Sydsvensk Arkeologi AB
  • Undersökningar
  • Forskningsprojekt
  • Blogg
  • Tjänster
  • Publicerat
    • Rapporter
    • Artiklar
    • Böcker
    • Analysrapporter
  • Personal

BLOGG

Avfallets berättelser – social historia i Contregardens vallgrav

29/9/2021

0 Comments

 
Mycket har hänt norr om Vattentornsvägen i Kristianstad det senaste året; inom den tidigare godsstationen och regionbussarnas uppställningsplats. Visserligen gav man upp planerna på att placera stadens nya badhus här, men i stället påbörjas nu bygget av Rättscentrum. Den mäktiga huskroppen kommer att synas långt ut över de låglänta våtmarkerna kring Helge å; stadens silhuett ändras radikalt. En talande symbol för den genomgripande förvandling norra delen av det historiska stadsområdet kommer att genomgå.

Men förändring och storskaliga projekt har alltid präglat denna del av Kristianstad. Först genom de befästningsverk som uppfördes i sankmarkerna under 1600- och 1700-talet. De ersattes av järnväg, vattenverk, regemente och småindustri. Nu inleds en ny epok genom bygget av Rättscentrum. Förfallna överloppsfastigheter saneras och bostäder tillkommer. En länge missgynnad stadsdel görs attraktiv.

Men låt oss fokusera på spåren efter en tidigare förfallsperiod; åren efter att fästningen lagts ner 1847. I stadens centrala och södra delar gick demoleringsarbetet raskt framåt. Boulevarderna tillkom på vallarnas plats, stadskvarter breddades och vallgravar fylldes ut där det nya residenset och södra kasernområdet sedan byggdes upp. Den befästa staden ändrade på kort tid karaktär; stadsrummet öppnades, moderniserades och tillgängliggjordes även om den militära prägeln skulle komma att bestå under mer än ett sekel.

Utvecklingen på norr gick avsevärt långsammare. Ännu kring sekelskiftet 1900 fanns betydande delar av bastioner, vallar och vallgravar kvar, om än i förfallet skick. Foton från tiden visar stadsporten vid Norrtull, frilagda kasematter och hur ett vattentorn uppförts på ruinen av bastion Drottningen. Att även Contregarden, den längst mot norr belägna försvarsvallen, låg kvar visas av de fynd vi gjorde i vallgraven sommaren 2021. Under ett par decennier har blandat avfall tippats härute. Det var en plats i skymundan; mark som för tillfället var ointressant. Först kring sekelskiftet 1900 när järnvägen tillkommit, vallarna schaktas ut och en handelsträdgård anlagts i en angränsande fastighet började detta förhållande ändras.
​
Vid den arkeologiska undersökningen syntes ett meterbrett stråk bestående av lika delar grästorv, växtrester och allsköns skräp. Det utvisade skiljet mellan vallens undre intakta ​del, där 1,8 m fyllningsmassor lämnats kvar, och själva vallgraven där fästningsvallens övre del hamnat i form av omblandade schaktmassor. Utefter contregardens nordvästra kant hade stora mängder hushållsavfall dumpats och rasat ner längs dess sluttande utsida. De fuktiga och samtidigt syrefattiga förhållanden som rådde i dessa lager har bevarat såväl trä som läder medan metallföremål utan skyddande ytskikt som till exempel emalj, påverkats desto mer.
Picture
Vallanläggningens kant mot nordost och den delvis tömda vallgraven.
Picture
Avfallslagret synligt. Mitt i bild den rena grå lera som täckte contregardens yta; till höger omblandade, utschaktade massor från vallens högre delar. Mellan dem ligger ett meterbrett gråbrunt stråk av grästorv och avfall.
Picture
Närbild på avfallslagret med dess massor av krossade föremål.
Picture
En del av de tillvaratagna föremålen efter rengöring.
Picture
Picture
Picture
Emaljerade kärl, kanske från Kockums fabrik. (a – potta; b – Två blå skålar; c – Emaljerad mugg).

Vad var det då som påträffades och på vilket vis är sekelgammalt avfall intressant för oss? Normalt sett är ju den här typen av sentida kontexter något som bara dokumenteras ytterst översiktligt vid en arkeologisk undersökning. Eventuella föremål plockas mest in i form av kuriosa utan att för den skull gå vidare till museisamlingar och magasin. Och nej, även i det här fallet kommer vad som samlades in främst att hamna i Regionmuseets studiesamling för att utnyttjas vid visningar samt i barn- och ungdomsverksamhet. Likväl finns det anledning att se närmare på vissa ting, eftersom de kan illustrera livet i en skånsk landsorts- och garnisonsstad under en epok av viktiga, genomgripande förändringar i samhället – tiden kring sekelskiftet 1900.
​
Högst sannolikt härrör avfallet från såväl Kristianstads civilbefolkning som från militära sammanhang med tanke på hur kort avståndet varit till Norra Kasern och det område som då disponerades av Wendes Artilleriregemente. Samtidigt var det hushållsavfall som glas, porslin och kärl av bleckplåt som dominerade. Att slakt- och matrester i form av djur- och fiskben, vilka i äldre sammanhang utgör ett stort inslag i stadens kulturlager, helt saknades vid contregarden visar tydligt hur synen på avfallshantering hade ändrats. En väl organiserad renhållning fungerade nu inom stadens hank och stör.

Bland de många emaljerade kärl av alla storlekar som påträffades var det intressant att notera mängden pottor, eller ”nattkärl” med en då populär förskönande omskrivning, som dök upp i schaktmassorna. Frågan är om inte detta speglar hur stadens avloppssystem byggdes ut under sent 1800-tal? Med införandet av vattenklosetter i nybyggda bostäder parallellt med ett alltmer uttalat renlighetsideal hos borgerskapet blev den emaljerade pottan från Kockums verkstäder nu överflödig i många hushåll och kunde utan saknad slängas.
Picture
Militär fältflaska (a – Kronmärkt skärva; b – Fältflaska från Sunds glasbruk).
Picture

Några enkla bleckmuggar, trä från transportlådor med ännu skönjbar tryckt text samt vissa kraftiga skodon bör ha varit militär utrustning. Likaså den kronmärkta skärvan från en fältflaska, tillverkad vid Sunds glasbruk uppe i Jönköpings län. Men det var flaskornas antal man noterade. Karaktäristiska slanka buteljer för Rhen- och Moselviner, rödvin, portvin, och enstaka som innehållit sekt eller champagne samt vanliga ölflaskor av brunt glas. Några av de senare försedda med glasbrukets märkning, till exempel ett ”Å” omgivet av tre stjärnor och texten ”1/3 Lit”. En föregångare till våra dagars 33 centiliters flaska tillverkad på Årnäs bruk i norra Västergötland. Överraskande var alla de gröna flaskor i olika storlekar som bar texten BENEDICTINE DOM och som haft ett runt lacksigill över etiketten. Uppenbarligen var denna starka örtlikör (40 %) en storsäljare i det Oscarianska Christianstad!
​
Picture
Picture
Picture
Vinflaskor (a – Rhenvin; b – Rödvin; c – Sannolikt sekt eller champagne).

