Sydsvensk Arkeologi AB söker VD

Sydsvensk Arkeologi AB erbjuder tjänster inom alla sorters arkeologiska uppdrag – utredningar, förundersökningar och undersökningar. Verksamheten är kunskapsintensiv, finansieras på uppdragsbasis och drivs enligt affärsmässiga grunder.

Sydsvensk Arkeologis vision är: Kunskap om det förflutna – för en hållbar framtid 
En bärande del av profilen är kopplingen till de regionala museernas samhällsuppdrag: att samla och bygga kunskap om kulturhistoria och tillgängliggöra samt förmedla resultaten till allmänheten. 

Då vår nuvarande VD har bestämt sig för att gå i pension söker vi nu en

VD

​som kan leda verksamheten in i framtiden och som brinner för ledarskap, utveckling och samverkan med placering i Kristianstad.

Sydsvensk Arkeologi AB är sedan 2010 ett helägt dotterbolag till Stiftelsen Regionmuseet Skåne med huvudkontor i Kristianstad och ett kontor i Malmö. Företaget har sina rötter i den arkeologiska verksamheten vid Malmö museer och Regionmuseet Kristianstad. 

Sydsvensk Arkeologi AB har ca 20 tillsvidareanställda medarbetare, flertalet med högre akademisk examen. Under säsong utökas personalstyrkan med ett antal projektanställda arkeologer.

I din roll som VD har du ansvar för bolagets hela verksamhetsresultat, ekonomi och medarbetarnas arbetsmiljö utifrån av styrelsen uppsatta mål. Du ansvarar för planering, marknadsföring och utveckling både vad gäller det operativa dagliga arbetet som det mer långsiktiga strategiska uppdraget. Till din hjälp har du en projektchef.

Som VD är du direkt underställd bolagets styrelse med ett juridiskt ansvar i enlighet med aktiebolagslagen.

Du är trygg i ditt ledarskap med erfarenhet av att arbeta i ledande ställning inom uppdragsarkeologi. Du är en god kommunikatör med förmåga att arbeta mot tydliga mål med ett starkt engagemang och genuint intresse för såväl ledarskap som verksamhetsfrågor.

Du har en för verksamheten relevant akademisk examen, erfarenhet av uppdragsarkeologins villkor samt ett väl utvecklat kontaktnät inom uppdragsarkeologin.

I denna rekrytering samarbetar vi med AS&B Executive. Vid eventuella frågor är du välkommen att kontakta rekryteringskonsult Anders Stegersjö på 0704-280265 alternativt anders.stegersjo@asb-executive.se

Söker tjänsten gör du via www.asb-executive.se - Lediga tjänster.

Vi vill ha din ansökan senast 2023-09-30.

Undersökningarna i Dalköpinge har redan efter de första veckorna resulterat i att flera hus från olika förhistoriska perioder har börjat undersökas och kunskapsläget om byggnadstekniker och traditioner kommer utökas. Här följer ett blogginlägg om Hus 13 – ett hus och dess föregångare.
​
Under förundersökningarna 2021 schaktades delar av ett hus från äldre romersk järnålder fram i plan. Huset var treskeppigt och hade tydliga rännor. Under undersökningen som nu pågår har vi tagit fram merparten av huset och redan grävt ut hälften av anläggningarna. Vi var lite förvirrade över strukturerna till en början då det bredvid varje par takbärande stolpar fanns djupa stolphål som låg lite avsides. Dessa tycktes också vara takbärande men av lite annorlunda karaktär – de var mindre. Vidare analyser i fält och Intrasis medförde att vi nu kan se två hus – på nästan samma ställe. Det som i förundersökningen tolkats som ett hus har visat sig vara två, ett äldre och ett yngre, på nästan samma ställe, i samma väderstreck. 

Västra delen av husen är nästan färdigundersökt i fält – vi har lämnat ett par takbärande stolpar åt våra paleoekologer för provtagning. Vi fick tillåtelse att även ta fram den östra delen av huset för att kunna fastställa husets fullständiga dimensioner och svara på frågor om rumsindelning, vad de olika delarna av huset använts till och dess förändringar under brukningstiden. Svaren på dessa frågor kommer efterhand.

