Gottorp Hus 2.

Stolphål med keramik in situ.

Ibland är det de minsta föremålen som bär på de stora berättelserna och de oväntade sammanhangen. När vi i oktober 2024 förundersökte några övergivna gårdstomter i landsbyn Gualöv vid Bromölla i nordöstra Skåne var metallfynden oväntat fåtaliga. Men ett stack ut. En så kallad blyplomb, ett litet sigill som fungerat som kvalitetsmarkering och ursprungsbeteckning på importerad textil. Identifieringen blev dock problematisk. Det verkade inte finnas några riktigt bra paralleller till det enkla motivet; ett upprest svärd av högmedeltida typ som avbildades på en vapensköld.

​På våren 2023 påträffades lämningarna efter en befäst medeltida sätesgård i byn Ljungsgård, belägen mellan Bjuv och Billesholm i nordvästra Skåne. Upptäckten skedde närmast av en slump i samband med att en närbelägen gårdsplats i den utskiftade bytomten undersöktes inför ett planerat byggprojekt. Namnet ”Ljungsgårds trädgård”, liksom fyndet av en markväg vars körbana bestod av medeltida tegel väckte våra misstankar. En kontroll av LIDAR-bilder från området gav svaret – i bytomtens nordöstra hörn fanns en borglämning bestående av en närmast kvadratisk plattform omgiven av vallgravar. Den danska adelsätten Billes försvunna Ljungsgård var återfunnet! 

​Projektsammanfattning från ansökan till Gyllenstiernska Krapperupstiftelsen 2025:
​
Ljungsgård i Södra Vrams socken, beläget ca 3,5 mil sydost om Krapperup, är en tidigare okänd medeltida borglämning påträffad närmast av en slump i samband med en arkeologisk undersökning i närområdet. Borgkullen, en kvadratisk plattform med sidan 50 m omgiven av vallgravar, ligger idag dold inne i en äppelodling. Det här föreslagna forskningsprojektet syftar till att dokumentera och i olika sammanhang lyfta fram denna befästa sätesgård i dess roll som en direkt föregångare till det betydligt mer kända renässansslottet Billesholm. Trots dess nu anonyma framtoning var Ljungsgård under sin storhetstid på 1400- och 1500-talet en betydande anläggning, ägd av personer tillhörande den danska adeln högsta skikt med släkter som Krognos och Bille representerade. Projektets avser att genom kartering med markradar lokalisera de byggnader som stått på platsen. Borgen kan då jämföras med andra samtida anläggningar i Skåne, inte minst Krapperup. Resultaten kommer att redovisas i artikelform.

Årets fältsäsong är i full gång och borta i sydvästra hörnet av Skåne händer där spännande saker! Under veckan påbörjas nämligen fortsatta undersökningar inför skyddsvallsbygget i Skanör. De avslutande undersökningarna inom arbetsområdet syftar till att komplettera de resultat som framkom vid förundersökningen förra året. 
​

​Årets undersökningsytor ligger inom Knävången norr om Skanör och vid Skanörs kyrka och borg. Under medeltid låg dessa områden, precis som idag, strax utanför samhället och Skanör innehade då stadsprivilegier. Inom de områden som nu är föremål för undersökningar tolkas Skånemarknaden ha hållits, framförallt under 12- och 1300-talen. Sedan förra årets förundersökning vet vi att det kan förväntas såväl stolphål, som mindre avgränsade kulturlager och gropar inom de nu aktuella undersökningsområdena.

​
Årets undersökningar fokuserar därför på att klarlägga strukturer bland lämningarna och på att samla in prov- och fyndmaterial för djupare analys. Som så ofta inom uppdragsarkeologin lägger vi alltså genom dessa undersökningar ett pussel samtaget med föregående resultat för att få fram en helhetstolkning. ​

​På Vellinge kommuns hemsida hittar ni mer information kring skyddsvalls-projektet:
Skyddsvallen — Vellinge kommun
Pussel väntar för arkeologerna i Skanör
​

De senaste veckorna har vi från Sydsvensk Arkeologi vänt blicken västerut och varit i Danmark för att delta på konferenser och göra studiebesök. Som bekant var Skåne en del av det danska riket fram till 1658 och vi har därför självklara beröringspunkter med den danska forskningen som berör medeltiden och renässansen. Men även de senare århundradena bjuder på många likheter länderna emellan – inte minst i frågorna om hur – och varför – vi sysslar med arkeologi från våra senaste århundraden? 