Picture
Picture
Ölbutelj (a – Flaska tillverkad på Årnäs glasbruk; b – Firmamärket, ett ”Å” omgivet av tre stjärnor).

Picture
Picture
Benediktinlikör (a – Flaska från sekelskiftet 1900; b – Flaska från Systembolagets katalog 2021).

Även mineralvatten finns representerat genom en intakt stengodsflaska, försedd med öra och märkt EMSER KESSEL WASSER. Centralt i stämpeln finns ett krönt N.  Tillverkarens märkning daterar flaskan till mellan åren 1879 och 1900.
​
Picture
Picture
Mineralvatten från Tyskland (a – Flaska av stengods; b – Fabrikens stämpel EMSER KESSEL WASSER, i bruk mellan 1879 och 1900).

Små parfymflaskor av varierande form och färg påträffades i stort antal. Av dessa kunde bara en identifieras såsom av Barnängens fabriker i Stockholm tillverkat KÖLNERWASSER, en svensk kopia av vad vi idag känner till som Eau de Cologne. Även medicinska undermedel fanns representerade bland våra fynd i form av tre flaskor RONNEBY ARSENIKVATTEN, en blandning av järnhaltigt vatten från hälsobrunnen som spetsats med arsenik. Vätskan som blev registrerad 1899 och vars kvalitet kontrollerades av ”rättskemisten Professor Valter Lindberger” ströks i FASS och avregistrerades ur Apotekets sortiment den 1 oktober 1950, sannolikt på goda grunder…

Till gruppen medicinska preparat ska även innehållet i flaskan märkt med firmanamnet ATHENSTAEDT & REDEKER, MEMLINGEN BREMEN räknas. Men här handlar det om Tinctura Ferri, dvs. järntillskott i lösningsform med tillsats av socker, en produkt som man ännu finner hos apotek och hälsokostbutiker. Dessutom existerar det tyska företaget fortfarande; gott och väl ett sekel efter att den bruna glasflaskan hamnade i kanten av en igenväxande vallgrav i Kristianstad.
​
Fabriken Helios i Sundbyberg tillverkade två bästsäljande produkter; den antiseptiska lösningen LAZAROL och sårsalvan LAZARIN som vi hittade en fortfarande halvfull burk av. Man rekommenderades att använda medlen tillsammans för att lindra smärta och läka sår. Intressant nog påstods Lazarol även vara verksamt mot ”elakartad huvudvärk och reumatisk tandvärk” trots att detta sårtvättmedel fått kräkmedel tillsatt för att inte drickas... 
Picture
Picture
Picture
Parfym eller balsam? (a – Små blå flaskor från vallgraven; b – Patentkork från Parfymeriet F. Pauli i Stockholm;
​c – Reklam från Parfymeri F. Pauli år 1890).

Picture
Barnängens KÖLNERWASSER …eller Eau de Cologne.

Picture
Picture
Picture
Ronneby Arsenikvatten (a – Flaska från vallgraven; b – Flaska om 200 g med etikett;
​c – Innehållsdeklaration från 1904).


Picture
Picture
Picture
Järntinktur (a – Flaska från vallgraven; b – ATHENSTAEDT’S TINCTURE of IRON; c – Tysk innehållsdeklaration).

Picture
Picture
Picture
Lazarin sårsalva (a – Burkens metallock; b – Porslinsburk för LAZARIN sårsalva; c – Reklam för LAZAROL och LAZARIN från 1943).

En välbevarad flaska av klart glas var märkt MELLIN’S INFANT FOOD. Produkten var okänd för oss, men efter lite faktasökande stod det klart att vi hittat en storsäljande produkt från den industriella revolutionens tidevarv. För även om vi idag kanske mest förknippar industriellt framställd modersmjölksersättning med schweizaren Henri Nestlés patent från 1867 var det engelsmannen Gustav Mellins produkt som fick den största spridningen. Ursprungligen tillverkad i Boston av firman Theodore Metcalf blev Mellin’s Infant Food en enorm framgång på den amerikanska marknaden under parollen ”The Only Perfect Subsitute for Mother’s Milk!”. Verkligheten var emellertid en annan. Vad man producerade var en tillsats utblandad i komjölk, huvudsakligen bestående av vetemjöl, maltextrakt och bikarnbonat.  Flaskorna såldes till ett pris av 65 cent och utlovades ge babyn ”strenght and vitality, while preventing colic and constipation”. Firmans annonser visar idel rosiga, leende småbarn och lyckliga mödrar – gärna omgivna av blommor. Verklighetens kundkrets såg mestadels något annorlunda ut. Genom tillgång till bröstmjölksersättning kunde nyblivna mödrar snabbt pressas att återvända ut i fabrikerna, medan småttingarna matades av mor- eller farföräldrar med Mellin’s Infant Food. Eller något annat av det halvdussin likartade märken som dominerade marknaden kring sekelskiftet 1900. Flaskan vi hittade kommer från Mellin’s fabrik i Peckham, UK, vilken försåg europeiska barn med denna sorgesamma vätska… Man får förmoda att den barnmat som idag säljs under firmanamnet Mellin är betydligt nyttigare. 
Picture
Picture
Picture
Picture
Picture
Mellin’s Infant Food (a – Flaska från vallgraven; b – Mellin’s reklam från 1883; c – Omslag till broschyr om Mellin’s Infant Food från 1893; d – Mellin’s reklam från 1910; e – Mellin’s barnmat idag; från reklam på Amazon).

