​Strax öster om Landskrona mellan järnvägen och motorvägen har vi under nio veckor undersökt en ca 12 000 m2 stor yta fördelat på två områden. På platsen ska det byggas vägar och förberedas för en större industripark med Pågens nya bageri i centrum. Området har tidigare förundersökts och inför DSVs byggen invid motorvägen genomfördes omfattande undersökningar 2010-2013 där i princip alla tidsperioder fanns representerade på ett eller annat sätt. 

Inför denna undersökning genomfördes förundersökningar inom området som nu undersökts. Vid förundersökningen hittades det i västra området (område 3) en stenpackning som då tolkades som botten av en dös, alltså en megalitgrav från mellanneolitikum. Under förundersökningen daterades fyllningen i stenpackningen med C14-metoden till senneolitikum. Man daterade också en större grop som till stor del låg under stenpackningen och därför borde vara äldre. Den daterades dock till yngre bronsålder. Det var alltså spridda skurar vad gäller dateringen kring stenpackningens datering när denna undersökning startades. För att försöka klargöra vilken tidsperiod den tillhör har vi i denna undersökning använt oss av en dateringsmetod som inte är så vanligt förekommande kallad luminicensdatering. Metoden går ut på att man i totalt mörker lyfter en sten som anses ha legat på sin ursprungliga plats och inte rubbats av plog, grävmaskin eller arkeolog. Under den tar man ett mindre prov på jorden. Provet analyseras sedan i ett mörkt laboratorium och man kan då läsa av när sedimentet senast utsattes för solljus och därmed datera den tid då stenen lades på plats. Nu väntar vi på resultat från denna analys. 
I stenpackningens fyllning hittades en rundskrapa och en halv flintskära som burkar dateras till senneolitikum men föremålstypen finns även i äldre bronsålder. Runt stenpackningen undersöktes flera härdar som troligen härstammar från ungefär samma tid som bruket av stenpackningen. Inom området kom i övrigt färre arkeologiska lämningar än väntat men två fina lertäcktsgropar undersöktes och de dateras till äldre järnålder utifrån den keramik som hittades i dem.

Våtmarken som undersöktes var inte så välbevarad som vi hoppades. Det blev trots det spännande resultat från området. Längs med vad som förefaller varit en strandkant av våtmarken under äldre järnålder framträdde ett femtiotal härdar och kokgropar. Det ska bli mycket spännande att få se dateringarna på dessa. Inga andra typer av anläggningar kunde konstateras i det övre lagret av våtmarken. Men däremot hittades överraskande nio brunnar mer eller mindre på rad i ett sandigt parti under våtmarksområdet. Dessa var mycket svåra att undersöka då dom mer eller mindre direkt vattenfylldes och föll samman när vi grävde dem. Vi lyckades dock dokumentera och ta prover i alla nio. Troligen har brunnarna samma datering som boplatsen ca hundra meter söderut men för att säkert konstatera det får vi invänta dateringarna. 

​
​De primära resultaten från våra veckor i Hammars park visar att platsen har framför allt blivit besökt under neolitikum för produktion av flintredskap. Den stora mängd flintavslag som vi hittade tyder på att man har utfört tillhuggning på plats men att man sedan tagit förarbetena med sig för att färdigställa på annan plats. Det har funnits rikligt med mängder av råämnen, större bitar av flinta, för att kunna producera redskap. Delar av flintmaterialet var svallat, bland annat de kärnyxor som hittades. När något är svallat är det ett bevis på att det blivit förflyttat av vattnets rörelser. De har inte längre skarpa tillhuggna kanter utan har blivit nedslipade av havet. En del fynd har vi alltså inte hittat på sin ursprungliga plats. Genom att utforska strandvallen kan vi fördjupa vår förståelse för de mänskliga aktiviteter som en gång präglade denna del av Malmö, och bidra till att bevara en viktig del av vår gemensamma historia. 

Förra veckan deltog sex av våra arkeologer på den årliga europeiska konferensen Annual Meeting for European Archaeologists, som avhölls på Sapienza-universitetet i Rom. Det var tre dagar fullmatade med sessioner som avhandlade allt från tidiga stenålderslandskap till kyrkogårdar från 1700-talet. Nära 5000 arkeologer från hela Europa (och övriga världen) var på plats för att dela med sig av sin forskning och diskutera aktuella arkeologiska metoder, teorier, utgrävningsresultat och frågor om hur arkeologi kan användas som en resurs i samhället. Konferensen är den största i sitt slag i Europa och en värdefull möjlighet att synas med sitt arbete, inspireras av ny kunskap och intressanta diskussioner och inte minst få värdefulla kontakter inför kommande utgrävningar och forskningsprojekt. 
​

I en session på temat Metals and metalworking: Production and technology pratade Andreas Svensson om hur småskaliga analyser av spår från järnframställning kan användas som pusselbitar i en större helhetsförståelse av forntida järnframställning, som man går miste om ifall man bara forskar på större material. Småskaliga analyser är en verksamhet som Sydsvensk Arkeologi satsar på genom att erbjuda denna tjänst till andra arkeologiska aktörer. Andreas Nilsson presenterade sin forskning om användande av täljstensformar i södra Skandinavien under bronsåldern, om hur spridning av formarna kan användas för att få kunskap om transportvägar och idéöverföring under bronsålderns senare del.

​







​Ylva Wickberg presenterade resultat från vår utgrävning av bronsåldersgravar mellan Fjälkinge och Gualöv i Skåne.  Utgrävningen visade spännande exempel på ett blandat gravskick i brytningstiden då man övergick från att begrava sina döda obrända, bland annat i stora gravhögar, till en period då man kremerade kropparna och lade askan i urnor. Frågor om hur sådana stora kulturella förändringar skedde i förhistorisk tid var ämnet för sessionen.