​En fråga som ofta ställs till arkeologer som sysslar med nyare tids arkeologi är varför vi håller på med perioder där det finns skriftliga källor. Eller som historikern Peter Sawyer uttryckte det på 1980-talet:  Archaeology is just an expensive way of finding out what historians already know. Men det synsättet innebär en otrolig förenkling. Alla skriftliga källor har avsändare och mottagare, vars avsikter och position i samhället satt gränser för vad som förmedlats. Vissa förhållanden togs inte upp eftersom de ansågs självklara, andra därför att de var skamfyllda. Och det finns alltid grupper i ett samhälle vars röster inte hörs. Så den bild av det förflutna som återfinns i texter och arkivhandlingar är alltid ofullständig, minst sagt. Här kommer arkeologin in och kan berätta utifrån de materiella lämningarna om olika sidor av mänskligt liv som annars skulle vara oss fördolda.

​Under två intensiva dagar, den 24 och 25 mars, hölls en viktig konferens på temat Den Nyeste Tids Arkeologi på Silkeborgs Museum i Danmark. Ramen var satt till arkeologi från år 1700 fram till idag och ett brett spektrum av ämnen behandlades i de tjugo inlägg som presenterades. Omflyttade gårdar i 1700-talets landsbyar, hanteringen av kyrkogårdars skelettmaterial, lokal tegelproduktion vid tiden för skiftet, dokumentation av historiska broar, storskaliga utfyllnader och enorma fyndmängder från ett växande Köpenhamn …fram till ockupationstidens tyska pansarställningar. Från Sydsvensk Arkeologis sida bidrog vi med några exempel på senare tids lämningar med koppling till Kristianstads befästningsverk. 

​Gissningsvis kommer konferensen i Silkeborg att leda till fortsatta kontakter, till att nätverk etableras och att ämnet diskuteras i allt vidare kretsar. För det nära förflutna är viktigt på många plan. Det handlar förmedling av berättelser där stora grupper kan känna igen sig och bidra med egna pusselbitar. Men också om möjligheter att pröva nya metoder och att närma sig ovana forskningsfält som industriarkeologi och teknikhistoria, studier av fattigas villkor, konflikter och deras konsekvenser, trädgårdsarkeologi och mycket annat. Samtidigt handlar det om fält där man ibland måste agera varsamt när man befinner sig inom mans minne.  De händelser som berörs kan väcka starka känslor hos de som genomlevt svåra tider och de efterlevande som har att bära minnen av ett mörkt förflutet. 
​
Förhoppningen är att föredragen från mötet i Silkeborg skall samlas i en bok och nå den spridning som dessa spännande inlägg förtjänar. Men också att konferensen skall innebära startskottet för en bred diskussion kring vad den nyaste tidens arkeologi har att erbjuda – såväl i Danmark som hos oss i Skåne! 

Som ett led i arbetet med att rekonstruera dominikanerkonventets byggnader i Åhus besökte Claes Pettersson Viborg på Jylland i slutet av mars. Det gäller att hitta bra paralleller till det försvunna klostret; arkitektoniska lösningar som vi kan utnyttja till vår 3D-modell.

I Viborg står bara svartbrödernas (dominikanernas) enskeppiga kyrka kvar efter att klosterlängorna rivits. Dess väggar bär spår efter alla de förändringar som skett genom åren. Det finns mycket att utläsa ur tegelmurarna, speciellt när guiden heter Hans Krongaard Kristensen, den främsta experten inom dansk klosterarkeologi.