Väggrännorna var bitvis väldigt grunda och vi var därför tvungna att vara försiktiga med maskinschaktningen för att ta fram dessa utan att de förstördes. Den nödvändigt försiktiga schaktningen, särskilt i den östra delen av huset, gjorde att det äldre husets gavlar var svåra att fastställa. Stolphålen är flacka och fläckvis med matjord låg kvar efter schaktningen eftersom ytan var för känslig för att dra djupare med maskin. Vid rensning med handverktyg har vi kunnat ta fram tillräckligt många anläggningar för att få en förståelse för husens utsträckningar och indelningar.

Båda husen har blivit ombyggda minst en gång var – vilket är en slutsats vi har dragit utifrån att vi har hittat flertalet takbärande stolpar som har stolpats om. I stolphålen från dessa takbärande stolpar finns mer än en botten. Det tyder på att man någon gång ersatt en stolpe med en annan vilket lämnar spår efter den äldre stolpen under den nya.
​
Det äldre huset är uppskattningsvis 28 meter långt, men eftersom den norra väggen inte har bevarats kan bredden i nuläget inte fastställas. Det är cirka 4,5 meter mellan varje par takbärande stolpar, ett ganska typiskt mått för hus från perioden. Det är ett treskeppigt hus som ligger i öst-västlig riktning.
​

​Huset från den yngre fasen är betydligt större, med en uppskattad längd på minst 40 meter. De takbärande stolparna är grövre men håller ungefär samma mått mellan paren (cirka 4,5 meter). Det yngre huset har också tydliga väggrännor och vid undersökningen har vi kunnat fastställa flera tydliga stolphål i dessa. Bredden på huset är 6 meter.

Längden på husen är uppskattningar utifrån den information vi har att tillgå i nuläget. Det kan hända att mått och dimensioner uppdateras allt eftersom vi får in mer information från fältarbetet och analyserna.

Bränd lera och grovt slagen flinta utgör de mest frekventa fynden vi observerat i anläggningarna. Bränd lera har använts som tätning och reparationsmaterial i husets väggar och tak. Flintan, som kanske mest förknippas med äldre perioder i människans förhistoria, används även flitigt under järnåldern för tillverkning av enklare verktyg och för att slå eld. 
​

​Vi har tagit flertalet makrofossil- och fosfatprover för att utöka kunskapsläget om husens faser och rummens funktioner, och förhoppningsvis kommer det att kunna berätta något om människorna som levt där – de människor som har tagit hand om sitt hus generation efter generation under äldre romersk järnålder (grovt räknat cirka år 0-200 e.Kr.). 

Den arkeologiska undersökningen kommer ske under vad som idag består av Konventparken och kommer uppföljas av en fin omgestaltning av grönområdet. Efter en bra diskussion med kommunen och utifrån gynnsamma resultat från markradar (GPR - Ground Penetrating Radar) har man förhoppningar om goda arkeologiska resultat som kan sprida ljus på en glömd del av Åhus historia.  

För mer information om det kommande arbetet kan man lyssna på Claes Pettersson och Ola Rosenqvist i en intervju med P4 Kristianstad ifrån eftermiddagssändningen under måndagen den 14:e augusti vid länken nedan:

https://sverigesradio.se/avsnitt/2225900

45 min 58 sek till 49 min 32 sek Ola intervjuas
 
1 h 12 min 38 sek till 1 h 16 h 43 sek Claes intervjuas
 
2 h 31 min 15 sek till 2 h 32 min 19 sek Ola intervjuas (sammanfattning av tidigare intervjun)

Läs mer om arbetet och klostermurens restaurering vid länken nedan:

https://sverigesradio.se/artikel/nu-drar-renoveringen-av-den-800-ariga-muren-igang 

Under den första veckan i maj genomfördes en mindre forskningsundersökning i Västra Vång, Ronneby kommun, Blekinge län. Undersökningen är en del av ett långtgående forskningsprojekt som drivs av Lunds universitet och Blekinge museum, och från i år ingår även Sydsvensk Arkeologi i projektet. 

​Målet för årets riktade undersökning var att bringa större klarhet kring den byggnad daterad till yngre järnålder, vilken identifierats vid tidigare undersökningar. Byggnaden i fråga har stått på en stenig kulle strax öster om Västra Vångs by, en kulle omgärdad av järnåldersbebyggelse med lång kontinuitet.

