Mitt namn är Daniel Forsberg och jag är sedan september 2024 doktorand i historisk osteologi vid Lunds universitet.
 
Mitt avhandlingsprojekt behandlar djurhållningen i Malmöområdet under neolitikum och bronsålder (ca. 4000-500 BC). Jag vill undersöka hur samhällsförändringarna under neolitikum och bronsålder ter sig i djurhållningen genom att studera tamdjurens diet, mobilitet och hälsa.
 
Jag är främst intresserad av de större tamdjuren, alltså nötboskap, får, get och svin. Mitt avhandlingsprojekt innefattar både traditionell osteologisk analys och naturvetenskapliga analyser. De naturvetenskapliga analyserna innefattar stabila isotoper som kan användas för att studera diet och mobilitet. Stabila isotoper från olika grundämnen förekommer i varierande mängd i maten vi äter och lagras in i ben och tandvävnad. För dietstudier används kol- och kväveisotoper och för mobilitetsstudier används strontiumisotoper.
Information om djurens diet och mobilitet kan exempelvis ge svar på frågor om hur handel med djur och betesdrift förändrats över tid samt i vilken utsträckning djuren har utfodrats. Det kan också ge svar på hur landskapet sett ut där djuren hållits.
 
Jag kommer också använda mig av proteinanalyser för att ta reda på fördelningen mellan får och get i materialen. Dessa arter är mycket svåra att med säkerhet skilja åt baserat på deras skelett men genom molekylära analyser är det möjligt. Detta kan ge mycket ny information då vi i nuläget inte riktigt vet när geten introduceras till Malmöområdet. Genom att ta reda på det kan vi få en ökad förståelse för hur ekonomin sett ut eftersom får och get används till olika saker.
 
Jag har också ett särskilt intresse för hälsa och sjukdomar hos djuren. Genom att studera förändringar i djurens skelett kan vi svara på frågor om exempelvis hur utbredd och intensiv dragdjursanvändningen har varit över tid, samt hur utbredda bristsjukdomar har varit hos djuren.  Det går också att diskutera människans omsorg och relation till djuren utifrån exempelvis frakturläkning.
I nuläget är jag i ett tidigt skede i min forskning där jag håller på att välja ut benmaterial från Malmöområdet som jag vill studera närmare under de kommande åren.

Inom område fyra upptäcktes under förundersökningen resterna av en våtmark och utkanten av en boplats med dateringar från bronsålder till äldre järnålder. Och till vår glädje kunde vi konstatera att både boplatsen och våtmarksområdet var både större och mer omfattande än vi beräknat. Dessutom hittades en till stenpackning i den nordligaste delen av området. Inom boplatsområdet, som dessvärre inte var den centrala delen av boplatsen utan den östra utkanten, hittades flera stora fina gropar och härdar och även två hus. Flera av groparna innehöll fynd av keramik, slagen flinta, djurben och bränd lera, fynd som man förväntar sig på en boplats. Men en grop är värda att nämna lite extra då stora mängder keramik hittades i den. Gropen var formad som en åtta med en lite djupare del i väst. I den delen hittades lite brända djurben och slagen flinta. I den östra lite mindre delen hittades ca 50 större (och många mindre) skärvor keramik mer eller mindre staplat ovanpå varandra upp mot den östra gropväggen. Keramiken dateras till förromersk järnålder och har tillhört större förvaringskärl. Gropen tolkas vara en arbetsgrop av något slag men exakt vad som gjorts i den vet vi i nuläget inte, inte heller varför keramiken låg som den gjorde. Tillhör skärvorna en eller två större kärl som slagits sönder på plats, eller är skärvorna från flera kärl som gått sönder på andra platser och samlats i gropen för att göra till exempel schamott (magring för tillverkningen av ny keramik)? Analys av jordprov och keramikens placering kan förhoppningsvis ge svaret på frågorna i vidare arbete. 

Två hus undersöktes i området. Det ena var ett treskeppigt hus med minst fem stolp-par. Möjligen har huset varit längre men sentida störningar har i så fall tagit bort alla spår av det. Troligen är huset en ekonomibyggnad snarare än ett boningshus. Hus nummer två var ett så kallat fyrstolpshus, ett mindre hus eller skjul som troligen har varit en aktivitetsbyggnad.

