​Skelettgraven grävdes ut i förra veckan och har nu tagits in för vidare analyser. Det är ett komplicerat och noggrant arbete att gräva ut en skelettgrav, speciellt när benen är så sköra som de var i denna. Våra osteologer fick alla hjälpas åt med att gräva ut den med små verktyg och stadig hand. Mestadels använder vi stora verktyg som grävmaskiner och spadar ute i fält, men ibland måste vi använda små skrapor och penslar. Titta på videon bredvid för att se osteologerna gräva fram de sköra benen. 

​I mitten av maj påbörjade vi undersökningen utanför Södra Sallerup vid Fortuna Hemgården. Området ligger väster om det enda kända neolitiska flintgruvsområdet i Sverige. De fyra ytorna som ska undersökas omfattar drygt 84 000 m2, vilket är ett ganska stort område för en arkeologisk undersökning. Vid förundersökningen påträffades bland annat tidigneolitiska lämningar som möjligen kan vara samtida med flintgruvorna och lämningar från brons/järnålder. Även rester av en trolig bortplöjd gravhög kan finnas inom undersökningsområdena. Undersökningen ska söka svara på frågor kring flintgruvornas omland, bosättningar och metallhantverk.
 
Under dessa första veckor har vi schaktat färdigt område D, vilket är det längst söderut. Vi är även i full gång med att schakta på område C och B. Det sista området ska påbörjas i augusti. Den här grävningen kommer hålla på ganska länge, ända fram till slutet av september och vi kommer ha flera visningar. Mer om detta kommer ni kunna läsa på vår facebook-sida där vi kommer annonsera datum och tid.
 
Vid schaktningen av område D återfann vi några fina fynd. Det första var en flintdolk från senneolitikum, ungefär 2400–1800 f.Kr. Den var ungefär 25 cm lång och återfanns direkt under matjordslagret. Tyvärr var den redan delad i två när vi upptäckte den. Denna dolk återfann vi under första veckan vilket vi blev väldigt glada för. Nästa fynd påträffades i toppen av en anläggning, nämligen en miniatyrdolk och en miniatyryxa. Miniatyrdolken liknade till viss del den stora dolken men var enbart 9 cm lång. Vi funderar på ifall den kanske är ett träningsobjekt, det vill säga någon som har övat på flinthantverket. Yxan var fint slipad men hade gått av lite i nacken och har troligtvis varit några centimeter längre. Även dessa fynd kan dateras till senneolitikum eller äldre bronsålder.
 
Vi har även börjat undersöka anläggningarna på område D. Två hus har vi undersökt hittills som troligen är från förromersk/romersk järnålder. Senare kommer jordprover från de takbärande stolphålen dateras med hjälp av kol-14 metoden, vilket kommer ge oss en närmare datering av husen och området i sig. Runt om husen ligger gropar med mörk fyllning och keramik som stämmer överens med den preliminära dateringen av husen. I en grop har vi även hittat slagg vilket är det första fyndet av detta slag på undersökningen. 

Den 24 och 25 maj 2022 höll vi vårt första fysiska möte inom projektet Innovationsprocesser, kunskapsförmedlings-system och mobilitet i Sydskandinavisk stenålder i Malmö. Tidigare möte har vi hållit digitalt så det var trevligt att äntligen träffas IRL! Två heldagar med bl.a. diskussioner kring migrationsteori, planering av de närmaste månadernas arbete, besök i Malmö museers magasin och den relativt nyligen invigda basutställningen på museet.