​Undersökningarna i Västra Vång ingår även i forskningsprojektet DIAD (Digital Intergration across disciplines), inom vilket kommunikations- och tolkningsprocesser inom bland annat fältarkeologi studeras. Genom att i ljud och bild dokumentera själva undersökningen och dess deltagare under arbetet och sedan koppla samman dessa data med den arkeologiska fältdokumentationen skapas nya och intressanta möjligheter för reflexiv analys av den fältarkeologiska processen. Vi kan på detta sätt följa hur tolkningar förändras allteftersom undersökningarna fortgår. 

​​Fornlämningsmiljö på kullen i Västra Vång bjuder på såväl stora möjligheter som utmaningar. Undersökningarna har företagits under ett antal mindre kampanjer utspridda över flera år. Därför är det extra viktigt att på ett överblickbart sätt kunna utvärdera resultaten kontinuerligt under undersökningens gång. Detta möjliggörs genom det system för arkeologisk fältdokumentation som utvecklats vid Lunds universitet de senaste åren. Systemet, kallat AIR (Archaeological Interactive Reports) utgörs av ett komplett undersökningsarkiv där all undersökningsdata är tillgänglig för utvärdering och analys i real-tid. Stommen i systemet bygger på geo-refererade 3D-modeller till vilka övriga data kopplas. Systemet är även tillgängligt via en online-plattform, vilket underlättar snabb och säker delning av data och säkrar tillgänglighet för alla projektdeltagare innan, under och efter fältarbetet. 

​​Nu vidtar det spännande arbetet med att analysera resultaten från samtliga undersökningar på kullen i Västra Vång och utvärdera våra hypoteser kring såväl byggnaden på kullen som dess omgärdande fornlämningsmiljö.

​Läs mer om systemet AIR:

Derudas, P., Nurra, F. & Svensson, A. 2023. New AIR for the Archaeological Process? The use of 3D web Semantic for Publishing Archaeological Reports. ACM Journal on Computing and Cultural Heritage. 

Läs mer om Västra Vång och de olika forskningsprojekten vi länkarna nedan:

https://www.blekingemuseum.se/arkeologi/vastra-vang/

https://projekt.ht.lu.se/diad

https://www.darklab.lu.se/

​Det är en upprepad sanning att även små, till synes obetydliga föremål kan bära på en större berättelse. Förutsatt att man lyckas hitta fram till en tolkning som placerar in fyndet i sitt rätta sammanhang. I den här texten knyts två små knappar, båda funna vid metalldetektering i nordöstra Skåne, samman med de storpolitiska skeenden under Napoleonkrigen som för alltid ändrade Skandinaviens karta. Här infogas historien om den ryska ockupationen av Gotland våren 1808 och dess efterspel, där bland annat upprättandet av Sveriges första förband av värnpliktiga soldater ingick.
​

​Men låt oss ta det från början. Våren 2020 genomförde Sydsvensk Arkeologi en förundersökning inom den forna bytomten till Yngsjö vars samlade bebyggelse splittrades vid enskiftet 1815 (Rapport 2022:15). Våra schakt kom att beröra ett halvdussin gårdslägen med dateringar från medeltid fram till tidigt 1800-tal. Genom en konsekvent genomförd metalldetektering kunde vi samla in ett omfattande och varierat fyndmaterial som blev till stor hjälp vid bebyggelsens datering. Vissa av föremålen pekade dessutom på att man haft kontakter långt bortom Skånes gränser, som t.ex. en räknepenning tillverkad i Paris omkring år 1500. Och så var det ju den där märkliga lilla knappen…

​Gjuten av vad som bör vara mässing, med en diameter på 19 mm och en vikt på 3 gram hade den knappast väckt någon uppmärksamhet om det inte varit för motivet. Efter rengöring framträdde ett lamm med en korsfana. Vad som avbildades var Guds lamm, Agnus Dei, symbolen för Kristus offerdöd. Gotlands landskapsvapen. Det rörde sig om en uniformsknapp vilken härrörde från ett mycket speciellt militärt förband, den så kallade Gotlands Nationalbeväring. Så långt komna med identifieringsarbetet vållade dateringen inga problem. Förbandet upprättades 1811 och fick sin uniform fastställd fyra år senare. Problemet var att nationalbeväringen var ett territoriellt förband, uppsatt till försvar av ön. Vad gjorde en uniformsknapp i skånska Yngsjö; en plats där de gutniska soldaterna knappast hade uppehållit sig?