En annan brittisk produkt av ett trevligare slag som utifrån antalet fynd bör ha gjort succé i Christianstad var senap av märket Batty & Co. Makers of High Class Pickles, Sauces etc. Deras Patent Mustard – Ready for Use var förpackad i karaktäristiska blåvita stengodskärl. Även äkta fransk senap i glasburk från firman LOUIT FRERES & CO, märkt MOUTARDE DIAPHANE förekom. Just den här typen av tunnformade burkar dateras till mellan 1880 och 1900.  Av mer lokalt ursprung var den lilla stavbyggda tunna som påträffades utplattad nere i vallgraven. Med stor sannolikhet var det en smördrittel, ett kärl uppbyggt av stavar i bokträ vilket fodrades med smörpapper på insidan för att rymma kvalitetsgranskat smör. Tunnans volym var anpassad för export av svenskt runmärkt smör till England; en typ av förpackning som lite anakronistiskt användes till detta ändamål ända in på 1960-talet.
​
När det gäller till förpackningar som utnyttjats till annat än livsmedel visar mängden av små bläckflaskor oss en tid före kulspets- och tuschpennor. Kanske skall man också se dem som avfall från regementets kontorspersonal, en miljö där stora mängder bläck förbrukats årligen.
​
När det gäller fynd av bordets och kökets kärl har vi redan berört de emaljerade skålar, muggar, silar, durkslag och kannor – inklusive flera kaffekannor – som skymtade förbi vid schaktningen. Vanligtvis då i ett sådant skick att de inte var lönt att försöka plocka upp dem. Rosten hade redan gjort sitt. Porslin och dricksglas förekom i stort antal, men det ligger i sakens natur att det till skillnad från förpackningar som flaskor och senapsburkar rörde sig om ituslagna, kasserade föremål. Föga förvånande var pressglas vanligt förekommande, liksom krossade vin-, snaps- och grogglas. Det kan nog ha gått hett till ibland inne på Wendisternas mäss… Bland porslin och flintgods kunde både enkel vardagsvara och mer exklusiva serviser identifieras; t.ex. Rörstrands fina ”Japan”, i produktion mellan 1866 och 1926. 
Picture
Batty & Co – färdigblandad senap från England.
Picture
Fransk senap från firman Louit Freres & Co. Förpackningens form daterad till mellan 1880 och 1900.

Picture
Smördrittel; sammanpressad i botten av vallgraven.
Picture
Små flaskor av klart glas; närmast i bild två bläckflaskor.

Picture
Picture
Picture
Glas från sent 1800-tal (a – Liten form. Avsedd för pudding eller gelé; b – Fot till fat eller skål;
​c – Fot till fat eller skål).


Picture
Porslin och flintgods. Den stora skärvan av kinesisk eller japansk tillverkning. Skärvan i mitten till vänster Rörstrands servis ”Japan”. Nedre skärvan till vänster är Gustafsbergs "Venus" som tillverkades 1908-1940.
Picture
Skärva från lock till kärl av majolika, 1880-tal.

Picture
Kuriosa. Äggkopp, litet fyrkantigt kärl med stiliserad flätning. Kopp (?) med dekor i form av en naturtroget målad tax.
Picture
Kuriosa. Vas med flickfigur. Litet kärl av pressglas. Fragment av glasföremål av obekant utseende och funktion.

Avslutningsvis skall vi inte heller glömma bort ett av undersökningens mer praktfulla fynd; en stor plåtskylt täckt med blå och vit emalj. Den gör reklam för den ”äkta egyptiska cigaretten” YALTA no 12, registrerad som varumärke år 1892 och tillverkad av Cigarettfabriken Orient i Stockholm. Yalta kom att bli ett av landets mest sålda märken under början av 1900-talet. Den blev så populär att konkurrenter vid tre olika tillfällen försökte förfalska cigaretten; tidiga exempel på varumärkesintrång som slutade i domstol. Yalta såldes både med och utan munstycke. År 1906 kostade 1000 st. YALTA no 12 hela 24 kr 75 öre.
Picture
Picture
Cigaretten YALTA no 12 (a – Reklamskylt i emalj; b – Cigarettautomat avsedd för märket YALTA).


Om man skall sammanfatta de resultat som uppnåtts genom en slumpmässig insamling ur avfallslagret vid contregardens nordöstra sida kan man närmast definiera metoden som en sorts sampling. Högst sannolikt har stora, hela och iögonfallande föremål prioriterats, även om detta aldrig var avsikten. Men arbetet skedde under högt tempo, där en ensam arkeolog följde och dirigerade grävmaskinen. Dessutom var maskinen i fråga en stor Caterpillar 320F försedd med en 190 cm bred skopa och lång räckvidd. Den var utmärkt för den snabbt genomförda framschaktning av fästningsvallen som ingick i uppdraget, men inte så lämpad för arbete i fyndrika kontexter. Skoptagen blev stora och innehållet hamnade på schakthögar bortom räckhåll för arkeologen. Därför blev en stor del av föremålen insamlade i efterhand ur dessa nyss uppgrävda massor. Emellertid ingick ju inte omhändertagande av fynd yngre än den i KML uppsatta gränsen 1850 i uppdraget. Vad som beskrivits i det föregående blir något av en överkurs, en kontroll av vad ett fyndmaterial av detta slag kan ha för informationsvärde. Svaren på detta spörsmål är av intresse, inte minst därför att vi kan jämföra med avsevärt äldre lager i urbana kontexter inne i fästningsstaden Kristianstad. Lager tillkomna i likartade urbana miljöer, under snarlika omständigheter och där många tyvärr har undersökts lika översiktligt.

Så trots tidspress och en högst översiktlig hantering av föremålsmaterialet i fält har det varit möjligt att se indikationer på samhälleliga förändringsprocesser, på hur innovationer och nya tänkesätt har vunnit insteg i lokalsamhället, på kontaktmönster och ibland långväga utbyte. Vidare har det gått att koppla deponins tillkomst till ett bestämt skeende i stadens historia genom att använda äldre kartmaterial, skriftliga källor och daterande föremål. Utifrån vissa av de föremål som påträffades har mer detaljerade berättelser kunnat byggas upp, där tinget i sig kan illustrera större, avsevärt mer komplexa förlopp. Flaskan med Mellin’s Infant Food är ett gott exempel på detta.  
​
Det är inget dåligt resultat av en högst improviserad samtidsarkeologisk insats! Som en fascinerande bieffekt vid sökandet efter information till artikeln fick vi dessutom inblick i den samlarmarknad som vuxit fram kring sekelgamla förpackningar och priserna de betingar idag. Det är en i sig tänkvärd lärdom – hur vardagens självklara föremål, dem vi ägnar föga uppmärksamhet, försvinner och förvandlas till åtråvärda antikviteter.
 
