Direkt efter påskhelgen inledde vi årets etapp i Eskilstorp. I år förväntar vi oss framför allt lämningar efter en senvikingatida-tidigmedeltida storgård (ca 1000-1200 e.Kr.). Förundersökningen avslöjade både manifesta hus, enklare långhus och grophus. De senare innehåller ofta fynd som visar på olika typer av hantverksaktiviteter. De första veckornas schaktning har inte gjort oss besvikna! Fint väder och lämningar i form av både långhus och grophus. Det dröjer ytterligare någon vecka innan vi börjar gräva ut anläggningar och konstruktioner på allvar, men redan nu visar ytfynd i form av bland annat keramik att vi rör oss i det förväntade tidsskedet.

Vid förundersökningen hittades ett enstaka fynd, en kopparyxa, från slutet av stenåldern, ca 2000 f.Kr. Fyndet gör att vi även håller utkik efter fler lämningar från den här tiden. Redan efter några dagars schaktning hittade vi en stenpackning eller stenram som vi först tolkade som ett par olika möjliga gravkonstruktioner. Efter en första handrensning lutar det i stället åt att det rör sig om en enda konstruktion. I form påminner den mycket om gravar, bland annat från Vellingeområdet, som daterats till tidenkring ca 2000 f.Kr. Vi får se om gravtolkningen bekräftas när vi börjar undersöka den närmare.

Under april-juni går det att följa undersökningen via bloggen och Facebook. Här publiceras även information om tider för digitala visningar. 

Under sommaren och hösten 2020 genomfördes en stor undersökning i Ljungaviken utanför Sölvesborg i Blekinge. Undersökningen genomfördes som ett samarbetsprojekt där vi tillsammans med Blekinge museum och Arkeologerna från statens historiska museum arbetade tillsammans för att ta fram och dokumentera denna unika stenåldersboplats.

I Ljungaviken har det på en sandig platå legat en strandnära boplats för cirka 8400 år sedan. Boplatsen har efter att den övergavs periodvis legat under vatten, vilket har gjort att boplatsen har övertäckts med gyttja, torv och sand. Under de överlagrade lagerna har den gamla markytan bevarats och vi schaktade fram den inom en cirka 15 000 kvadratmeter stor yta.

Ett av de märkligaste inslagen i Ljungaviken var att hyddor, härdar och gropar fanns bevarade som tydliga försänkningar i den forntida markytan. På platsen påträffade vi spår av ett 50-tal hyddor, eller snarare hus. Husen har varit robusta konstruktioner, men såg lite olika ut. Vissa var runda och fyllda med bränd sten. Andra var kvadratiska eller rektangulära med eldstäder i hörnen. Med hjälp av drönare kunde vi se dem från luften och somliga verkar då vara mycket stora och rektangulära. Kanske är det att så försänkningarna i vissa fall endast utgjort en del av större konstruktioner.

På platsen hittade vi mängder med slagen flinta som människorna som har bott på platsen har lämnat kvar. Flintan är både insamlad från närområdet men även dittransporterad från sydvästra Skåne eller Danmark. Något oväntat påträffade vi även bevarade ben. Oftast var de mycket dåligt bevarade, men i några av hyddorna fanns det till och med bevarade fiskfjäll.

Under några av de sista dagarna i fält gjorde vi en mycket oväntad upptäckt. I samband med att en eldstad undersöktes, påträffades några ben och vår osteolog Ola fick ta över arbetet med att gräva ut eldstaden. Det visade sig att under eldstaden fanns en hund begravd. Hundbegravningar förekommer under jägarstenåldern, men är sällsynt. Benen från hunden var mycket dåligt bevarade och vi bestämde oss därför att ta upp hela hundgraven som ett preparat. På så sätt kunde vi gräva ut den inne på Blekinge museum och det blir även möjligt att kunna ställa ut hunden i framtiden.


En film har producerats i samarbete med UR-play som visar arbetet med hunden: https://urplay.se/program/220043-ur-samtiden-lansmuseerna-berattar-det-ligger-en-hund-begraven


​Vill man veta mer om hundgraven och om undersökningen finns det en hel del att se och läsa på Blekinge museums hemsida. Bland annat finns det flera filmer som filmades under fältarbetet:
https://www.youtube.com/watch?v=JmaAtaUPuEs
https://arkeologiiblekinge.blogspot.com/

​Just nu pågår rapportarbetet genom bearbetning av fynd och dokumentation och analys av prover. 