Längs norrut i område fyra hittades vid schaktningen en stensamling som såg väldigt underlig ut. När den undersöktes kunde vi konstatera att det handlade om en väldigt förstörd och omrörd stenpackning. I och runt stenpackningen hittades ett stort antal flintavslag och även ett fint flintspån. Dessutom hittades en skärva keramik som dateras till neolitikum. Förhoppningsvis får vi bra dateringar på anläggningen genom luminicens-datering. Men i nuläget tolkas anläggningen som en neolitisk grav, om dock en väldigt förstörd sådan. Nu är det bara för oss att invänta alla analyser som ska göras innan vi sätter tänderna i rapportarbetet.

Under sensommaren i år utförde Sydsvensk Arkeologi en arkeologisk slutundersökning i Vinslöv utanför Kristianstad. Undersökningen berörde ett känt gårdsläge som benämns som Gård 20 på 1700/1800-tals kartor. Gården ska enligt uppgifter ha varit ganska liten endast bestående utav två byggnader, till skillnad från många av de andra gårdarna i byn som oftast bestod av fyra byggnader eller fler. Det fanns också kännedom om en yngre bebyggelse som rivits under 1970-tal vilka i så fall kan ha skadat de äldre arkeologiska lämningarna.
​
Av de två byggnader som enligt uppgift funnits på Gård 20 kom den större öst-västligt orienterade byggnaden att undersökas. Det visade sig att endast en del av byggnaden återstod men att denna var relativt välbevarad. Under tidigare genomförd förundersökning påträffades slagg och en förmodad ässja på ytan, men i den historiska dokumentationen fanns inget omnämnande att byggnaden skulle fungerat som smedja. 

​​​Golvet i smedjan bestod av lera. Eftersom lera är ganska eldfast och smide en väldigt eldfarlig verksamhet var leran troligtvis ett medvetet val då det varit lättare att hålla rent och lätt att reparera, till skillnad från ett trägolv. Delar av byggnadens stensyllar påträffades också, och det kunde konstateras att dessa återanvänts i den yngre byggnaden. Då större delar av byggnaden var förstörd har det inte gått att avgöra om den utgjorts av en smedja eller om byggnaden haft andra funktioner också. Det påträffades dock en del keramik i smedjan vilket kan tyda på att det använts kombinerat med en bostadsdel i samma byggnad. 

​Tillhörande Gård 20 påträffades även ett flertal brunnar. En av dessa var stenskodd och hade en knuttimrad träkonstruktion i botten för att kunna bära tyngden av stenarna längs brunnens nedgrävningskant. Brunnarna låg i en naturlig svacka ute i det som på kartmaterialet utgjorde gårdens kända kål- och humleodling. Kålgården var gårdens trädgård, sannolikt med fruktträd och andra växter, och humlegården har varit området för odling av humle, sannolikt för ölbryggning.

Ute i humlegården påträffades även skelettdelar av en hund, kanske en familjemedlem av den dåtida gårdsägaren? Utöver detta påträffades även en styckad häst i området för smedjan. Just nu är det oklart om hästen har självdött av sjukdom eller avlivats. Detta är något som vidare osteologiska analyser får bringa klarhet i. 

​Förutom en smedja och brunnar framkom även en stenkonstruktion i humlegården som sannolikt har något att göra med odlingen, men på vilket sätt kommer analyseras vidare. Slutundersökningen avslöjade även tecken på förhistoriska lämningar i form av gropar, stolphål och en härd. Tidigare förundersökning visar att åtminstone en del av stolphålen är av medeltida ursprung så sannolikt har en medeltida gård även funnits i närområdet. Utifrån dateringarna  kommer det klargöras om där även funnits mänsklig aktivitet på ytan i andra tidsskeden. 

Efter avslutat fältarbetet  vidtar nu rapport- och analysarbetet, och många frågor återstår: 

​Varför omnämns inte smedjan i kartmaterialet? Smedjor var inte speciellt vanliga och brukar därav oftast benämnas i den historiska dokumentationen. Vad är det för typer av smide och går det att säga något om vad som tillverkats? Kan innehållet i brunnarna säga något om vad som odlats och kanske även ätits under gårdens brukningstid? Vad hände egentligen med hästen som påträffades och vad är det för typ av hund som hittades ute i humleodlingen? Frågorna är många och arbetet är endast påbörjat.

Fortsättningen följer här i bloggen när nya analysresultat och tolkningar kommit in!

​I södra Malmö, strax norr om Lockarps by och alldeles invid tågrälsen har vi under tre veckor undersökt en ca. 4000 m2 stor yta på vilken det senare ska byggas garage och uppställningsytor för bussar. Området kring Lockarp har från tidigare undersökningar visat på en lång och kontinuerlig mänsklig närvaro med bosättningar redan under tidigneolitikum (4000-3300 f.Kr.) till den medeltida Lockarps by och upp till idag. 