​
Rekommenderad läsning:
Society for Historical Archaeology:
Food Bottles and Canning Jars https://sha.org/bottle/food.htm

0 Comments

September 20th, 2021

20/9/2021

0 Comments

 
Picture

Har vi en eller har vi två långhögar, eller vad?

Just nu arbetar arkeologer från Sydsvensk arkeologi tillsammans med Arkeologerna, Museiarkeologi sydost, och Blekinge Museum med undersökningar utmed väg E22 i Blekinge mellan Jämjö och Lösen. Vid Vinbergavägen pågår en av utgrävningarna. Sedan en veckas tid har vi där börjat rensa fram vad som tros vara en neolitisk grav, en så kallad trapetsoid långhög av sten. Med trapetsoid menas att den är skevt rektangulär så att ena kortändan är smalare än den andra.
 
Neolitiska långhögar är en gravform från första delen av bondestenåldern för cirka 4000 – 3500 år före vår tideräkning, en period vi kallar tidigneolitikum, och har många typer och utseenden. Vår liknar mest en typ som fått namnet Kujavia, eftersom de är vanliga i den regionen av Polen, men de finns också längre västerut i Nordeuropa. Långhögar finns generellt över hela Nordeuropa från brittiska öarna i väster till Polen i öster. Neolitiska långhögar sätts i samband med den lantbrukande trattbägarkulturen. Vi har från förundersökningen vid Vinbergavägen dateringar från andra anläggningar till 3700 före vår tideräkning tillsammans med keramik från trattbägarkulturen.
 
En tidigneolitisk långhög är som namnet låter ett långsträckt monument av antingen sten eller jord alternativt en kombination av de två. De anses vara den äldsta varianten av gravar från neolitikum. Vad som skiljer de tidiga långhögarna från andra neolitiska gravar är att själva graven oftast är en träkonstruktion i högen, eller en kombination av sten och trä. Senare utvecklas gravformen till långhögar med gravkammare av stora block, en så kallad dös, då gravkammaren alltså utgörs av en stenkammare. De brukar därför benämnas som långdösar för att skilja dem från de tidigare långhögarna. Dösen som grav utgör i sin tur introduktionen av den stora megalitgravstraditionen i Skandinavien.
 
Sedan förundersökningen vid Vinbergavägen för cirka ett och halvt år sedan har det funderats på vad stenhögen som påträffades är för något. Tidigt föreslog neolitiska forskare och experter från Sverige och Danmark att det kunde vara en tidigneolitisk långhög. Långhögar är oftast 20 – 70 meter långa. Den som förundersökningen påträffade och nu har banats av med maskin är cirka 15 meter lång.
 
Emellertid påträffade vi vid avbaningen av matjorden ytterligare en lagd stenkonstruktion som antigen är samtida med delar av den första eller ligger under den och därför bör vara äldre. Vilket får kommande veckors arbete utvisa. Denna andra långsträckta stenpackningen är också den trapetsoid, är mer än 20 meter lång, och löper på tvärs av den första övre liggande. Det gör att den nedre sträcker sig i öst-västlig riktning och den övre i nord-sydlig riktning med de bredaste ändarna i öster och söder. Orienteringen till syd-nordlig sett från gravens bredaste ände, är en ovanlig riktning på graven. Gravtypen finns i alla väderstreck men öst-västlig är den mest vanliga och syd-nordlig eller nord-sydlig om man så vill, är den minst vanliga.
 
Neolitiska långhögar har aldrig tidigare påträffats i Blekinge. Vid tidigare undersökningar inför utbyggnad av ny sträckning av väg E22 längre västerut har dock påträffats möjliga resterna av en dös, alltså gravformen som kommer efter långhögarna. Undersökningarna de kommande veckorna kan därför komma att göra ett hopp i kunskapsutvecklingen. Det förutsatt att vi får rätt i våra teorier, men vi är än så länge relativt förhoppningsfulla.
Picture
Graven efter att den banats fram under förundersökningen för ett och ett halvt år sedan. Bilden visar den trapetsoida formen.
Picture
Den övre nord-sydliga trapetsoida långhögen, med bredaste änden i söder under framrensning.
Picture
Den nedre öst-västliga trapetsoida långhögen under avbaning, som ännu inte har fått sin fulla längd men har sin bredaste ände i öster.
0 Comments

Fler undersökningar på Bjäre

15/9/2021

0 Comments

 
Under augusti och september genomför vi undersökningar på tre platser nära Grevie kyrkby. Det rör sig om en lokal med ett kulthus, sannolikt från bronsåldern, en lokal med boplatslämningar från bronsålder och romersk järnålder och en lokal med boplatslämningar från framför allt förromersk järnålder, men även några stenpackningar som troligen är rester av gravmonument. Lokalerna har benämningarna 1, 2 och 5, vilket går tillbaka på den numrering de fick vid förundersökningen. Hittills har vi schaktat av de ytor som ska undersökas och mätt in alla iakttagelser. Just nu håller vi som bäst på att undersöka framkomna anläggningar.
​
På lokal 1 står rester av ett kulthus i fokus. Den östra halvan av stengrunden är välbevarad, medan den västra halvan till stor del är bortodlad och borteroderad. Direkt öster om kulthuset finns en mindre stenkonstruktion som troligen är rester av en stensättning. I denna finns en järnåldersgrav som bland annat innehåller glaspärlor och brända ben. Söder om dessa anläggningar finns en partiellt stensatt vägsträckning som löper upp mot den stora gravhögen Storehög.

På lokal 2 finns det gott om framför allt härdar och kokgropar, men även en del gropar och stolphål. Förundersökningsresultaten visar dateringar från bronsålder och romersk järnålder. Dateringen kommer att förfinas av ytterligare analyser, men tyvärr tycks övrigt fyndmaterial vara magert på denna lokal.