Men visst, historien är full av tillfälligheter. Ett enstaka fynd kan man förklara. En souvenir, ett minne någon plockat med sig? Tolkningsproblem uppstår när fynden blir fler. Nästa knapp prydd av Guds lamm dök upp 2022, på en helt annan plats i nordöstra Skåne. Då genomfördes omfattande arkeologiska undersökningar inför en utbyggnad av E22 till motorvägsstandard på sträckan mellan Fjälkinge och Gualöv. På platsen för Drottningtorp, en mindre gård underställd Trolle-Ljungby gods, påträffades välbevarade lämningar efter förhistoriska långhus samt ett dittills okänt gravfält med begravningar från senneolitikum in i bronsålderns period III och IV, dvs. från ca 2000 f.Kr. till 900 f.Kr. Här fanns all anledning att använda metalldetektor trots att den sentida gårdens invånare lämnat mycket skräp efter sig. Bland de föremål som samlades in fanns ett som kunde dateras exakt, till tiden efter 1815. En uniformsknapp helt identisk med den vi hittade i Yngsjö två år tidigare. Avståndet mellan fyndplatserna är noga räknat 19,5 km. Låt oss utgå från att det visserligen handlar om samma typ av uniform, men sannolikt två skilda händelser med olika aktörer. Så vad var då egentligen Gotlands Nationalbeväring? 

​Låt oss så återvända till de två uniformsknapparna från nordöstra Skåne. Vi har kunnat ta del av den berättelse de bar på, historien om en oblodig, närmast bortglömd ockupation i skuggan av ett katastrofalt krig. Vi har mött Sveriges första värnpliktiga, men bristfälligt utrustade soldater. Men den inledande frågan har förblivit obesvarad. Hur kommer det sig att vi hittat uniformsknappar från ett på Gotland befintligt förband; en enhet som dessutom var bemannad med lokala värnpliktiga och där som vi kunnat se uniformer inte var något som prioriterades från ledningshåll? Möjligheten finns att stamanställda haft anledning att besöka garnisonsorten Kristianstad; kanske delta i utbildning och övningar. Eller existerade det kopplingar till Yngsjö och Gualöv på ett personligt plan? Som sagt, frågan står utan svar i nuläget. Men sökandet efter svar har inneburit en spännande och lärorik resa genom svensk 1800-talshistoria!

​Stort tack till vår militärhistoriske konsult, Sven Engkvist – museichef vid Miliseum i Skillingaryd. Tack också till Anders Edring som gjorde mig uppmärksam på knappen från Gualöv samt till Tony Björk och Ylva Wickberg för information kring fyndomständigheterna 2022!
​
Information om den ryska ockupationen 1808 och om Gotlands Nationalbeväring har bland annat hämtats från Wikipedia.
​

I höstas fick vi ett samtal från Länsstyrelsen att det hade påträffats skelett från människor vid ett schaktningsarbete ute i industriområdet Berga i Helsingborg. Vår osteolog Felicia Törnberg fick åka ut på besiktning, och mycket riktigt rörde det sig om skelett från flera individer. När utgrävningen sedan satte igång i januari visade det sig vara en liten del av en massgrav. Ytan var inte stor, ungefär 1 x 2 m men gropen har innehållit individer i flera lager. Hur många är väldigt svårt att avgöra när bara en del av gropen återstod att undersöka, men mellan 4-30 individer är vår uppskattning i nuläget. Detta kommer vi att kunna precisera närmare när analysen fortgår.  
 
Förhållandena vid utgrävningstillfället var långt ifrån optimala. Det regnade så mycket så teamet i fält fick gräva kanaler så vattnet kunde rinna bort och jobba under ett tält. Benen var sköra och blöta vilket gjorde det svårt att gräva och tillvarata. Vädret var kallt och ytan runt omkring tältet blev bara lerigare och lerigare. Trots allt blev resultatet bra där varje framrensad yta 3D-modelerades för vidare analys inne på kontoret. Eftersom alla i fält var osteologer kunde många viktiga iakttagelser göras direkt i fält om vilka ben som tillhör vilken individ, eftersom de låg i helt olika riktningar inbördes och i många skikt. 

​Vår nuvarande hypotes är att det vi undersökt är en lämning från slaget vid Helsingborg 1710. Detta baserar vi främst på två blykulor som påträffades bland benen. Dessa blykulor är av en typ som tillhört vapen som användes vid tiden för slaget. Gropen ligger också mitt i slagfältet. Dock krävs vidare analyser för att bevisa, eller motbevisa, denna hypotes.
 
