​Nu har vi satt igång med att undersöka ytan där flintan hittades mer noggrant och flera nya intressanta fynd har gjorts som stärker tolkningen att lämningarna är just så gamla som vi från början antog, eller kanske till och med något äldre. Bland annat har vi påträffat så kallade mikroliter (micros=liten och lithos=sten), med en form som kallas lancetter. Denna typ av mikroliter tillverkades genom tillhuggning av små smäckra spån och är karakteristiska för perioden. De användes bland annat som pilspetsar och mothak (hullingar) på pilar. Vi har också hittat en av de flintkärnor som man slagit flintspån från. Flintan visar att det rör sig om en slagplats, det vill säga ett ställe där man suttit och tillverkat verktyg i flinta. Det vi hittar är spåren av denna tillverkning. 
En del av spånen uppvisar tydliga bruksspår på eggarna som antyder att de kan ha använts som skrap- eller skärredskap. På vilket sätt och på vilka material de har använts kommer vi förhoppningsvis kunna säga mer om när vi gjort funktionsanalys av bruksspåren på eggarna genom mikroskopering, det vill säga att vi studerar eggarna i mikroskop där vi ofta kan avgöra vad de använts till eftersom olika material lämnar olika spår på flintan. 

​





​Fynden förmedlar en ögonblicksbild av en vardag under äldre jägarstenålder i Dalköpinge. Kanske har man haft ett uppehåll i jakten för att vila, mätta hungriga magar, reparera och tillverka nya pilar och pilspetsar. Kanske reste man också ett enkelt vindskydd eller byggde en mindre hydda som skydd mot väder och vind. En del stolphål runt slagplatsen kan utgöra spår efter en enklare konstruktion. Även fynd av bränd flinta berättar att man eldat eller haft en lägereld i anslutning till slagplatsen. Lägerelden gav värme och även skydd mot vilda djur. 

​I veckan blev vi färdiga med undersökningen av den bortplöjda gravhögen från bronsåldern (troligtvis äldre bronsålder, ca 1700-1100 f.Kr.). Gravhögen har anlagt på en naturlig cirkulär upphöjning i landskapet. Från denna punkt ser vi ut över hela den stora undersökningsytan. Även fast själva högen är borta sedan länge fanns flera anläggningar bevarade, bland annat en stenpackning, en rik grav och flertalet härdar. Möjligen har de bevarats bra på grund av den skiftesvall som gått rakt över högen och gjort det svårt att ploga precis där anläggningarna ligger. Dock hade tyvärr ett av dikena som grävdes vid anläggandet av vallen grävts rakt över graven med metallfynden, men som tur var missade de precis fynden och resterna av kistan. Redan under förundersökningen upptäcktes de bevarade lämningarna och graven med metallfynden. Under denna undersökning schaktades hela ytan runt gravhögen av och en intressant plats framkom. 

​En så rik grav är ovanligt att vi upptäcker i uppdragsarkeologin då vi ofta inte får möjlighet att undersöka gravhögar från bronsåldern. De högar som är synliga från ovan mark är skyddade enligt lag och ska bevaras, därför får vi endast undersöka de bortplöjda som påträffas när vi förundersöker och utreder områden. Det är ofta inte mycket kvar av dessa högar, möjligen någon kantkedja, och framförallt är centralgraven oftast inte bevarad. Det är också mycket ovanligt att påträffa en så pass rik grav som denna är. En annan rik grav påträffades Västra Vemmerlöv, norr om Trelleborg, även den med fynd av bronser och guld, men denna undersöktes för hundra år sedan. Denna grav finns att se i en utställning på Trelleborgs museum. 

Som en del i en uppgörelse mellan Napoleon och den ryske tsar Alexander gick ryska styrkor över gränsen in i Finland i februari 1808. Det Finska Kriget utvecklades katastrofalt för Sveriges del och kom att resultera i förlusten av den östra riksdelen och närmast en statskollaps under följande år då Gustav IV Adolf avsattes. Mindre känd är den kortvariga ockupationen av Gotland. Ryska styrkor landsteg den 22 april 1808 och då inga reguljära svenska förband fanns på plats kapitulerade landshövding af Klint dagen efter varpå amiralen Bodisko utropade sig till rysk guvernör. Men svenska flottan lyckades blockera hamnen i Slite så att ryssarna inte kunde få över nödvändiga förstärkningar till ön. En undsättningsstyrka bestående av Jönköpings regemente anlände till Gammelgarn den 14 maj och nu kapitulerade i stället tsarens soldater inför övermakten. Efter drygt tre veckor var ockupationen till ända och Bodiskos trupper lämnade Gotland den 18 maj. Endast ett dödsfall skedde under de dramatiska dagarna 1808; en båtsman förolyckades när han föll från riggen på det svenska flaggskeppet.
​
I efterspelet till Finska Kriget stod det klart att Gotland behövde ett organiserat försvar. Att tsarens Ryssland skulle få en strategisk bas mitt i Östersjön ville man till varje pris förhindra. Lösningen som valdes var att 1811 upprätta en lokalt baserad försvarsorganisation, byggd på frivillig värnplikt. Det av Karl XIII antagna nya regementet blev därigenom Sveriges första värnpliktsförsvar, trots att systemet med indelta soldater skulle bestå under ytterligare drygt 90 år i resten av landet. Enheten omfattade drygt 7 000 man, uppdelade i kompanier med artilleri, infanteri och jägarsoldater. Organisationen omfattade alla öns vapenföra män i åldern 15 (senare höjt till 18) till 50 års ålder. De fem äldsta årsklasserna utgjorde emellertid en reservtrupp som endast i nödfall skulle användas. Uniformen fastställdes 1815 och omfattade bland annat en rock i mörkblått kläde eller vadmal. Knapparna skulle ha Gotlands landskapsvapen, lammet med korsfanan. De knappar som vi hittat förefaller vara av m/1829. Emellertid blev bestämmelserna om en enhetlig uniform som så mycket annat något som stannade på pappret. Frånsett de stamanställda kom nationalbeväringen att sakna enhetliga uniformer. Samma sak med förbandets beväpning; man försågs med flintlåsgevär m/1799, en modell som i huvudsak bestod av hopplock av äldre vapen, samt Brown Bess-gevär m/1763 som Sverige tidigare fått som subsidier från England. De äldre årsklasserna, reservtruppen, erhöll inga skjutvapen alls utan fick hålla till godo med pikar m/1697. Då dessa behölls ända till 1867 torde Gotlands nationalbeväring ha varit ett av de sista förband i världen som nyttjade dessa i grund och botten medeltida vapen. Först 1869 var hela styrkan utrustade med moderna gevär. Så trots de lärdomar man borde ha gjort vid den ryska ockupationen 1808 förblev Gotlands försvar alltså mycket lågt prioriterat under mer än ett halvt sekel; en tidrymd då bland annat Krimkriget ledde till omfattande krigshandlingar i Östersjöområdet.