På lokal 5 har vi bland annat undersökt en stor täktgrop med gott om äldre järnålderskeramik, ett antal härdar och mindre gropar. I en av groparna fann vi keramik, brända ben och en pilspets av flinta från senneolitikum/äldre bronsålder. I anläggningarna tar vi prover för att bland annat få reda på ålder genom c14-dateringar och för att se om de innehåller förkolnade fröer som kan avslöja vad man ätit, odlat och hur miljön kring boplatsen sett ut under olika tidsperioder. På denna lokal finns även ett stort komplex med vattenhål eller brunnar samt stora stenpackningar och stenfundament och en stensättning som vi börjar bilda oss en uppfattning om. Fortsättning följer.
Picture
En stensättning under utgrävning.
Picture
Här har ett kulthus stått. Kvar finns stengrunden till ungefär halva huset.
Picture
En glaspärla påträffad i en järnåldersgrav.
Picture
En större grop från järnålder. Ilona går igenom fyllningen på ett hackbord.
Picture
En något skadad pilspets i flinta från senneolitikum/äldre bronsålder hittad i en grop.
0 Comments

Gravhögar i Bäckaskog

25/8/2021

0 Comments

 
Picture
Den bäst bevarade gravhögen i Bäckaskog i sitt lite frostiga morgondis.
Under ett par dagar i april tittade vi lite närmare på två kända fornlämningar och ett område omkring dem, utanför Kiaby, strax söder om Bäckaskogs slott. Centralt på platsen ligger resterna av en relativt imponerande gravhög. Resultatet blev lite mer än vi normalt hade förväntat oss vid den här slags kontroller, eller förundersökningar av fornminnen, som föregår eventuella beslut om att fornlämningarna skall undersökas och tas bort. 

Med hjälp av en grävmaskin drog vi ett antal schakt i området varav fyra av dem lades i utkanten av gravhögen och utåt i alla fyra väderstreck. Resultatet var en bitvis tydlig och fin kantkedja och välbevarad högfyllning. En kantkjedja är vad det låter som. En rad med sten som läggs runt foten av högen för att skapa en gräns mot omgivningen och för att hålla på högens jordmassor på plats.

Det är samtidigt ovanligt att dessa gravhögar från bronsålder ligger ensamma. Oftast är de fler tillsammans. Därför var vi särskilt intresserade av fornlämning nummer två, en så kallad stensättning. En stensättning är egentligen en relativt platt samling av ditlagda stenar som täcker en begravning. Våra förundersökningar av denna fornlämning visade dock att detta snarare var just resterna av en andra gravhög. Vad vi hittade var den stenpackning som normalt sett återfinns underst i högen, mot den dåtida alven, innanför högarnas kantkedjor. Därigenom har vi två gravhögar inom området. Sannolikt har det funnits ytterligare en. Det finns nämligen ytterligare en grav i fornlämningsregistret. Den är beskriven som en högliknande stensättning registrerad strax intill vår gravhög nummer två, men den togs dessvärre bort av misstag när ett bostadsområde etablerades.

Vi återfann också ett relativt stort klippblock i området. Dessa har ofta använts till olika rituella aktiviteter, såsom nedläggelser av offer och depåer under förhistorisk tid. Runt omkring detta block påträffades en stenpackning som indikerar att något liknande har skett på platsen. Mellan detta block och den stora gravhögen påträffades också härdar och en grop med brända ben, kanske en så kallad brandgrav eller ett offer i samband med gravritualerna vid högen. Det får eventuellt framtida undersökningar påvisa. Spår av olika ritualer är ofta vanliga att finna i och runt den här slags gravmiljöer. Ofta visar de sig arkeologiskt som rester av eldstäder och nedläggningar av olika typer av material i gropar eller som andra brandpåverkade konstruktioner. Det är därför sannolikt att vi skulle hitta flera sådana lämningar vid eventuellt fortsatta undersökningar.

​Emellertid var inte lyckan slut ännu. För under gravhögen och i ett stort bälte runt om gravhögen återfann vi också ett lager av småsten. Metalldetektorn som vi använde gav utslag för att mycket av denna sten var skörbränd. Det betyder att den varit eldpåverkad, sannolikt av människor.
Picture
Delar av den framrensande kantkedjan runt om gravhögen.
Picture
Bilden visar högens uppbyggnad, från gravhögens mitt: kantkjedjan, sedan en nivå under högfyllningen, det gråa lagret, och sedan under detta det bruna stenlagret med skörbränd sten och under det alven, alltså den tidens markyta.

Stenbältet är också helt klart lagt på platsen innan högen byggdes och är en del av konstruktionen av högen alternativt ritualerna i samband med att högen byggdes.

​Det återstår att se vad som händer med dessa lämningar. Antingen kommer området bevaras för framtiden eller så kan det komma ytterligare undersökningar om länsstyrelsen så beslutar om det. En sådan undersökning kan vara intressant att följa.
Picture
Plan över alla lämningar i området. Röda linjer markerar framschaktade ytor.
0 Comments

Sista veckorna på Bjäre

10/8/2021

0 Comments

 
De sista veckorna av projektet på Bjärehalvön under juni månad ägnade vi åt de östliga lokalerna, lokal 15, 18, 19 och 21 som alla är belägna i närheten av Ängelsbäck och Grevie kyrkby.

Lokal 15, väster om Ängelsbäck, omfattade både ett höjdläge och en sluttning ner mot en tidigare våtmark. I höjdläget fanns lämningar av stolpbyggda hus och hägnader och härdar i olika storlek representerande bosättningar från flera olika perioder. Keramikskärvor kan dateras till senneolitikum, brons- och järnålder, så det handlar om aktiviteter under lång tid. Som nämnts tidigare fanns högst uppe på krönet ett tiotal större gropar som visade sig innehålla relativt stora mängder mesolitiska flintföremål. Vid en preliminär genomgång av vår flintspecialist Karina konstateras att det troligen rör sig om en datering till sen Maglemose tid, eller 6000 BC och tidigare. Platsen var sedan tidigare känd som en mesolitisk aktivitetsyta eftersom man hittat flinta i matjorden. Vanligen skulle vi förvänta oss boplatser från denna tid nära vatten i form av kust, sjö eller å, men kanske var det den tidigare våtmarken nere i sluttningen som utnyttjades i detta fall. Nu kan vi gå vidare och reda ut om de stora groparna verkligen var grävda så tidigt, vilket skulle vara ovanligt. Och analyser kan kanske visa hur de använts. Vi får återkomma i frågan.