​Då det under tidigare undersökningar i området framkommit flertalet långhus med angränsade anläggningar så som härdar och gropar hade vi en förhoppning om att så även skulle vara fallet på denna yta men tji fick vi! När grävmaskinen väl banat av området hade vi inte ett enda stolphus vilket var förvånade. Istället fick vi fram två runda grophus, en mängd gropar och fina härdar. Det verkar snarare som att vi hamnat utanför bostadsområdena i en del av bebyggelsen ägnad åt ekonomibyggnader d.v.s. produktionsytor för hantverk och matberedning för att försörja gårdarna. 

​I de 23 härdarna och den kokgrop som låg spridda på området hade nästan alla bevarat träkol och skörbrända stenar, flera även med brända djurben i sig. Detta tyder på att man använt dessa härdar till matberedning.

​Det första av de två grophusen var något mindre och med två klassiska stolpar i motsatt ytterkant. Det andra var större med flertalet djupa stolphål i mer centrala delar av byggnaden. I det större grophusets västra del ser nedgrävningen lite annorlunda ut och här tror vi att man antingen förlängt huset eller att man anlagt en grop i direkt anslutning till husets ytterkant. I mitten av detta grophus fanns även rester av en härd och en mindre grop vilket kan tyda på att några av stolphålen i huset kanske inte hållit upp taket utan snarare hör till någon form av inre konstruktion relaterat till den typ av produktion som utfördes i byggnaden. Kanske var den produktionen relaterad till slakt och tillvaratagandet av djurets delar så som skinn och kött då vi även hittade en större mängd obrända djurben i huset. Eller så tillhör stolphålen grunden till en stående vävstol då vi hittat delar av vävtyngder i byggnaden. 
​

​​Nu väntar en tid då vi går igenom de prover och det material som samlats in för att med säkerhet kunna datera de anläggningar vi fått fram och kunna relatera dom till varandra och de undersökningsområden i närområdet.

​I Limhamn i den sydvästra delen av Malmö, strax söder om Hammars Park, ligger ett intressant arkeologiskt undersökningsområde. Här finns rester av den historiska Järavallen, en strandvall som skapades av Litorinahavet för cirka 6 000 år sedan. 

Under slutet av september och början av oktober var Karina, Felicia och Per ute på en slutundersökning av ett mindre område liggande intill Järavallen. Syftet med undersökning var att studera hur man på platsen har utvunnit flinta och använt för att tillverka flintredskap. Vid förundersökningen påträffades fynd som visade att man har producerat flintyxor på platsen av den flinta som strandvallen delvis är uppbyggd av. I närheten av undersökningsområdet finns flera fornlämningar, bland annat boplatser från stenåldern och gravar från brons- och järnåldern, som alla är belägna på Järavallen.

​Undersökningsområdet bestod av 1060 kvm men det var endast 650 kvm som kunde avbanas. Detta på grund av rivningsmassor från ett tidigare hus som legat på platsen. Eftersom rivningsmassorna inte var känt sedan tidigare visste vi inte hur stor påverkan som rivningen av huset hade haft på platsen. Fördelaktigt låg rivningsmassorna inte i den mest intensiva ytan där mycket av fynden hittades, utan huset hade legat i utkanten av fornlämningen. Trots denna störning fick vi med oss ett stort fyndmaterial från platsen. 

​Vid undersökningen grävde vi framför allt i kvadratsmeterstora grävenheter, sammanlagt 26 stycken. All fyllning i grävenheterna torrsållades för att även de minsta flintavslagen inte skulle missas. På ytan av området samt i grävenheterna framkom bitvis rikligt med flinta från primärproduktion av flintredskap. Flera förarbeten, både till yxor och skäror hittades i sållen.
Efter att grävenheterna var undersökta gjordes en omschaktning av ytan. Då framkom det även flera anläggningar, bland annat stolphål, härdar och gropar. Sammanlagt hittade vi 21 anläggningar varav några få av dem som låg uppe på strandvallen. Det fanns hopp om långhus på platsen, men tyvärr kunde vi inte identifiera några sådana konstruktioner. Däremot hittades det en större grop men mycket tydlig rund form i plan som skulle kunna vara ett gropsystem. Utöver detta var det endast spridda skurar med stolphål samt två härdar. Den ena härden var lite större och innehöll både skörbränd sten och rikligt med träkol.   