Besöket i Malmö museers magasin under mötets andra dag syftade till att inventera lämpligt material för provtagning för aDNA- och isotopanalyser. Inför magasinsbesöket hade vi förberett oss genom att leta igenom litteratur på jakt efter potentiellt intressanta material. Förberedelsearbetet inkluderade även en genomgång av material som redan blivit analyserat eller håller på att analyseras inom andra projekt. Relevant material hade vi sen plockat fram ur de välfyllda magasinshyllorna innan besöket. Tack till Yvonne Magnusson på Malmö museer för värdefull hjälp med detta! Nästa steg blir att provta de material vi valt ut.
​
Under dag två hann vi också med en exkursion med fint väder i Malmös utkant. Turen gick från Ängdalas backlandskap med tidigneolitiska flintgruvor, via ​Risebergabäckens närområde vid Kristineberg och ut mot det flacka kustområdet med platser som Almhov och Dösemarken med sina omfattande lämningar från tidigneolitikum–senneolitikum. I projektet kommer vi att jobba med bl.a. dessa områden, både vad gäller riktade materialanalyser och landskapsanalys. Det senare omfattar i ett första skede uppbyggnad av GIS-projekt över områdets stenålderslämningar. Ett digert arbete, men som underlättas av de synteser som gjorts inom bl.a. Citytunnelprojektet som drevs av Malmö museer.

Under perioden 9:e oktober 2019 – 21:e april 2020 genomförde vi en arkeologisk undersökning i de södra delarna av området för den medeltida Skånemarknaden i Skanör (figur 1). Platsen är mycket speciell och hade enorm betydelse både lokalt, regionalt och internationellt under lång tid. Basen i verksamheten var fångsten, bearbetningen och försäljningen av sill. Verksamheten var av största vikt för alla inblandade, från den lokale fiskaren till den danske kungen, de mäktiga tyska Hansestäderna och inte minst den fram till mitten av 1500-talet dominerande katolska kyrkan.
Nu är analys- och rapportarbetet i full gång och det är dags att börja presentera en del av resultaten, vilket vi kommer att göra löpande här på bloggen. I detta första blogginlägg berättar vi lite om den vanligaste anläggningskategorin; lerbottnarna.
Vid undersökningen dokumenterades omkring 400 arkeologiska objekt, varav cirka 200 tillhörde kategorin lerbottnar.
Lerbottnar är en speciell typ av anläggning som förekommer i stort antal på platser som haft med fiskhantering och -handel under medeltiden att göra. Den typiska lerbottnen utgörs av en grop som klätts med ett tunt lager av lera (figur 2). Formerna kan variera från runda till ovala och nästan rektangulära och de förekommer i olika storlekar. De brukar traditionellt dateras ungefärligt till perioden 1150–1300 e. Kr.
De första lerbottnarna upptäcktes i samband med undersökningen av Skanörs borg 1907–1909. Då antog man att de var rester efter lergolv i enkla fiskarhyddor. I början på 1980-talet hade man undersökt ett stort antal lerbottnar i Skanör och Falsterbo men även i Ystad, Simrishamn, Malmö och andra platser utmed kusten ända upp till Blekinge och Öland.
En debatt uppstod om hur man skulle förstå dessa anläggningar. En teori hävdade att man processat fiskrens i lerbottnarna för att utvinna tran och lyse till oljelampor. Mot detta talade att leran skulle ha blivit för smetig och inte alls passade till detta. Ett annat problem med denna tolkning var att man borde kunna påträffa spår av sillrenset i form av benrester eller mätbart förhöjda halter av fosfater eller fettsyror. En annan teori var att man lagt sill i saltlake i lerbottnarna för att bättra på smaken innan man saltade in den i tunnor.
Ingen av dessa tolkningar kunde genom tillfredställande undersöknings- eller analysresultat bevisas vilket ledde till en ny hypotes som tog sin utgångspunkt i de många ”tomma” lerbottnarna.
Enligt denna teori kanske inte lerbottnarna alls hade en direkt koppling till den praktiska hanteringen av sillen. De skulle i stället representera symboliska handlingar i samband med överenskommelser på marknadsplatserna, bevis på att man hade rätt att utföra fiskhantering på marknadsplatsen. Så småningom skulle denna sed ha ersatts med mer behändiga kvitton i form av små kontrollmärken gjorda av bly.
Vid undersökningar i kvarteret Liljan i Malmö sommaren och hösten 2004 undersöktes ett 80-tal lerbottnar. Man kunde genom analyser klart visa att leran i lerbottnarna var grov och vattengenomsläpplig, vilket starkt talar emot hypoteserna om lerbottnarna som kar för framställning av tran eller lyse eller som behållare för saltlake. Senare undersökningar av lera från lerbottnar i Köpenhamn och Skanör har bekräftat detta.
Man kunde dock klart säga att man i lerbottnarna förvarat stora mängder urgälade, stora feta hela höstsillar av enhetlig storlek (25–30 cm långa), som avsatt stora mängder fiskfjäll närmast leran men inte så många ben. En ny tolkning av lerbottnarnas funktion lanserades. Det skulle röra sig om sorteringskar för sillen, där man fördelat fångsten efter storlek och kvalitet innan de bästa exemplaren togs omhand och saltades in i tunnor.
Under arbetet med att analysera och redovisa resultaten från den arkeologiska undersökningen i Skanör 2019/2020 har lerbottnarna återigen hamnat i fokus och vi tror oss kunna presentera ett mycket intressant material, inklusive en ny tolkning av lerbottnarnas funktion!
Ni kommer att få ta del av de nya rönen här på webbsidan löpande. Den fullständiga rapporten kommer så småningom att publiceras här på webbsidan.