På lokal 18 gränsande till Ängelsbäck i söder, påträffades en ovanligt stor mängd stolphål (ca 2500) som också låg ovanligt tätt, vilket visar på en väldigt intensivt utnyttjad yta. Man har bott på platsen under lång tid vilket gjorde det svårt att reda ut hur stolphålen hänger ihop och hur husen varit konstruerade. Det rör sig om flera faser av många stolpbyggda hus under flera perioder, däribland yngre järnålder och tidig medeltid. Keramikmaterialet talar för dateringar till vikingatid samt tidig medeltid, men äldre perioder är troligen också representerade. Några anläggningar har även konstaterats utgöra spår av grophus. Ett par sländtrissor daterade tillvikingatid har påträffats i eller nära grophusen. Annars är lämningar efter härdar och även några ugnar spridda över ytan. Lämningarna berättar alltså om både matlagning och hantverk på platsen. Spår av dåligt bevarade brandgravar har också påträffats. Gravarna har varit påverkade av plöjning och endast den allra understa delen återstår. Som vi nämnt tidigare fanns även en bevarad stensatt väg i området. Vägen utgör utlöparen från Ängelsbäcks byaväg. Vägen är synlig på en karta från 1820-talet men har troligen en mycket högre ålder då den tycks förhålla sig till bronsåldersgravar längre söderut. Prover har tagits för att möjligen utröna om även ytan under stenbeläggningen tidigare utnyttjats som väg för att komma närmare en bestämning av vägens ålder.

Lokal 19, belägen i backen mellan Ängelsbäck och Grevie kyrkby var inte en typisk boplats. Lämningarna består främst av stenrösen och härdar. Att rösena var gravrösen kunde uteslutas efter att vi undersökt dem. Troligare är att de utgör odlingsrösen. Det mycket magra fyndmaterialet från rösena består av enstaka flintavslag och ett litet nålbryne som påträffades i toppen av ett av rösena. Dateringarna från förundersökningen av träkol från härdar visade på dateringar till äldre och yngre järnålder. Inget talar emot att återstående härdar och även rösena skulle kunna vara från järnålder. Små stenröjda ytor i närheten tolkas som äldre odlingsmark som brukats av människor från bosättningar i närheten, kanske till och med de boplatser vi undersökt högre upp i sluttningen (lokal 21) eller längre ner mot Ängelsbäck (lokal 18).
​
På höjden väster om Grevie kyrkby undersökte vi lokal 21. Boplatslämningar i form av några stolphus fanns på platsen, men också en stor mängd härdar och eldplatser, varav flera varit riktigt stora som kan ha synts lång väg när de brann här uppe på höjden. Vi undersökte också flera stenfyllda gropar, några av dem fyndrika, daterade till vikingatid. Vi tänkte först att de kunde utgöra gravar, men så tycks inte vara fallet. Fyndmaterialet består av keramik, flinta och ett mindre benmaterial. En majoritet av keramikmaterialet talar för dateringar till vikingatid och medeltid, men äldre perioder är troligen också representerade.
​
Projektet har fortsatt att bli uppmärksammat i media. SVT gjorde en uppföljning under den sista veckan. Se inslaget här. Även lokaltidningen Bjäre Nu gjorde ett ​reportage. Läs det här. 
Picture
Utsikt över Skälderviken och Kattegatt från höjden där lokal 21 är belägen. Bilden tagen i maj när rapsen blommade.
Picture
Lokalernas läge på den södra delen av Bjärehalvön är markerade med svart. De här aktuella lokalerna 15-21 är belägna vid Ängelsbäck.
Picture
Karina tar prover i en av de djupa mesolitiska groparna.
Picture
På planen över lokal 18 syns anläggningstätheten tydligt. De flesta markeringarna är stolphål.
Picture
Sebastian dokumenterar ett av grophusen på lokal 18.
Picture
Mikael undersöker den stensatta vägen. Längst fram i bild syns hjulspåren.
Picture
Nålbryne hittat i odlingsröse på Lokal 19.
0 Comments

Metaller och dräktspännen från Eskilstorp

18/6/2021

0 Comments

 
Metalldetekteringen i Eskilstorp har gett gott resultat, ungefär 1500 metallföremål hittades i matjorden under första skedet av utgrävningen. Bland fynden, som nu är inne för konservering, har det återfunnits flera olika typer av dräktspännen med en ganska stor andel urnesspännen, ca 10 stycken. För att hitta liknande mängd av denna typ får man söka sig till Lund eller Uppåkra, vilket också ger perspektiv till Eskilstorp som plats. Urnesspännen dateras till sen vikingatid/tidig medeltid (1000-1100-tal) och är ganska ovanliga att återfinna på den här typen av platser, även fast enstaka ibland hittas i byar runt Lund och Malmö. Urnesspännen, som visar ett djur vars kropp slingrar sig runt sig själv i sirliga mönster, är gjutna i lerformar och kallas så eftersom dekoren ofta liknar motivet på en kyrka i Urnes i Norge. Däremot finns det stor variation bland urnesspännena där många har ett abstrakt och enkelt motiv medan andra visar på kvalitet och hantverksmässig skicklighet. Urnesspännen anses vara massproducerade och har antagligen använts av alla samhällsklasser.

Urnesspännena i Eskilstorp visar också på stor variation. De flesta är gjorda av kopparlegering men tre av dem är av silver där en också är förgylld. Detta tyder på att människor från olika samhällsklasser rörde sig i Eskilstorp, till och med människor som hade råd med silver och guld. Två av spännena i Eskilstorp har väldigt stora likheter med spännen från Lund. Vi har inte hittat något tecken på att spännena skulle varit tillverkade i Eskilstorp, de enda verkstäderna där man säkert vet att urnesspännen tillverkats är i Lund och i Sebbersund i Danmark. Vi har även funnit två fågelformade spännen i Eskilstorp vilka också dateras till sen vikingatid/tidig medeltid. Dessa är ovanligare i Skåne men det har återfunnits många i Danmark. Nästan alla av dessa är gjorda i kopparlegering, så även de i Eskilstorp.

Spännena varierar i storlek men många av dem är ganska små, 2-3 cm. Vissa av dem har troligtvis använts för att hålla upp och ihop kläder, men för tyngre tyger som ull behövdes kraftigare föremål. Därför har troligen många av dessa använts som dekoration eller möjligtvis för att hålla upp tunnare tyger som siden eller liknande. Siden var inte vanligt på denna tid och kanske enbart de högre skikten av samhället kunde använda dessa tyger. Dräktspännenas karaktär hänger ihop med den tidigmedeltida storgård som har återfunnits i Eskilstorp och visar på den mångfald som har funnits på platsen.