Kristian Brink hade del i ett föredrag som presenterade resultat från det pågående forskningsprojektet Innovation Processes and Knowledge-Transfer Systems within South Scandinavian Stone Age Mobility. Föredraget hölls i en session som utforskade hur migration och mobilitet påverkade människor och samhällen under stenåldern. Föredraget fokuserade på metoder att använda materiell kultur för att spåra denna utveckling genom att sammanfoga olika typer av analyser.

Hanna Dahlström var medförfattare till ett föredrag som presenterade resultat från ett forskningsprojekt om latriner från renässansens Köpenhamn. I projektet bidrar en mängd olika naturvetenskapliga analyser till kunskapen om livsvillkoren i staden och hur människorna anpassade sig till en föränderlig urban miljö.

Under vintern sammanställde vi resultaten från karteringen med markradar 2023, från de små schakt som grävdes för att kontrollera tolkningarna och från de äldre uppgifter som rörde konventets område i centrala Åhus. Allt sammantaget framträdde en tydlig bild av hur dominikanernas byggnader har varit inrättade. Med ett viktigt undantag. Kyrkans kor. Dess grunder borde ligga in under gräsmattan i den angränsande fastigheten, kvarteret Munken 10. Men den ytan innefattades inte i uppdraget vi fått av kommunen och länsstyrelsen. Det var lämningarna i Konventparken som skulle undersökas, inget annat. 

​Det kändes frustrerande att lämna arbetet halvfärdigt, speciellt som vi behövde veta hur lång kyrkan verkligen har varit och vilken planform som koret haft. Den viktiga pusselbiten krävdes till arbetet med en 3D-modell av klosterkomplexet, avsedd för Åhus museum. Lösningen blev att söka forskningsmedel till en kompletterande kartering och att be fastighetsägaren om tillstånd. Markradar är en icke invasiv metod; den kräver inga markarbeten – bara en möjlighet att få disponera den aktuella ytan under några timmars körning med mätutrustningen.

​För att göra en lång historia kort – de forskningsmedel som ställts till förfogande av Ebbe Kocks Stiftelse gjorde det möjligt att gå vidare med undersökningarna (se tidigare blogginlägg). Därefter kontaktades Salana Fastighets AB som äger den aktuella tomten. Tillstånd att kartera kom med vändande mejl och den 7 juni genomfördes en körning med markradar. Fältarbetet var raskt avklarat och resultatet visade att de satsade pengarna var väl investerade. För precis som i den intilliggande parken syntes tydliga reflektioner – spåren efter den försvunna kyrkans kor med dess anslutande byggnader!

​Den kartering med markradar som genomfördes under juni 2024 har kunnat bidra med viktiga upplysningar om dominikanernas konvent i Åhus. Att den stora salskyrkan haft ett kor är förstås självklart, men att detta har byggts i två etapper var en nyhet liksom att det äldre högaltarets nedre del verkar finnas bevarad. Det är utan tvekan lockande att fundera över vad en noga riktad liten forskningsundersökning i koret skulle kunna tillföra bilden ytterligare? Nu närmast gäller det dock att publicera de senaste resultaten. Med dem spridda i lämpliga forum, såväl nationellt som internationellt, har vi kunnat återge konventet i Åhus något av den betydelse som dominikanernas stora anläggning en gång haft. Inte illa så! 
 
Tidigare artiklar om forskningsmedel:
https://www.sydsvenskarkeologi.se/blogg/fondmedel-till-konventet-i-ahus-beviljade
https://www.sydsvenskarkeologi.se/aringhus-dominikanerkonvent---visualiserad-historia

Tidigare artikel om bland annat undersökningen av kyrkogården 1996:
https://www.sydsvenskarkeologi.se/blogg/svartbrodernas-konvent-i-ahus-del-2-ortagard-och-fiskdammar

Nedan kan ni titta på den film vi på utgrävningen i Dalköpinge producerat under grävning hösten 2023 och våren 2024. Filmen är ungefär 30 minuter lång och är producerad av Arkeologibyrån. Utgrävningen är ett samarbetsprojekt mellan Sydsvensk arkeologi och Arkeologerna, Statens historiska museum. I filmen får ni bland annat veta med om centralgraven i bronsåldershögen, konservering av bronsföremål, senneolitiska hus och järnåldersbebyggelsen. Ni får gärna skriva frågor eller kommentarer nedan eller gå in på vår facebook där vi skapat ett event för filmvisningen och skriv en fråga där. Vi svarar på frågor allt eftersom vi har tid. Läs gärna våra andra inlägg om Dalköpingegrävningen här på bloggen!