Vi har en ny och ett par nygamla medarbetare att presentera! Andreas Nilsson, som arbetat hos oss under flera år blev fastanställd vid årsskiftet. Andreas arbetar som projektledare och skriver på en avhandling om bronsålderns hantverk och hantverkare. Och redan under förra året fastanställdes Sebastian Liahaugen som också varit en mångårig medarbetare innan dess. Sebastian arbetar också som projektledare och är speciellt inriktad på GIS och digital arkeologi.

Sedan årsskiftet är även Håkan Peterson anställd hos oss. Håkan disputerade i arkeologi 2005 men har i olika former sysslat med uppdragsarkeologi sedan 1991 och har yrkeserfarenhet från Danmark, Norge och Sverige. Han har i sin yrkesroll arbetat med arkeologiska undersökningar, forskning, undervisning och handledning av forskarstudenter på universitet, museer och Riksantikvarieämbetet. Han har även arbetat på Länsstyrelsen som ärendehandläggare. 

​Håkan har en bred erfarenhet av uppdragsarkeologiska undersökningar från

alla förhistoriska perioder och har sysslat en del med metodutveckling. Han har också ett särskilt intresse för arkeologisk vetenskapsteori och tolkningspraktik samt analyser av materiell kultur och samhällsutveckling i ett långtidsperspektiv. Särskilda forskningsområden där Håkan publicerat sig är metodanalyser, arkeologins idéhistoria och tolkningspraktik samt uppdragsarkeologins administrativa och politiska historia och förutsättningar för kunskapsutveckling och forskning. Han har de senaste fyra åren också sysslat geofysisk prospektering och analys, mestadels markradar (Ground Penetrating Radar) och magnetometer, som metodutveckling för att studera arkeologisk potential, användningsområden och utveckling. 

​
Vi ser fram emot ett (fortsatt) samarbete med våra kollegor! 


Läs mer om våra medarbetare på sidan med personalpresentationer! ​

De avslutande två fältveckorna har bjudit på grått men relativt milt höstväder. Vi har sluppit regn, vilket underlättat grävarbetet betydligt. De sista dagarna ägnades åt maskinundersökning av stora anläggningar. Förhoppningen var att hitta brunnar med bra bevaringsförhållanden för pollen. Några brunnar hittade vi tyvärr inte, däremot lertäktsgropar. De är helt enkelt resultatet av att man grävt upp lera som sedan använts till att bl.a. lerklina husväggar. Groparna har därefter använts för att göra sig av med hushållsavfall.

Näst sista dagen bjöd för övrigt på ett fint fynd, ett nackparti av en skafthålsyxa. Yxfragmentet kan dateras till senneolitikum-äldre bronsålder (kring ca 2000 f.Kr.), men hittades i botten av en grop med preliminär datering till romersk järnålder (0-400 e.Kr). Forntida återbruk!

Vi återkommer våren 2021 med nästa etapp här i Eskilstorp. Då står lämningarna efter en senvikingatida-tidigmedeltida storgård i fokus.  
​

Efter snart fyra veckors bitvis tung grävning i den regnblöta leran kan vi konstatera att det finns både bronsålder och romersk järnålder inom undersökningsytan. Bronsåldern visar sig mer blygsamt i form av ett par gropar med bl.a. karakteristisk keramik från ca 1000 f.Kr. Möjligen har vi också en huslämning från bronsålderns slutskede eller järnålderns början, dvs. från ca 500 f.Kr.

Betydligt mer framträdande är gården från romersk järnålder. Här kan vi nu konstatera att det finns ett par större treskeppiga huslämningar som avlöst varandra, flera mindre ekonomibyggnader, hägnadsrester och gropar av olika slag. Keramiken från groparna är från tiden, och består av både robusta matlagnings- och förvaringskärl och lite finare skålar. De sista två veckorna kommer vi att fortsätta gräva ut groparna.

MISSA INTE!
​Lördagen den 7 november kl. 14.00 kommer arkeologen Andreas Nilsson och museipedagogen Thomas Persson via ett livesänt event på Sydsvensk Arkeologis Facebooksida visa och berätta om undersökningen. Följare av eventet kommer under tiden sändningen pågår kunna ställa frågor i chatten och frågorna besvaras efter guidningen.