Under den kommande veckan avslutar vi så smått fältarbetet i Eskilstorp. Till hösten drar analys- och rapportarbete igång. Då får vi säkert tillfälle att återkomma i bloggen.
Picture
Urnesspänne i kopparlegering. Liknande typ har återfunnits i Lund och Hjärup.
Picture
Urnesspänne i silver. Huvudet på djuret fanns tyvärr inte kvar.
Picture
Urnesspänne i kopparlegering. Liknande typ har återfunnits i Lund och Hjärup.
Picture
Fågelformat spänne i kopparlegering och även vitmetall.
0 Comments

Metallhantverk i Eskilstorp

4/6/2021

2 Comments

 
Nu när rapsen så sakteliga börjar blomma ut runt omkring oss och det är cirka tre och en halv vecka kvar på grävningen här i Eskilstorp har vi hunnit undersöka en hel del spännande anläggningar. Flera av dessa har dolt intressanta fynd och strukturer. Vi har bland annat ett litet område längst i öster som har tydliga spår efter både järn- och kopparlegeringshantverk. Här har vi vad som förmodligen är resterna av en ässja omgiven med mycket kol och sotrika lager blandat med småbitar av järn och slagg. I dessa lager fanns också en stor mängd glödskal. Glödskal är en restprodukt från smidesprocessen, tunna skikt av järnoxid som lossnar från järnet när det i glödgat tillstånd bearbetas med hammaren. I ett grophus låg två bottenskållor i en härd, även detta är restprodukter från en smedja. Förutom dessa tydliga tecken på smide har vi på samma plats som ässjan tecken på annan metallbearbetning. Tunna bitar kopparlegering överlagrade med glödskal visar att även denna metall hanterats. Att storgårdsmiljöer som Eskilstorp med flertalet tillhörande funktionshus har haft smedjor inom sitt område är inte ovanligt. Behovet av att tillverka och laga flertalet järnföremål till hushåll, jordbruk och andra aktiviteter har varit stort. Vi har bland annat hittat flertalet knivar i de anläggningar vi grävt, ett föremål som använts flitigt i det dagliga livet under i stort sett hela historien. Det är mycket möjligt att dess knivar är tillverkade här på plats. Vi hoppas på fler intressanta hantverksfynd framöver.
Picture
Sotiga och kolrika lager med mycket glödskal, längst till höger skymtas resterna av en förmodad ässja.
Picture
Tre knivar i lite olika utföranden, samtliga funna i grophus. Kniven längst till vänster har slipats så många gånger att bladet blivit mycket smalt.
Picture
En lite större kniv även den funnen i ett grophus.
Picture
Bottenskålla från härd i grophus.
2 Comments

Utgrävningar på Bjärehalvön

27/5/2021

0 Comments

 
På Bjärehalvön pågår just nu ett projekt som omfattar 8 olika utgrävningsplatser där man ska dra en ny vattenledning senare i sommar. Vi gräver de olika platserna i ordning från väster till öster mellan Rammsjö och Grevie kyrkby.

Vi började med att undersöka en boplats vid Rammsjö (som vi kallar lokal 4) som är den västligaste av våra undersökningsplatser. Området är mycket intensivt utnyttjat för boplatsaktiviteter under flera perioder. Vi har undersökt många stolphål efter stolpbyggda hus och många gropar men även härdar och kokgropar samt en brunn. Vi visste sedan förundersökningen att det fanns boplatslämningar här från yngre brons- och äldre järnålder, men det är möjligt att vi även har äldre lämningar på ytan. Vi har tittat närmare på den gårdssamling som markägaren har här. Släkten har bott på gården i många generationer och har samlat föremål och fornsaker på sin mark under lång tid. Familjen Elofsson har nu en samling som består av över 500 artefakter, bland annat yxor, pilspetsar, dolkar och mycket annat från alla förhistoriska perioder. Vi noterade de många neolitiska föremålen, och tänker att vi kanske har en del neolitiska lämningar på vår undersökningsyta. Fynden vi har gjort i de undersökta groparna består mest av ganska anonym keramik och slagen flinta. Vi får se vad 14-C dateringarna ger senare. SVT gjorde ett besök på grävningen. Se Sebastian prata om grävningen och projektet:

Länk SVT 

Lite längre österut ligger det vi kallar lokal 6, där vi har undersökt en boplats från yngre brons och äldre järnålder. Förundersökningen visade även spår av aktiviteter från medeltid. Boplatsen tycks rumsligt organiserad så att man anlagt härdar nära en liten våtmark längst ner mot sydost. Sedan har det stått minst ett stolpbyggt hus med kokgropar utanför husknuten centralt i området, och norr on huset fanns en del mindre gropar. Platsen är väl vald med magnifik utsikt över Kullen på andra sidan vattnet. 

Ytterligare lite längre österut har vi undersökt två platser (lokal 7 öst och 8) belägna i närheten av Flatakull som är en liten bergsknalle med skålgropar huggna ur berghällarna. Det finns över 300 skålgropar på platsen, och några av den är ovanligt djupa. Platsen har troligen haft stor betydelse för många generationer, kanske främst för dem som bosatt sig i närheten. Boplatserna vi undersökt ligger bara hundra till några hundra meter från Flatakull. Dateringarna som vi känner från förundersökningen visar att boplatslämningarna dateras till äldre och yngre bronsålder och äldre järnålder, och skålgropsplatsen kan ha varit i bruk under hela denna tid. Eventuellt har vi även ännu äldre spår på platsen, möjligen från senneolitikum, vilket tyder på ett stort tidsdjup i bosättningarna. Lämningarna består till stor del av stolphål, vilket visar att många generationer hus stått på platsen. Området är sandigt och grusigt vilket gjort platsen väldränerad och lämplig att bo på. Jorden är även lämplig för odling, något som de många potatisfälten runt grävningarna vittnar om. Sveriges Radio besökte oss på grävningen. Hör Åsa berätta om platserna:

länk SR: utgrävning_glimminge_210518.mp3

Längre österut, närmare byn Ängelsbäck, undersöker vi just nu en plats (lokal 15) med spår av en bebyggelse av stolphus från brons- och järnålder, men även äldre lämningar. Dessa äldre lämningar ligger i ett litet höjdläge och består av större gropar med svag humös färgning. I fyllningen finns ett relativt rikligt flintmaterial från mesolitikum, bestående av mikrospån, små fina avslag och kärnor. Vi håller just nu på och undersöker groparna och diskuterar vad de kan ha utgjort, hyddor, någon form av aktivitetsgropar eller något annat. På samma sandiga höjd har man ansett det lämpligt att bo även under senare perioder och stolphålen är många. Vi håller just på att pussla ihop dem till hus som en gång stått här.