Man fastnar för östgavelns grupp av tre höga slanka fönster, där en dekorativ växelverkan skapats med svartglaserat tegel. Tyvärr rasade gavelns övre del med sina blinderingar ner vid stadsbranden 1726 och skadade kyrkans östligaste valv så att alla inventarier blev lågornas rov. 

Idag är kyrkans interiör vitkalkad och enkel, undantaget den stora altartavla som en gång prytt Köpenhamns slottskyrka. Ett mästerverk, skapat i Amsterdam under början av 1500-talet, men ansett som katolskt och föråldrat två sekel senare. Därför kunde kungen, Fredrik IV, skänka altartavlan till den nyligen utbrända f.d. klosterkyrkan i Viborg år 1728.

Söder om domkyrkan har gråbrödernas (franciskanernas) kloster legat. Av den stora anläggningen som i fullt utbyggt skick bestod av en kyrka, jämförbar med dominikanernas, och två kringbyggda klostergårdar återstår idag bara tre sammanbyggda hus; en förrådsbyggnad, en länga där kungen hade rum och skrivarstuga samt ett envåningshus där äldre personer kunde köpa sig rätten att bo under sina sista år.
​
Besöket i Viborg gav många intryck – lärdomar och inspiration att ta med hem till Skåne och det fortsatta arbetet i Åhus!

Från vänster: fig.1 – Svartbrödernas kyrka i Viborg, uppförd i tegel i senromansk stil under 1200-talet, men kraftigt förändrad. 
Fig.2 – En dominikanerbroder av trä hälsar besökaren välkommen. Fig.3 – Kyrkans östgavel. Notera teglet som murats i fiskbensmönster
​(opus spicatum).

Sydsvensk Arkeologi söker en

Arkeolog/Projektledare

med specialisering i historisk arkeologi och med huvudsaklig placering i Kristianstad.

Som arkeologisk projektledare på Sydsvensk Arkeologi ingår du i ett engagerat team med bred kompetens inom uppdragsarkeologi, forskning, förmedling och analysverksamhet. Du kommer att driva egna projekt, företrädelsevis med fokus på medeltid och senare tid och både i stads- och bymiljö. Samtidigt ska du vara beredd på att arbeta med alla typer av undersökningsobjekt. Vi är i färd med att bygga ut vår kompetens inom historisk arkeologi, och i det arbetet får du en viktig och drivande roll.

Vår uppdragsarkeologiska verksamhet präglas av variation, och vi utför allt från små schaktningsövervakningar till stora undersökningar av komplicerade arkeologiska objekt. Du ska vara beredd på att utföra varierande arbetsuppgifter inom beskrivningen av den aktuella tjänsten. Våra uppdrag finns i hela Skåne och ibland i angränsande län. Oavsett placeringsort förekommer arbete i hela detta område.

Vi söker dig som har praktisk och dokumenterad erfarenhet av att driva egna arkeologiska projekt i historiska stads- och bymiljöer. Du har akademisk examen i arkeologi och helst i medeltidsarkeologi/historisk arkeologi. Erfarenhet av att arbeta med yngre järnålder/vikingatid ses också som meriterande.

Du är trygg i att arbeta självständigt i alla led av uppdragsarkeologin, men trivs även med att arbeta tillsammans med andra. Du arbetar strukturerat och har goda kommunikativa egenskaper. Du har mycket god förmåga att uttrycka dig i skrift och har dokumenterad erfarenhet av att skriva rapporter och vetenskapliga artiklar. Erfarenhet av arkeologisk förmedling är ett plus. Som projektledare har du dokumenterad god måluppfyllelse och är van vid att hantera flera parallella arbetsuppgifter.  Vi ser gärna att du har erfarenhet av uppdragsarkeologiskt anbudsarbete enligt Kulturmiljölagen.
​
Varaktighet: Tills vidare. Provanställning 3 månader. Start 1 maj eller enligt överenskommelse. Körkort är ett krav.
​

Upplysningar om tjänsten kan lämnas av:
Hanna Dahlström, VD: [email protected], tfn. 0721–440300

Stella Macheridis, Osteolog och lokal ordförande för styrelsen i DIK-förbundet:
[email protected], tfn. 0709–123351
​
Välkommen med din ansökan senast 2025-04-07 till: [email protected]
Märk ansökan med 2/2025.