I ett tidigare blogginlägg berättade vi om undersökningarna vid kyrkorna Högestad, Hedeskoga och Baldringe norr om Ystad och om resultaten därifrån. Nu har vi även varit med på dräneringsarbetet vid Sövestad kyrka. Det blev många spännande resultat, mycket på grund av att schakten söder om kyrkan var tvungna att grävas djupa för att dräneringsrören skulle få lutning. Detta bidrog till att ett stort antal gravar återfanns från flera olika tidsperioder. Totalt påträffades 13 gravar varav vi tillvaratog 12 stycken som nu ska analyseras vidare. Många av gravarna kan troligen dateras till tiden innan det äldsta vapenhuset som byggdes på 1400-talet. Flera av dem låg med överkroppen under grundmuren på vapenhuset vilka då begravts innan byggnaden varit på plats. De äldre gravarna var ofta söndergrävda av yngre eller av senare arbeten som skett vid kyrkan. Två gravar var placerade precis ovanpå varandra så att deras bäcken nästan låg i varandra. Hur har dessa individer blivit begravda? Den ena har tydligt varit svept med tyg, men har den andra också varit det? Är de begravda i samma kista samtidigt eller precis ovanpå varandra vid olika tillfällen? I så fall måste den första graven varit väl markerad för att detta skulle kunna hända.


En väldigt ovanlig grav återfanns i Sövestad. Det ovanliga med den är de så kallade huvudstenarna eller kuddstenarna. Det är stenar som är placerade på varsin sida huvudet för att möjligtvis stötta upp en kudde som huvudet låg på. Stenarna var plana mot huvudet och skapade på så sätt ett eget rum för skallen. Vi tror att graven har en väldigt tidig datering, både på grund av kuddstenarna och att händerna ligger utmed kroppen i armställning A (mer om armställningar kan ni läsa om i förra blogginlägget). Det har bara återfunnits några enstaka exempel på denna gravtyp i regionen - från Lund, en nyligen utförd undersökning i Tings Nöbbelöv söder om Kristianstad och på St. Clemens kyrkogård i Köpenhamn (se bland annat Jensen 2019). Paralleller kan återfinnas i Storbritannien och frågan är om detta gravskick är något som är inflyttat tillsammans med den begravda individen. Denna grav kan vara äldre än stenkyrkan vilket i så fall innebär att det funnits en föregångare i trä, precis som i Baldringe. Fler möjliga tidiga gravar återfanns i Sövestad vilket också bidrar till tankarna om en tidig träkyrka. Vidare kommer prov för kol-14 datering skickas i väg vilket kommer ge en bättre förståelse kring gravarnas datering.