnad mellan järnkanoner och pjäser vars eldrör gjutits i brons vilka fått beteckningen ”metal”. Bara två stycken kan betecknas som grovkalibriga, en 26 pundig bronskanon placerad ute på spetsen av bastion Svea Rike (tidigare Kronprinsen) i sydöst och en 24 pundig på bastion Drottningen (tidigare Dronningen) i nordväst. Den sistnämnda, som kompletterats med en 16 pundig bronskanon, skulle avge flankerande eld och därigenom beskjuta fientliga soldater som närmade sig vallarna från Helge å-sidan. Här fanns en svag punkt i befästningsgördeln, bastionen Uppland (tidigare Själland) alldeles väster om Heliga Trefaldighets kyrka. Innanför de breda vallarna låg den del av kyrkogården där garnisonens soldater förefaller att ha blivit begravda (läs mer om utgrävningen vid Heliga Trefaldighet här»). I övrigt är det mest 12 pundiga kanoner med eldrör av järn man haft till sitt förfogande, samt en del lättare kanoner. Bland de sistnämnda noteras den lilla 2,5 pundiga bronskanon som placerats till försvar av Norreport.
Man kan anta att de flesta av de mindre pjäserna har laddats med skrot eller kartescher för att vålla så stor skada som möjligt på anfallande soldater i färd med att storma fästningen. Det var ju också exakt vad som hände. Sommaren 1676 var het och torr. Så torr att vallgravarna kring Kristianstad tömdes och de omgivande våtmarkerna till stor del torkade ut. Natten till den 15 augusti klättrade danska soldater över vallarna och intog staden efter att den varit i svenska händer under arton år. Tre timmars fri plundring vidtog… Men, som bekant vände krigslyckan i och med det oerhört blodiga slaget vid Lund den 4:e december 1676 och vid Landskrona den 14 juli året därpå. Nu blev istället den danska garnisonen innesluten och fick genomlida en mer än årslång belägring innan man till slut kapitulerade mot fritt avtåg från Kristianstad den 4 augusti 1678.
Bild 2 – Den danska stormningen av Kristianstad den 15 augusti 1676. Samtida avbildning med något påbättrad topografi…
Bild 3 – Den rekonstruerade bastion Konungen hösten med full beväpning hösten 2014.
Kartan med accessionsnummer K0032395 ger oss en ögonblicksbild in i detta skede av förvirring, osäkerhet och till sist krig. Den visar med all önskvärd tydlighet vilka skatter som döljs i svenska arkiv – autentiskt källmaterial som lätt kan föra oss flera sekler tillbaka i tiden!