​Håkan Petersson var medarrangör i en session som diskuterade användning av markradar vid arkeologiska undersökningar. Han presenterade exempel från sitt eget arbete med markradar för oss i Sydsvensk Arkeologi, men även på andra platser i Sverige och Norge, och diskuterade hur metoden kan utvecklas för att bäst kunna användas inom uppdragsarkeologin.

​​I västra delen av den karterade ytan, på ett djup av 1,5 m, syntes grunden till det ursprungliga koret. Det har sträckt sig ca 7 m förbi dagens tomtgräns in i kvarteret Munken 10 och har varit lika brett som långhuset. Som väntat har dominikanernas kyrka i Åhus varit en salskyrka. Mer överraskande var att se en tydlig, kvadratisk reflektion mitt i koret. Grunden till högaltaret ligger alltså kvar ännu. På korets södra sida ansluter murar som tillhört den östra längan, närmare bestämt det nordöstra hörnet av bottenvåningens kapitelsal. I sin ursprungliga utformning har koret således inte sträckt sig förbi denna byggnad. Norr och öster om koret var marken påfallande fri från reflektioner. Detta tolkas som att den kyrkogård som delvis undersöktes intill Varvsgatan 1996 (se tidigare blogginlägg) har sträckt sig ut över strandbrinken norr om Helge å.

​​​Den stora överraskningen i samband med årets markradarkartering var att koret visade sig ha två faser, eftersom det byggts ut med ytterligare 8 m åt öster. När detta har skett kan inte sägas i nuläget; kanske kan senmedeltidens skriftliga källmaterial ge besked? Klart är emellertid att kyrkogårdens yta kom att minskas ner. Dessutom finns en murklack vid korets norra sida som kan vara en del av den östra gaveln i ett sidoskepp eller kapell. Man ser också att det utvidgade korets grunder har störts på såväl den norra som den södra sidan. Sannolikt är detta spår från rivningen av den smedja, uppförd kring sekelskiftet 1900, som tidigare stod på tomten. En rimlig tolkning är att de sentida grunderna har avlägsnats med maskin och att då även delar av det medeltida koret har råkat följa med i skopan…

När norra Skåne var järnbärarland (kl 13-13.45)
En presentation av Sydsvensk Arkeologis forskningsprojekt Järnåldersjärn i Skåne
Föredragshållare: Ylva Wickberg, Sydsvensk Arkeologi

Projektet drivs av arkeologer från sydsvensk arkeologi, och syftar till att söka spåra hur och var man framställt järn under förhistorisk tid, samt att belysa järnets roll för samhällsförändringen i regionen. Järnet har haft en viktig del i framväxten av centralplatser på de skånska slättbygderna, i krigarutrustningar såväl som i redskap och konstruktioner som exempelvis båtar och vagnar. Att järnet finns vet vi eftersom det påträffas på boplatser och i gravar, men var framställdes det? De förhållandevis få och små ugnsfynden på sydskånska boplatser står inte i paritet med den ökande järnkonsumtionen, mycket talar för att produktionen skett på annat håll, kanske i de nordskånska skogarna?
 

Från Ruiner till Återskapande – 3D-visualisering av Åhus Konvent (kl 15-16)
Föredragshållare: Fredrik G Larsson, Sydsvensk Arkeologi
​
Vid en av Sydsvensk Arkeologi nyligen genomförd undersökning av Åhus medeltida dominikanerkonvent, gjordes nya, mycket spännande upptäckter. Resultaten kastar nytt ljus över den historiska platsen, och över en anläggning som tidigare varit nästan helt okänd. Undersökningen gjordes inför omgestaltningen av Konventsparken, belägen väster om den sista synliga resten av den medeltida anläggningen - en fortfarande stående del av en tegelmur.
Med hjälp av modern teknik kan vi nu också presentera ett pågående projekt av en 3D-visualisering av konventet, baserat på de senaste arkeologiska resultaten. Följ med oss och de medeltida dominikanerna Petrus, Thidricus, Johannes och andra på en spännande resa till en plats som länge varit dold i historiens dunkel!  ​

​
Snart stod det klart att det rörde sig om ett cirka 15×6 meter stort hus med en ”källargrop” som omfattade större delen av huset och som var full med fynd! Källargropen skulle visa sig vara ovanligt välbevarad, med rikt fyndmaterial och med flera intressanta konstruktionsdetaljer som gör att vi kommer kunna spåra olika aktiviteter inne i huset och förstå hur huset kan ha sett ut i mer detalj. Det verkar som att man av någon anledning övergett huset och låtit det mesta ligga kvar på plats. Plogen har heller inte nått ner till lagret eftersom det var täckt av ett tjockt matjordstäcke.

​När vi precis schaktat fram graven verkade den vara uppbyggd av ett lager sten över hela den rektangulära anläggningen. När vi sedan grävde oss ner i den visade det sig att den bestod av två olika delar där stenkonstruktionen skiljde sig åt till utseendet. 

​

På den södra sidan hittade vi snart ett fint flintföremål som i danska kontexter ibland kallas för ”madkniv”. Vi är inte helt säkra på vilket funktion detta föremål har haft, vilket är något vi ska forska vidare kring under rapportarbetet. Inga rester av ben påträffades runt om föremålet men på grund av den mörka organiska färgningen tror vi att det kan ha legat en person där som fått flintföremålet med sig i graven.