Sydsvensk Arkeologi söker en

Osteolog/Projektledare 

med huvudsaklig placering i Malmö.

Som osteolog och projektledare på Sydsvensk Arkeologi ingår du i ett engagerat team arkeologer med bred kompetens inom uppdragsarkeologi, forskning, förmedling och analysverksamhet. I din roll som osteolog kommer du att vara en del av vår osteologgrupp som självständigt men i samarbete med arkeologerna planerar de osteologiska uppdragen.  Dessa uppgifter innefattar både interna projekt och externa projekt som vi utför på uppdragsbasis. Du kommer att ansvara för egna analyser, från kostnadsberäkning till färdig rapport. Du behöver kunna utföra både animal- och humanosteologiska analyser, men vi ser gärna att du är specialiserad i animalosteologi. Som en del i organisationens utveckling söker vi att expandera vår externa uppdragsverksamhet, och i det arbetet får du en viktig roll.

I tjänsten ingår att arbeta som projektledande arkeolog för olika typer av arkeologiska uppdrag. Du ska delta i, och självständigt kunna planera och utföra arkeologiska projekt från förberedelse, till fältarbete och rapportskrivning.
Vår uppdragsarkeologiska verksamhet präglas av variation, och vi utför allt från små schaktningsövervakningar till stora undersökningar av komplicerade arkeologiska objekt. Våra uppdrag finns i hela Skåne och ibland i angränsande län. Oavsett placeringsort förekommer fältarbete i hela detta område.

Du har akademisk examen i arkeologi och osteologi. Du har både forskningserfarenhet och praktisk och dokumenterad erfarenhet av analysarbete och arkeologiskt fältarbete, gärna i projektledande ställning.

Du är trygg i att arbeta självständigt i alla led av uppdragsarkeologin, men trivs även med att arbeta tillsammans med andra. Du arbetar strukturerat och har goda kommunikativa egenskaper. Du har mycket god förmåga att uttrycka dig i skrift och har dokumenterad erfarenhet av att skriva rapporter och vetenskapliga artiklar. Erfarenhet av arkeologisk förmedling är ett plus. Som projektledare har du dokumenterad god måluppfyllelse och är van vid att hantera flera parallella arbetsuppgifter.  Vi ser gärna att du har erfarenhet av uppdragsarkeologiskt anbudsarbete enligt Kulturmiljölagen.
​
Varaktighet: Tills vidare. Provanställning 3 månader. Start 1 maj eller enligt överenskommelse. Körkort är ett krav.
​

Upplysningar om tjänsten kan lämnas av:
Hanna Dahlström, VD: [email protected], tfn. 0721–440300

Stella Macheridis, Osteolog och lokal ordförande för styrelsen i DIK-förbundet:
[email protected], tfn. 0709–123351
​
Välkommen med din ansökan senast 2025-04-07 till: [email protected]
Märk ansökan med 3/2025.
​

Mitt namn är Daniel Forsberg och jag är sedan september 2024 doktorand i historisk osteologi vid Lunds universitet.
 
Mitt avhandlingsprojekt behandlar djurhållningen i Malmöområdet under neolitikum och bronsålder (ca. 4000-500 BC). Jag vill undersöka hur samhällsförändringarna under neolitikum och bronsålder ter sig i djurhållningen genom att studera tamdjurens diet, mobilitet och hälsa.
 