På östra sidan av Ängelbäck har vi i dagarna börjat schakta av matjorden på det vi kallar lokal 18. Även där har platsen varit intensivt utnyttjad och stolphålen ligger mycket tätt över ytan. Här har det förmodligen också legat ett gravfält och några av brandgravarna har identifierats, men de tycks dåligt bevarade och endast en tunn rest av bottnen är kvar. En stensatt väg har också hittats. Vi har sett den i äldre kartmaterial, och nu har den alltså även hittats i fält. Hur gammal vägen är återstår att reda ut.

Vi har ytterligare ett par platser kvar att undersöka och återkommer senare med mer information. 

Vi kommer också att ha en digital visning av utgrävningarna längre fram i juni. Håll koll på Sydsvensk arkeologis Facebooksida! 

Picture
Paulina har just schaktat fram en del av den äldre stensatta vägen i Ängelsbäck.
Picture
De åtta lokaler som undersöks på Bjärehalvön.
Picture
En liten del av familjen Elofssons gårdssamling.
Picture
Utsikten mot Kullen från boplatsen vid lokal 6.
Picture
Några av de flera hundra skålgroparna på Flatakull.
Picture
Ett av mikrospånen som Sophie grävt fram på lokal 15.
Picture
Ett gytter av stolphål vid Ängelsbäck, lokal 18.
0 Comments

Grophusen i Eskilstorp

21/5/2021

0 Comments

 
Anläggningsgrävandet har kommit i gång på allvar den senaste veckan. Vi har främst fokuserat på grophusen och så här långt har vi inte blivit besvikna! Samtliga grophus har varit fyndrika. Djurbenen dominerar. Preliminära genomgångar visar på en hel del häst, något vi inte minst ser genom ett flertal hela käkar. Självfallet finns ben från nötboskap, får och svin, men även säl- och rovfågelsben ligger i fyndpåsarna. Vi vattensållar en del av jorden från grophusen och har på så sätt fått fram en hel del fiskben - torskfisket har uppenbarligen varit viktigt. I övrigt hittar vi mycket keramik, men även sländtrissor, glaspärlor m.m. Sländtrissorna visar på textilhantverk, men det finns även tecken på metallhantverk i form av slagg och glödskal. Ben har också använts i olika sammanhang – så här långt har vi två isläggar (dåtidens skridskor), den ena nedställd i ett stolphål i ett av långhusen, och delar av en fint dekorerad kam (se bild).

I mitten av juni kommer vi att hålla en digital visning – exakt datum kommer ni att hitta här i bloggen och på Facebook.
Picture
Picture
0 Comments

Eskilstorp – storgården börjar ta form

30/4/2021

2 Comments

 
Efter några veckors intensivt schaktnings- och inmätningsarbete börjar nu den förväntade senvikingatida-tidigmedeltida storgårdsmiljön ta form. Vi har schaktat fram flera långhus, ca 20-30 meter långa och mellan 7 och 8 meter breda. I flera fall är husen relativt lätta att identifiera och reda ut, men vi har även ett område som är pepprat med anläggningar (se bild). Majoriteten är stolphål, men det finns även grophus (ca 15 stycken), rännor och mindre gropar. Bland anläggningspinnarna anar vi en L-formad gård med ett hus i nord-sydlig riktning och ett i öst-västlig. Det återstår att reda ut hur husen förhåller sig till varandra i detalj och om de har stått här samtidigt. Än så länge har vi inte börjat gräva ut lämningarna i någon större omfattning. Så snart schaktningsarbetet är avklarat (inom drygt en vecka) kan vi sätta i gång på allvar. Då återkommer vi!
Picture
Bland skogen av anläggningspinnar döljer sig bl.a. ett par större byggnadslämningar som kan ha bildat en L-formad struktur. I förgrunden ses ett av grophusen.
2 Comments
<<Previous
Forward>>

    Kategorier

    All
    1600 Tal
    1600-tal
    1700tal
    Aktuell Arkeologi
    Analyser
    Arkeologiafton
    Arkeologidagen
    Arkeologisöndag
    Bastion Arvprins Gustav
    Befästningar
    Bjärehalvön
    Blekinge
    Bolagsresa
    Botildenborg
    Bromölla
    Bronsålder
    Bunkeflostrand
    Bäckaskog
    Contregard
    CT-skanning
    Datering
    Dokumentation
    Domsten
    E22 Sätaröd-Vä
    Erlandsrodagen
    Eskilstorp
    Fairyhill
    Fjälkinge
    Flinta
    Flintgruvor
    Forestad
    Föredrag
    Georadar
    Gravar
    Halland
    Hovrätten
    Husensjö
    Hököpinge
    Innovationsprocesser
    Jelling
    Järnålder
    Keramik
    Kistinge
    Konferens
    Kopparyxa
    Kristianstad
    Lediga Tjänster
    Linderöd
    Ljungaviken
    Lockarp 8
    Lund
    Mark
    Medeltid
    Mesolitikum
    Metalldetektering
    Metod
    Moesgård
    Mynt
    Neolitikum
    Norra Hasslegården
    Nosaby
    Nyare Tid
    Näsby
    Osteologi
    Personal
    Pilbladet
    Prästgården
    Rapport
    Ringsjöbaden
    Ringsjöbaden
    Ruuthsbo
    Råvattenledningen
    Samlingar
    Senneolitikum
    Simrishamn
    Skanör
    Skepparslöv
    Stenålder
    S:t Olof
    Södra Hasslegården
    Södra Sallerup
    Tygelsjö
    Utbildning
    Utbildningsradion
    Vendeltid
    Viby
    Vikariat
    Vikingatid
    Välkommen
    YngreBronsålder
    Yngre Järnålder
    Yngsjö
    Åhus
    Århus
    Öja
    Östra Broby
    Östra Grevie

    RSS Feed

Om oss

Sydsvensk Arkeologi AB är inriktat på uppdragsarkeologi i södra Sverige. Vi erbjuder tjänster inom alla sorters arkeologiska uppdrag – utredningar, förundersökningar och undersökningar. 

Läs mer om  oss »
Hur hanterar Sydsvensk Arkeologi dina personuppgifter? »

Kontakta oss

Kontor i Kristianstad

Sydsvensk Arkeologi AB
Box 134 
291 22 Kristianstad 
Besöksadress: 
Regionmuseets entré vid Stora Torg
Organisationsnummer:  556798-0429
Kontor i Malmö

Sydsvensk Arkeologi AB
Erlandsrovägen 5
218 45 Vintrie
Personal

Kontaktuppgifter till all personal »

Styrelse

Sydsvensk Arkeologis styrelse »

Webbdesign & layout: Catherine Svensson & Fredrik Grehn 2015

Search the site...