Framöver ska vi fortsätta analysera benmaterialet och skicka iväg prover för analys. Dels gör vi C14-prov för datering. Ifall det är material från 1710 kan dateringen dessvärre bli ganska bred eftersom just denna metod inte fungerar helt på historiskt material. Därför ska vi även skicka jordprover för pollenprov där vi förhoppningsvis ska kunna få fram vilken årstid gropen grävts och på så sätt snäva ner dateringen och prova den mot vår hypotes. En analys som också kommer kunna vara till stor hjälp i vår tolkning är strontiumanalys. Denna görs på tandemalj och kan visa på var personen ifråga har växt upp vilket i sin tur kan indikera ifall de stupade är svenskar eller danskar. Även andra typer av analyser ska skickas iväg för att få reda på mer om kontexten och individerna som påträffats i gropen. 

Denna anläggning är mycket unik då det inte har hittats mycket rent arkeologiskt material från slaget vid Helsingborg. Andra typer av kulor och vapendelar har påträffats vid metalldetektering runt om i området (läs mer: Bo Knarrström  & Patrik Nilsson. 2022. Slaget vid Helsingborg 1710. Den svenska hären segrade och Skåne förblev svenskt). Dock har man inte hittat något humanosteologiskt (skelett från människor) material och vi hoppas på att denna undersökning ska kunna bidra med mer kunskap kring slaget (vilket det nu är) samt inte minst om människorna som minste livet i det.
 
Men först får vi se om vår hypotes stämmer. Fortsättning följer…

Våren har nu kommit till Skåne. Efterlängtade blommor kämpar sig upp och trotsar kylan, samtidigt som både morgon och kväll blir ljusare. Läget var ett annat i början av december förra året när en mindre undersökning genomfördes i Vankiva.

​Det aktuella objektet utgjordes av en förmodad senneolitisk grav, vilken tidigare hade dokumenterats vid den föregående förundersökningen (Berggren 2021), samt anläggningar i form av gropar och stolphål i anslutning till denna. Graven tolkades efter undersökning som att ha varit uppbyggd av ett antal nivåer stenläggning. I stenläggningsnivåerna framkom även enstaka större stenblock. Graven var omgärdad av ett antal stenlyft och enstaka stolphål. På något längre avstånd ifrån graven undersöktes även ett antal större gropar.

​Trots minutiöst sållande av gravens lagernivåer framkom vare sig bevarat benmaterial eller några större mängder fynd. Av denna anledning valde vi i stället att fokusera på omfattande provtagning för arkeobotaniskt material. Förhoppningen är nu att dessa analysera kan ge svar på våra frågor kring kronologi och funktioner av såväl graven som de anläggningar som omgärdade den. 

Den 5 december 2022 var det dags för oss att göra utplock av material för provtagning för aDNA- och isotopanalyser. Som vanligt var Yvonne på Malmö Museer till fantastisk hjälp. Helena var på plats med assistans av Anders och Kristian. Vi plockade ut material från nio lokaler med datering från tidigneolitikum till senneolitikum. Preparaten på bilden togs in till museet 1980. De är från en senneolitisk grav utgrävd på lokalen Jägersrovägen. Efter mer än 40 år i magasinet gav preparaten oss så pass mycket motstånd att vi inte kunde plocka något från dem för analys. Men, vi lyckades lokalisera några tänder att analysera från samma lokal. 