Jag är främst intresserad av de större tamdjuren, alltså nötboskap, får, get och svin. Mitt avhandlingsprojekt innefattar både traditionell osteologisk analys och naturvetenskapliga analyser. De naturvetenskapliga analyserna innefattar stabila isotoper som kan användas för att studera diet och mobilitet. Stabila isotoper från olika grundämnen förekommer i varierande mängd i maten vi äter och lagras in i ben och tandvävnad. För dietstudier används kol- och kväveisotoper och för mobilitetsstudier används strontiumisotoper.
Information om djurens diet och mobilitet kan exempelvis ge svar på frågor om hur handel med djur och betesdrift förändrats över tid samt i vilken utsträckning djuren har utfodrats. Det kan också ge svar på hur landskapet sett ut där djuren hållits.
 
Jag kommer också använda mig av proteinanalyser för att ta reda på fördelningen mellan får och get i materialen. Dessa arter är mycket svåra att med säkerhet skilja åt baserat på deras skelett men genom molekylära analyser är det möjligt. Detta kan ge mycket ny information då vi i nuläget inte riktigt vet när geten introduceras till Malmöområdet. Genom att ta reda på det kan vi få en ökad förståelse för hur ekonomin sett ut eftersom får och get används till olika saker.
 
Jag har också ett särskilt intresse för hälsa och sjukdomar hos djuren. Genom att studera förändringar i djurens skelett kan vi svara på frågor om exempelvis hur utbredd och intensiv dragdjursanvändningen har varit över tid, samt hur utbredda bristsjukdomar har varit hos djuren.  Det går också att diskutera människans omsorg och relation till djuren utifrån exempelvis frakturläkning.
I nuläget är jag i ett tidigt skede i min forskning där jag håller på att välja ut benmaterial från Malmöområdet som jag vill studera närmare under de kommande åren.

Inom område fyra upptäcktes under förundersökningen resterna av en våtmark och utkanten av en boplats med dateringar från bronsålder till äldre järnålder. Och till vår glädje kunde vi konstatera att både boplatsen och våtmarksområdet var både större och mer omfattande än vi beräknat. Dessutom hittades en till stenpackning i den nordligaste delen av området. Inom boplatsområdet, som dessvärre inte var den centrala delen av boplatsen utan den östra utkanten, hittades flera stora fina gropar och härdar och även två hus. Flera av groparna innehöll fynd av keramik, slagen flinta, djurben och bränd lera, fynd som man förväntar sig på en boplats. Men en grop är värda att nämna lite extra då stora mängder keramik hittades i den. Gropen var formad som en åtta med en lite djupare del i väst. I den delen hittades lite brända djurben och slagen flinta. I den östra lite mindre delen hittades ca 50 större (och många mindre) skärvor keramik mer eller mindre staplat ovanpå varandra upp mot den östra gropväggen. Keramiken dateras till förromersk järnålder och har tillhört större förvaringskärl. Gropen tolkas vara en arbetsgrop av något slag men exakt vad som gjorts i den vet vi i nuläget inte, inte heller varför keramiken låg som den gjorde. Tillhör skärvorna en eller två större kärl som slagits sönder på plats, eller är skärvorna från flera kärl som gått sönder på andra platser och samlats i gropen för att göra till exempel schamott (magring för tillverkningen av ny keramik)? Analys av jordprov och keramikens placering kan förhoppningsvis ge svaret på frågorna i vidare arbete. 

Två hus undersöktes i området. Det ena var ett treskeppigt hus med minst fem stolp-par. Möjligen har huset varit längre men sentida störningar har i så fall tagit bort alla spår av det. Troligen är huset en ekonomibyggnad snarare än ett boningshus. Hus nummer två var ett så kallat fyrstolpshus, ett mindre hus eller skjul som troligen har varit en aktivitetsbyggnad.

Längs norrut i område fyra hittades vid schaktningen en stensamling som såg väldigt underlig ut. När den undersöktes kunde vi konstatera att det handlade om en väldigt förstörd och omrörd stenpackning. I och runt stenpackningen hittades ett stort antal flintavslag och även ett fint flintspån. Dessutom hittades en skärva keramik som dateras till neolitikum. Förhoppningsvis får vi bra dateringar på anläggningen genom luminicens-datering. Men i nuläget tolkas anläggningen som en neolitisk grav, om dock en väldigt förstörd sådan. Nu är det bara för oss att invänta alla analyser som ska göras innan vi sätter tänderna i rapportarbetet.