Normalt har vi ofta allmänna visningar i fält av våra större undersökningar. Det rådande Coronaläget gör att visningen av undersökningen i Eskilstorp utanför Vellinge i Skåne istället görs digitalt. 

Schaktning och inmätning inom etapp 1B (se Aktuella undersökningar) har pågått för fullt i cirka en och en halv vecka. Regn under de första dagarna ställde till det en del. Den sydvästskånska leran, regn och dumprar är en otacksam kombination! Veckan som gått har turligt nog erbjudit bättre väder och schaktningen har löpt på bra.

Vi har så här långt schaktat fram bebyggelselämningar i form av stolphål, gropar och härdar, helt i linje med vad vi förväntade oss. Däremot verkar det i nuläget som vi får ett större tidsdjup än vad förundersökningen pekade mot. Dateringarna därifrån indikerar bronsålder. I nuläget tycks vi snarast ha järnålder på området, även om bronsålder också kan finnas i form av en möjlig huslämning. En relativt liten tvåskeppig huslämning fick oss inledningsvis att även hoppas på yngre stenålder (senneolitikum). Huset ligger dock fint intill ett par stora treskeppiga långhus, dessutom med sporadiskt bevarade hägnadsrester kring sig. Kanske är det tvåskeppiga huset snarast en ekonomibyggnad av något slag, tillhörande järnåldersgården som de stora huslämningarna representerar. Vidare undersökning får klargöra om det stämmer, och vilken datering gården har. Fortsättning följer!

Fältdelen av undersökningen i Bromölla är just avslutad, och efterarbetet tar nu vid. En mängd jordprover ska floteras (dvs blandas med vatten så förkolnat material flyter till ytan och kan tas tillvara), analyseras av arkeobotaniker för artbestämning och därefter skickas vidare för 14C-datering. Allt dokumentations- och fyndmaterial ska bearbetas, och slutligen kommer en rapport över arbete och resultat att publiceras på vår hemsida, och så småningom även en vetenskaplig artikel. Vi har i samarbete med Regionmuseet kunnat genomföra 15 skolvisningar för grundskoleelever från Alvikenskolan, Dalaskolan och Humleskolan i Bromölla. De har fått inblick både i arkeologiskt fältarbete, och hur människor levat under förhistorisk tid - på samma plats där nya bostäder nu planeras.

Det bestående intrycket från undersökningen är alla välbevarade huslämningar, med spår av olika konstruktioner och aktiviteter både ute och inne, som preliminärt dateras till bronsålder och äldre järnålder. Bland dessa aktivitetsspår sticker såklart de förkolnade ekollonen ut! Ett avvikande fynd vi aldrig tidigare sett maken till.

​Förutom förkolnade ekollon, malstenar, flintredskap och flintavslag, är keramikskärvor ett av de större fyndmaterialen från undersökningen. Vi har funnit små spridda keramikfragment som dragits runt redan vid förhistorisk odling, men även större skärvor som legat mer skyddat nere i olika typer av gropar, som kokgropar, brunnar, avfallsgropar - och en grav! Och här kan vi se att platsen nyttjats under längre tid än vad huslämningarna antyder. Skärvorna kommer att analyseras och tidsbestämmas, de kan i många fall dateras utifrån typ av ornamentering, kärlform och keramisk sammansättning. Vi har ännu så länge kunnat se en hel del skärvor från yngre stenålder (neolitikum) – både från tidig- mellan- och senneolitikum. I en grav från stridsyxekultur fann vi rester av två rikt ornerade kärl och ett långt flintspån, klassiska gravgåvor från tiden!

​Bild 2. Skärvor med bukstrecks- och tvärsnoddsornamentik, trattbägarkultur, mellanneolitikum, påträffat i ett litet kulturlager.

​Bild 3. Undersida av kärl från stridsyxekultur, mellanneolitikum, påträffat i grav.

​Bild 4. Del av ett annat kärl i samma stridsyxegrav.

​Bild 5. Del av keramiskt föremål, framkom i en ränna med neolitisk keramik.

​Bild 6. Skärva från rabbat kärl, yngre bronsålder. Påträffat i avfallsgrop.

​Bild 8. Liten keramikkopp (degelliknande, men ej använd som sådan), framkom i grop fylld av förkolnade ekollon.

​Bild 9. Keramik från yngre bronsålder – äldre järnålder, påträffad i kokgrop.

​Bild 10. En förlupen, trasig drönare. Vilka spår lämnar vi till efterkommande?