Läs mer om projektet här>>

En ny hypotes om lerbottnarnas funktion

av Joakim Frejd & Helene Wilhelmson

Lerbottnar förekommer i stor mängd på platser knutna till Skånemarknaden där hanteringen av sill under medeltiden var synnerligen omfattande, inte minst i Skanör. Lerbottnarnas funktion är fortfarande inte helt klarlagd sedan de först identifierades i början av 1900-talet. Tidigare tolkningsförsök har varit lergolv i enkla fiskarhyddor (Rydbeck 1935), kar för framställning av tran och lyse av sillrens (Stenholm 1981), symboler för rättigheterna att verka på marknaden eller att markera besittningstagande av land (Ersgård 1988; 2006), kar för saltlakebad i smakförstärkande syfte (Tesch 2014) eller sorteringskar för sill (Cardell 2005). Tidigare analyser av leran från lerbottnar i Malmö, Skanör och Köpenhamn har visat att de är gjorda av grov vattengenomsläpplig lera som inte är lämplig för vare sig tranframställning eller saltlake (Liljegren 1981; Brorsson 2021). Väldigt många lerbottnar har heller inte innehållit tydliga spår av fisk i form av ben eller fettsyror från fisk (lipidanalys). Däremot har noggranna analyser av lerbottnar i kvarteret Liljan i Malmö visat att stora mängder sill hanterats i lerbottnarna (fiskfjäll). Man har också konstaterat att sillarna varit enhetliga i storlek, cirka 29–30 cm långa. Man har också registrerat avtryck i leran efter någon form av redskap.
I samband med analysen av ett stort material från Skanör som grävdes fram vid en undersökning 2019–2020 påträffade vi en skriftlig källa från 1754 som detaljerat föreskriver hur rensning, insaltning och packning av sill ska gå till. Enligt denna ska sillen så snart som möjligt efter fångsten rensas och saltas och läggas i tunnor. Sillen ska rensas med en kniv av ett fingers längd. Man skär upp sillen under käkarna och tar ut tarmarna. Renset kastas i en korg. Efter avslutad rensning ”slås Sillen i en back eller kar, hwaruti, sedan den blifwit med salt beströdder, Sillen omröres med en träspada, hwaraf den blifwer styf och mera beqwäm at handtera wid insalt- och packningen i tunnor”. Sillen packas och kontrolleras och tunnorna förses med kvalitetsmärkning. Därefter är produkten färdig för transport och försäljning. Andra skriftliga källor visar på stora krav på noggrannhet, kvalitet och specialisering i hanteringen av sillen (Jahnke 2009). Rensningen av sillen har utförts av gaellerkoner, packningen av laeggekoner, bortforslingen av sillrens av grumskarlarna etcetera. Vi ställer oss frågan om inte lerbottnarna kan vara det kar där man dehydrerat den rensade och sorterade sillen genom omrörning med träspade i salt i syfte att underlätta packning och insaltning i tunnor. Denna tolkning skulle lösa många av de problem som vidhäftar tidigare tolkningsförslag. Det förklarar avsaknaden av större mängder fiskben efter fiskrens. Det har inte alls varit meningen att förvara sillrens i lerbottnarna. Då borde man hitta mer fiskben och fettsyror. Dessutom har man redan konstaterat att den använda leran inte är lämplig för detta. Däremot passar den genomsläppliga leran utmärkt i scenariot att lerbottnarna använts i ett moment som syftat till att torka ut sillen. Det handlar inte om saltlake utan om en torr process. Sillen har torkats ut genom att röras runt och blandas med uttorkande bergssalt.
Vi kommer att försöka prova denna hypotes genom att analysera prover av lera från över 200 lerbottnar i Skanör. Resultaten kommer att presenteras i en kommande artikel.
Undersökningsresultaten från grävningen i Skanör 2019–2020 kommer att publiceras i en rapport som nu är under färdigställande.

​Referenser

• Brorsson, T. 2021. Analys av ICP, lipider och tunnslip av lera. I: Bolander, A. 2021. Skanör 6:244 – översandade lerbottnar på en del av den tidig- och högmedeltida Skånemarknaden. Rapport 2021:141. Arkeologerna/SHM.
• Cardell 2005. Bilaga 3. Sorterade sillar för saltning. Kvarteret Liljan 2 och 22. Riksantikvarieämbetet och Malmö Kulturmiljö. Riksantikvarieämbetet UV-Syd. Rapport. Lund.
• Ersgård, L. 1988. ”Vår Marknad i Skåne”. Bebyggelse, handel och urbanisering i Skanör och Falsterbo under medeltiden. Lund Studies in Medieval Archaeology 4.
• Ersgård, L. 2006. Lerbottnarna och det tidigmedeltida samhället. I: Liljan. Om arkeologi i en del av Malmö. Riksantikvarieämbetet/Malmö Kulturmiljö. 
• Jahnke, C. 2009. The European Fishmonger. The great herring fishery in the Øresund. 
• Liljegren, R. 1981. ”Ler” -bottnar. META 1982:1.
• Rydbeck, O. 1935. Den medeltida borgen i Skanör.
• Stenholm, L. 1981. Lerbottnar till belysning. ALE 1981:2.
• Tesch, S. 2014. Ystad Revisited: Nya arkeologiska perspektiv på ett sjörövare- och lurendrejarnäste – trettio år efter projektet Medeltidsstaden. Sigtuna
• Rensning, insaltning, vrakning och packning av sill /1754). Ur Götheborgs Weko-Lista, N:o 42 den 21 October 1754