Under sensommaren i år utförde Sydsvensk Arkeologi en arkeologisk slutundersökning i Vinslöv utanför Kristianstad. Undersökningen berörde ett känt gårdsläge som benämns som Gård 20 på 1700/1800-tals kartor. Gården ska enligt uppgifter ha varit ganska liten endast bestående utav två byggnader, till skillnad från många av de andra gårdarna i byn som oftast bestod av fyra byggnader eller fler. Det fanns också kännedom om en yngre bebyggelse som rivits under 1970-tal vilka i så fall kan ha skadat de äldre arkeologiska lämningarna.
​
Av de två byggnader som enligt uppgift funnits på Gård 20 kom den större öst-västligt orienterade byggnaden att undersökas. Det visade sig att endast en del av byggnaden återstod men att denna var relativt välbevarad. Under tidigare genomförd förundersökning påträffades slagg och en förmodad ässja på ytan, men i den historiska dokumentationen fanns inget omnämnande att byggnaden skulle fungerat som smedja. 

​​​Golvet i smedjan bestod av lera. Eftersom lera är ganska eldfast och smide en väldigt eldfarlig verksamhet var leran troligtvis ett medvetet val då det varit lättare att hålla rent och lätt att reparera, till skillnad från ett trägolv. Delar av byggnadens stensyllar påträffades också, och det kunde konstateras att dessa återanvänts i den yngre byggnaden. Då större delar av byggnaden var förstörd har det inte gått att avgöra om den utgjorts av en smedja eller om byggnaden haft andra funktioner också. Det påträffades dock en del keramik i smedjan vilket kan tyda på att det använts kombinerat med en bostadsdel i samma byggnad. 

​Tillhörande Gård 20 påträffades även ett flertal brunnar. En av dessa var stenskodd och hade en knuttimrad träkonstruktion i botten för att kunna bära tyngden av stenarna längs brunnens nedgrävningskant. Brunnarna låg i en naturlig svacka ute i det som på kartmaterialet utgjorde gårdens kända kål- och humleodling. Kålgården var gårdens trädgård, sannolikt med fruktträd och andra växter, och humlegården har varit området för odling av humle, sannolikt för ölbryggning.

Ute i humlegården påträffades även skelettdelar av en hund, kanske en familjemedlem av den dåtida gårdsägaren? Utöver detta påträffades även en styckad häst i området för smedjan. Just nu är det oklart om hästen har självdött av sjukdom eller avlivats. Detta är något som vidare osteologiska analyser får bringa klarhet i. 

​Förutom en smedja och brunnar framkom även en stenkonstruktion i humlegården som sannolikt har något att göra med odlingen, men på vilket sätt kommer analyseras vidare. Slutundersökningen avslöjade även tecken på förhistoriska lämningar i form av gropar, stolphål och en härd. Tidigare förundersökning visar att åtminstone en del av stolphålen är av medeltida ursprung så sannolikt har en medeltida gård även funnits i närområdet. Utifrån dateringarna  kommer det klargöras om där även funnits mänsklig aktivitet på ytan i andra tidsskeden. 

Efter avslutat fältarbetet  vidtar nu rapport- och analysarbetet, och många frågor återstår: 

​Varför omnämns inte smedjan i kartmaterialet? Smedjor var inte speciellt vanliga och brukar därav oftast benämnas i den historiska dokumentationen. Vad är det för typer av smide och går det att säga något om vad som tillverkats? Kan innehållet i brunnarna säga något om vad som odlats och kanske även ätits under gårdens brukningstid? Vad hände egentligen med hästen som påträffades och vad är det för typ av hund som hittades ute i humleodlingen? Frågorna är många och arbetet är endast påbörjat.

Fortsättningen följer här i bloggen när nya analysresultat och tolkningar kommit in!